Vid delning av fastighet kan fel uppstå om
fastighetsbildningsmyndigheten vid delning inte har en
direkt skyldighet att se till att nödvändiga servitut
upprättas.
Om en fastighet med flera byggnader på som har
gemensamt avlopp delas och myndighet inte bevakar att
nödvändiga servitut upprättas kan stora kostnader orsakas
en av fastighetsägarna.
I det konkreta fall som ligger bakom denna motion
drabbas den ena fastighetsägaren av att plötsligt förlora sitt
avlopp. Effekten blir densamma som om avloppet hade
stulits och vederbörande tvingas nu att bygga ett helt nytt
avlopp, trots att denne redan har betalat för det, genom att
köpa en fastighet med avlopp. I detta fall tänkte ingen på att
begära servitut och fastighetsbildningsmyndigheten gjorde
inget påpekande därom. Därefter sålde en av
fastighetsägarna sin fastighet. Den nye ägaren
(fritidsboende storstadsungdomar som endast nyttjar
fastigheten ett fåtal dagar per år) upptäcker att
avloppsbrunnen finns på dennes tomt och vägrar den andre
fastighetsägaren (permanent boende pensionär) att nyttja
avloppet. Ingen har tidigare ens uppmärksammat på vilkens
tomt avloppsbrunnen finns. Den permanentboende
pensionären har under alla år handlagt driftskostnaderna
för avloppet. Det visar sig att rätten till avloppet gått till
ägaren av fritidsfastigheten, medan den permanentboende
i praktiken blivit av med sitt avlopp. Om
fastighetsbildningsmyndighet eller mäklare hade gjort
något påpekande hade ett servitutsavtal upprättats med
förre ägaren, som också skrivit och meddelat
fastighetsbildningsmyndigheten detta.
Genom att myndigheten inte tagit något ansvar för den
totala fastighetsbildningen drabbas i detta fall den
permanentboende ensamstående kvinnliga pensionären (71
år) av kostnader på tusentals kronor och tungt praktiskt
arbete (köra jord, lägga nya dagvattenledningar, göra om
land, så gräsmattor osv).medan
fastighetsbildningsmyndigheten hålls skadesfri. Fastigheten
har haft gemensamt avlopp 30--40 år, varför ingen av
fastighetsägarna tänkte på något servitutsavtal. Det är inte
rimligt att begära att den som köper och säljer skall tänka
på nödvändiga servitut om inte
fastighetsbildningsmyndigheten eller mäklaren gör det.
Därför bör ett tyngre ansvar falla på
fastighetsbildningsmyndigheten alternativt kan 'De-Facto-
Servitut'' ges en starkare juridisk ställning efter kortare tid.
I dag krävs att det faktiska servitutet funnits minst en
mansålder och då anses 30--40 år inte räcka.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär att frågan om ett
mer direkt ansvar för fastighetsbildningsmyndigheten när
det gäller behov av eventuella servitut utreds,
2. att riksdagen hos regeringen begär att frågan om en
förstärkning av De-Facto-Servitutets rättsliga ställning
utreds.
Stockholm den 15 januari 1991
Charlotte Cederschiöld (m)