I jordbruksbeslutets kölvatten våren 1990 följde en het debattsommar om matpriserna, som onekligen är en följd av åtskilliga politiska beslut genom tiderna. Regeringen lovar under hösten sänkta priser, medan jordbruksministern svävar fem år fram i tiden, då han skall ge besked om tidpunkt för de utlovade låga priserna.
Under tiden attackeras bönder för gränsskyddet och handeln för koncentrationstendenser och bristande konkurrens.
Men vem har infört reglering efter reglering under årtiondenas gång? Och vem fortsätter att utöva etableringskontroll, att bestämma om butiker får etableras och hur stora de skall vara! Det finns fler aktörer och beslutsfattare i denna infekterade debatt än producenter och köpmän.
Sverige har en i förhållande till övriga Europa jämförelsevis hög matprisnivå. Den har inte blivit lägre med generellt höjd moms! Sverige har dessutom ett alltför högt skattetryck och en inhemsk hög kostnadsnivå, som är två väsentliga orsaker till det aktuella prisläget. Härtill kommer givetvis gränsskyddet, som emellertid kommer att justeras med hänsyn till en internationell synkronisering.
PBL gav 1987 kommunerna en starkare ställning i etableringsfrågor. De skall bedöma om en livsmedelsetablering medför en ''lämplig samhällsutveckling''. Sedan den nya lagen trädde i kraft har näringsfrihetsombudsmannen haft anledning att påtala missförhållanden i trettiotalet fall. Nyetableringar har nämligen förhindrats eller försvårats genom kommunala byråkratiska processer och kommunala beslut. Ändå är nyetableringar tämligen sällsynta inom livsmedelsbranschen.
Kontentan av denna nya process i samhället med kommunernas förstärkta etableringsmakt har därmed inneburit att ytterligare en aktör bör granskas inom ramen för matprisdebatten. Konsekvensbeskrivningar av ny lagstiftning sker inte. Ej heller nödvändig uppföljning av beslut. Nyetableringar har sålunda förhindrats och konkurrensen har satts ur spel. Priserna har stigit.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan förändring av plan- och bygglagen att de i motionen påtalade missförhållandena motverkas,
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den fullständiga bilden av och orsakssammanhangen kring de höga matpriserna i Sverige.1]
Stockholm den 10 januari 1991 Mona Saint Cyr (m)
1 1990/91:N206