Att Sverige halkat efter de flesta västerländska industrisamhällen i bl.a. ekonomiskt avseende är numera ett välkänt faktum. Det beslut som riksdagen har tagit om ett närmande till EG-gemenskapen kan komma att väsentligt förbättra detta förhållande.
Sveriges konkurrenskraft i det nya Europa kommer att ställa nya krav på organisation, kommunikation och att andra viktiga samband och förutsättningar fungerar.
Redan 1988 tog moderata kommunalpolitiker runt Mälaren fram en rapport om visionen Mälardalen. Rapporten har fått en uppföljning i november 1990 med titeln Mälardalen -- från vision till verklighet. Visionen bygger på att man ser Mälardalsregionen som en helhet. Målet är att skapa en gemensam arbets- och bostadsmarknad. Gränser måste rivas som i dag hindrar och försvårar en naturlig utveckling i Mälardalen. Mälardalen måste ses ur ett internationellt perspektiv.
Mälardalsvisionen syftar till att i samarbete mellan enskild och offentlig sektor gemensamt lösa ett antal problem. Genom att utveckla Mälardalen kan den bli en verkligt framgångsrik region i ett integrerat Europa. En levande och framgångsrik Mälardalsregion är av godo för hela landets utveckling.
Bland de viktigaste åtgärderna som måste genomföras inom de närmaste årtiondena är ordentliga investeringar i infrastrukturen. Investeringar i vägnät och kollektivtrafik har eftersatts både i Stockholmsregionen och i den övriga Mälardalen. Med kloka investeringar i vägar, järnvägar och flygplatser kan utvecklingsmöjligheter skapas, vilka ger förutsättningar för nya bostadsområden och arbetsplatser.
En annan viktig förutsättning för en snabb och bra utveckling i Mälardalen är att länsgränserna ses över. De nuvarande gränserna är i många avseenden otidsenliga och utgör i många fall ett hinder i utvecklingen av en integrerad Mälarregion. Länsgränserna har varit i stort sett oförändrade sedan 1634 års länsreform. Denna länsindelning byggde i sin tur på de medeltida landskapsgränserna som uppstod under en tid då Sverige var mycket glest befolkat. Näringslivet byggde då på självhushåll och jordbruket var grunden för allt samhällsbyggande. Kommunikationerna var i huvudsak hänvisade till vattenvägarna och gränserna mellan landskapen drogs genom skogar och annan svårforcerad mark. De har ända in i modern tid fyllt funktionen av att hålla samman landsbygd och mindre städer.
I framtiden när rörligheten är än viktigare och där bl.a. näringslivets arbetsformer bygger på olika former av nätverk blir länsgränserna hopplöst föråldrade. Ute i det civila samhället har man i stor utsträckning redan bildat regioner och samverkan mellan orter som inte på något sätt stämmer med den offentliga administrativa indelningen.
Det är därför viktigt att staten också ser över gränserna och innehållet i den regionala statliga förvaltningen.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen begär att regeringen tillsätter en parlamentarisk utredning om länsindelningen och innehållet i den statliga regionala förvaltningen i syfte att undanröja de i motionen nämnda problemen.
Stockholm den 25 januari 1991 Ingegerd Troedsson (m) Lars Ahlmark (m)