Alltsedan kommunsammanslagningarna har länsindelningen upplevts som föga funktionell. När länen omfattade ett mycket stort antal små kommuner upplevdes länen som en rationell förvaltningsenhet på mellannivå. Med endast tolv kommuner per länsstyrelse är samordningsvinsterna små. En omfattande diskussion har också förekommit om att minska antalet län till ca åtta. Ur alla rationella synpunkter synes detta angeläget.
Skåne är funktionellt en påtagligt homogen enhet. Det förekommer intensiv pendling inom landskapet, men nästan ingen över landskapsgränsen.
Ur tillväxtsynpunkt har Skåne goda resurser, men dessa är splittrade på olika kommuner och regioner. Forskningen finns i Lund, storindustritraditionen i Malmö och Helsingborg, småindustrin och fritiden i Kristianstads län och kontinenttrafiken i Ystad och Trelleborg.
Länsgränsen innebär också landstingsgräns. Otvivelaktigt skulle man både på sjukvårdens och länstrafikens område kunnat nå betydligt rationellare lösningar om Skåne administrativt utgjort en enhet.
Kristianstads län är ur ekologisk synpunkt inte en naturlig enhet, Simrishamn och Ängelholm har exempelvis mycket mindre gemensamt än vad de har med respektive Ystad och Helsingborg.
Skåne har en befolkning på ungefär en miljon invånare vilket gör att landskapet storleksmässigt väl lämpar sig som ett län. Med en avskaffad länsgräns i Skåne skulle landskapets resurser kunna tas till vara på ett mycket smidigare sätt än i dag.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i länsindelningen att Skåne i sin helhet utgör ett län.
Stockholm den 10 januari 1991 Bertil Persson (m)