Den etablerade bostadspolitiken har fina rötter i ett
socialt och funktionellt engagerat byggande från trettiotalet
och framåt. Man levde ofta trångt, osunt och osäkert både
på landsbygden och i städerna. Funktionalismens
genombrott innebar, förutom ett bejakande av en fortsatt
industrialisering, även ett politiskt erkännande av alla
människors rätt till goda bostäder. Efter andra världskriget
och bilismens genombrott har emellertid
byggnadsverksamheten antagit groteska former.
Totalentreprenader och enorma nybyggnadsplaner skulle
möta de bostadsbehov som skapades av den pågående och
bejakade urbaniseringen. Landsbygdens samtidiga
utarmning bekymrade man sig inte så mycket om. För
svenska men även internationella förhållanden har vi i den
anonymiserade och storskaliga byggprocessen fått ett fåtal
stora byggentreprenörer med en i huvudsak
företagsekonomisk betoning av sina roller. De skapade
bristerna i bostadsmiljön måste undanröjas genom helt nya
bostadspolitiska riktlinjer, något som
bostadsdepartementet ännu inte uttalar med tillräcklig
skärpa.
Miljöpartiet de Gröna tar upp de stora framtidsfrågorna
i boende och byggande mot bakgrund av de miljömässiga,
sociala, rättsliga och ekonomiska bristerna. I en
partimotion hemställer vi att boverket påskyndar
utvecklingen av ett normerande ekologiskt
byggnadsbegrepp. Bostadsdepartementet tycks ännu inte
ha förstått behovet av dessa nödvändiga förutsättningar för
ett uthålligt bebyggelsemönster i Sverige.
Allt nybyggande ska ske utifrån strikt ekologiska krav.
Befintlig bebyggelse ska successivt anpassas till alla rimliga
ekologiska krav utan att arkitektoniska värden fördärvas.
Dessa utgångspunkter innebär framförallt att bostäderna
integreras med natur, odling, historisk bebyggelse,
bostadsnära arbetsplatser, transporter och avfallshantering.
Människor ska dessutom inte tvingas till en högre
bostadsstandard än man efterfrågar. Vi hoppas också att
boverkets nya inriktning på funktionskrav i stället för
tekniska föreskrifter ska verka i denna riktning. Det är
också viktigt att det dominerande småhusbeståndet på
landsbygden kompletteras med hyreslägenheter och
bostadsrätter så att unga och gamla på ett enkelt sätt kan bo
kvar eller flytta ut i småorterna.
Ekobyrörelsen
Vid sidan om de stora aktörerna i den svenska
byggprocessen har under senare år spridda grupper
engagerat sig för att bo och leva på ett miljöriktigt sätt.
Engagemanget är i sig en protest mot det urbaniserade
byggandets anonyma, storskaliga och torftiga karaktär.
Grupper i bland annat Lund och Karlstad har, mot alla
odds, lyckats bygga så kallade ekobyar. Exemplen har
spridit sig i hela landet. Nu kan man räkna till ett femtiotal
ekobyprojekt. En mångfaldig ekobyrörelse håller på att
skapas av människor i alla åldrar och livssituationer.
Bostadsdepartementet har ännu inte uppmärksammat
kraften i denna nya rörelse för människans egen närmiljö.
Vi kräver medvetna satsningar på stöd till ekologiskt
byggande. För budgetåret 1991/92 föreslår vi 100 miljoner
kronor som nytt anslag till stöd för ekologiskt byggande. I
detta anslag ingår även stöd till ett landsomfattande
ekokommunprojekt med 5 miljoner kronor (se nedan).
Vi kräver även att de institutionella förutsättningarna
för utveckling av ekologiskt byggande etableras i form av
professurer i ämnet. Budgetåret 1990/91 föreslår vi 3
miljoner kronor som nytt anslag för tjänster och
institutioner.
Ekokommunprojekt
På initiativ av glesbygdsdelegationen har ett projekt
kallat ''Förprojekt ekokommuner'' startat i Sverige. Från
januari 1992 planeras ett treårigt pilotprojekt ta vid. En
fundamental bas i projektet är det s.k.
kretsloppstänkandet, d.v.s. att man eftersträvar ett
samhälle som hanterar material i interna kretslopp eller
kopplade till naturens kretslopp. Det här kräver
övergripande kommunala insatser. Projektledningen
räknar med en årsbudget på 25 miljoner kronor varav staten
förväntas bidra med 10 miljoner kronor årligen. För
budgetåret innebär det 5 miljoner kronor.
Som framgår i en annan flerpartimotion har
ekokommunprojektet starkt stöd i riksdagen och vi föreslår
att riksdagen beslutar anslå 5 miljoner kronor till projektet.
Storstadsboendet
Trots goda ambitioner att dämpa storstadstillväxten i
Sverige, bland annat med utlokalisering av statliga verk,
fortsätter tillväxten i ett fåtal storstadsregioner på
bekostnad av växtkraften i övriga delar av landet. Detta får
till följd att människor helt naturligt efterfrågar alltfler
bostäder i storstadsområdena. Till detta bidrar även
tidigare hushållsbildning bland ungdomarna, eget boende
för äldre m.fl., skilsmässorna och invandringen. Samtidigt
har vi omkring 45 m2 lägenhetsyta per person i
Sverige, en boendestandard som borde vara tillräcklig om
den kunde fördelas bättre än vad som är fallet. Behovet av
fler bostäder för dem som redan bor i storstäderna måste
dock tillgodoses genom en rad samverkande åtgärder.
För att minska företagsetablering i innerstäderna bör en
form av lägesavgift för kontorslokaler prövas. Det är
orimligt att fastighetsägarna ska tjäna grova pengar på
samhällets investeringar och underhåll av
trafikanläggningar m.m. Lägesavgifterna på kontorslokaler
skulle kunna få effekten att en viss ''bostadisering'' av
kontor åstadkommes. Ensamboendet överväger i
storstäderna. Det finns både sociala och ekonomiska
anledningar att lösa upp det ''encelliga'' boendet. Olika
former av lägenhetshotell och mycket små basbostäder med
gemensamt kök, tvätt- och dagrum bör prövas i de största
städerna.
Även i storstaden kan ekologiskt byggande och
ombyggnad prövas och utvecklas. Grönsaksodlingar kan
arrangeras även på små ytor och bidrar till en bättre miljö,
både genom skörd och ögonfröjd.
Vi saknar förslag till konkreta åtgärder från
bostadsdepartementet för att komma tillrätta med
obalansen i bostadsbeståndet. En utredning om införande
av lägesavgifter bör genomföras.
Sjuka hus
Problemen med så kallade sjuka hus och en i många fall
försämrad inomhusmiljö är ingen ny företeelse. Även om
problemen har förstärkts under senare år har de varit kända
under en lång tid. Det är mot denna bakgrund
otillfredsställande att bostadsdepartementet ännu inte kan
föreslå riksdagen ett sammanhållet handlingsprogram för
att dels undanröja de redan inbyggda bristerna, dels stoppa
fortsatt fusk med material och byggmetoder. Vi avvaktar
fortfarande en proposition om sjuka hus som tar upp kända
problem och anger hur de ska lösas i alla dess aspekter.
Problemen med radonstrålning måste dock undanröjas
med det snaraste. Vi anser att kommunerna måste engagera
sig i mätningar för att upptäcka radonstrålning i bostäder;
det är inte godtagbart att vänta till dess radonstrålning
upptäcks av en eller annan slump. En hög radonhalt är
omöjlig att upptäcka vid en aldrig så noggrann besiktning
från en presumtiv köpares sida. Däremot kan den medföra
mycket allvarliga konsekvenser för köparen. Vi anser att
säljaren ska ha skyldighet att redovisa radonhalt vid
försäljning av bostadshus.
Byggmarknaden
Vi har inledningsvis berört koncentrationen till ett fåtal
entreprenörer inom den svenska byggsektorn. En spridning
av byggandet till fler och mindre objekt och därmed fler
entreprenörer är nödvändigt om en ekologisk balans och
närhet till brukarna i beslutsprocessen ska kunna
tillgodoses.
Bostadsdepartementet bör utreda möjligheterna att
sätta ut begränsningar på varje enskild entreprenad så att
kommunerna i sin planering styr mot mindre och småskalig
exploatering och så att även små byggföretag kan lämna
anbud och ha en chans att få uppdraget.
Arkitektur
En bostad blir inte bra enbart av funktionella och
praktiska skäl. Det krävs en sammanhållen och medveten
gestaltning av lägenhet, hus och grannskap. Under trycket
av det storskaliga byggandet har de individuella insatserna
av skapande arkitekter alltmer anonymiserats. Vid en
nedbrytning av byggandet till mera mänsklig omfattning,
som exempelvis i ekobyar, kommer arkitekten åter som
samordnare och gestaltare.
Tillsammans med arkitekternas egna organisationer bör
bostads- och planmyndigheter utreda hur arkitekten åter
ska kunna inta den helhetsroll han en gång hade.
Självbyggeri
Egnahemsrörelsen, särskilt under trettiotalet, uppvisar
likheter med nittiotalets ekobyrörelse. Den egna och
handfasta insatsen i bygget var avgörande för att skapa ett
eget hem under dåtidens enkla byggekonomi. Både
organiserat och spontant självbyggeri pågår vid sidan om de
stora projekten. Självbyggeriet kan ge extremt låga
byggkostnader samtidigt som man i självtilliten skapar ett
självförverkligande. Såväl det organiserade som det
spontana och individuella självbyggeriet bör uppmuntras på
olika sätt.
Bostadsdepartementet bör genom boverket utreda
möjligheterna att öka och stödja självbyggeriet.
I flera avseenden är Sverige ett föregångsland vad gäller
anpassning av byggnader för handikappade. Fortfarande
finns dock ett motstånd även bland centrala aktörer i
byggprocessen. I nybyggande finns ingen ursäkt för slarv
med handikappanpassningen. I känsliga äldre miljöer måste
vi dock vara varsamma så att inte bevarandevärda miljöer
förstörs i stället för att vissa undantag accepteras. Insikten
om att handikappanpassning ofta ger bättre funktion för
alla bör spridas, bland annat genom bättre utbildning för
arkitekter och ingenjörer m.fl. i hithörande frågor, så som
föreslås i en annan motion av Eva Goe s m.fl. (mp).
Förutsättningarna att öka samutnyttjandet av befintliga
samlingslokaler måste bedömas som mycket goda i Sverige.
Miljöpartiet de Gröna anser därför och med hänsyn till det
ekonomiska läget att förslagsanslaget till allmänna
samlingslokaler bör minskas med 20 miljoner kronor. Vår
minskning här uppvägs dock av en satsning på
landsbygdsutveckling med 200 miljoner kronor ur vilken
glesbygdens behov av samlingslokaler kan tillgodoses.
Riksdagen beslutade förra riksmötet att införa ett
särskilt stöd till vissa icke-statliga kulturlokaler med 25
miljoner kronor. Regeringen har nu gjort riksdagens vilja
till sin, vilket vi välkomnar.
Investeringsbidrag
Vi har medverkat till att en ny bostadsfinansiering nu
införs redan under budgetåret 1991/92. I samband med att
byggandet nu belastas med full mervärdeskatt har ett
investeringsbidrag införts bland annat för att mildra
tröskeleffekten på de faktiska bostadskostnaderna. Efter
hand avklingar tröskeleffekten. Därför föreslår vi, som vid
behandlingen av den nya bostadsfinansieringen, att
investeringsbidraget successivt avvecklas med en
totalsumma av 500 miljoner kronor per år. För första
budgetåret innebär det en besparing med 250 miljoner
kronor.
Hemställan
Med anledning av det anförda hemställs
1. att riksdagen till boverket under en ny anslagspost
anvisar 100
000
000 kr. som stöd till ekologiskt byggande och därav 5
000
000 kr. till ekokommunprojekt,
2. att riksdagen under en ny anslagspost anslår 3
000
000 kr. till en professur med institution i ämnet
ekologiskt byggande,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om krav på redovisning av radonhalt
vid försäljning av bostadsfastighet,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av utredningar om
ekologiskt byggande,
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om lägesavgifter för
kontorslokaler,1]
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av en utredning rörande
storleksbegränsning av byggentreprenader,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om arkitektens roll i plan- och
byggprocessen,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om stöd till självbyggeri,
8. att riksdagen till allmänna samlingslokaler för
budgetåret 1991/92 anvisar 20
000
000 kr. mindre i förslagsanslag än vad regeringen föreslår
eller således 55
000
000 kr.,
9. att riksdagen till investeringsbidrag för
bostadsbyggande för budgetåret 1991/92 anvisar 250
000
000 kr. mindre än vad regeringen föreslår eller således 5
250
000
000 kr.
Stockholm den 25 januari 1991
Claes Roxbergh (mp)
Inger Schörling (mp)
Kjell Dahlström (mp)
Krister Skånberg (mp)
Eva Goe s (mp)
Roy Ottosson (mp)
Anita Stenberg (mp)