med anledning av prop. 1990/91:90 En god livsmiljö
Miljöanpassat byggande och boende
I regeringens miljöproposition ges en värdefull
redovisning över vidtagna åtgärder på miljöområdet.
Vidare lämnas förslag på ytterligare insatser för att nå de
miljöpolitiska målen.
Motionen handlar om miljöanpassat byggande och
boende. Visserligen behandlas dessa frågor till viss del i
propositionen, men det finns enligt vår mening anledning
att ytterligare uppmärksamma denna viktiga del av
miljöpolitiken.
Småskaliga lösningar, flexibla system
Miljöproblemen i vårt land är inte längre i första hand
orsakade av industriella utsläpp. De är i stället i allt högre
grad knutna till samhällets växande varuströmmar i form av
t.ex. trafiken, varuomsättningen som genererar ökade
avfallsmängder, kemikalieanvändningen,
energiproduktionen.
De flesta av dessa många utsläppskällor har nära
anknytning till samhällsbyggandet och boendet. Därför är
det naturligt att dra slutsatsen att vi bör förlägga en stor del
av miljöinsatserna till bostadsområdet och i detta arbete
engagera de boende. Därmed är det också självklart att vi
bör ompröva många av de storskaliga lösningar vi hittills
använt oss av och undersöka vilka småskaliga och mer
flexibla metoder, som står till buds.
Här kan vi ta avfallshanteringen som ett exempel. Den
traditionella metoden är att samla allt avfall i stora enheter
i bostadsområdet, transportera det till en central anläggning
där det deponeras eller förbränns.
Denna metod ökar det totala transportarbetet i
samhället. Deposition lägger beslag på allt större markareal
och ökar risken för läckage till grundvatten. Förbränningen
medför risker för miljöfarliga och giftiga utsläpp.
Alternativet, som t.ex. demonstrerats i HSBs projekt
Brf Tusenskönan under Bo 90 i Västerås, är en
sopseparering redan i lägenheten och där bl.a.
kompostering av avfallet sker i bostadsområdet. Resultatet
är inte bara bättre miljö utan också en betydligt lägre
renhållningskostnad.
På motsvarande sätt måste vi börja ifrågasätta det
rimliga i att spola avloppet med färskt vatten miltals under
gator och vägar till reningsverk, som blandar samman
giftiga kemikalier från industri och hushåll med vår egen
avföring. Inte minst det växande behovet av
ersättningsinvesteringar i det nedslitna ledningsnätet borde
tvinga fram en ny syn på de storskaliga VA-systemen.
Den nya utvecklingslinjen bygger på att driva fram ett
ökat lokalt omhändertagande främst av avfall och dagvatten
samt på sikt även s.k. BDT-avlopp. Detta kräver att de
boende engagerar sig mer bl.a. genom källsortering men
också genom mer medvetna val av miljövänliga varor och
förpackningar.
Men det kräver också ett nytänkande från alla andra
intressenter. Industrin måste t.ex. bidra genom att utveckla
produkter och förpackningar som kan komposteras,
återanvändas eller återvinnas. Stat och kommun måste bl.a.
bidra med rationella taxesystem, som ger rabatt när
hushållen ökar sin prestation, och med väl fungerande
uppsamlingssystem för separerade fraktioner.
Det måste dessutom åligga samhället att skapa goda
förutsättningar för finansieringen av nödvändiga
investeringar i ny- och ombyggnader i bostäder,
bostadsområden och i infrastrukturen i övrigt. Samhället
bör också driva på forskningen samt i samverkan med
folkrörelserna stimulera till ökad information och
utbildning hos alla parter inklusive de boende.
Även inom energiområdet bör utvecklingen drivas i
riktning mot mer lokala lösningar. Framför allt gäller det att
i botadsområdena fortsätta att öka energihushållningen
t.ex. genom att stimulera hushållens energisparande, välja
energisnåla apparater och installationer och utveckla
värmeåtervinning. Utöver detta är det viktigt att ta tillvara
lokala förutsättningar, bl.a. utnyttja spillvärme, lokala
bränslen, passiv solvärme osv.
Miljöavgifter och stödsystem
Arbetet på att miljöanpassa vårt byggande och boende
kommer att kräva stora resurser. Det råder i samhället en
betydande enighet om att en stor del av de nödvändiga
inkomsterna skall åstadkommas genom miljöavgifter, dvs.
avgifter som baseras på t.ex. utsläpp i luft eller vatten,
avfallsmängder, förbrukning av energi m.m. Avsikten är att
avgifterna skall ha en styrande verkan från användning av
viss teknik eller vissa ämnen till andra lösningar, som
innebär inga eller lägre avgifter. Om en viss avgift är mycket
effektiv att påverka beteendet kommer den att generera
små intäkter. På den punkten skiljer den sig från en
beskattning, som främst syftar till att ge vissa inkomster till
stat eller kommun.
Det är viktigt att de intäkter som avgifterna genererar
också slussas tillbaka till den avgiftsbelagda sektorn för att
där användas i miljöarbetet. Därmed skapas ett system som
kombinerar ''morot'' och ''piska''.
Ett exempel på hur ett sådant system kan byggas ut i
praktiken är den kväveoxidavgift, som införs 1 januari 1992.
Den berör den del av energiproduktionen, som sker i stora
förbränningsanläggningar. Avgiften tas ut av de enskilda
pannorna i förhållande till utsläppen av kväveoxider. Det
totala avgiftsuttaget slussas årligen i sin helhet tillbaka till
avgiftskollektivet. Fördelningen av dessa återbetalningar
sker i förhållande till den enskilda anläggningens andel av
den totala energiproduktionen i kollektivet. Detta får till
resultat att de anläggningar, som har högre utsläpp per
producerad energienhet än genomsnittet därmed blir
nettobeskattade. De med lägre utsläpp drabbas inte av
avgiften utan får i stället i praktiken en premie.
Kväveoxidavgiften har enligt vår mening en gynnsam
konstruktion. Det finns emellertid också flera exempel på
ofullkomligheter hos de i dag tillämpade miljöavgifterna (i
vissa fall miljöskatter), vilka berör boendesektorn.
Nuvarande miljöavgifter/skatter har en utformning som
bl.a. är gynnsammare för elvärme än för fjärrvärme.
De är inte neutrala vid likvärdigt miljöfarligt utsläpp
mellan industriella processer och fjärrvärme.
Ej heller är de neutrala beträffande energiproduktion i
s.k. kondenskraftverk och kombinationen energi- och
fjärrvärmeproduktion i kraftvärmeanläggningar.
I dessa exempel är fjärrvärmeproduktionen belastad
med högre miljöavgifter än de övriga verksamheterna.
Detta ger styrningseffekter som inte synes kunna motiveras
av miljöskäl.
Enligt vår mening behövs en kontinuerlig uppföljning av
effekterna av de beslutade miljöavgifterna och en
beredskap att rätta till ofullkomligheter i systemen.
Taxor avvägda mot prestationen
Vi har inledningsvis konstaterat att det är ytterst
väsentligt att ta till vara de boendes engagemang för
miljöfrågorna. Erfarenheterna visar att en stor andel av de
boende är beredda att göra egna insatser. Då är det
samtidigt betydelsefullt att de boende ser även ekonomiska
resultat i form av lägre boendekostnader. Därför är
samhällets taxepolitik av stor betydelse.
Många av våra storskaliga system för renhållning, vatten
och avlopp samt energiproduktion har stora fasta
kostnader, framför allt i form av kapitalkostnader för
ledningar och anläggningar, men också i form av
personalkostnader. Dessa fasta kostnader är på kort och
medellång sikt oberoende av vilken volym som systemen tar
hand om. Ett vanligt beteende för t.ex. ett fjärrvärmeverk
är att höja de fasta avgifterna om energisparandet leder till
lägre total värmeproduktion. För konsumenterna kan detta
resultera i att även stor energibesparing leder till en
obetydlig kostnadssänkning.
Det är enligt vår mening av stor vikt att staten
medverkar till att åstadkomma taxe- och avgiftssystem, som
ger incitament till miljöriktiga besparingar även i
bostadsområden som är anslutna till storskaliga system.
Renhållningstaxorna bör stimulera lokalt
omhändertagande av avfall och källsortering i syfte att
minska volymen och ge renare fraktioner som går vidare till
central behandling. VA-taxorna bör främja hushållning
med vatten och stimulera till lokala lösningar på vatten- och
avloppsfrågorna även om reningsverkens utnyttjandegrad
sjunker. Energitaxorna bör främja hushållning även i
områden där fjärrvärmeverken inte har fullt
kapacitetsutnyttjande.
I regeringens miljöproposition ges mycket tydliga
uttalanden i denna riktning. Några egentliga styrmedel
gentemot kommunerna anvisas dock ej. Det är därför
angeläget att närmare studera hur propositionens
uttalanden kommer att påverka kommunernas faktiska
taxesättning.
Långsiktiga investeringsbedömningar i boendet
Det är väl känt att i det långsiktiga perspektivet är de
löpande kostnaderna för uppvärmning, drift och underhåll
av bostäder långt mer betydelsefulla för de framtida
boendekostnaderna än de kapitalkostnader som beror av
produktionskostnaderna vid investeringstillfället.
Det finns därför starka skäl att redan i samband med
investeringsbeslut försöka ta hänsyn till de totala
kostnaderna för husets och bostadsområdets hela livslängd.
Från en sådan utgångspunkt är det t.ex. naturligt att även
välja material som vid produktionstillfället är dyrare än
andra alternativ, men som gör det möjligt att undvika
miljöoch hälsorisker i framtiden.
Sedan länge gäller att samhället medverkar till en
bostadsfinansiering som möjliggör en omfördelning av
kapitalkostnaderna i tiden så att sådana långsiktiga
överväganden kan realiseras.
När nu en ny bostadsfinansiering med avsevärt minskat
samhällsstöd beslutats, är det enligt vår mening angeläget
att bevaka att det nya finansieringssystemet möjliggör den
här beskrivna långsiktigheten i investeringsbedömningen.
En övergång till mer kortsiktiga kalkyler måste motverkas.
Solidarisk ''avskrivning'' av vissa anläggningar
I arbetet med att utveckla ett miljöanpassat boende
kommer ett antal tekniska lösningar att dömas ut. Ett
exempel på sådana kan vara sopsuganläggningar, vilka
kommer att vara svåra att anpassa till en ökad användning
av lokal avfallsseparering av hög kvalitet. Ett annat
exempel kan vara uppvärmning genom direktverkande el.
I många fall kan det vara angeläget från miljösynpunkt
att ersätta dessa anläggningar med andra tekniska lösningar
långt innan den tekniska och ekonomiska livslängden gått
till ända. För de boende kan detta innebära att anläggningar
skall skrotas eller byggas om innan de lån, som svarar mot
anläggningens värde, är amorterade.
Om så är fallet bör det enligt vår mening vara naturligt
att vi solidariskt via samhällets stöd medverkar till att täcka
de merkostnader, som uppkommer genom att anläggningen
skrivs av snabbare. Detta kan exempelvis ske genom
eftergift av statliga lån eller genom bidrag till de ökade
kapitalkostnaderna.
Miljöanpassning av all ny- och ombyggnad
En stor del av utvecklingsarbetet inom boendesektorn
har skett genom mer eller mindre avancerade experiment.
Detta har varit en naturlig inledning inför ett nytt skede, där
miljöanpassade lösningar ingår som en självklar del av allt
byggande.
Enligt vår mening är det nu dags att ta ett stort steg mot
en normal ''vardaglig'' användning av ett så stort antal
miljövänliga lösningar som möjligt. Initiativ bör därför tas
att mer generellt inordna miljökraven i våra byggnormer,
dvs. främst i om- och nybyggnadsreglerna i plan- och
bygglagen.
Därvid bör man överväga om inte tiden snart är mogen
för ett nytt synsätt beträffande dispenser. Hittills har det
varit naturligt att byggnormerna utformats med
utgångspunkt från traditionella tekniska lösningar.
Miljövänliga alternativ har kunnat åstadkommas genom att
myndigheterna lämnat dispens. Nästa steg i utvecklingen
bör vara att i normerna föreskriva den miljöanpassade
lösningen. Om det finns starka skäl för andra bedömningar
skulle dispens kunna lämnas.
Det ankommer på boverket att ta initiativ till en
fortlöpande revidering av plan- och bygglagen och de däri
ingående om- och nybyggnadsreglerna. Enligt vår mening
är det angeläget att boverket får i uppdrag att snarast utreda
de ovan angivna frågorna.
Miljövänliga byggmaterial
Bygg- och bostadssektorn utnyttjar ett växande antal
produkter. Antalet uppskattas i dag till ca 40 000. Under en
20-årsperiod har antalet kemiska ämnen som klassats som
hälsovådliga och åsatts gränsvärden för detta ökat från cirka
100 till cirka 400.
Ett antal av dessa produkter har vid användning visat sig
leda till mer eller mindre allvarliga problem. Vissa har visat
sig leda till s.k. sjuka hus som i sin tur leder till att de boende
drabbas av allergier m.m.
Ett viktigt led i en miljöpolitik för boendesektorn är att
driva på utvecklingen mot säkra och rena material. En
aspekt, som inte tidigare tillmätts så stor betydelse, är att
bättre ta till vara avfallet från byggproduktionen.
Som på så många andra delområden måste det finnas ett
samspel mellan många olika aktörer för att åstadkomma
rena och säkra byggmaterial och byggnader.
I befintliga bostadshus handlar det ofta om att t.ex.
genom utbyte av material eller bättre ventilation minska
koncentrationen av skadliga ämnen. I nya hus gäller det att
bl.a. välja material vars egenskaper är väl kända och
provade. Nya material måste t.ex. förses med ordentlig
produktinformation.
Inom materialsektorn kompliceras situationen av den
pågående ekonomiska integrationen på den europeiska
marknaden, främst vår planerade anslutning till EG. Det
kommer nämligen att vara svårt att i vårt land hävda
avsevärt strängare krav än vad som gäller t.ex. på EG-
marknaden.
Enligt vår mening måste utvecklingen mot renare
byggmaterial påskyndas. Bl.a. bör krav ställas på att
materialtillverkare och leverantörer lämnar utförlig
produktinformation om innehåll och egenskaper. Det bör
vidare övervägas att för delar av byggmaterialindustrin
införa förhandsgranskning av material på motsvarande sätt
som skett för bekämpningsmedel. Parallellt härmed måste
även äldre material gås igenom och vid behov mönstras ut.
Det är av största vikt att dessa frågor också aktualiseras
internationellt, särskilt det pågående integrationsarbetet i
Europa.
f5pFinansiering av utvecklingsprojekt
Experimentbyggandet i småskalig produktion
Samhällets stöd till experimentbyggandet sker med en
kombination av vanliga bostadslån (i framtiden räntelån),
eventuella forskningsbidrag samt
experimentbyggnadsbidrag.
För bostadsrättsföreningar kan denna stödkonstruktion
leda till ett personligt risktagande för de boende som är
olyckligt från samhällsekonomiska utgångspunkter. Det
beror på följande förhållanden:
Bostadsrättsföreningar är i allmänhet små ekonomiska
enheter, som dessutom är ekonomiskt slutna, dvs. helt
ensamma bär sina produktionskostnader och de löpande
kostnaderna för uppvärmning, underhåll och övriga
driftskostnader. Kostnadsutjämning mellan olika
föreningar är inte möjlig. Detta innebär att en
bostadsrättsförening har att ensam ta risken om ett
experiment drabbas av ett allvarligt misslyckande.
Denna risk är oftast väsentligt större än vad som täcks
med experimentbyggnadsbidrag. Experimenten kan
exempelvis leda till skador, som kräver mycket stora
insatser att åtgärda. Bostadsrättsföreningen är en för liten
enhet för att själv stå för ett sådant risktagande.
Bostadsrättsföreningen är samtidigt en enhet, som själv
inte kan dra nytta av experimentets framtida resultat.
Bostadsrättsföreningen är i princip engångsbyggare. Ett
experiment kan gynna en ny bostadsrättsförening men inte
nödvändigtvis den gamla.
Enligt vår mening måste det vara ett stort
samhällsintresse att förmå småskalig verksamhet, t.ex. i
bostadsrättsföreningar, att engagera sig i experiment med
ekologiskt byggande och boende. Den beslutade
övergången från experimentbyggnadslån till bidrag
medverkar till detta. För att därutöver skapa en effektivare
stimulans bör övervägas om bidragen även kan
kompletteras med ett förbättrat skydd mot större
misslyckanden.
Ram för experimentbyggande
I årets budgetproposition föreslås en beslutsram för
experimentbyggande på 34 miljoner kronor. Hittills har en
stor del av de anslagna medlen fördelats till energiprojekt.
En ökad andel förutsätts tilldelas s.k. ekologiskt byggande
enligt riksdagens beslut (BoU 1989/90:19).
Detta är enligt vår mening en angelägen
omstrukturering av stödet. Det är emellertid beklagligt om
detta går ut över likaledes angelägna experiment inom
energiområdet. Därför bör regeringen följa utvecklingen
med stor uppmärksamhet och ta initiativ till en ökning av
ramen om det visar sig att angelägna projekt inte ryms inom
densamma.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om miljöanpassat byggande och
boende.
f5pStockholm den 11 mars 1991
Sören Lekberg (s)
Bo Holmberg (s)