med anledning av prop. 1990/91:90 En god livsmiljö
Ekologisk grund för uthålligt god miljö
I regeringens proposition om en god livsmiljö behandlas
den byggda miljön knappast alls. I den byggda miljön,
främst tätortsmiljön, förekommer de flesta både akuta och
långsiktiga miljöeffekterna, undantaget utsläpp från de
areella näringarna, gruvdrift, regional- och fjärrtransporter
och andra diffusa utsläpp.
Många människor har reagerat mot undermålig livsmiljö
i staden, arbetet och i boendet, mitt i välfärden. Under
senare år har en ekobyrörelse växt fram och nu planeras ett
femtiotal så kallade ekobyar i hela landet. Med kännedom
om samtida folkrörelser av detta slag bör riksdagens
betänkande om en god livsmiljö även innebära ett direkt
stöd för dessa strävanden. Miljöpartiet de Gröna anser att
ett ekologiskt byggnadsbegrepp snarast måste bestämmas
och tillämpas. Boverket är redan på väg att definiera vad
en ekoby är, vilka kriterier som måste gälla för att kalla en
bosättning för en ekoby. Det gäller naturligtvis att gå vidare
och låta det ekologiska synsättet omfatta all bebyggelse och
dess gradvisa förändring.
I en partimotion 1990/91:Bo507 redovisar vi hur ett
entydigt ekologiskt byggnadsbegrepp bör fastställas i
enlighet med naturresurslagens portalparagraf. Hela
byggsektorn bör inom några få år regleras av det ekologiska
byggnadsbegreppet.
Propositionen
Under rubriken Samhällsbyggande för en god miljö
(kap. 7) anses uppenbarligen den byggda miljön behandlad
i propositionen. Att levandegöra natur- och kulturmiljö --
inte bara bevara -- innebär mycket mer än att kontrollera
utsläpp till vatten och luft och att klara av bland annat
trafikbuller. Att krav om miljökonsekvensbeskrivningar
(MKB) nu förs in i vissa miljörelaterade lagar är bra men
tydliga anvisningar krävs om vad MKB obligatoriskt måste
innehålla.
I propositionen tolkar regeringen samhällets uppgift som
att ''natur- och kulturmiljön skall värnas genom
förebyggande åtgärder och genom att skadade miljöer
återställs''. Det här är en defensiv hållning som inte står i
samklang med en ekologisk grundsyn. Med en sådan
grundsyn ska i princip inga skador behöva uppstå. Den
traditionella tillväxtsyn som emellertid regeringen
bekänner sig till i den aktuella tillväxtpropositionen
(90/91:87) medför att natur och miljö tar skada. Den
formen av miljöpolitik är nödvändig för det som redan
skadats men den är otillständig som ett verktyg för att
fortsätta rovdriften på naturens tillgångar.
Det byggda samhället
Städer, byar och tätorter utgör alltid störningar på natur
och miljö. Sedan industrialismen har störningarna ökat
explosionsartat. Från att tidigare ha varit överblickbara och
påtagliga har de nu blivit komplexa och i sig förutsättning
för det liv som levs i modern stadsmiljö.
Det här kan inte fortgå. Stadsmiljön är i sin komplexitet
den mest tärande av våra människoskapade miljöer. Sverige
har ett ansvar som både industri- och lärdomsland att gå
före och visa hur hela samhällen kan omformas efter
ekologins grunder.
Ett hållbart tätortsmönster
Inom främst kulturgeografin studerar man hur
bebyggelse uppstår och varför det sker efter vissa mönster.
Den så kallade centralortsteorin, lanserad av den tyske
geografen Walter Christaller på trettiotalet, har haft stor
betydelse för förståelsen av tätortsmönstren. Christaller
konstaterade, efter studier av den bayerska
tätortsstrukturen, att centralorter uppstår när vissa
arbetsuppgifter specialiseras och inte längre kan utföras på
bondgården eller i bondbyn. Avståndet spelar då en
avgörande roll för bestämningen av vilka orter som växer
med de specialiserade servicenäringarna. Landskapet
indelas snart i ett bikakemönster, med transportvägar i
vanligtvis sex riktningar som binder samman
centralorterna.
Specialiseringen har fortsatt genom industrialismen. Vi
har fått ett världsmönster av jättestäder som hålls samman
i sina verksamheter av jetflyget. Jättestäderna är emellertid
några av de största hoten mot våra barns livsbetingelser på
denna planet. De urbana konglomeraten är ekologiska
katastrofer. I den industrialiserade världen görs försök att
korrigera de nedbrytande mekanismerna. I de fattiga
jättestäderna är ofta den ekologiska kollapsen ett faktum
för länge sedan.
Sverige har ett ansvar, inte att efterapa de stora
industrinationernas misslyckade stadstillväxt, utan att visa
hur man kan bryta trenden mot allt mer komplexa
bebyggelsestrukturer.
De nya kommunikationsmöjligheterna ger oss nya
möjligheter att sprida verksamheter till det ursprungliga
bebyggelsemönstret, det som stod i direkt samband med de
naturgivna förutsättningarna. Ett bra exempel är arbetet
med denna riksdagsmotion. Den har framkommit genom
utbyte mellan norrländska och skånska hemterminaler via
elektronisk post varefter den lika enkelt har kunnat lämnas
in på riksdagen i Stockholm. Dessa möjligheter innebär att
vi under detta arbete inte har belastat Stockholm utan
möjligen har berikat våra små hemmaorter.
Trycket på storstadstillväxt måste bort men det sker inte
genom tvång. Det kan bara ske genom att tillräckligt många
människor inser att en annan tätortsutveckling är både
nödvändig, möjlig och önskvärd. Regering och riksdag har
tillsammans med såväl experter som media, opinionsbildare
och politiska partier en stor pedagogisk uppgift att redovisa
hur de ekologiska förutsättningarna för en god livsmiljö
kräver att samhället utvecklas åt ett annat håll. Regeringen
har varken med miljöpropositionen, energipropositionen
eller tillväxtpropositionen klarat denna roll. Det är den
traditionella tillväxtsynen som härskar.
Den komplexa storstadsmiljön bidrar i avsevärd
omfattning till miljöförstöringen. Ett ekologiskt
stadsbyggnadsbegrepp måste införas och tillämpas vid
ombyggnad av våra stadsmiljöer.
Krav på den byggda miljön
Samhällets minsta byggbitar, byar eller stadsdelar, måste
sättas samman så att arbete, bostäder, centrum, daghem,
energiförsörjning, fritid, grönområden och allt övrigt finns
inom räckhåll. På det sättet minimeras förlusterna i tid och
transporter.
Den blandade sophanteringen måste upphöra och
övergå i ett avancerat retursystem för alla restprodukter.
Den byggda miljön måste ge utrymme för odling. På
några få kvadratmeter klarar ett hushåll sin säsongsodling
av grönsaker m.m. Vårdträd har en stor betydelse för
syresättningen och reningen av stadsluften. I stadsområden
som Stockholms och Göteborgs centrumområden liksom
hela västra Skåne är underskottet på friytor alarmerande
och bidrar till en dålig kondition hos stadsbefolkningen.
Stadstrafiken måste byggas om med nya energisnåla
spårsystem som frigör staden från trafikens ångestskapande
hot i gatumiljön. Gång- och cykelmöjligheterna måste
förstärkas. Fordon med explosionsmotordrift hör inte
hemma i en ekologiskt anpassad stadsmiljö.
Luftkvaliteten förbättras väsentligt om stadstrafiken
förändras som vi här och i andra motioner anger. Detsamma
gäller bullret som orsakar många hitintills svårfångade
skador, sämre sömn i vilan och sämre koncentration i
arbetet.
En stor mängd svenskar får sitt dricksvatten från våra
insjöar. Några av våra viktigare ytvattentäkter är Mälaren,
som förser 1,5 miljoner människor med vatten. Vänern och
Göta Älv utgör dricksvattentäkt för 650.000 människor.
Vättern och Ringsjön förser vardera 250.000 människor
med dricksvatten.
Hushållningen med vatten är ofta kritisk i de stora
städerna och den blir allt viktigare i framtiden.
Möjligheterna till vattenhushållning måste ingå
obligatoriskt i miljökonsekvensbeskrivningar.
Regeringen bör ge naturvårdsverket i uppdrag att ta
fram en förteckning över sjöar av riksintresse för
dricksvattenförsörjningen för att denna ska kunna hävda sig
mot andra intressen.
Naturvårdsverket bör även få i uppdrag att utarbeta
belastnings- och åtgärdsmål för bland annat Göta Älv; för
de stora sjöarna finns redan dessa mål. Belastningsmålen
kan sedan omarbetas till miljökvalitetsnormer att ingå i den
nya miljölagstiftningen.
De interkommunala vattenskyddskommittéerna har
uppstått därför att ingen annars har det övergripande
ansvaret för ett vattendelningsområde. I vissa fall skulle en
annan kommunal indelning vara påkallad av miljöskäl, som
exempelvis vattenvården. Idealt borde den kommunala
indelningen helt följa vattendelare. Då skulle allmänheten
ha lättare att nå de ansvariga för vattenvården. Vi har inget
yrkande i denna sak men vill ändå uppmärksamma
förhållandet.
Många debattörer har påpekat att vattenklosetten är en
av de mest olyckliga och ekologiskt snedvridna påfunden i
den byggda miljön. När nu kommunerna akut ser sig
nödsakade att byta ut de stora avloppsnäten tycks det som
att man inte hinner tänka efter. Det är hög tid att pröva nya
toalettsystem som innebär att den dyra
dricksvattenbaserade transporten av urin och fekalier, i sig
utmärkta naturgödsel, tas om hand på ett helt annat och
miljöriktigt sätt. Tankar i såväl villor som flerbostadshus
kan samla upp urin och fekalier var för sig. Det så kallade
gråvattnet från bad, disk och tvätt kan infiltreras i särskilda
lokala fågeldammar med vass- och stråväxter, som tar upp
den näring som tillförs genom bad och tvätt.
Krav på byggandet
Efter miljonprogrammets kvantitativa rekordbyggande
har en motrörelse sakta men säkert bildats. På senare år har
en ekobyrörelse utvecklats. De krav som denna rörelse
ställer bör bli hela samhällets byggnadskrav.
Allt byggande måste underordnas de ekologiska
förutsättningarna. Människans byggande -- såväl som
bäverns -- innebär alltid störningar i ekosystemen. Strävan
måste vara att minimera dessa störningar och skapa nya
slutna kretslopp.
En viktig anmärkning är att vi har ett statistiskt
överskott på ca 250 000 bostäder och att boendeytan per
person är 45 kvadratmeter. Med en intensifierad
omfördelning av befintlig bostadsyta bör vi således kunna
minimera nybyggnadsbehovet. Det bör vara ekologisk
ombyggnad som tilldrar sig det största intresset framgent.
Hemställan
Med anledning av det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ett samhällsbyggande på
ekologins grunder,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av ett ekologiskt
hållbart tätortsmönster,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om införande av ett ekologiskt
stadsbyggnadsbegrepp,
4. att riksdagen hos regeringen begär att boverket och
naturvårdsverket utvecklar ett omfattande retursystem för
alla restprodukter i den byggda miljön,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om underskottet på friytor för odling
och rekreation i storstadsmiljöer,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om obligatorium i
miljökonsekvensbeskrivning för analys av
vattenhushållningsaspekter,
[att riksdagen hos regeringen begär att naturvårdsverket
redovisar en förteckning över sjöar av riksintresse för
dricksvattenförsörjningen, 1]
[att riksdagen hos regeringen begär att naturvårdsverket
utarbetar belastnings- och åtgärdsmål som
miljökvalitetsnorm för dricksvattentäkter, bl.a. Göta älv,
1]
7. att riksdagen hos regeringen begär att
naturvårdsverket och boverket i samarbete redovisar en
forsknings- och utvecklingsplan för införande av ekologiska
toalett- och avloppssystem i ny och befintlig bebyggelse,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kraven på ekologisk ombyggnad
av bostadsbeståndet.
Stockholm den 11 mars 1991
Kjell Dahlström (mp)
Åsa Domeij (mp)
Claes Roxbergh (mp)
Eva Goe s (mp)
Lars Norberg (mp)