Allmänna samlingslokaler är en mycket viktig tillgång för vårt samhälle. De är tillgängliga för hela föreningslivet på lika och skäliga villkor. Genom att det finns allmänna samlingslokaler kan föreningslivet ges möjligheter att verka i ändamålsenliga lokaler.
En bra samlingslokal är ofta en förutsättning för att större grupper ska kunna samlas och därmed en förutsättning för delaktighet i samhällsutvecklingen och en förutsättning för att ortsbornas engagemang i den egna bygdens utveckling ska kunna tas tillvara. Även som bas för kulturlivet spelar samlingslokalerna en viktig roll. Ett aktivt kulturliv betyder mycket för ortens utvecklingsmöjligheter. Samlingslokalen är också många gånger ett samlingsställe för social gemenskap.
Det är viktigt att alla kan få möjlighet att vara med i debatten och i gemenskapen, liksom att alla ges möjlighet att ta del av det kulturutbud som finns. Därför måste också personer med olika slag av funktionsnedsättning kunna ta sig in i samlingslokalen och delta i verksamheten på så lika villkor som möjligt som övriga besökare.
Den som är rullstolsbunden behöver en ramp för att ta sig in i huset, tillräckligt breda dörrar och tillgång till en handikappanpassad toalett. Den som inte hör så bra har glädje av en hörselslinga.
1977 infördes ett handikappbidrag, som föreningar kan söka för att göra sina lokaler mer tillgängliga. Bidraget begränsades till 100.000 kr per lokal 1977. Stödet har sedan legat fast på denna nivå ända till föregående år då riksdagen på centerinitiativ höjde taket till 150.000 kr. Denna höjning var välkommen men otillräcklig. Höjningen motsvarade inte den penningsvärdesförsämring som skett. I samband med skatteomläggningen höjdes den s.k. byggmomsen från 1 januari 1991. Detta urholkar i ett slag bidraget ytterligare med över 10 procent.
Det är fortfarande många samlingslokaler som inte är tillgängliga för personer med olika slag av funktionsnedsättningar. För många av de mindre lokalerna är det nödvändigt att göra en tillbyggnad för att kunna inreda en handikapptoalett. Då räcker inte 150.000 långt.
Det är viktigt att inte bidraget urholkas ytterligare och det är därför nödvändigt med en indexreglering. Indexeringen bör därvid knytas till byggkostnadsindex och utgå från kostnadsläget den 31 december 1990.
Med anledning av det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om indexering av stödet för handikappanpassning av allmänna samlingslokaler.
Stockholm den 24 januari 1991 Elving Andersson (c) Stina Gustavsson (c)