Bostadspolitiken är ett viktigt instrument i
välfärdspolitiken och formar förutsättningarna för den del
av grundtryggheten för den enskilde som bostaden utgör.
Alla skall ha möjlighet att skaffa sig en bostad oavsett
var i landet hemorten finns eller man önskar bo. Detta
tillgodoses bäst genom en öppen och väl balanserad
bostadsmarknad med möjlighet för alla att fritt välja
bostad.
Bostadspolitiken måste utformas så att villkoren på
bostadsmarknaden blir sådana att även ungdomar och
människor med låga inkomster kan få bo i bra bostäder. För
att detta skall bli möjligt måste staten påta sig ett
grundansvar för finansieringen av bostäderna.
Bostadspolitiken är också en viktig del i utformningen
av den politik som på ett rättvist och likvärdigt sätt gör det
möjligt för kommunerna att leva upp till sitt ansvar så att
människor kan ordna sitt boende såväl i tätort som på
landsbygd. Genom en framsynt och konsekvent
bostadspolitik skall staten skapa förutsättningar för en
bostadsförsörjning i kommunerna med såväl tillräckligt
antal bostäder som balans mellan tillgång och efterfrågan på
bostäder.
Alla skall ha möjlighet att välja den boendeform som de
önskar. Därför måste det finnas en mångfald av olika
former av bostäder. För att främja valfriheten är det viktigt
att de regler som styr boendet minimeras och är neutrala i
förhållande till bisittningsformer.
Att äga sin bostad är ett värde i sig. Ägandet skapar ökat
engagemang, självbestämmande och personligt ansvar i
boendet. För att underlätta för människor att äga sin bostad
skall sparande främjas. För de som väljer hyresrätt framför
ägande skall engagemang och ansvar byggas ut genom avtal
mellan hyresgäster och fastighetsägare om ökat
boendeinflytande och ansvar i det egna boendet.
En bostadsmarknad med problem
Svensk bostadsmarknad brottas med svåra problem.
Bostadsbristen är stor. Kostnadsutvecklingen håller på att
äventyra en fortsatt bostadsproduktion och gör det allt
svårare för var och en att ha råd att bo. Koncentrationen av
arbetsplatser, bebyggelse och befolkning hotar en god
hushållning med mark och vatten. Den skapar dåliga
boendemiljöer och svåra sociala problem. Bristen på
bostäder och den kraftiga kostnadsökningen medför att
många kan spekulera i kraftiga vinster i boendet på
skattebetalarnas bekostnad. De kraftiga värdestegringarna
medför betydande förmögenhetsomfördelning och
motverkar en rättvis fördelning och undergräver många
boendes rättssäkerhet.
Den förda regeringspolitiken har inte lett närmare en
lösning. Politiken måste därför läggas om. De
bostadspolitiska åtgärderna måste nu verkligen inriktas på
att lösa problemen på bostadsmarknaden. Inte minst viktigt
är det att ungdomarnas bostadssituation förbättras.
Bostadspolitiken måste präglas av en helhetssyn som
omfattar alla och som bättre tar hänsyn till de ändliga
naturresurserna.
Strategi för lägre boendekostnader
Det alltmer överskuggande problemet på
bostadsmarknaden är de kraftigt ökande
boendekostnaderna. Under de senaste tre åren har
boendekostnaderna ökat med i genomsnitt 40 procent.
Samma procentuella ökning beräknas för år 1990 och 1991.
En stor del av dessa boendekostnadsökningar är beroende
av politiskt fattade beslut av riksdag och regering. Det är en
felaktig och mycket olycklig politik som skapar stora
problem inte enbart på bostadsmarknaden utan också för
det samlade folkhushållet som för den enskilde.
De kraftigt stegrade boendekostnaderna leder till att
alltfler inte förmår att bära kostnaderna för boendet. Allt
fler människor blir bidragsberoende. Bostadsstödet växer
och skapar svåra statsfinansiella problem. Den nödvändiga
nybyggnationen avstannar när nya dyra bostäder ställs
tomma för att människor inte har råd att bo i dem.
Valfriheten inskränks. Segregationen ökar. Den
ekonomiska grundtryggheten äventyras och den sociala
utslagningen ökar. De bostadssociala målen förfelas.
Den kraftiga kostnadsexplosionen på bostadssektorn
har lett fram till en unik situation på svensk
bostadsmarknad. Samtidigt som bostadsbristen är stor ställs
alltfler bostäder tomma därför att ingen har råd att bo i
dem. Det undergräver huvudmålet med bostadspolitiken
att bereda alla tillgång till sunda, rymliga, välplanerade och
ändamålsenligt utrustade bostäder till rimlig kostnad.
Samtidigt som alltfler på grund av de höga kostnaderna
tvingas byta ner sig till mindre och billigare bostäder ställs
de nybyggda välutrustade och mest ändamålsenliga
bostäderna tomma.
Den omedelbara och angelägnaste uppgiften är därför
att få bukt med kostnadsproblemen i boendet. Mot den
bakgrunden har centerpartiet i en särskild partimotion,
åtgärder för lägre boendekostnader, redovisat en strategi
för hur boendekostnaderna skall sänkas. De yrkanden som
inte direkt framställs i partimotionen framställs i denna
motion.
De förslag vi framför i partimotionen för att
åstadkomma lägre boendekostnader har följande
inriktning.
En strategi för lägre boendekostnader måste därför
innefatta följande:Politik för decentralisering, lägre
ränta och stabilt penningvärde,Stabilare regler på
bostadsmarknaden,Lägre beskattning av boende,Ny
och förenklad bostadsfinansiering,Ökad konkurrens och
mångfald,Åtgärder för ökad marktillgång,Ökat
enskilt ägande och sparande,Stimulanser för
miljövänligare och effektivare energianvändning.
Centerns bostadspolitiska inriktning i övrigt
Utöver den ovan angivna inriktningen av
bostadspolitiken föreslår vi i denna och andra
kommittémotioner följande:Ett stimulansbidrag på 50 000
kr för varje hyreslägenhet som byggs på landsbygden
och i småorter. Den satsning med 50 milj kr som vi förordar
ger ett tillskott på 1 000
nya lägenheter utöver den ordinarie
bostadsproduktionen,En sänkning av den garanterade
räntan vid ombyggnad så att samma ekonomiska
förutsättningar skall gälla vid ombyggnad som nybyggnad, i
områden med vikande nybyggnadsbehov,Bättre
boendemiljö och ett ekologisk byggande,Ökad
inriktning mot ekologiskt anpassat byggande och
boende,Planering för mera fullständiga och livskraftiga
lokalsamhällen. Det gäller inte minst i glesbygden och i
storstädernas förortsmiljöer,VDN-märkning av bostäder
och boendemiljöer,Införande av en boendemiljölag,
Ett saneringsprogram mot radon i bostäder,Åtgärder för
ökat hyresgästinflytande och rättstrygghet för
hyresgäster,Permanentning av den kooperativa
hyresrätten,Åtgärder för att främja tillkomsten av
odlings- och kolonilotter,Åtgärder för en effektivare
bostadsförmedlingsverksamhet,Ökat inflytande för
småhusägare i s.k. storkvarter ochLikvärdiga
förutsättningar för alla bostadsorganisationer i
bostadslagstiftningen.
Vissa plan- och byggfrågor
Sambandet mellan energianvändning i bostäder och
miljöföroreningar orsakade t ex
av förbränning är påtagligt. En avveckling av
kärnkraften ställer krav på en effektiv energianvändning.
Det kräver i sin tur en inriktning mot mera resursbevarande
byggnadsteknik och att själva boendet anpassas till det
ekologiska systemet. Effektivare och mera miljövänliga sätt
att ta hand om avfallet måste introduceras och utvecklas.
Boverket har nu lämnat förslag till regler för
källsortering av sopor. Det är angeläget att regeringen
vidtar åtgärder med anledning av förslagen så att en mera
resursbevarande hantering kan påbörjas.
Tomträttsinstitutet
Föredraganden meddelar vidare att utredningen om
tomträttsavgälder har avgett sitt betänkande. Vi anser att
tomträttsinstitutet skall avvecklas. Ägarformerna
beträffande själva fastigheten och den mark fastigheten är
belägen på skall vara samma. Några nya tomträtter bör inte
komma till. Kommunerna bör vidare överväga att erbjuda
de som i dag bor i småhus med tomträtt att få friköpa sin
tomt.
Fysisk planering och byggande
Boendet tar stora områden av mark i anspråk och kräver
mycket av energi och naturresurser i övrigt. Den framtida
bebyggelseplaneringen måste därför inriktas mot ett mera
resurshushållande samhälle. Boende, utbildning, arbete
och service måste planeras i nära samverkan med vartannat
i allsidigt sammansatta lokalsamhällen.
Störst behov av att komplettera planeringen så att mera
fullständiga och livskraftiga samhällen skapas finns i den
utpräglade glesbygden och i storstädernas förortsmiljöer.
Centern har sedan länge krävt att en systematisk
användning av miljökonsekvensbeskrivningar som
beslutsunderlag i samhällsplaneringen skall komma till
stånd för att skapa ett bättre miljöanpassat boende och
byggande. I budgetpropositionen anför nu
bostadsministern att bostadsverket i samverkan med
naturvårdsverket lämnat en redovisning till regeringen för
hur sådana förutsättningar skall kunna skapas. De två
verken föreslår att plan- och bygglagen kompletteras med
regler om miljökonsekvensbeskrivningar.
Rapporten har överlämnats till miljödepartementet.
Utredningen har remissbehandlats. Frågan övervägs nu i
regeringen i samband med arbetet med den till februari
planerade miljöpropositionen.
Från centern sida hälsar vi med tillfredsställelse att
frågan nu närmar sig en lösning. Vi förutsätter att förslag
med den inriktning som angetts i rapporten kommer i
miljöpropositionen.
Ändringar i Plan- och bygglagen
I syfte att få en mera samlad syn på markresurserna och
den fysiska miljön i landet har en sammanhållen lagstiftning
för planering av bebyggelsen och för hushållningen med
mark och vatten tillkommit. Centern har aktivt medverkat
i den processen. Ytterligare stärkt lagskydd i första hand för
naturresurserna är nödvändigt. Förslag om ändringar i
Plan- och bygglagen avses nu föreläggas riksdagen under
våren. Vi förutsätter att förslagen går i linje med vad som
ovan anförs.
Byggfrågor
Riksdagen har bl a på förslag från centerpartiet efter
enhällig tillstyrkan i bostadsutskottet hemställt hos
regeringen om förslag från regeringen på åtgärder mot
sjuka hus och dålig inomhusmiljö. Arbetet skulle ske
skyndsamt och förslag till åtgärder skulle lämnas riksdagen
efter hand.
Föredraganden anför att den tillsatta arbetsgruppen för
frågor som rör sjuka hus redovisade sitt förslag till
regeringen i februari 1990. Betänkandet har
remissbehandlats men något förslag har ännu inte
presenterats för riksdagen. En proposition i
propositionsförteckningen angiven som ''Ansvar i
byggandet'' aviseras till våren.
Vi vill framhålla att ett åtgärdsförslag med den
heltäckning på detta område som angavs i riksdagsbeslutet
är ytterst angelägen. Någon del kan inte uteslutas i kampen
för att åstadkomma en bättre inomhusmiljö och komma
bort från problemen med de sjuka husen.
Bostadsmarknaden
Efter en allvarlig eftersläpning under större delen av 80-
talet har bostadsbyggandet nu nått den nivå som det hade
vid regeringsskiftet 1982. En viktig uppgift nu är att komma
tillrätta med den bostadskris som hotar en fortsatt
nyproduktion av bostäder.
Genom skattereformens effekter på boendet, införande
av räntelånesystemet och en allmän nedgång i
konjunkturen kan en kraftig nedgång av bostadsbyggandet
nu befaras. Det är emellertid olyckligt. Fortfarande finns ett
eftersatt behov av bostäder. En kraftig nedgång av
nybyggnationen av bostäder kan också orsaka en nedgång
i byggnadsverksamheten som medför omställningsproblem
och ökade kostnader längre fram i tiden.
Centern har vid åtskilliga tillfällen varnat för de snabba
kasten mellan bostadsbrist och ett ökat antal tomma
lägenheter. Även föredraganden har nu tagit fasta på detta.
I budgetpropositionen (prop. 90/91:100, bil 13) framhålls nu
också detta och föredraganden säger att ett arbete har
igångsatts i departementet för att finna lämpliga åtgärder
för att möta denna typ av negativa konsekvenser.
Vi noterar denna förändrade hållning från regeringen
med tillfredsställelse även om den inte är tillräcklig för att
lösa det problem som åsyftas. Så sent som den 30/11 1990
hävdade bostadsministern i en interpellationsdebatt i
riksdagen att några åtgärder inte behövde vidtagas för att
möta en snabb nedgång i nyproduktionen. Enligt vår
uppfattning finns inte tid för väntan och funderingar. En
långsiktig och konsekvent bostadspolitik för att undvika
tvära kast i byggnadsverksamheten kräver omedelbara
åtgärder.
Bostadsbyggandet måste fortfarande ligga på en hög
nivå. I rådande ekonomiska situation är det emellertid
viktigt att planera så att det inte byggs för många och alltför
dyra bostäder. Det framtida nybyggnadsbehovet måste
bedömas såväl utifrån vad samhällsekonomin tillåter när
det gäller finansieringsfrågor och bostadspolitiskt stöd som
utifrån standard och volym på befintlig bostadsstock.
I bedömningen av hur hög bostadsproduktionen skall
vara bör man också ta hänsyn till bostadsproduktionen
under ett längre perspektiv. 75 procent av dagens
lägenhetsbestånd på 4 miljoner bostäder har tillkommit
under de senaste 50 åren. Med en produktionsnivå på 50 000
nya bostäder per år omsätts det totala bostadsbeståndet
under en 80-årsperiod.
Totalt sett borde det redan i dag ha nått balans mellan
tillgång och efterfrågan av bostäder. Det totala antalet
hushåll uppgår till 3,8 miljoner att jämföra med dessa 4
miljoner befintliga bostäder. Problemet är att dessa
bostäder i dag inte finns där efterfrågan finns. Det bevisar
den regionala obalans som centern påtalat.
Att upprätthålla ett högt bostadsbyggande genom att
styra människor till redan överbefolkade områden samtidigt
som bostäder ställs outnyttjade i andra delar av landet är
samhällsekonomiskt oförsvarligt. Det är dessutom
inhumant. De som tvingas flytta drabbas värst.
Samtidigt som en viss sänkning av nybyggnadstakten nu
är motiverad måste åtgärder i större utsträckning inriktas
mot att anpassa efterfrågan till det bostadsbestånd som
redan finns.
De bostadspolitiska åtgärderna måste samtidigt inriktas
på att förhindra ensidighet och segregation. Mångfald och
variation skall eftersträvas. Antalet färdigställda småhus är
oroväckande liten i förhållande till antalet färdigställda
flerbostadshus. Det måste återigen göras möjligt för de som
så önskar att få bo i eget hus om valfriheten i boendet skall
kunna upprätthållas. Fler skall kunna få äga sin bostad och
sitt småhus.
För att öka valfriheten och bevara en allsidig
bebyggelsestruktur och levande bygder i hela vårt land
måste nyproduktionen av bostäder också inriktas på att
hyresbostäder byggs på landsbygden och i de små orterna.
Skattereformen och boendet
Skattereformens finansiering innebär att
boendebeskattningen ökas mycket kraftigt. Över en
tredjedel av omläggningen finansieras över boendesektorn.
En hög indirekt beskattning av nödvändiga nyttigheter kan
omöjligt genomföras med bibehållen rättvis fördelning.
Följden blir som det i detta fall nu visat sig kraftigt höjda
bidrag som följd av ökade skatter.
Från centerns sida kan vi inte acceptera en finansiering
av skattereformen som medför att de sociala målen i
bostadspolitiken eftersätts och leder till ett ökat behov av
transfereringar. Skall en skattereform kunna genomföras
med rättvis fördelning och grundtrygghet i boendet för alla,
måste boendet betraktas som en nödvändig nyttighet och
beskattas med återhållsamhet.
De kostnadsökningar som nu redovisas i
budgetpropositionen överstiger vida de tidigare av
regeringen och bostadsministern angivna värdena. Den 29
januari 1990 angav bostadsministern ökningarna vara i
storleksordningen 10 procent. De nu redovisade
boendekostnadsökningarna uppgår till ungefär det dubbla.
Det visar att regeringen underskattat kostnadsökningarna
för boendet. Det är motiv nog för att ompröva den kraftiga
belastningen på boendet av skattereformens finansiering.
I partimotionen om boendekostnaderna har vi mera
utförligt redovisat vår syn på skattereformen och boendet.
I samma motion har vi föreslagit de skattelättnader som vi
anser nödvändiga för att klara de bostadssociala målen.
Ny bostadsfinansiering -- Länsbostadsnämnderna
Under rubriken ny bostadsfinansiering anför
bostadsministern vidare att regeringen beslutat om en
översyn av länsbostadsnämndernas organisation och en
översyn med syfte att förenkla den administrativa
prövningen av det statliga stödet i det nya systemet. Dessa
förslag borde rimligen presenterats i samband med att det
nya systemet utformades.
Enligt det förslag som centern redovisar sker en kraftig
förenkling av den bostadsbyråkratiska administrationen.
Vårt förslag innebär bl a att länsbostadsnämnderna
avskaffas.
Omfattningen av bostadslångivningen m m
Bygg
fler smålägenheter på landsbygden
För att ge ungdomen en chans att bo kvar i hembygden
och stimulera till att hålla landsbygden levande föreslår vi
att ett stimulansbidrag inrättas som uppgår till 50 000
kr per påbörjad hyreslägenhet under budgetåret.
Bidraget skall utgå till byggnation endast på landsbygden
och i orter som har ett invånarantal som understiger 300.
Det innebär att det för varje hyreslägenhet som byggs i
orter med mindre än 300 invånare utgår en ekonomisk
stimulans på 50 000
kr/lägenhet. Hyran för en nyproducerad lägenhet på
60 m2 kan i initialskedet då sänkas med ungefär 150
kr i månaden i jämförelse med dagens hyresnivå i
nyproduktionen.
Målsättningen skall vara att minst 1 000 nya
smålägenheter på detta sätt skall stimuleras fram med ovan
angivna förutsättningar för att skapa hyresalternativ. För
ändamålet anvisar vi 50 milj. kr.
Överlåtelse av allmännyttigt ägda bostadshus
De allmännyttiga bostadsföretagen är betydelsefulla i
samhällets strävan att tillgodose det totala bostadsbehovet
och allas rätt till en bra bostad till en rimlig kostnad. De ägs
och drivs utan vinstsyfte. Genom bruksvärdesprincipen blir
allmännyttan normerande för hyressättningen på den lokala
hyresmarknaden. Hyrorna fastställs efter
självkostnadsprincipen. De allmännyttiga företagen blir
härigenom ett verksamt medel för att upprätthålla de
sociala målen i bostadspolitiken.
Hösten 1987 fattade riksdagen beslut (prop.
1986/87:168, BoU 1987/88:3) om att räntebidrag för
bostadslån inte längre skall utgå till fastighet som förvärvas
från allmännyttan. Det innebar i praktiken stopp för ett
allmännyttigt företag att avyttra nyare fastigheter. Beslutet
hade som motiv att slå vakt om de allmännyttiga
bostadsföretagen. I praktiken blev effekten tvärtom. Det
kom och kommer att hämma allmännyttans utveckling och
förnyelse.
För att förnya bostadsbeståndet och utveckla nya
bostäder måste allmännyttan såväl som andra
fastighetsägare kunna avyttra fastigheter för att få loss
kapital till förnyelse. Detta förhindras med den låneregel
som nu finns.
Denna låneregel är även olycklig ur den enskildes
synpunkt. Allmännyttans hyresgäster bör också ges
möjligheten att få äga sin bostad. Det omöjliggörs med
nuvarande regler. Det diskriminerar allmännyttans
hyresgäster på ett olyckligt sätt. Vi föreslår därför att denna
regel upphävs.
Markvillkoret vid bostadslån för vissa egnahem
Den 1 juli 1990 upphörde undantaget från markvillkoret
i fråga om småhus som bebos av lånesökande att gälla. Det
var ett olyckligt beslut. Det har försvårat en förutseende
planering av bostadsbyggandet. Risken är uppenbar att det
också kommer att störa den mycket angelägna uppgiften att
lösa bostadsbristen.
Markvillkoret som i princip innebär att bostadslån
endast lämnas om kommunen förmedlat den mark på vilken
byggnadsföretaget skall genomföras, har numera spelat ut
sin roll. Reglerna om markvillkoret leder till ökad
byråkrati, krångel och därmed förseningar av byggnationen
och skapar brist på tomter. Därmed får markvillkoret en
kostnadsdrivande effekt i stället för att man med dess hjälp
kan hålla kostnaderna nere. Vi föreslår därför att
markvillkoret slopas helt fr o m
den 1 juli 1991.
Vissa lån till bostadsbyggande
Från anslaget B 3 betalas hyresförlustgarantilån och
räntebärande förbättringslån.
Hyresförlustgarantilån kan lämnas för hyresförluster i
hyres- och bostadsrättshus som påbörjades under åren
1982--1985. Lån lämnas med ett belopp som motsvarar
högst 90 % av hyresförlusterna under en tid av högst tre år
efter husets färdigställande. Eftersom rätten till ersättning
för hyresbostad enligt denna låneform gått ut föreslår
Boverket i sin anslagsframställning att den avvecklas.
Föredraganden avstyrker emellertid Boverkets förslag och
menar att lånen skall finnas kvar ytterligare ett år.
Vi anser i likhet med Boverket att lånen kan avvecklas.
Det innebär en besparing i förhållande till regeringens
förslag med 1 000 000
kr .
Räntebidrag m mSkapa likställighet mellan
ombyggnad och nybyggnation
Inte minst för att hålla kostnaderna på en rimlig nivå
måste de bostadspolitiska åtgärderna inriktas mot att skapa
stabilitet på bostadsmarknaden. Planeringen måste vara
förutseende och ske med stor framförhållning.
En klok åtgärd är att redan nu planera för den
ombyggnadsverksamhet som skall ersätta en vikande
nyproduktion. Det bör ske genom att den garanterade
räntan för ombyggnadsprojekt sänks och fastställs lika med
nybyggnadslåneräntan. Den ökning av statens kostnader
för räntebidrag för ombyggnad som följer av en sådan
åtgärd uppvägs av den besparing som erhålles genom en
motsvarande minskning av nybyggnadstakten.
Övergången till i princip lika räntebidragsvillkor från
staten vid ombyggnad som vid nybyggnad får därmed såväl
en sysselsättningspolitisk som regionalpolitisk positiv
effekt. Den blir därmed också en verksam bostadspolitisk
åtgärd för att hålla nere byggkostnaderna och få ut fler
kvalitativt goda bostäder i förhållande till investerat kapital.
Den garanterade räntesatsen för det första året av
lånetiden varierar, beroende på låntagarkategori, mellan
3,4 och 4,9 procent för nybyggnadslån och mellan 5,25 och
10 procent för ombyggnadslån med vissa undantag där
räntesatsen för nybyggnad gäller. Vi föreslår att riksdagen
beslutar att fastställa den garanterade räntan det första året
för ombyggnadslån till samma nivå som för nybyggnad, dvs
till 3,4 respektive 4,9 procent beroende på låntagarkategori.
Den nya räntan för ombyggnad skall gälla från den 1 juli
1991.
Förenkla genom att avskaffa vissa särskilda
stödformer
Under rubriken räntebidrag m.m. avhandlas förutom
räntebidrag för ny- och ombyggnad också en rad andra
stödformer som räntebidrag för vissa underhålls- och
reparationsåtgärder det s k
RBF-stödet, förvärvslån, ungdomsbostadsstödet,
nybyggnadsbidrag, bidrag till bostadskostnad efter
ombyggnad, statsbidrag till hyresrabatter och ersättning för
förvaltningsförluster.
Den statliga bostadsstödsformen bör vara så enkel och
enhetlig som möjligt. Det finns av det skälet och av en rad
andra skäl anledning att noga pröva om varje stödform är
berättigad och fyller rätt funktion. En del av dessa stöd kan
användas för betydligt offensivare insatser på
bostadssektorn.
Mot den bakgrunden föreslår vi att räntebidrag för
underhålls- och reparationsåtgärder, det s k RBF-stödet,
avvecklas. Denna avveckling bör inledas med att ingen ny
årgång tillförs stödet. Vi föreslår att stödet avvecklas från 1
april 1991. Det innebär en besparing för en årgång som
anges i propositionen med 115 miljoner kr.
Likaså föreslår vi att nybyggnadsbidragen,
hyresrabatterna, ersättningen för förvaltningsförluster, den
s k
paragraf 33-ersättningen och bidraget till
bostadskostnad efter ombyggnad, kvarboendegarantin
avskaffas från 1 juli 1991. Förslaget innebär en besparing i
förhållande till regeringens förslag med de delsummor som
anges i propositionen om tillsammans 250 miljoner kr.
Förenklat och effektiviserat stöd till ungdomars boende
Detta stöd, som är ett bidragsstöd, lämnas till vissa
kommuner för att öka utbudet av bostäder för ungdomar.
Bidrag uppgår till 200 kr per månad för varje lägenhet som
förmedlas till ungdomar av kommuner eller av kommuner
utsett organ. Regeringens ungdomsbostadsstöd är krångligt
och byråkratiskt.
Av reglerna framgår att stödet inte utgår till alla
kommuner. Många kommuner avstår från att söka bidraget
eftersom det är förenat med en stor administrativ insats som
tar bort mycket av effekten i stödet. Vi anser att stödet i
stället bör gå direkt till ungdomarna i form av ett förstärkt
ungdomsbostadsbidrag.
Med pengar i hand och den effektivisering av
bostadsförmedlingsverksamheten som vi i annat
sammanhang föreslår blir det en enklare, effektivare form
av stöd som ger ungdomarna större handlingsfrihet, ökad
valfrihet och möjligheter till att ta egna initiativ. Vi
återkommer närmare till vårt förslag till förstärkt stöd till
ungdomars boende under rubriken bostadsbidrag.
Anslagsmässigt innebär det att den besparing på 25 miljoner
under B 4
som blir konsekvensen av vårt förslag överförs till B 7
Bostadsbidrag m.m.
Vintertillägget kvar
Regeringen föreslår i budgetpropositionen att
vintertillägget skall slopas i samband med beräkning av
låneunderlag och pantvärde för bostadslån utan att annan
kompensation för byggande vintertid införes. Även
föregående budgetår föreslog regeringen att vintertillägget
skulle slopas. 1989/90 års riksmöte avvisade emellertid på
centerns förslag regeringens framställning om ett
avskaffande av vintertillägget.
Vintertillägg innebär att särskilda tilläggsbelopp i
låneunderlaget göres vintertid för att kompensera de
merkostnader som följer av byggnation vintertid.
Tilläggsbeloppen varierar med hänsyn till var i landet huset
ligger och under vilken tid byggnadsarbetena pågår.
Vintertillägget har tillkommit bl a för att utjämna de
stora variationerna säsongsmässigt som råder inom
byggandet. Ett slopande av vintertillägget innebär att
stimulansen till säsongsutjämningen försvinner med risk för
ökad ryckighet och ett dyrare bostadsbyggande som följd.
Kostnaderna för bostadssubventionerna kommer som en
följd därav att öka i motsvarande grad -- en
kostnadsfördyring för staten som torde motsvara den tänkta
besparingen som bostadsministern angett på 15 milj kr. Vi
föreslår därför att riksdagen avvisar förslaget och att
vintertillägget behålls.
Ny bostadsfinansiering
Från centerns sida avvisade vi förslaget från regeringen
om ny bostadsfinansiering. Vi menar att förslaget nu bör
rivas upp av riksdagen. Närmare förslag härom avlämnas i
vår partimotion om en strategi för lägre boendekostnader,
där vi också hemställer om ett nytt förslag med enhetslån.
Regeringen föreslår nu att systemet om möjligt
genomförs redan den 1 januari 1992 och senast den 1 juli
1992. Den senare tidpunkten har hittills varit riktpunkten
för omläggningen. Vi anser att en tidigareläggning inte är
tekniskt möjlig. Regeringens egen framställning i detta fall
är också mycket svävande. Innebörden i framställningen är
närmast en information till riksdagen, men det bör
ankomma på regeringen att besluta om en tidigareläggning
om detta visar sig möjligt. Därmed blir den besparing på 2,8
miljarder som regeringen redovisar som konsekvens av en
tidigareläggning mycket osäker.
Regeringens motivering till besparingen på 2,8 miljarder
som följd av tidigareläggningen är ologisk och inte
trovärdig. Ett beslut om bostadslån påverkar anslaget för
räntebidrag först ett halvår i efterhand. Det innebär att en
tidigareläggning av införandetidpunkten till den 1 januari
1992 inte påverkar anslaget för räntebidrag för budgetåret
1991/92. De beslut om bostadslån som fattas under tiden 1
juli 1991 t o m
31 december 1991 faller ut som räntebidrag och
påverkar anslaget tidigast den 1 januari 1992 och senast den
30 juni 1992. De beslut om lån som fattas under andra
halvan av budgetåret, dvs under tiden 1 januari 1992 t o m
30 juni 1992, vilka då skulle omfattas av de nya
reglerna med räntelån, får en budgeteffekt först den 1 juli
1992, dvs nästkommande budgetår.
Det enda som teoretiskt skulle kunna påverka anslaget
för räntebidraget för budgetåret 1991/92 är om de som
under andra halvåret 1991 är klara för avlyft från sitt
byggnadskreditiv och önskar beslut om bostadslån med
räntebidrag önskar fördröja sin ansökan till första halvåret
1992 för att få komma in i det nya räntelånesystemet. I så
fall skulle en besparing av kostnader från staten för
räntebidrag inträffa första halvåret 1992 som konsekvens av
fördröjningen som låntagarna själva skulle ta initiativ till.
Detta är inte sannolikt. Snarare torde låntagarna önska
få beslut om bostadslån före årsskiftet 1991/1992 för att
undvika räntelånesystemet så länge som möjligt. Ett beslut
före årsskiftet skulle ge dem minst ett halvår och högst ett
år med räntebidrag. Det ökar deras differens mellan den
automatiska skuldökningen i räntelånesystemet och värdet
på fastigheten. En sådan differens, visserligen liten men
ändå en skillnad, ger dem en fördel jämfört med de som går
in direkt i ett räntelånesystem.
Differensen eller det extra utrymmet minskar risken för
egen förlust i framtiden vid försäljning samtidigt som ett
visst utrymme för reinvesteringar skapas som inte andra
låntagare med räntelån kommer att få. Det bör vara motiv
nog för de flesta som är aktuella för lånebeslut eller avlyft
under hösten 1991 att välja det alternativet.
Att skjuta upp ett avlyft för att fortare komma in i
räntelånesystemet är en mindre trolig reaktion hos
låntagarna. En sådan åtgärd skulle innebära att de byter
räntebidrag mot att själva genom räntelån få betala denna
del av räntan längre fram. En förlängning av tiden med
byggnadskreditiv innebär dessutom en extra kostnad. Detta
förhållande talar snarare för att så många som möjligt
kommer att sträva efter att få sina avlyft gjorda före
årsskiftet 1991/1992 om det nya systemet införs. En sådan
reaktion hos låntagarna kommer snarare att innebära ökade
anslag för räntebidrag än en besparing som regeringen
antar.
Den av regeringen beräknade kostnadsreduktionen
kommer att inträffa fast av andra skäl. Vi menar att det nya
räntelånesystemet i kombination med skatteomläggningens
kraftiga finansiering över bostadssektorn med dramatiskt
ökade boende- och byggkostnader kommer att orsaka en
mycket kraftig nedgång i bostadsproduktionen för det
närmaste året. Redan under december månad 1990
rapporterades en mycket kraftig nedgång av orderingången
hos landets husfabriker.
En sådan nedgång som tröskeleffekt vid ingången i en ny
kostnadssituation för de boende kommer inte att så snabbt
kunna hävas utan att det kommer att påverka
bostadslångivningen under andra halvåret 1991. Betydligt
färre låneansökningar då kommer att minska behovet av
räntebidrag under första halvåret 1992.
Som vi bedömer det kan ett upphävande av nuvarande
beslut och genomförande av vårt förslag inte bli möjligt
förrän efter en majoritetsförändring efter valet innevarande
år. Tiden är då redan förliden för att kunna vidtaga åtgärder
som skulle upphäva den nedgång i byggandet som följer
som reaktion på regeringens förslag. Ett utslag i minskat
behov av räntebidrag för första halvåret 1992 blir då ett
faktum.
Mot den bakgrunden och en allmän nedgång i
nybyggandet som är att vänta och en omställning till mer
ombyggnadsverksamhet som vi förordar kan en minskning
med 2,8 miljarder vara motiverad. Däremot kommer på sikt
en sådan stor besparing inte att vara realistisk. Vi har därför
i beräkningarna för budgetalternativet med ettårseffekt
beräknat ett räntebidragsanslag som med 2,8 miljarder
överstiger regeringens förslag.
Vi vill samtidigt understryka att införande av
räntelånesystemet inte innebär någon finanspolitisk
åtstramning eftersom det ur denna synpunkt är likgiltigt om
lånen finansieras över statsbudgeten eller inte. Samhällets
kostnader kommer också på längre sikt att öka och t o m
antas bli högre än om nuvarande räntebidragssystem
bibehålls. Skuldutvecklingen för de enskilda
fastighetsägarna kan även komma att leda till att staten
tvingas avveckla räntelånesystemet på samma sätt som man
tvingades göra med det s k paritetslånesystemet, vilket
riskerar att drabba de enskilda låntagarna mycket hårt om
inte staten är beredd att då lösa in räntelånen. En eventuell
inlösen kommer samtidigt att vara mycket dyr för staten och
avsevärt överstiga de s k
besparingar man nu från regeringens sida anser göra,
eftersom man i detta läge skall lösa flera års ackumulerade
lån.
Åtgärder i bostadsområden med stor andel outhyrda
lägenheter m m
Från
anslaget B 5 betalas bidrag för eftergift av
hyresförlustlån och för förnyelseåtgärder i bostadsområden
med stor andel outhyrda lägenheter.
Bidragsgivningen upphörde den 1 juli 1989.
Några eftergifter av hyresförlustlån har inte enligt
Boverket bokförts för 1989/90. Inte heller för 1990/91
bedömer Boverket att några sådana eftergifter kommer att
bokföras.
Några förnyelseåtgärder som följd av tomma lägenheter
kommer inte att erfordras med centerns bostadspolitiska
alternativ med lägre kostnader för boendet och den
fortfarande rådande bristsituationen på bostäder. Det
innebär inte att det finns stora behov av
upprustningsinsatser för att förbättra boendemiljön i
miljonprogramsområdena. Stödet för dessa insatser
finansieras emellertid från andra anslag.
Boverket bedömer det totala anslagsbehovet för denna
anslagspost till 45 miljoner kr. Bostadsministern föreslår ett
anslag på 50 milj kr. Vi delar Boverkets bedömning. Vårt
förslag innebär därmed en besparing i förhållande till
regeringens förslag med 5 miljoner kr.
Ram m m
för ombyggnad av kulturhistoriskt värdefull
bebyggelse
Bostadsministern föreslår en sänkning av ramen för
tillstyrkanden av ombyggnader av kulturhistoriskt värdefull
bebyggelse från 165 miljoner till 140 miljoner kr.
Det är enligt vår mening angeläget att nödvändiga
ombyggnader av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse kan
genomföras. Vi föreslår att ramen därför även för nästa
budgetår fastställs i linje med vad en bred majoritet i
riksdagen förordade för innevarande budgetår, till 165
miljoner kr.
Bostadsbidrag
Förändrade regler för bostadsbidragen som beslutats av
riksdagen som följd av skattereformen påverkar inte
anslagen för bostadsbidrag förrän nästkommande budgetår.
Den modell med dramatiskt ökad boendebeskattning
och som följd därav kraftigt ökade bidrag är en mycket
olycklig modell som får en rad negativa effekter såväl för
de boende som ur statsfinansiell synpunkt. Vi har närmare
utvecklat detta i partimotionen om en strategi för lägre
boendekostnader.
Centerns förslag med lägre beskattning på boendet
medför att betydligt färre boende kommer att behöva
bostadsbidrag. Enligt våra beräkningar innebär det en
besparing i förhållande till regeringens alternativ med 700
miljoner kr per budgetår. Den besparingen inträffar inte
förrän budgetåret 1992/93. För budgetåret 1991/92 kan vi
därför godtaga regeringens förslag till bostadsbidrag.
Förstärkt ungdomsbostadsstöd
Som vi anfört under rubriken räntebidrag föreslår vi en
effektivisering och förstärkning av stödet till ungdomars
boende.
Bostadsbristen är ett gissel för alla som drabbas.
Ungdomen är en grupp som har ett särskilt utsatt läge i det
sammanhanget. Avsaknad av bostad hotar tryggheten och
gör det svårt för ungdomar att få fäste på arbetsmarknaden.
Valfriheten i fråga om boendet och boendeort begränsas.
Det kan få svåra sociala följder som blir dyra för samhället
att reparera och som innebär icke önskvärda följder för
ungdomarna själva.
Även om en helhetssyn skall anläggas på bostadssektorn
finns därför motiv för att i rådande läge satsa särskilda
insatser för att lösa ungdomarnas bostadssituation. Enligt
vår uppfattning bör en konstruktion för en sådan stödinsats
vara så enkel och lik övriga stödmodeller som möjligt. En
satsning på ett förstärkt ungdomsbostadsbidrag är därför en
enklare och effektivare metod än nuvarande alternativ.
I budgetpropositionen anför bostadsministern att
beräkningsgrunderna för bostadsbidragen måste ses över.
Ett beredningsarbete pågår inom regeringens kansli med
sikte på en proposition till riksdagen under våren. Vi avser
att i samband med riksdagens behandling av nämnda
proposition närmare utveckla vårt förslag till förstärkt
bostadsbidrag till ungdomar med målsättningen om
ikraftträdande från och med den 1 juli 1991.
Med hänvisning till vad som ovan sagts om att statens
bidrag till kommunernas kostnader för bostadsbidrag
utbetalas kalenderårsvis i efterskott påverkas inte årets
anslag för bostadsbidrag av vårt här förordade förslag.
Bidrag till åtgärder mot radon i bostäder
I en särskild kommittémotion om bättre miljöanpassat
boende lägger vi förslag om ett åtgärdsprogram för sanering
av radon i bostäder. Vi anser att staten bör satsa 10 miljoner
kr i ett sådant åtgärdsprogram.
Hissbidrag
Statsbidraget för hissinstallationer för bostadshus
infördes 1984. Av budgetpropositionen framgår att bidrag
fick lämnas med sammanlagt 294 milj kr. Av detta belopp
återstår 2,9 milj kr. Några ytterligare medel föreslås inte bli
anvisade.
Enligt vår mening bör möjligheten att kunna få bidrag
till hissinstallationer finnas kvar och förstärkas av sociala
skäl och i syfte att underlätta de handikappades boende.
Bidraget bör därför vara mer socialt betingat och lämnas
endast till bostadsfastigheter med upp till tre våningar och
med en överrepresentation av äldre hushåll. Bidrag bör
också kunna utgå om motivet är att underlätta boendet för
rörelsehandikappade.
Vi föreslår att 30 milj kr anvisas för detta ändamål.
Stöd till icke-statliga kulturlokaler
Vi konstaterar med tillfredsställelse att i årets
budgetproposition finns upptaget ett anslag avseende stöd
till icke-statliga kulturlokaler. Anslaget är en följd av att
riksdagen biföll en motion från centerpartiet om stöd till
sådana lokaler. Vi bedömer att föreslagen anvisning för
ändamålet kommande budgetår är tillräcklig, men vill
samtidigt understryka det potentiella behovet av både
upprustning och byggande av icke-statliga kulturlokaler.
Stöd till experimentbyggande
Statens råd för byggnadsforskning (BFR) har äskat en
ram för bidrag till experimentbyggande om 40 milj kr samt
att ett reservationsanslag om 40 milj kr anvisas. Därutöver
vill BFR ha bemyndiganden för budgetåren 1992/93 och
1993/94 om 15 milj resp 10 milj kr.
I budgetpropositionen föreslås betydande minskningar
både vad avser ramar och anslag för kommande budgetår i
förhållande till BFR:s äskande.
Experimentbyggande ger en mycket viktig
kunskapsuppbyggnad och är ofta det bästa och effektivaste
sättet både att snabbt utveckla ny teknik och att få
nödvändiga driftserfarenheter. Det är därför viktigt att de
ekonomiska resurserna för experimentbyggande inte dras
ned.
Vi föreslår därför att en ram för experimentbyggande för
budgetåren 1991/92, 1992/93 och 1993/94 medges i den
storleksordning som BFR äskar. Med hänsyn till den ökade
ramen föreslår vi även att 4 milj kr utöver regeringens
förslag anvisas.
Investeringsbidrag för bostadsbyggande
I vår partimotion med förslag om en strategi för lägre
boendekostnader har föreslagits att mervärdeskatten på
byggande och boende sänks till 13,64%. Detta innebär att
något behov av det särskilda investeringsbidrag som införts
i syfte att kompensera höjningen av mervärdeskatten för
byggande inte finns. Föreslagen anvisning om 5,5 miljarder
finns upptagen i budgetpropositionen (1990/91:100, bil 13)
under anslaget B 17. Vi föreslår i partimotionen att detta
förslag avvisas av riksdagen.
Information och utbildning
Under anslaget B 18 har ett anslag för information och
utbildning uppförts med 10 500 000
kr. Under anslaget finns en reservation på 25 924 818
kr. Enligt föredraganden avses 1 miljon användas
som ett statligt bidrag till standardiseringsverksamhet inom
området geografiska informationssystem. Några närmare
preciseringar från föredragandens sida över anslagets
utnyttjande i övrigt föreligger inte.
Från anslaget betalas utgifter för information och
utbildning m.m. inom bostadsdepartementets
ansvarsområde vilket omfattar bl a den informations- och
utbildningsverksamhet som Boverket bedriver. Med
hänvisning till den stora reservationen på anslaget och den
informations- och utbildningsverksamhet som följer av de
relativt förenklade förslag som vi från centern föreslår gör
vi bedömningen att en sänkning av anslaget med 5 miljoner
kan göras.
Anslagsöversikt
Våra förslag innebär en förändring av anslagsposterna i
förhållande till regeringens förslag med de belopp som
framgår av följande tabell:
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om den allmänna inriktningen av
bostadspolitiken,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om boendets anpassning till det
ekologiska systemet och om källsortering av sopor,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om tomträttsinstitutets avskaffande,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kompletteringar i plan- och
bygglagen med regler om miljökonsekvensbeskrivningar,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ändringar i plan- och bygglagen,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ett heltäckande åtgärdsförslag
för att motverka problem med sjuka hus och dålig
inomhusmiljö,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om nybyggnadsbehovet och
förhållandena på bostadsmarknaden,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om skattereformen och boendet,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om länsbostadsnämndernas
avskaffande,
10. att riksdagen anvisar 50 000 000 kr. till
stimulansbidrag för byggande av hyreslägenheter på
landsbygden och i små orter i enlighet med vad i motionen
anförts,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om villkoren för bostadslån vid
överlåtelse av allmännyttigt ägda bostadshus,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om markvillkoret vid erhållande av
bostadslån för egna hem,
13. att riksdagen med avslag på prop. 1990/91:100 i denna
del beslutar att föreslagen anvisning av medel till vissa lån
till bostadsbyggande ej medges i enlighet med vad i
motionen anförts,
14. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en
sänkning av den garanterade räntan för statliga
ombyggnadslån fr.o.m. den 1 juli 1991 i enlighet med vad i
motionen anförts,
15. att riksdagen avslår prop. 1990/91:100 såvitt avser
förslag om slopande av vintertillägget vid beräkning av
låneunderlag och pantvärde i enlighet med vad i motionen
anförts,
16. att riksdagen med avslag på prop. 1990/91:100 i denna
del beslutar att räntestöd ej medges för vissa underhålls-
och reparationsåtgärder, från den 1 juli 1991 i enlighet med
vad i motionen anförts,
17. att riksdagen med avslag på prop. 1990/91:100 i denna
del beslutar att ungdomsbostadsstödet ej medges från den 1
juli 1991 i enlighet med vad i motionen anförts,
18. att riksdagen med avslag på prop. 1990/91:100 i denna
del beslutar att nybyggnadsbidrag ej medges från den 1 juli
1991 i enlighet med vad i motionen anförts,
19. att riksdagen med avslag på prop. 1990/91:100 i denna
del beslutar att avveckla hyresrabatterna från den 1 juli
1991 i enlighet med vad i motionen anförts,
20. att riksdagen med avslag på prop. 1990/91:100 i denna
del beslutar att ersättning för förvaltningsförluster ej
medges från den 1 juli 1991 i enlighet med vad i motionen
anförts,
21. att riksdagen med avslag på prop. 1990/91:100 i denna
del beslutar att bidrag till bostadskostnad efter ombyggnad
ej medges från den 1 juli 1991 i enlighet med vad i motionen
anförts,
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förenklat och effektiviserat stöd
till ungdomars boende,
23. att riksdagen med avslag på prop. 1990/91:100 i denna
del till Räntebidrag m.m. för budgetåret 1991/92 beslutar
anvisa ett i förhållande till regeringens förslag med 260
000
000 kr. minskat anslag om totalt 22
450
000
000 kr.,
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om besparingen av räntebidrag som
följd av en tidigareläggning av införandetidpunkten för ett
nytt bostadsfinansieringssystem,
25. att riksdagen med avslag på prop. 1990/91:100 i denna
del beslutar medge en ram för de antikvariska
myndigheternas tillstyrkanden av tilläggslån eller förhöjt
låneunderlag till kulturhistoriskt värdefull
bostadsbebyggelse m.m. på 165
000
000 kr. för budgetåret 1991/92,
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om bostadsbidrag,
27. att riksdagen med avslag på prop. 1990/91:100 i denna
del till stöd till experimentbyggande för budgetåret 1991/92
beslutar anvisa ett i förhållande till regeringens förslag med
4
000
000 kr. förhöjt förslagsanslag om totalt 25
000
000 kr.,
28. att riksdagen till Viss bostadsförbättringsverksamhet
m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar 40
000
000 kr. utöver vad regeringen har föreslagit eller således
292
000
000 kr. för bidrag till hissinstallationer och åtgärder mot
radon i bostäder i enlighet med vad i motionen anförts,
29. att riksdagen med avslag på prop. 1990/91:100 i denna
del till information och utbildning m.m. för budgetåret
1991/92 beslutar anvisa ett i förhållande till regeringens
förslag med 5
000
000 kr. minskat reservationsanslag om totalt 5
500
000 kr.
Stockholm den 25 januari 1991
Agne Hansson (c)
Rune Thorén (c)
Birger Andersson (c)
Ivar Franzén (c)
Elving Andersson (c)
Stina Gustavsson (c)
Karin Starrin (c)