med anledning av prop. 1990/91:110 Bostadsbidrag för år 1992

Under åren 1990--91 har bostadskostnaderna ökat
kraftigt. Orsakerna är flera men främst beror ökningen på
skatteomläggningen, minskade generella subventioner och
en hög inflation.

Enligt Boverket har det visat sig att de höjda
bostadsbidragen 1991 motsvarar behovet utifrån
höjningarna av hyror och inkomster. En grupp har dock
kommit i kläm. Det är umgängesrättsföräldrarna.

Vi förutsätter att höjningarna av bostadsbidragen 1992
behöver motsvara inflationen. I detta perspektiv är
regeringens förslag otillräckligt. Det ger familjer en
förstärkning med ca 50 kronor i månaden. Orsaken är att
effekten av en relativt stor höjning av den övre gränsen för
bostadskostnad äts upp av en liten höjning av den undre
gränsen. De som har relativt låg bostadskostnad kan t.o.m.
få en sänkning av bostadsbidraget 1992.

Vårt förslag är att den lägsta bidragsgrundande
bostadskostnaden behålls oförändrad både för barnfamiljer
(1800 kr., 1500 kr., 1200 kr.) och ungdomar (800 kr., 1500
kr.). Det innebär en höjning av bostadsbidraget med 75 kr
per hushåll i flertalet fall, dvs en betydande förbättring i
förhållande till regeringens förslag.

En grupp som råkat illa ut på grund av
skatteomläggningen är de ensamstående med låga
inkomster. De har drabbats av alla kostnadshöjningar utan
att vinna något på skatteomläggningen. Deras
bostadsbidrag är mycket otillräckliga. Vi föreslår en
höjning av nivån genom en höjning av bidragsandelen för
''andra hushåll utan barn'' från 30 % till 50 %.

Förändringen för umgängesrättsföräldrar hänger
samman med att grundbeloppet 1 000 kr/månaden endast
kan tillgodoräknas den ena föräldern. Den andre kan
tvingas gå ner i lägenhetstorlek och kan få svårt att på ett
bra sätt skapa ett andra hem för barnet. Vi föreslår att det
fasta beloppet kan utgå till bägge föräldrarna.

En annan grupp som är diskriminerade i
bostadsbidragssammanhang är homosexuella ungdomar.
Makar/samboende har en högre övre gräns
bidragsgrundande bostadskostnad än ensamstående.
Samboende är endast man och kvinna enligt
bostadsbidragslagen, 2 §. Vi föreslår att ''man och kvinna''
utbytes mot ''sammanboende av samma eller motsatt kön''.

Slutligen vill vi ta upp frågan om kostnadsfördelningen
mellan stat och kommun. Vi menar att skatteomläggningen
och de minskade generella bostadssubventionerna innebär
en övervältring från stat till kommun. Det blir än tydligare
i framtiden med kraftigt minskade generella subventioner
som måste kompenseras med riktat, individuellt stöd trots
de negativa marginaleffekter dessa för med sig. Vi föreslår
att staten successivt tar på sig en större andel av de ökande
bostadsbidragskostnaderna och att man börjar med
fördelningen 60 % -- 40 % 1992 istället för 50 % -- 50 % som
nu.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen beslutar om en sådan ändring att
beloppen för lägsta bidragsgrundande bostadskostnad
bibehålls oförändrade,

2. att riksdagen beslutar om en sådan ändring att
bidragsandelen för andra hushåll utan barn höjs från 30 %
till 50 %,

3. att riksdagen beslutar om en sådan ändring att
umgängesrättsföräldern får rätt till det fasta beloppet (1 000
kr.),

4. att riksdagen beslutar ändra 2 § lagen om
bostadsbidrag så att homosexuella sambor jämställs med
heterosexuella,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen til känna
vad i motionen anförts om kostnadsfördelningen stat--
kommun.

Stockholm den 14 mars 1991

Jan Strömdahl (v)

Jan Jennehag (v)