''Det är en nationell angelägenhet att skydda och vårda vår miljö'' heter det i kulturminneslagens första paragraf. ''Ansvaret för detta delas av alla''.
Hur en kulturmiljö kommer att behandlas avgörs ofta genom planläggning. Här sker sammanvägningen mellan olika anspråk och här måste således kulturmiljövården på ett professionellt sätt tillföra sina kunskaper och värderingar. Vi har i Sverige ett utmärkt system för denna kunskapsförsörjning genom det arbete som utförs inom länsstyrelsernas kulturmiljöenheter. Det är inom kulturmiljösektorn som länsstyrelserna kan tillföra ny kunskap till den kommunala planeringen, då få kommuner haft möjlighet skaffa sig egen kulturmiljökompetens.
Krav riktas i allt större utsträckning på kulturminnesvårdens medverkan såväl i myndighetsuppgifterna som i initiativverk- samhet, för att fullfölja de reformer som berör markanvändning och byggande (PBL), resurshållning (NRL), miljövård, jordbrukspolitiken och turismutvecklingen etc.
Länsstyrelsen i Värmlands län har sedan flera år i sin anslagsframställning äskat medel för en biträdande länsantikvarie. Enhetens arbetssituation med länsantikvarien som enda tjänsteman framstår som orimlig. En nödvändig förstärkning måste ske för att ge trovärdighet åt regeringens och riksdagens beslut om ansvar och insatser inom kulturmiljöområdet.
När det gäller biträdande länsantikvarier föreslår folkpartiet liberalerna att medel anslås för ytterligare två tjänster utöver vad regeringen föreslår. Jag föreslår att inom ramen för detta en av dessa tjänster tillförs Värmlands länsstyrelse.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inrättande av en tjänst som biträdande länsantikvarie i Värmland.
Stockholm den 25 januari 1991 Isa Halvarsson (fp)