Småföretagarna inom handel och hantverk känner stor
oro för hyresutvecklingen på lokaler och för den ojämlikhet
som råder mellan hyresvärd och hyresgäst.
Med sedvanlig indexberäkning kan på 7--8 år ske en
fördubbling av hyran. Det är inte ovanligt att en
lokalhyresgäst i storstäderna tvingas betala över 3 000
kronor per kvm i innerstaden. Möjligheterna att
kompensera sig för dessa hyreshöjningar är små i den
rådande konkurrensen. Hyrorna kan bidra till utslagning av
småföretag i skilda branscher.
Varje företagare med några års verksamhet bakom sig
har investerat betydande värden i rörelsen i form av
inredning, maskiner, reklam m.m. Kunderna har vant sig
vid att finna ''sin'' butik på en viss adress. Kommer man inte
överens om hyran nödgas företagaren flytta, eller lägga ner
rörelsen.
I den förhandling som sker kring begärda nya hyror har
företagaren mycket litet att sätta emot. Besittningsskyddet
är svagt och de ekonomiska konsekvenserna för
hyresvärden begränsade. Lokalhyresgästerna känner sig
med rätta som den svaga parten i hyresförhandlingarna.
Marknadskrafterna har satt marknadsekonomin ur spel
på lokalhyresområdet. På fastighetsmarknaden har skett en
ägarkoncentration av betydande mått. De stora
fastighetsbolagen dominerar ägandet av kommersiella
lokaler. En tom lokal betyder inte så mycket för dessa, men
en sänkt hyra kan påverka hela hyresnivån, vilket
förmodligen är allvarligare för de stora fastighetsbolagen.
Lokalhyresgästernas ställning måste stärkas. Det kan
ske t.ex. genom att skadeståndet för obefogade
uppsägningar enligt nuvarande hyreslagstiftning höjs
kraftigt, minimum en årshyra, eller genom regler som
tvingar parterna till förhandlingar i god tid före avtalstidens
eventuella utgång.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om lokalhyrornas utveckling.
Stockholm den 25 januari 1991
Lars Ahlström (m)
Kerstin Ekman (fp)
Rune Thorén (c)