En liberal bostadspolitik ger valfrihet och inflytande för
bostadskonsumenterna. Den skapar rättvisa mellan boende
i olika upplåtelseformer. Bra bostadsmiljöer ska formas och
bevaras. Gjorda investeringar i bostäder, miljö och service
ska hanteras med varsamhet.
Från 1930-talet till idag har Stor-Stockholm fördubblat
sin befolkning. De senaste åren har både födelse- och
flyttningsöverskotten ökat men nu har befolkningsökningen
stagnerat. 1990 ökade befolkningen i Stockholms län med
ca 12 000
personer. Av denna skrivning var 9 200
födelseöverskott, vilket är högre än genomsnittet i
landet. Det höga födelseöverskottet innebär att den s.k.
naturliga folkökningen svarade för inte mindre än 76% av
länets tillväxt.
Nettoinflyttningen från utlandet uppgick till 7 100
personer medan de inrikes flyttningsrörelserna helt
ändrat karaktär. Nu flyttar invånarna från Stockholm. Förra
året flyttade netto 4 300
personer.
Bostadsbristen
Befolkningsökningen ökar kraven på fler och mera
ändamålsenliga bostäder. Dagens bostadssökande är
framför allt ungdomar, äldre, frånskilda samt inflyttade från
utlandet. Störst är behovet av smålägenheter och boende
med service. Inom vissa kommuner föreligger även behov
av kollektivhus.
Behovet av bostäder är olika inom länets kommuner.
Stockholms innerstad har idag en mycket stor
dragningskraft. Även med en påtagligt högre bebyggelse på
lediga markbitar, blir det svårt att där tillgodose
efterfrågan.
De södra delarna av regionen har också ett stort behov
av små bostäder, dels på grund av många ungdomar, dels
på grund av den ensidiga lägenhetssammansättningen som
skapades i dessa kommuner under 60- och 70-talen.
Renoveringar och upprustningar av äldre hus måste få
fortsätta, men ske med varsamhet. Eftersom stimulanserna
till ombyggnader har tagits bort har dessa sjunkit drastiskt.
Man räknar med att ombyggnadsnivån 1991 kommer att
ligga på samma nivå som i början av 1980-talet. Det finns
emellertid fortfarande bostadsbestånd med stora behov av
renovering. Även om en stor del av intresset just nu måste
riktas mot nyproduktionen bör man ändå minnas att denna
årligen bara motsvarar ungefär en procent av det befintliga
bostadsbeståndet.
Bostadsbristen kan angripas dels genom nyproduktion,
dels genom ett effektivare utnyttjande av de befintliga
bostäderna. Bostadskonsumenternas intressen och
efterfrågan ska styra både lägenhetsstorlekar och
besittningsformer i nyproduktionen. Av det skälet måste
byggandet av smålägenheter och serviceboende ökas.
Servicebostäder är en bra form av boende som ofta
efterfrågas av äldre och handikappade. Också efterfrågan
på bostadsrätter är stor och måste resultera i fler
bostadsrätter både i nyproduktionen och i befintliga hus.
Bostadsrätten ger människor ett bättre inflytande över sitt
boende.
Ett bättre utnyttjande av det äldre beståndet genom
ökad rörlighet är en viktig och alltför ofta bortglömd metod
att tillgodose människors bostadsönskemål.
Trögheter på marknaden som skapats av politiska beslut
leder till ett ineffektivt utnyttjande av bostäderna. Följden
av detta reglerade system blir bl.a. överskottsefterfrågan.
Bristande överensstämmelse mellan det pris som människor
är beredda att betala och det gällande priset som medför ett
ineffektivt utnyttjande av bostadsbeståndet. Det blir t.ex.
svårt att flytta från en äldre, stor och billig lägenhet till en
ny och mindre om hyran för den nybyggda lägenheten inte
är väsentligt lägre.
Den rådande hyressättningen har också skapat en
omfattande svart marknad. Även om denna marknad
tenderar att fungera alltmer ''friktionsfritt'' så finns det
givetvis betydande svårigheter med en marknad där många
omvägar måste gås för att marknadsvärden ska kunna
realiseras och vissa vägar är kriminaliserade. De moraliska
problem som en starkt reglerad bostadsmarknad medför
skall inte underskattas.
Under 1989 färdigställdes drygt 8 000
lägenheter i Stockholms län och under 1990 blir
slutresultatet ca 10 000
lägenheter. Detta resultat skall ses mot bakgrund av
att vi har en bostadskö med 160 000
bostadssökande. I framtiden kommer antalet
nyproducerade lägenheter troligtvis att sjunka ganska
kraftigt igen, bl.a. beroende på den konjunkturnedgång
som redan visat sig i flera sektorer av arbetsmarknaden i
Stockholmsregionen, också i byggsektorn. Man har också
kunnat konstatera att den nya Plan- och Bygglagen utgör ett
tröghetsmoment när det gäller tillkomsten av fler bostäder.
Processen från idé till byggstart blir mer omständlig och mer
tidskrävande och i vissa fall innebär den också att
byggkostnaderna blir högre.
Bostadsbyggandet måste självklart utformas så, att
hyrorna i nybyggda hus inte blir orimliga. Detta kräver god
kunskap och bra planering och ett ekonomiskt väl
genomarbetat projekt. Redan under detaljplanearbetet
läggs grunden till bostadsmiljön och ekonomin. En
detaljplan får därför inte göras mer detaljerad än
nödvändigt utan ge möjligheter till flexibilitet när projektet
tas fram. Möjligheter till omprövning av regler och normer
inom bostadsbyggandet bör alltid finnas och erfarenheterna
från de s.k. fribyggena tas tillvara.
Att komplettera en redan befintlig bebyggelse kan ofta
vara bra från ekonomisk synpunkt samtidigt som service
inom området kan upprätthållas. Utbyggnaden bör dock i
allmänhet ske varsamt och i samråd med dem som redan bor
inom området.
Inom närbelägna fritidshusområden finns en stor
framtida potential av bostäder. En omvandling till
permanentbostäder förutsätter dock att vatten och avlopp
kan få en funktionell lösning. Mindre, lokala VA-system
kan då bli framtidens lösning.
Ombyggnation av äldre lägenheter får inte bedrivas så
att de boende drabbas av onödigt höga hyreshöjningar. De
enklare och billigare lägenheterna måste behållas, för
människor som önskar sådana.
Lägenhetssammanslagningar måste upphöra.
Bostadsbyggandet behöver öka särskilt i
storstadsområdena. Trots en snabbare folkökning svarar
dessa inte för en högre andel av bostadsbyggandet än vad
deras andel av befolkningen motsvarar.
Länsbostadsnämnderna i Sverige har som en av sina
huvuduppgifter att granska bostadsprojekt så att de följer
de normer som erfordras för att få ta del av den statliga
räntesubventionerna. Räntebidrag beviljas inte till bostäder
om byggkostnaderna anses för höga. Denna priskontroll
bidrar i sig till att kostnaderna ökar. Inom en fri
konkurrensutsatt byggmarknad kan därför
länsbostadsnämndens priskontrollerande verksamhet
avskaffas och länsbostadsnämnderna halveras.
Delegationen för ökat bostadsbyggande inrättades av
regeringen 1987. De märkliga specialreglerna för länet har
fått de mest orimliga konsekvenser. Krav som t.ex. att
byggherrekostnader inte får överskrida ett visst procenttal
eller att endast ett begränsat antal stockholmska
byggnadsarbetare får användas har inneburit att stora
byggherrar kan flytta kostnader mellan projekt i landet och
byggarbetare över länsgränserna. Små byggare har inga
sådana möjligheter.
Länsstyrelsen i Stockholm har presenterat en
utvärdering av Bostadsdelegationens arbete. Där visas t.ex.
att restriktioner mot byggande av lokaler alls inte medför en
automatisk ökning av bostadsbyggandet. Däremot
medverkar regleringen till ökade kostnader för lokaler och
kan bli ett hinder för näringslivets utveckling i länet.
Delegationen för ökat bostadsbyggande bör snarast
avskaffas liksom specialreglerna för byggande i Stockholms
län. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.
Stimulera byggandet av små lägenheter
På allt fler orter i regionen råder det brist på små
bostäder för ungdomar. De flesta ungdomar som önskar bo
i en en egen lägenhet har i allmänhet begränsade
möjligheter att klara av en hög hyra. De efterfrågar därför
ofta små lägenheter.
Många smålägenheter har försvunnit genom
lägenhetssammanslagningar i samband med ombyggnader.
Det är nödvändigt att vid saneringar noga överväga hur
många smålägenheter som bör sparas. En försiktig
upprustning kan i många fall vara ett bra alternativ till en
genomgripande ombyggnad.
De nya reglerna för lån till lägenhetssammanslagningar
som riksdagen beslutade om 1989 innebär att
ombyggnadslån i princip inte utgår för
lägenhetssammanslagningar. Det var en angelägen åtgärd.
Vi anser att ombyggnadslån inte bör utgå vid ombyggnader
som innebär sammanslagningar av lägenheter såvida inte
fastighetsägaren kan påvisa att det råder ett överskott på
små lägenheter. Vid ombyggnad av hus bör det emellertid
vara möjligt att erhålla ombyggnadslån även om alla
lägenheter inte fullt uppfyller de krav som ställs på en ny
lägenhet.
På orter med omfattande högskoleutbildning är det
lämpligt att bygga studentbostäder. Det är ofta mycket svårt
för dem som skall påbörja sina studier att få en bostad som
är möjlig att bekosta endast med inkomster från
studiemedel. Fler bostäder för studerande gynnar alla
ungdomar eftersom konkurrensen om små bostäder
minskar.
Inom många småhusområden med relativt stora tomter
kan bra tillskott av bostäder ske genom att kommunerna
generellt medger bygglov för s.k. additionsbostad. En
additionsbostad kan i kommunens planering ofta rubriceras
som ''mindre avvikelse'' från detaljplanen om den t.ex.
uppgår till max 50 kvm. En sådan additionsbostad kan i
många fall lösa generationsboendet på ett lämpligt sätt.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om s k fribyggen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att delegationen för ökat
bostadsbyggande skall avskaffas,
3. att riksdagen beslutar avskaffa de regleringar som
införts speciellt för byggandet i Stockholms län,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om nedskuren verksamhet för
länsbostadsnämnden,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen i övrigt anförts om bostadsbyggandet i
Stockholms län.
Stockholm den 25 januari 1990
Ylva Annerstedt (fp)
Hadar Cars (fp)
Barbro Westerholm (fp)
Sören Norrby (fp)
Lars Leijonborg (fp)
Maria Leissner (fp)
Daniel Tarschys (fp)
Jan-Erik Wikström (fp)
Anne Wibble (fp)