Motion till riksdagen
1990/91:Bo229
av Elving Andersson och Stina Gustavsson (c)

Handikappanpassning av allmänna samlingslokaler


Allmänna samlingslokaler är en mycket viktig tillgång
för vårt samhälle. De är tillgängliga för hela föreningslivet
på lika och skäliga villkor. Genom att det finns allmänna
samlingslokaler kan föreningslivet ges möjligheter att verka
i ändamålsenliga lokaler.
En bra samlingslokal är ofta en förutsättning för att
större grupper ska kunna samlas och därmed en
förutsättning för delaktighet i samhällsutvecklingen och en
förutsättning för att ortsbornas engagemang i den egna
bygdens utveckling ska kunna tas tillvara. Även som bas för
kulturlivet spelar samlingslokalerna en viktig roll. Ett aktivt
kulturliv betyder mycket för ortens utvecklingsmöjligheter.
Samlingslokalen är också många gånger ett samlingsställe
för social gemenskap.
Det är viktigt att alla kan få möjlighet att vara med i
debatten och i gemenskapen, liksom att alla ges möjlighet
att ta del av det kulturutbud som finns. Därför måste också
personer med olika slag av funktionsnedsättning kunna ta
sig in i samlingslokalen och delta i verksamheten på så lika
villkor som möjligt som övriga besökare.
Den som är rullstolsbunden behöver en ramp för att ta
sig in i huset, tillräckligt breda dörrar och tillgång till en
handikappanpassad toalett. Den som inte hör så bra har
glädje av en hörselslinga.
1977 infördes ett handikappbidrag, som föreningar kan
söka för att göra sina lokaler mer tillgängliga. Bidraget
begränsades till 100.000 kr per lokal 1977. Stödet har sedan
legat fast på denna nivå ända till föregående år då riksdagen
på centerinitiativ höjde taket till 150.000 kr. Denna höjning
var välkommen men otillräcklig. Höjningen motsvarade
inte den penningsvärdesförsämring som skett. I samband
med skatteomläggningen höjdes den s.k. byggmomsen från
1 januari 1991. Detta urholkar i ett slag bidraget ytterligare
med över 10 procent.
Det är fortfarande många samlingslokaler som inte är
tillgängliga för personer med olika slag av
funktionsnedsättningar. För många av de mindre lokalerna
är det nödvändigt att göra en tillbyggnad för att kunna
inreda en handikapptoalett. Då räcker inte 150.000 långt.
Det är viktigt att inte bidraget urholkas ytterligare och
det är därför nödvändigt med en indexreglering.
Indexeringen bör därvid knytas till byggkostnadsindex och
utgå från kostnadsläget den 31 december 1990.

Hemställan

Med anledning av det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om indexering av stödet för
handikappanpassning av allmänna samlingslokaler.

Stockholm den 24 januari 1991

Elving Andersson (c)

Stina Gustavsson (c)