Den svenska demokratin har sin grund i den urgamla
rätten för människor i socknarna att bestämma över sina
egna angelägenheter. Genom århundradena formades
därmed en fungerande lokal demokrati som inte bara gav
inflytande i utan också kunskap om bygden och dess
problem. Fram till 1952 existerade denna lokalt förankrade
demokrati. Kommunernas antal var 2 500 och det stora
antalet och den relativt begränsade ytan samt det fåtaliga
invånartalet gav i sig de bästa förutsättningarna för en
fungerande lokal demokrati. De valda hade nära till dem
som valde, frågorna var lättöverskådliga -- demokratin
fungerade!
När planhushållningen blev högsta mode och övertron
till samhället och samhällslösningar helt dominerade då
gjordes kommunindelningarna om och i två omgångar
genomfördes även tvångsvis kommunsammanläggningar.
Antalet kommuner minskade från 2500 till 284, nio
tiondelar av kommunerna försvann. 100 000-tals
förtroendevalda förlorade sina lokala uppdrag. Avståndet
mellan väljare och valda ökade, frågor blev mer komplexa
och svårförståeliga, en stor del av samhällsservicen
centraliserades. Planhushållningen visade sig vara just så
mekanisk och opersonlig som det varnats för och viktiga
demokratiska företeelser begränsades eller försvann.
Här finns -- anser jag -- huvudförklaringen till
människors förändrade attityd till politik -- och politiker.
Det egna inflytandet minskade, besluten flyttades bort till
centralortens opersonlighet och allt färre fick vara med att
ta ansvar för bygden och utvecklingen. Planhushållning är
numera -- efter de senaste årens politiska avslöjanden -- helt
borta från den politiska arenan. Ingen hävdar längre dess
välsignelser!
Frågan är då om tiden är kommen för att ändra sådana
beslut som dominerats av planhushållningens ideologi. Som
jag ser det är det nödvändigt och främst bör intresset därvid
koncentreras på kommunerna.
Viktigast och avgörande måste därvid vara vad
människorna själva önskar, d.v.s. att besluten har sin
utgångspunkt i kommundelarna och hos deras kommunala
företrädare. Kommunala folkomröstningar i
indelningsfrågan är det viktigaste instrumentet för att avläsa
lokala opinioner. Ett antal kommuner har de senaste åren
återgått till den tidigare indelningen och alldeles nyligen har
t.ex. Trosa återfått sin kommunstatus.
Kommunindelningsreformer bör ses över och åtgärder
vidtagas som stimulerar till och underlättar förändringar.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär en utredning av
förutsättningarna för en förändrad kommunindelning och
därvid särskilt uppmärksammar möjligheter att underlätta
och stimulera en återgång till tidigare administrativa
områden.