Enligt centerns uppfattning är det nödvändigt att forma
en strategi för Sveriges utveckling under 1990-talet.
Utgångspunkten för en sådan strategi måste vara att hela
Sverige skall leva och utvecklas. En förutsättning härför är
att det finns tillgång till bostäder i hela landet. I det
sammanhanget finns det anledning att uppmärksamma
landsbygdens boende.
De senaste decenniernas befolkningskoncentration som
vi haft i Sverige har lett till starka obalanser i befolknings-
och bebyggelsestrukturen. Tillgång på billig energi och ett
storskaligt sektorstänkande har lett fram till dagens
samhällsstruktur med en uppdelning av bostadsområden för
sig, servicecentra för sig och industri- och arbetsplatser för
sig. Medan vissa områden blivit överexploaterade har
bebyggelsen på landsbygden och i många små orter tunnats
ut. Det skapar dåliga boendemiljöer och medför slöseri med
viktiga naturresurser.
Hushållning
En bra boendemiljö förutsätter ett boende och en
bebyggelseplanering som hushållar väl med naturens
resurser. Närhet till arbete, service, natur och naturliga
mötespunkter är därvid en nödvändighet. Detta måste
beaktas mer när det framtida boendet skall planeras.
Rent humanitära skäl talar för den decentraliserade
samhällsstrukturen som centern förordar med kompletta
lokala samhällen med nära anknytning mellan arbete,
boende och service.
Men det finns också andra skäl för en decentraliserad
samhällsstruktur. Företagen och samhället kommer inte att
ha råd att ha enorma resurser fastlåsta i trafik varje dag.
Inte heller kommer människorna att acceptera att företagen
stjäl dyrbar fritid på grund av att arbete och boende förlagts
med stora avstånd.
Den lilla orten är överlägsen när det gäller att skapa
större överblick och ett ökat samspel mellan individ, natur
och samhälle. Resan till och från arbetet under en dag tar
maximalt en halvtimma mot normalt en, två eller mer i
större områden med en uppdelad struktur.
Utveckling pågår
Teknikens utveckling inte minst på dataområdet medför
att det blir mer och mer vanligt att en del av förvärvsarbetet
förläggs till bostaden i stället för arbetsplatsen. Det medför
ökad verksamhet och mer liv i bostadsområdena vilket är
värdefullt.
En annan tendens är att fritiden ökar. Sammantaget
medför utvecklingen att vi tillbringar större del av vår tid i
bostaden. Det ställer ökade krav på att boendemiljön
utformas så att bästa förutsättningar för trivsel och
gemenskap åstadkoms.
Men planeringsramarna till förändringar är begränsade.
Förändringarna är av naturliga skäl kopplade till den
nybyggnadstakt som finns. Därför gäller det att ta varje
möjlighet till förändring mot en decentraliserad
bebyggelsestruktur och mer integrerade samhällen. En
sådan möjlighet är att komplettera boendealternativen på
landsbygden och i de verkligt små orterna för att behålla
hela Sverige levande. I det följande anvisar vi åtgärder för
en strategi för ökat boende på landsbygden och i de små
orterna.
Vi föreslår bl a att
lokala utvecklingsplaner för landsbygdens
bostadsförsörjning inarbetas i kommunernas
översiktsplaner och att tiden för översiktsplanearbetet
förlängs,
att ett stimulansbidrag på 50 000 kr införs för byggande
av små lägenheter med hyresrätt på landsbygden och i orter
under 300 invånare,
att kooperativa hyresrätten permanentas för att öka
boendealternativen,
att bostadsrätt på landsbygden och i små orter
underlättas genom att vid ombildning till bostadsrätt skall
gälla enkel majoritet,
att kravet för antalet lägenheter som får bilda
bostadsrätt sänks från fem till tre,
att även hyresgäster som bor i allmännyttan skall få
förvärva sin bostad genom ombildning till bostadsrätt att
nya lösningar av boendeformer i övrigt främjas att
byggnation i egen regi på landsbygden och små orter
skall få ske till 100 % av låneunderlaget under vissa villkor,
att hindren för statliga lån till gemensamhetsytor vid
byggnation på landsbygden undanröjs och att
värdet av de föreningsägda samlingslokalernas roll
för landsbygdsboendet beaktas i den kommunala och
statliga stödgivningen.
Bostadsförsörjningsprogram och översiktsplaner
En viktig förutsättning för möjligheterna till ett ökat
boende på landsbygden är att landsbygdens
bostadsförsörjning finns med i kommunala
bostadsförsörjningsprogram och översiktsplaner.
Landsbygdens utveckling måste därvid särskilt beaktas
genom en fördjupning av kommunernas
översiktsplanearbete och genom speciella program.
Programmen bör särskilt belysa var bostäder kan byggas
och hur den övriga servicen kan byggas ut runt bebyggelsen
för att åstadkomma mer kompletta lokalsamhällen och
stärka servicen också för dem som redan bor på
landsbygden. Det bör också i det sammanhanget
undersökas vilka möjligheter kommunerna har för att
bedriva en mer aktiv markpolitik för att underlätta ett
bostadsbyggande på landsbygden. Planerna bör ta upp hur
man underlättar byggande i form av förtätning i byar som
komplement till de förortsplaner som planeras i övrigt.
Speciellt måste servicefrågorna beaktas. Sådana
lösningar måste sökas som kan ge möjlighet till olika
samverkansformer och till lokalt inflytande och delaktighet.
De små byarna och den decentraliserade
bebyggelsestruktur som kännetecknar landsbygden ger
utmärkta förutsättningar för överblickbarhet och påverkan
från de enskilda som ökar engagemanget och känslan för
bygden.
Inflytande
PBL:s krav på medborgarinflytande bör tas tillvara
enligt intentionerna i den lagstiftningen genom att en lokal
förankring skapas redan i översiktsplaneskedet. Det lokala
engagemanget som vuxit fram under landsbygdskampanjen
kan då tas tillvara och nyttiggöras i en utvecklingsprocess
för hela kommunen. Det arbete som gjorts ute i de många
lokala grupperna bör tas tillvara och utgöra underlag i
sådana utvecklingsarbeten.
I kommunernas bostadsförsörjningsprogram måste för
landsbygden olika lösningar prövas för att underlätta för
dem som önskar bygga på landsbygden.
Variationsrikedomen och en riklig tillgång på mark gör att
det är särskilt lätt att i landsbygdens
bostadsförsörjningsprogram tillgodose de enskilda
önskemålen på mark, lägen och bostadsform.
Det översiktsplanearbete som pågår i kommunerna
skulle ha slutförts till den 1 juli 1990. Flertalet kommuner
har inte klarat den tidpunkten. Tiden för
översiktsplanearbetet bör därför förlängas och
kommunerna bör därför ges tillfälle att i
översiktsplanearbetet inarbeta lokala utvecklingsplaner för
landsbygden och för landsbygdens bostadsförsörjning.
Boverket och glesbygdsdelegationen bör engageras i ett
sådant arbete. Den slutliga tiden för kommunernas
översiktsplanearbete bör därför framflyttas och arbetet
fördjupas i linje med vad som här anförts.
Hyreshus
Bebyggelsestrukturen på landsbygden är ensidig.
Landsbygdens bostadsproblem har inte minst
uppmärksammats av landsbygdskampanjen ''Hela Sverige
skall leva'', där framförallt bristen på hyresrättsalternativet
betonats.
Bostadsbyggandet i småorterna har nästan uteslutande
skett i form av friliggande småhus. Endast i utpräglade
bruksorter och lite större samhällen har hyresfastigheter
byggts. Denna bebyggelsestruktur gör det i allmänhet
omöjligt för unga människor att bosätta sig i småorter direkt
när de flyttar hemifrån. Likaså ''tvingas'' äldre och
splittrade hushåll ofta att söka sig till större tätorter för att
få bostad.
Småorterna blir segregerade, med i första hand familjer
med två vuxna och ''ungdomshushåll''. Ungdomar över
gymnasieålder, ensamstående och äldre har svårigheter att
finna bostäder. På så sätt påskyndas helt i onödan
utflyttningen från småorterna, och personliga kontaktnät
och släktband försvagas. Bristen på bostads- och hyresrätter
på landsbygden och i mindre orter drabbar framförallt
ungdomar och äldre.
Det är nu nödvändigt att stimulera till byggande av
smålägenheter i byar och småorter, både i form av
hyreslägenheter och bostadsrätter. Detta är avgörande för
ungdomars möjligheter att kunna bo kvar på landsbygden
eller i dess tätorter. Detta gäller även många ensamstående
och äldre. Det är svårt att få en lämplig bostad på hemorten,
eftersom få hyresalternativ finns.
Stimulansbidrag
Enligt vår mening bör ett särskilt stimulansbidrag om
totalt 50 000
kr införas för att få till stånd ett lägenhetsbyggande
på landsbygden och i dess småorter och kyrkbyar, dvs orter
med invånarantal som understiger 300. Målsättningen är att
1 000
lägenheter skall kunna byggas inom det närmaste
året. Bidraget är avsett att stimulera kommunerna att i
större omfattning än för närvarande verka för att byggande
utanför centralorterna sker.
Rätten till stimulansbidrag om 50 000 kr till
smålägenheter bör således begränsas till bostadsbyggande
på landsbygden och mindre orter. Den närmare geografiska
avgränsningen måste ske lokalt och avgöras av
länsbostadsnämnderna i samband med att projektet i övrigt
kostnadsprövas.
En insats i den storleksordningen vi förordar medför att
hyran för en nyproducerad lägenhet på 60m2 initialt
kan sänkas med ca 225 kr i månaden jämfört med dagens
hyresnivå i nyproduktionen.
Det bör ankomma på regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer att utarbeta närmare föreskrifter för
stimulansbidraget. Vårt yrkande redovisas i vår
kommittémotion om bostadspolitiken.
Nya ägar- och brukarformer
Kommunala bostadsföretag måste ta sitt ansvar men
även nya ägar- och brukarformer bör prövas. Kooperativ
hyresrätt är därvid en ägarform som kan vara lämplig på
landsbygden. Den kooperativa hyresrätten där människor
går samman i en ekonomisk förening med den kooperativa
idén som bakgrund för att lösa sitt eget boende eller hyr ut
bostäderna är en intressant lösning som kan vara ett särskilt
användbart alternativ på landsbygden.
Den kooperativa hyresrätten har visat sig populär i den
försöksform som den nu bedrivs i. Kooperativ hyresrätt är
en upplåtelseform som visat sig tillgodose många
människors olika behov och som ger dem möjlighet att till
rimlig kostnad ta ett ökat ansvar för sina
boendeförhållanden. Den skulle därför passa väl för
landsbygdens boendeförsörjning. Nackdelen är att den som
boendeform inte finns legitimerad annat än som
försöksverksamhet. Den borde nu permanentas. Det skulle
vara en positiv åtgärd för att främja boende på
landsbygden.
I en särskild kommittémotion om ökat
hyresgästinflytande har vi från centern föreslagit att den
kooperativa hyresrätten permanentas. Beträffande vårt
förslag om en permanentning hänvisar vi till nämnda
kommittémotion.
Även andra former av ägande och brukande bör prövas.
Landsbygdens bostadsproblem kan också ges lösningar
genom att lokala utvecklingsgrupper, byalag och andra
sluter sig samman för att i ekonomisk föreningsform eller på
annat sätt ta fram bostäder. Försök till olika slags nya
lösningar bör uppmuntras och främjas.
Det är väsentligt att det även på landsbygden finns olika
upplåtelseformer att tillgå. Detta bör ges regeringen till
känna.
Bostadsrätt
Bostadsrätt kan vara ett annat sätt att lösa boendet på
landsbygden. Det kan vara en lämplig lösning för den som
inte önskar så stor bostad men föredrar ägandeformen.
Enligt centerns uppfattning skall alla som så önskar
erbjudas möjligheten att äga sin bostad. Bostadsrätten
bygger på enskilt ägande i föreningsform med gemensamt
ansvarstagande i demokratiska former. Det är således en
boendeform som kan erbjuda ökat ansvar och engagemang.
Som lagstiftningen runt bostadsrätten fungerar i dag
finns begränsningar som klart missgynnar
landsbygdsboende där det ofta är färre enheter än i större
samhällen. För att få bilda en bostadsrättsförening krävs
minst fem medlemmar. För ombildning från hyresrätt till
bostadsrätt likaså fem lägenheter. Det begränsar
bostadsrättsformen som boendeform på landsbygden eller
små orter där antalet intressenter är lägre än fem många
gånger.
Ombildningslagen
En sänkning av kravet vid ombildning från fem till tre
lägenheter skulle öppna större möjligheter för
bostadsrättsformen på landsbygden. Valmöjligheterna
skulle öka och därmed främja landsbygdsboendet.
Även i ett annat avseende missgynnar ombildningslagen
landsbygdsboende. Det är genom de regler som bestämmer
majoriteten vid ombildning. För ombildning krävs minst 2/3
majoritet. Enkel majoritet för ombildning skulle även det
främja att bostadsrätten kunde användas mer på mindre
orter och på landsbygden.
Även i ett tredje fall sätter lagstiftningen hinder i vägen.
I praktiken fungerar låne- och räntereglerna som stopp för
försäljning av allmännyttans yngre fastighetsbestånd. I den
mån det finns allmännyttiga hyreshus på landsbygden borde
även dessa få ombildas till bostadsrätt om de som bor i dessa
hus önskar äga sin bostad.
I en särskild kommittémotion om stärkt
hyresgästinflytande tar vi upp dessa begränsningar och
föreslår förändringar i enlighet med vad som här anföres.
Dessa åtgärder är ägnade att främja boende och ökad
valfrihet i boendet på landsbygden.
100-procentig belåning
En av orsakerna till att intresset från kommunernas och
andras sida för att bygga på landsbygden är att många
bedömt det ekonomiska risktagandet jämförelsevis större
på landsbygden än i större orter där konkurrensen om
bostäderna är större. Det undanröjer vi till stor del med vårt
förslag om stimulansbidraget på 50 000 kr per lägenhet.
En annan förklaring att det saknas hyresalternativ i
småorterna är att de allmännyttiga bostadsföretagen ofta
bygger relativt stora projekt med många lägenheter. Det är
beklagligt. I de fall inte allmännyttan bygger måste
byggandet ske i privat regi. Det är i sig ingen nackdel men
lånereglerna missgynnar den typen av byggnation i
förhållande till allmännyttan.
Ökat intresse
Ett ökat intresse för byggnation av hyreshusalternativ
kan nu förmärkas. Det är en av de positiva effekter som
landsbygdskampanjen har åstadkommit. Men om lokala
utvecklingsgrupper vill bygga får de bygga med sämre
förutsättningar än vad allmännyttan kan göra.
Det statliga bostadslånet är 25--30 % jämte
underliggande kredit som uppgår till 70 % av
låneunderlaget. Räntebidrag lämnas i nuvarande system till
summan av den underliggande krediten och bostadslånet.
Allmännyttan får låna till 100 % av låneunderlaget medan
den förening t ex lokala utvecklingsgrupper, som bygger i
egen regi enbart får statligt lån på 25 % av låneunderlaget
och sammantaget endast får låna till 95 % av
låneunderlaget.
För att främja byggande på landsbygden borde
möjligheten breddas för att få bygga och belåna upp till 100
% av låneunderlaget, dvs få 30-procentig statlig belåning.
Vi föreslår därför att lånebestämmelserna ändras så att
en sådan möjlighet öppnas för dem som vill bygga på
landsbygden och i små orter. Den 100-procentiga
belåningen skall vara förpliktigad med att stiftelsen,
föreningen eller motsvarande skall ha bred folklig
förankring, vara utan vinstintresse och kommunen skall gå
i borgen och ha insyn. Även banker och kreditinstitut måste
känna ett ansvar i finansieringsfrågor.
Låneunderlag för gemensamhetsytor
Även i andra avseenden missgynnas
landsbygdsbyggande och boende av de statliga
lånebestämmelserna. Oftast saknas möjligheten på
landsbygden att i låneunderlaget kunna utnyttja den
möjlighet som finns i lånereglerna att få lån till vissa
gemensamhetsytor. I de sammanhangen krävs det
sammanhållen byggnation och en viss storlek på
bostadsområdet i fråga.
Detta hinder bör undanröjas. Vi föreslår därför att
reglerna ändras så att landsbygdsbyggnation kan få utnyttja
denna utökade möjlighet till belåning som
gemensamhetsytorna i större sammanhang erbjuder.
Föreningsägda samlingslokaler
En viktig förutsättning för gemenskap och trivsel i
bostadsområdena är att det finns gemensamma lokaler för
att träffas, umgås, odla föreningsliv, ta del av kulturlivet och
diskutera gemensamma angelägenheter. I det
sammanhanget spelar de föreningsägda samlingslokalerna,
bygdegårdar, folkets-huslokaler och ordenshus en mycket
viktig roll. Föreningsägda samlingslokaler ägs, drivs och
förvaltas på ideell föreningsbasis. Det sätt på vilket de drivs
och den funktion de har utgör i de föreningsägda
samlingslokalerna själva fundamentet i vår demokrati. De
spelar också en avgörande roll för bygdens liv och för
fortsatt utveckling i en bygd. Väl rustade föreningslokaler
med en bred aktivitet innanför väggarna är det bästa synliga
beviset på att en bygd lever och utvecklas.
Samutnyttjande
Bygdegårdsföreningar och andra tar ofta initiativ till
samverkan med kommunen och landstingen för ett bättre
utnyttjande av lokalerna, s k
samnyttjandeprojekt. Det är ett utmärkt sätt att på ett
billigt och effektivt sätt tillgodose de lokalbehov i olika
sammanhang som finns på landsbygden och i de små orterna
där inte varje sektor för sig klarar lokalförsörjningen.
Mot bakgrund av den viktiga roll som de föreningsägda
samlingslokalerna spelar för boendet på landsbygden och
de små orterna är det väl motiverat med statligt och
kommunalt stöd. Den viktiga roll de föreningsägda
samlingslokalerna spelar för boende och trivsel på
landsbygden motiverar väl både ekonomiskt stöd från såväl
kommun som stat. Detta bör ges regeringen till känna.
Hemställan
Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av bostadspolitiska
åtgärder i syfte att främja bostadsförsörjningen på
landsbygden,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om inriktningen av det kommunala
bostadsförsörjningsprogrammet och behovet av ett
översiktsplanearbete i kommunerna med inrikning att
främja landsbygdens bostadsförsörjning,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av olika
upplåtelseformer av bostäder på landsbygden,
4. att riksdagen hos regeringen begär att
lånebestämmelserna för byggande i egen regi på
landsbygden får ske med belåning upp till 100
% av låneunderlaget i enlighet med vad i motionen
anförts,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av stöd till
samlingslokaler på landsbygden.
Stockholm den 25 januari 1991
Agne Hansson (c)
Rune Thorén (c)
Birger Andersson (c)
Ivar Franzén (c)
Elving Andersson (c)
Stina Gustavsson (c)
Karin Starrin (c)