Antalet ansökningar till hyresnämnder om tvångsförvaltning var under 1989 ca 30 och under 1990 ca 100. Ett av de främsta skälen till ökningen är de senaste årens snabbt stigande fastighetspriser som lett till fastighetsspekulation. Detta har i sin tur medfört att personer som saknar det ansvar som en ägare av hyresfastighet måste besitta för att de boende inte skall bli lidande har kommit att bli hyresvärdar.
Problem har uppstått framför allt under hösten 1990 när fastighetspriserna har stabiliserats och även visat nedåtgående tendenser. Vissa fastighetsägare har mer eller mindre övergivit sina fastigheter. El- och oljeräkningar har inte betalats och leverantörerna har hotat med avstängning. Hyresgästföreningar har fått inkassera hyror för att betala de mest akuta räkningarna eller lämna andra garantier för att undgå avstängning.
Tvångsförvaltning har varit enda lösningaen för att få den nödvändigaste förvaltningen att fungera. Ett annat problem är bristande underhåll av hyresfastigheter. Att fastigheten blir föremål för täta ägarbyten, vilket är kännetecknande när fastighet blir föremål för spekulation, medför också att underhållet av fastigheten blir eftersatt. Ägare som avser att inom kort sälja vidare har inget ansvar för de boende.
När en dåligt underhållen fastighet säljs, och säljaren bedyrar vid tillståndsprövningen att hans avsikt är långsiktig och god fastighetsförvaltning, saknas det skäl att förhindra förvärvet särskilt när tidigare ägare varit försumlig. Först efter att tillstånd lämnats visar det sig att ägarbytet inte lett till förbättring av fastighetens underhåll. De som blir lidande är hyresgästerna. Om de får hyresnämndens beslut om åtgärdsföreläggande, förfaller föreläggandet när fastigheten byter ägare. Samma procedur kan upprepas gång på gång utan förbättring. Hyresgäster i dåligt skötta fastigheter kan få vänta i många år på att få nödvändiga underhållsåtgärder vidtagna.
För att endast personer som har ett seriöst intresse för förvaltning av hyreshus skall få möjlighet att bli ägare av hyresfastigheter, krävs en skärpning av lagen om förvärv av hyresfastighet m.m. Det finns också skäl att ändra reglerna om åtgärdsföreläggande i hyreslagen, så att föreläggandet knyts till fastigheten istället för till ägaren.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att förvärvare av hyresfastighet skall kunna uppvisa en kalkyl som innebär att fastighetens intäkter täcker dess kostnader,
[att riksdagen hos regeringen begär förslag om att kommun ges möjlighet att inhämta uppgifter ur polisregister för att kunna bedöma förvärvarens allmänna lämplighet,1]
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att förvärvstillstånd inte skall lämnas om förvärvaren köpt och sålt ett flertal fastigheter på kort tid,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att tillståndsplikten skall omfatta alla aktie- och andelsförvärv i fåmansbolag som äger hyresfastigheter,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att kännbar sanktion skall kunna utdömas när förvärvare underlåter att anmäla förvärvet till kommunen,
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att åtgärdsföreläggandet skall knytas till fastigheten, så att den inte förfaller vid ägarbyte.
Stockholm den 24 januari 1991 Anita Johansson (s) Lennart Andersson (s) Ulla-Britt Åbark (s) Inge Carlsson (s) Bo Forslund (s) Ines Uusmann (s)
1 1990/91:Ju217