Intresset för ekologiskt byggande har ökat markant
under de senaste åren. Man kan säga att vi har fått en ny
folkrörelse, ekobyrörelsen. Under det gånga året har flera
stora konferenser ordnats om ekologiskt byggande och de
har samlat många intresserade människor i alla läger,
kommunalt och statligt berörda såväl som
byggentreprenörer och enskilda som är intresserade av att
bo ekologiskt.
Många människor är oroliga över bristerna i
boendemiljön. Vetskapen om att vi har ett ökat antal
allergidrabbade människor i så kallade sjuka hus blandas
med insikten om att energi- och resursutnyttjandet i
byggnader och bostäder måste minska av såväl ekonomiska
som ekologiska skäl. Samtidigt söker många människor en
ny helhet i sin bomiljö. Tillsammans med arkitekter,
ingenjörer och andra kunskapare söker man alternativa och
sunda boendemiljöer. Bland dessa kan nämnas ekobyar,
kärngårdar och ekohus i stadsmiljö. I dag finns
erfarenheter, kunnande och utprövad teknik för ekologiskt
byggande och boende.
Vad som är ekologiskt byggande och boende och även
ombyggnad är emellertid mycket oklart. Visst missbruk av
begreppet har förekommit. Av den här anledningen har
boverket initierat försök att definiera vad en ekoby är, vilka
kriterier som ska gälla för att en bostadsenklav ska kunna
kallas ekoby och eventuellt motta stöd för experimentellt
byggande och bostadssubventioner.
Vi vill med denna motion understryka vikten av att ett
entydigt ekologiskt byggnadsbegrepp snarast fastställs i
enlighet med naturresurslagens portalparagraf. Boverkets
lovvärda engagemang i frågan måste stärkas och påskyndas
så att inom ett fåtal år hela byggsektorn kommer att regleras
av det ekologiska byggnadsbegreppet.
Nationell och regional bebyggelseutveckling
I den svenska debatten tycks en allmän uppfattning vara
att vi ska hushålla med resurser och energi samt sörja för
god miljö, åtminstone så länge denna uppfattning inte
kolliderar med den traditionella synen på ekonomisk
tillväxt och full sysselsättning. Hushållningen har
underordnats de traditionella ekonomiska målen trots att
nationalekonomi beskrivs som läran om hushållning med
knappa resurser. Tillväxtens ekonomer har därmed,
åtminstone kortsiktigt, lyckats skilja hushållning från
tillväxt.
I biologiska kretslopp är hushållning och tillväxt i balans
och strävar efter bästa möjliga utnyttjande av givna
resurser. Ett fortsatt särskiljande av hushållning och tillväxt
kan få ödesdigra följder om vi betänker de miljöskador som
detta ger upphov till. Vid gestaltning av ett uthålligt,
människoskapat samhälle måste tillväxt och hushållning
åter kopplas samman i mönster som liknar naturens balans.
Det ursprungliga svenska bosättningsmönstret formades
av den knappa tillgången på resurser för framställning av
föda. Senare komplicerades bilden av den tekniska
utvecklingen och tillgången på råvaror för industrin.
Numera talar man om ett kunskapssamhälle vilket skulle
kräva en koncentration av avancerade universitet,
forskningsinstitutioner och flygplatser för att utvecklas.
Genom datoriseringen finns dock en motverkande tendens,
nämligen möjligheten att sprida kunskapsarbetet genom att
sända och ta emot information via tråd eller radio.
Antalet självbärande jordbruk i drift har, vid sidan om
denna utveckling, minskat till enbart några tiotusental i hela
landet! Försöken med så kallade kärngårdar är mot den
bakgrunden värda allt stöd och uppmuntran.
Den fortsatta utbyggnaden och inte minst vården av
redan byggd miljö måste ske utifrån en ekologisk grundsyn.
Bebyggelsens utveckling, bland annat med tre dominerande
storstadsområden, Stockholm--Uppsala, Malmö--Lund och
Göteborg, är olycklig och kanske ödesdiger av långsiktiga
ekologiska, sociala och samhällsekonomiska orsaker (jfr
NRL 1 kap. 1
§).
Troligen erbjuder de många gamla svenska småorterna
goda möjligheter för ett riktigt ekologiskt byggande.
Hitintills har vi positiva erfarenheter från en del
experimentbyggande.
För att gå vidare krävs nationella, regionala och
kommunala insatser. Boverket torde vara rätt myndighet
för att samordna sådana insatser. Utbildning och forskning
bör kunna etableras vid våra arkitektskolor. Under 1970-
talet utvecklades ett kunnigt intresse för ekologiskt
byggande vid arkitektskolorna i Lund, Stockholm och
Göteborg. Senare har intresset knutits till faktiska projekt,
exempelvis Solbyn utanför Lund och Tuggelite utanför
Karlstad men även enskilt byggda ekohus. Intresset för
denna boendeform sprider sig nu snabbt i hela landet. Ett
femtiotal projekt finns rapporterade.
Det är angeläget att riksdagen inte bara följer denna
utveckling utan även genom regering och myndigheter
länkar in den i banor som gör att stora delar av
nybyggnadsbehovet ska kunna täckas av så kallade ekobyar.
Vi vill även vidga synsättet och införa ekologisk
ombyggnad. Därigenom ökar ytterligare möjligheterna att
minska miljöförstöringen, energianvändningen och
avfallsberget. Genom att en stor del av det så kallade
miljonprogrammets bebyggelse nu kräver upprustning har
vi ett lägligt tillfälle att införa miljövänlig och energisnål
teknik även i dessa områden.
Samspelet mellan trafik och bebyggelse
Sedan 1950-talet har massbilismen omformat samhället,
på gott och ont. Under 1960-talet infördes tvingande
anvisningar för bilparkering i bostadsområdena så att bilens
ställning ytterligare befästes. Arbetspendling över stora
dagliga avstånd har blivit möjlig. Företagen har kunnat
etablera arbetsplatser alltmer oberoende av
bosättningsmönstret. Nya kulturmönster har växt fram i
bilsamhället. Framförallt har arbete och boende blivit
åtskilda på ett sätt som framkallar slitningar i människornas
vardagsliv. Bebyggelsen är på ett genomgripande sätt
anpassad till bilismen och bilvägssystemet, ett system som
är mycket kostsamt, för den enskilde, för samhället och för
miljön.
I den här situationen försöker många storkommuner
hitta nya lösningar på trafikproblemen, spårvagnar,
trådbussar, miljövänligare bussar osv. Man tror även,
dessvärre, att fortsatt byggande av biltrafikleder ska minska
biltrafiken. Sammanlagt har investeringar i
storleksordningen 100 miljarder föreslagits bara i
storstadsområdena. Transportbehovet kan bara delvis lösas
med traditionell kollektivtrafik. Kollektiv trafik innebär att
många människor helst bör resa från en punkt till en annan
samtidigt. För att sådan trafik ska fungera effektivt krävs
således en viss trängsel av människor vid vissa punkter.
Samhället blir sårbart med sådana beroenden och ur
ekologisk synpunkt är det olyckligt. Den bästa lösningen
kan vara att planera samhället så att transporter
onödiggörs.
I en annan riksdagsmotion föreslås att riksdagen uttalar
sig för en svensk utveckling av helt nya spårsystem, system
som förenar bilismens och kollektivtrafikens fördelar men
undviker dess nackdelar. Styrelsen för teknisk utveckling
och transportforskningsberedningen har det senaste året,
bland annat genom vår insats, anslagit medel för att
ytterligare studera de så kallade spårbilssystemen. Ett
ekologiskt byggande bör beakta möjligheterna av sådana
helt nya transportinnovationer liksom införande av
hyrbilssystem.
Utveckling av ekologiskt boende
Det ekologiska byggandet innehåller en social dimension
som det storskaliga och enbart industriella och
behovstäckande byggandet saknar. Det är en social
dimension som svårligen låter sig beskrivas men den
innehåller så mycket av självkänsla och gemenskap för de
boende som i dag oftast saknas. Man kan tala om en ny
folkrörelse -- en ekobyrörelse, som hämtar sin inspiration i
de först byggda ekobyarna. De viktigaste målen för ekobyar
som Solbyn och Tuggelite är ett boende i gemenskap och
med naturen, resurshushållning, ekologiskt genomtänkt
drift, kooperativt boende, självförvaltning och självtillit.
Nya inslag, i jämförelse med vanlig bebyggelse, är växthus,
jordkällare, mulltoa och kakelugn. Källsortering, dvs icke-
blandning av ''sopor'' är en självklarhet. När nya ekobyar
planeras kommer troligen nya inslag, exempelvis
samlokaliserade arbetsplatser, så kallade
grannskapscentraler, kooperativa daghem och småbutiker,
energiproduktion (vindkraftverk), större odlingar,
djurhållning och bilsambrukande i så kallade bilpooler. Vi
har i huvudsak berört så kallade ekobyar i ny bebyggelse.
Självklart innebär ekologiskt byggande även
anpassningar av det äldre byggnadsbeståndet till ekologiskt
sunda brukningsformer. Exempel från bl a
Berlin och Göteborg visar klart på möjligheterna att
''ekosanera'' halvgammal bebyggelse.
Ekologiskt byggande innefattar även ombyggnad av
sjuka hus till friska, verkningsfulla åtgärder mot radon och
annan ohälsosam strålning liksom planering av bebyggelse
och vegetation så att vind och buller inte förstör
bostadsmiljön.
Ett ekologiskt byggnadsbegrepp
Det är uppenbart, mot bakgrund av vad som här har
diskuterats, att vi behöver ett ekologiskt byggnadsbegrepp
som reglerar fortsatt byggande och ombyggnad.
Ekobyrörelsen har visat vägen. Nu gäller det att all
byggnadsverksamhet följer efter.
Att efter hand återskapa naturens kretslopp i boendet
och närskalig produktion, det är ekologiskt byggande.
Svårigheten att gå vidare i definitionen hänger samman med
att det människoskapade samhället, husen, bostäderna och
infrastrukturen kan utformas på så många skiftande sätt,
som kan vara både bra och dåliga ur ekologisk synpunkt.
Kretsloppen kan ju slutas mer eller mindre lokalt.
Generellt sett är det alltid bäst att sluta kretsloppen så snävt
som möjligt men med tanke på en viss tröghet i förändringar
av produktions- och distributionssystem måste vi se
övergången till perfekt slutna kretslopp som en process över
tiden. Ett krav i det ekologiska byggnadsbegreppet kan då
bli att varje nybygge eller ombyggnad alltid ska bli bättre
ur energi- och resurshushållningssynpunkt än motsvarande
bebyggelse vid varje tidpunkt.
Boverkets arbete med definition av ett ekologiskt
byggnadsbegrepp bör intensifieras så att det så snart som
möjligt kan börja tillämpas.
Bostadsbyggandets statliga subventioner
Vi har i Sverige i dag mellan 40 och 50 kvadratmeter
bostadsyta per person. Det borde vara tillräckligt.
Teoretiskt finns således inte längre någon anledning att
subventionera fortsatt bostadsbyggande.
Genom en långvarigt snedvriden regional utveckling och
ett onödigt kvarboende i överstora lägenheter, på grund av
ekonomiska inlåsningseffekter, så krävs dock ett fortsatt
nybyggande, särskilt för de nytillkommande
ungdomshushållen. Naturligtvis behövs även nybyggande
för att ersätta ofrånkomlig rivning av hus med uttjänta
stommar, olämplig grundläggning eller eljest olämpliga
bomiljöer.
Statens subventioner till bostadsbyggande bör så snart
som möjligt inriktas enbart på nödvändig nybyggnad,
ersättningsbyggande och ombyggnad. Så snart det
ekologiska byggnadsbegreppet har definierats bör även det
vara ett villkor för statliga subventioner.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär att boverket får i
uppdrag att snarast påskynda och utveckla ett entydigt
ekologiskt byggnadsbegrepp,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att ett entydigt ekologiskt
byggnadsbegrepp bör läggas till grund för bygglovgivning,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att lån med statligt stöd och
kreditgaranti endast kan ges till objekt där ett entydigt
ekologiskt byggnadsbegrepp har tillämpats.
Stockholm den 16 januari 1991
Claes Roxbergh (mp)
Inger Schörling (mp)
Kjell Dahlström (mp)
Eva Goe s (mp)
Krister Skånberg (mp)
Anna Horn af Rantzien (mp)
Gösta Lyngå (mp)
Anita Stenberg (mp)
Carl Frick (mp)
Marianne Samuelsson (mp)
Kaj Nilsson (mp)
Åsa Domeij (mp)