För oss i Sverige är demokratin den självklara vägen att utveckla vårt samhälle. Den är så självklar att många i de yngre generationerna inte bryr sig om att engagera sig för att slå vakt om och utveckla demokratin som arbetsform eller att fundera över vilka villkor som den kräver eller gynnas av.
Demokratin bygger på ett rikt varierat föreningsliv och ett tålmodigt organisationsarbete. Det är i föreningsarbetet, som nya generationer skolas i demokratins arbetsmetoder. Det sker i föreningar med vitt skilda ändamål: idrottsföreningar, politiska föreningar, hembygdsföreningar, hobbyföreningar och intresseföreningar. Gemensamt för dem är att de måste ha en plats att träffas på, en plats där alla kan känna sig välkomna oavsett politisk åsikt, religion, ålder, kön, nationalitet osv, dvs en allmän samlingslokal som ett Folkets Hus, en bygdegård eller ett ordenshus.
Dessa samlingslokaler är inte bara hemort för föreningslivet utan också utgångspunkt för ortens kulturliv. Under ''Hela Sverige ska leva''-kampanjen kom rader av vittnesmål om vilken betydelse samlingslokalerna har.
En stor del av de samlingslokaler som finns, byggdes av föreningarna själva helt ideellt eller med statliga lån under 40- och 50-talen. De behöver nu rustas upp och moderniseras. Det har också skett en befolkningsomflyttning. Inflyttningsorter saknar ofta allmänna samlingslokaler. Intresset för att råda bot för dessa brister är stort, vilket syns av antalet ansökningar om statligt stöd för upprustning eller nybyggnad av samlingslokaler. I Boverkets kölista fanns i november 1990 ansökningar från
51 Folkets Hus-föreningar med projekt kostnadsberäknade till 545 milj kr 5 folkparksföreningar 31 milj kr 91 bygdegårdsföreningar 233 milj kr 13 nykterhetsföreningar 78 milj kr.
Anslaget har i flera år varit oförändrat medan byggkostnaderna har ökat och momsen höjts. Av anslagna 52 milj kr går 10,4 milj.kr. tillbaka till staten i form av moms. Mer än hälften av den summan beror på höjningen av den s k byggmomsen.
Genom den ytterligare urholkning som sker av bidraget förlängs kön av projekt ytterligare. Detta är en olycklig utveckling.
Med hänsyn till det stora värde som de allmänna samlingslokalerna har, är det nödvändigt att anslaget till byggande räknas upp.
Med anledning av det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en ökning av stödet till byggande av allmänna samlingslokaler.
Stockholm den 25 januari 1991 Elving Andersson (c) Åke Wictorsson (s) Göran Magnusson (s)