Den vanliga vattentoaletten har hittills klarat sig undan
miljöopinionens tryck men i takt med att kommunerna
måste byta gamla avloppsledningar till mycket höga
kostnader uppkommer allt oftare kritiska frågor om det
blandade avloppssystemet är godtagbart från ekologiska
eller ens ekonomiska utgångspunkter.
I erfarenheterna och diskussionerna om så kallade
ekobyar framgår att många andra lösningar bör prövas inför
kommunernas byten av avloppsledningar. Nya lösningar
kan förbilliga eller till och med onödiggöra stora
kommunala avloppsnät.
Den största delen av hushållens avlopp, 80--90
volymprocent, utgörs av vatten från bad, disk och tvätt, så
kallat BDT-vatten eller gråvatten. Detta vatten kan vara
mycket litet förorenat förutsatt att inte starka kemikalier etc
används och kräver då knappt någon behandling för att
kunna tas upp av växternas rötter.
Problemen uppstår när toalettavfallet blandas med allt
detta gråvatten och går till stora reningsverk i mycket stora
rörledningar, som läcker i stor omfattning på grund av
genomrostning och andra defekter. Då belastas jord och
grundvatten av lokala överdoser närsalter och patogena
mikroorganismer. Kritiska situationer för vårt grundvatten
kan uppstå mycket snabbt. Till bilden hör även hoten från
industriavlopp och förorenat dagvatten.
I det förhärskande intensiva jordbruket används stora
mängder konstgödsel. Fosformedlen innehåller höga halter
av den giftiga tungmetallen kadmium, som via växterna så
småningom hamnar i människokroppen.
Fosforgödslingen skulle kunna minskas och bytas mot
toalettavfallets fosforrika och efterbehandlade fekalier i så
kallad förrådsgödsling. Urin är dessutom en utmärkt
närsaltlösning och kan användas i modern växtodling.
Genom att separera urin och fekalier i toalettsystemet
erhålls således ett naturgödsel som kan komma till nytta i
jordbruket och som inte förorenas av industriavlopp och
hushållskemikalier.
Vi bör således skilja toalettavfallet från gråvatten och
dessutom skilja på urin och fekalier. Vi minskar då risken
för att förstöra grundvattnet, vi kan på sikt avveckla stora
delar av avloppsnäten och vi får ett naturligt gödseltillskott.
Försök med separerade urin- och fekalietoalettstolar
pågår i Sverige sedan en tid, hittills med mycket goda
erfarenheter. Att skilja på bestyren har emellertid väckt
motstånd och viss munterhet. Därför har man även
utvecklat toalettstolar för både urin och fekalier men där de
aldrig blandas utan går till skilda tankar.
Bland fördelarna med att skilja urin och fekalier märks
att man uppnår en mycket högre hygien. De virus och
bakterier (patogena mikroorganismer) som ofta
förekommer i fekalier kontaminerar inte den naturligt
sterila urinen som sker i vanlig bland-WC. I stället
oskadliggörs de i den förmultningskammare i vilken
fekalierna komposteras i ett år.
Den traditionella WC-stolen måste omprövas. Det är ett
miljöförorenande resursslöseri av stora mått att spola bort
naturligt gödningsmedel med noggrant kontrollerat
dricksvatten.
Gråvattnet kan i många bostads- och villaområden
infiltreras i särskilda dammar där vissa växter kan
tillgodogöra sig näringsämnena. Återstoden kan gå i
klenrör till minireningsverk.
Naturvårdsverket och boverket bör analysera och
utvärdera nya, ekologiska avlopps- och toalettsystem.
Sådana bör därefter snarast införas i all nybebyggelse och
vid ombyggnad.
Miljöpartiet de gröna föreslår i samtidig budgetmotion
ett anslag på 10 miljoner kronor till intensifierad
försöksverksamhet och utvärdering av ekologiska avlopps-
och toalettsystem.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär att boverket och
naturvårdsverket får i uppdrag att analysera, utvärdera och
redovisa hur och i vilken takt ekologiska avlopps- och
toalettsystem skall kunna ersätta den vanliga
vattentoaletten.
Stockholm den 25 januari 1991
Kjell Dahlström (mp)
Åsa Domeij (mp)
Carl Frick (mp)
Hans Leghammar (mp)
Kent Lundgren (mp)
Lars Norberg (mp)
Roy Ottosson (mp)
Claes Roxbergh (mp)
Marianne Samuelsson (mp)
Krister Skånberg (mp)
Anna Horn af Rantzien (mp)
Gösta Lyngå (mp)