I en tid då den allmänna trenden är att släppa alla sociala
ambitioner på område efter område och låta de
kapitalistiska marknadskrafterna styra både i öst och väst,
är det av största betydelse hur vi i Sverige lyckas bevara och
utveckla våra sociala bostadsambitioner. I sjutton punkter
beskrivs här vänsterpartiets syn på en social bostadspolitik
och partiets ställningstaganden till aktuella
regeringsförslag.
1. Utgångspunkt
En bra bostad är en social rättighet jämförbar med rätten
till vård, omsorg och utbildning. Vänsterpartiets
målsättning är att tillgodose allas rätt till bostad efter behov
och till en rimlig kostnad. Denna målsättning om en social
bostadspolitik har även socialdemokraterna och
hyresgäströrelsen uttalat sig för. Vad som emellertid saknas
är en precisering av vad man menar med ''rimlig kostnad''.
Vi återkommer till detta under punkt 4.
2. En spekulationsfri bostadsförsörjning
Bostaden som social rättighet innebär att
bostadsförsörjningen befrias från spekulation och osunda
marknadskrafter i alla led. Det gäller finansiering,
markupplåtelse, byggmaterial, byggande, förmedling,
förvaltning och prissättning.
Samtidigt bör det utvecklas en större känslighet för
marknadens behov och önskemål, dvs de boendes och
bostadssökandes krav. Sådan marknadsanpassning bör
genomföras via ett kraftigt ökat boinflytande, dvs via
demokratiska beslut hos de berörda. Därmed åstadkoms
variation och mångfald.
Hyressättningen får däremot inte marknadsanpassas
med därav följande segregation och utslagning. Den
allmännyttiga hyresrätten är den upplåtelseform som är
minst spekulationsbelastad och som därför ska prioriteras
när så är möjligt.
3. Konkurrens och självbyggeri i bostadsproduktionen
Byggkostnaderna har länge stigit snabbare än
konsumentprisindex. Under 1990 har dock
kostnadsökningarna planat ut till följd av dämpad
överhettning. Överhettningstendenser inom bygg- och
fastighetsbranschen måste mötas med politiska medel
såsom lokalbyggnadsskatt och byggnadstillståndsramar på
ett tidigt stadium. 1991 finns anledning att, precis som
regeringen föreslår, ha kvar överhettningsdämpande medel
i Stockholms- och Göteborgsområdena. Vad gäller
byggverksamheten måste åtgärder vidtas mot alla tendenser
till monopol och karteller. Småföretagsverksamheten bör
stimuleras. Det gäller även byggmaterialproduktionen som
mår väl av ökad nordisk konkurrens. Som ett komplement
till den ökade konkurrensen måste ett system för effektiv
pris- och kostnadskontroll utvecklas. Det innebär bl a att
den just påbörjade översynen av länsbostadsnämnderna
måste anvisa vägar för bättre effektivitet i
kontrollhänseende.
En gammal fin tradition bland svenska arbetare är att
helt eller delvis bygga bostaden på egen hand. Genom
självbyggarinsatser och återbruk av material kan
byggkostnaderna hållas nere. Detta bör stimuleras både vad
gäller småhus och flerbostadshus, såväl vid nyproduktion
som vid underhåll/ombyggnad.
4. Rimlig bostadskostnad och behovet av generella
subventioner
Inom arbetar- och hyresgäströrelserna har man då och
då sökt definiera en rimlig kostnad för bostaden. Under de
senaste decennierna har det ansetts att 15 alternativt 20%
av en genomsnittlig industriarbetarlön (brutto) är rimlig
maxhyra för en nyproducerad lägenhet om 2 rum och kök
(60 kvm). Vi anser att 20% nu kan vara en lämplig nivå efter
skatteomläggningen. Denna nivå används också
internationellt. 1991 betyder det cirka 2 400 kronor i
månaden eller 480 kr/kvm och år. Den genomsnittliga
nyproduktionshyran för en tvåa 1991 kan beräknas bli 750--
850 kr/kvm och år eller 3 750--4 250 kr/månaden. Hyran
skulle således behöva sänkas med minst 270 kr/kvm och år.
De generella sänkningar vi här redovisar räcker till 60
kr/kvm och år. Vi avvisar bestämt regeringens förslag att ta
ut 600 miljoner kronor av de boende 1992 om detta inte kan
ske utan att bruksvärdeshyran höjs. Istället behövs en rejäl
förbättring av de generella subventionerna om inte räntor
och inflation kan sänkas kraftigt.
5. Behovsprövat boendestöd som komplettering
Vänsterpartiets inställning är att människor i normala
fall bör kunna hyra sin lägenhet utan individuellt stöd. Men
bostadsbidrag mm måste finnas som komplettering till det
generella stödet för att i det individuella fallet täcka
skillnaden mellan hushållets betalningsförmåga och den
verkliga hyran. Bidragssystemet medför olämpliga
marginaleffekter och bör inte tillåtas öka på det generella
stödets bekostnad. Om våra förslag att genom bland annat
slopade indirekta skatter sänka hyrorna får gehör minskar
det behovet av anslag till bostadsbidrag 1992. För
närvarande är det svårt att bedöma hur långt de höjda och
breddade bostadsbidragen räcker 1991. Regeringen
aviserar ett nytt förslag för år 1992 i februari. Vi avser att
återkomma med våra förslag då. Här nöjer vi oss med att
bestämt avvisa regeringens förslag att omedelbart skrota
förvärvslånet med subventioner för
bostadsbidragsberättigade flerbarnsfamiljer. Förvärvslånet
är en del av stödsystemet till dem som verkligen är i stort
behov av stöd. Det är fördelningspolitiskt viktigt även om
det bara berör 4 500 hushåll om året. Det kan inte helt
plötsligt skrotas av ''statsfinansiella skäl'' (270 miljoner
kronor). I samband med behandlingen av det nya
bostadsfinansieringssystemet krävde vi att förvärvslånet
skulle bibehållas oförändrat. Vi står fast vid denna
uppfattning.
6. Indirekta bostadsskatter
I två etapper har boendet belastats med moms och
räntehöjningar mm som i stor omfattning tjänat till att
finansiera skatteomläggningen. Detta har fördyrat boendet
med i genomsnitt drygt 80 kr/kvm och år i hyreshusen och
knappt 70 kr/kvm och år i egna hem. En skattelättnad för
främst höginkomsttagarna ska på detta sätt betalas av alla
som behöver bostad. Ny moms tas ut på vatten och avlopp,
fastighetsförvaltning, sophämtning och energi. En särskild
uttagsskatt tas ut på egen förvaltning och fjärrvärmen
drabbas av både moms och miljöskatt.
Vi föreslår att regeringen mot bakgrund av vad som nu
är känt om hyres- och prisutvecklingen i
skatteomläggningens kölvatten omprövar
boendebeskattningen. I första hand bör fjärrvärmemomsen
och uttagsskatten på egenregiförvaltning slopas från och
med 1992. Det ger en hyreslättnad på 30 kr/kvm. Statens
kostnad kan beräknas bli 2,8 miljarder kronor.
Budgeteffekten 1991-92 blir 1,4 miljarder kronor. Behovet
av bostadssubventioner minskar dock.
7. Fastighetsskatt
Fastighetsskatten på permanentbostäder bör vara låg. I
enlighet med vad som föreslagits från bostads- och
skärgårdsorganisationer bör den baseras på ett bruks- eller
boendevärde i stället för på taxeringsvärdet. Eftersom
regeringen nu utsett Bengt Turner att bl a belysa effekten av
olika skattebaser, nöjer vi oss tills vidare med denna
principdeklaration. Men vi vill tillägga att övervägandena
vad gäller fastighetsskatten också bör gälla i hur stor
utsträckning den bör tillfalla kommunerna. Dessutom står
vi fast vid förslaget att allmännyttans bostadsfastigheter
befrias från fastighetsskatt från 1992. Skälet är det faktum
att allmännyttans fastigheter enligt vår mening inte
representerar något realiserbart värde. De ska helt enkelt
inte säljas. Den hyressänkning som skattebefrielsen
resulterar i, cirka 30 kr/kvm och år, är dock ett sätt att låta
de boende få del av fastigheternas värdestegring. Kostnad
för staten: cirka 1,5 miljarder kronor. Budgeteffekten 1991-
92 blir 0,75 miljarder kronor.
8. Skatt på fastighetshandel
Reglerna för reavinstskatt ska ses över enligt riksdagens
beslut så att de stämmer med det reala synsättet vad gäller
bostadsfinansieringen. Vi förespråkar en skärpning av
reavinstskatten; problemet med den så kallade flyttskatten
löses genom priskontroll på bostadsrätter och dämpad
prisutveckling på egnahem.
Handeln med hyreshus dämpas genom införande av en
förvärvsskatt som förslagsvis tas ut med 10% av
försäljningssumman på alla fastighetsaffärer som faller
under förvärvslagen för hyreshus. Inkomsten från denna
skatt beräknades till 2,5 miljarder 1990-91. Med hänsyn till
nedgången på fastighetsmarknaden beräknar vi inkomsten
1991-92 till 2,0 miljarder kronor.
9. Nytt bostadsfinansieringssystem
Efter överenskommelse mellan (v) och (s) om
principerna för ett nytt bostadsfinansieringssystem har
riksdagen fattat beslut om att införa räntelånesystemet
tidigast från 1/1 1992. Det innebär minskade subventioner
och en kraftig utjämning av boendekostnaderna över tiden.
Nyproduktionshyrorna kan sänkas men hyrorna sjunker
inte realt med tiden. Det blir bättre överensstämmelse
mellan bruksvärde och hyra. Underhåll och förbättring i
lägenheterna ges en 30-procentig subvention som kan
jämställas med subventionen vid ombyggnad. Det innebär
att finansieringen av underhåll blir likvärdig med
finansieringen av ombyggnad. Som ett förtydligande bör
dock riksdagen uttala att även en kostnad för
hyresgästkonsult bör omfattas av räntelån och subventioner
enligt det nya systemet. Detta är något som SABO och
hyresgäströrelsen är överens om.
10. Nyproduktion och delning
Högern påstår att det inte föreligger någon brist på
bostäder. Man pekar på att det finns cirka 4 miljoner
permanentlägenheter till 3,7 miljoner hushåll. Eventuella
köer vill man avskaffa genom att släppa priset fritt. Enligt
boverket föreligger en reell brist på bostäder särskilt i större
städer/universitetsorter. 140 000
hushåll kan beräknas vara bostadslösa och 5 000
hemlösa. Under överskådlig tid måste cirka 50 000
lägenheter om året nyproduceras. Därför var det
viktigt att hitta en lösning på bostadsfinansieringen som kan
säkerställa en betydande nyproduktion.
Nyproduktionen måste kompletteras med ett bättre
utnyttjande av det befintliga beståndet. Det är främst i
egnahem man finner en överstandard vad gäller
bostadsutrymmen. Hälften av småhusen har mer än 4 rum
och kök.
En ökad rörlighet på bostadsmarknaden är inte
önskvärd i sig. Det är socialt viktigt att kunna bo kvar där
man slagit rot och har sin trygghet, sitt sociala nätverk.
Däremot är det önskvärt att de som bor för stort kan få
stimulans och hjälp med en avspjälkning av en (mindre)
lägenhet. Boverket bör ges i uppdrag att lämna förslag till
hur sådan stimulans/hjälp kan utformas.
Hyreslagskommittén bör se över en förstärkning av
besittningsskyddet för dem som hyr lägenhet i
tvåbostadshus.
Nyproduktion bör främst ske i form av allmännyttig
hyresrätt förvaltad till stor del av de boende själva.
11. Underhåll, upprustning, ombyggnad
Genom skärpta krav på underhåll av befintliga hus kan
ombyggnaden av bostäder minskas till sin omfattning.
Miljonprogramområdena bör dock ges möjlighet att erhålla
ett bostadssocialt stöd för upprustning av miljö och
verksamhet. Vidgad tilläggslåneram -- 260 miljoner
kronor -- som också vidgas till sitt ändamål (sociala
förbättringar) föreslår vi i väntan på nya stödformer utifrån
boverkets och storstadsutredningens förslag. Det är ytterst
angeläget att ett nytt förslag presenteras under år 1991.
Även ramen för tilläggslån till kulturhistoriskt värdefull
bebyggelse föreslår vi höjd till 260 miljoner kronor.
Vidare vill vi stimulera ombyggnad av kontor till
bostäder och avkontorisering av bostäder samt friställande
av övernattningslägenheter.
12. Utveckling av hyresrätten
Hyresrättshavarens ställning ska stärkas genom förstärkt
besittningsskydd och bytesrätt. Betalningsanmärkningar
vad gäller hyran ska behandlas som andra
betalningsanmärkningar och inte som anledning för
uppsägning och vräkning. Vi återkommer i anslutning till
hyreslagsutredningens betänkande(n). Hyresrättshavarna
ska bestämma och ska kunna ta initiativ individuellt när det
gäller den egna lägenheten och kollektivt när det gäller
huset. Den kooperativa hyresrätten bör prövas ytterligare
men kontantinsatsens storlek måste maximeras till en nivå
som alla hyresgäster kan bedömas klara av. Vi föreslår att
den maximala insatsen begränsas till tre månadshyror.
Den primära förhandlingsskyldigheten bör utvidgas till
ägarbyte, bestämning av förstagångshyra och
underhåll/upprustning/ombyggnad, det senare som
komplement till vetorätten enligt bostadssaneringslagen
och tolkningsföreträdet vad gäller varsamhetskravet.
Hyresgästrepresentation bör införas i de allmännyttiga
företagens styrelser. Andrahandshyresgästers ställning ska
stärkas bl a genom överlåtelserätt efter tre år.
13. Kommunal bostadsanvisningsskyldighet
Lediga lägenheter bör i största möjliga utsträckning
förmedlas av en organisation med integritet och utan
vinstintresse. Det är bara samhälleliga (kommunala)
bostadsförmedlingar som motsvarar det kravet. Hittills har
de olika försöken att lagstifta och/eller komma överens om
bostadsanvisningsverksamhet misslyckats eller blivit
mycket otillräckliga. Boverket har visat att många större
kommuner helt saknar bostadsförmedling.
Aftonbladets artikelserie om fastighetsägarnas intresse
av att tomställa lägenheter har visat att det enda som kan
knäcka fastighetsägarnas drivkraft är att alla lediga
hyreslägenheter anvisas av en kommunal
bostadsförmedling. En ny lag om kommunal
bostadsanvisningsskyldighet måste föreläggas riksdagen
snarast. Den ska utöver alla hyreslägenheter omfatta
bostadsrättslägenheter. Dessa ska dock anvisas till dem som
samtidigt bosparar som medlemmar i en
bostadsrättsorganisation.
Anvisningsskyldigheten ska vara avgiftsfri, påhittig och
fantasifull och omfatta även byten, andrahandsupplåtelser
mm. Det bör vara bostadsförmedlingens uppgift att säga
upp störande hyresgäster och att ta hand om dem som
vräkts eftersom fastighetsägaren inte är någon naturlig part
i en sådan tvist. Fastighetsägaren ges skyldighet att
acceptera anvisad hyresgäst.
14. Bruksvärdeshyran
En social bostadspolitik förutsätter en kombination av
hyresreglering och kvarboenderätt (besittningsskydd).
Bruksvärdeshyressystemet som innebär att
självkostnadshyran hos allmännyttan är maxhyra för
likvärdiga lägenheter är bra i princip men bör skärpas,
utvidgas till lokaler och ges en tillämpning där åldersfaktorn
betyder mindre. Vårt krav på skärpning är som tidigare: ta
bort påtaglighetsrekvisitet, dvs den regel som gör att privata
fastighetsägare alltid kan ta ut lite mer hyra än
allmännyttiga. Kostnader för bilplats, telefon,
tidningsprenumeration och kabel-TV-installation får inte
ses som en del av hyran.
15. Ej omvandling av hyresrätt till bostadsrätt
Kooperativ förvaltning i form av bostadsrätt är en bra idé
i sig. Men när handeln frisläpptes blev det efter en tid
omöjligt för flertalet att överta en bostadsrätt i
bristområden. Hembudsskyldighet och priskontroll måste
införas för bostadsrätter. Till dess kräver vi ett förbud mot
omvandling av hyresrätt till bostadsrätt. Allmännyttiga
bostäder får aldrig säljas ut till privata ägare -- inte heller till
hyresgästerna i form av bostadsrätt. Däremot kan
hyresgästerna helt eller delvis överta förvaltningsansvaret
inom hyresrättens eller den kooperativa hyresrättens ram.
16. Sjuka hus
Under senare år har alltför många fall av byggfusk,
olämpliga material och konstruktioner samt bristfällig
ventilation uppdagats. Det har varit svårt att utkräva ansvar
av dem som felat. De boende har kommit i kläm. De har
drabbats av fukt, mögel, radon etc.
Vi har föreslagit en ny bomiljölag, produktkontroll och
en byggfuskavgift. Vi har också föreslagit nya regler för
installation och drift av ventilation och begripliga
bruksanvisningar. Byggherrens och entreprenörens ansvar
måste skärpas och sträckas ut i tiden. Vi återkommer med
förslag i anslutning till den aviserade propositionen den 28
mars.
17. Byggregler
Byggreglerna måste ses över utifrån grundläggande krav
på kvalitet, boinflytande, varsamhet, resurshushållning,
handikappanpassning och ekologi. Den hårda exploatering
som varit regel under senare år måste ersättas med en
måttligare. I en särskild motion utvecklas vänsterpartiets
tankegångar om ekologiskt byggande och boende.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som i motionen anförts om en social bostadspolitik,
2. att riksdagen hos regeringen begär att översynen av
länsbostadsnämnderna också omfattar en effektivisering av
kostnadskontrollen,
[att riksdagen hos regeringen begär förslag till åtgärder
mot monopol och karteller inom bygg- och
byggmaterialbranschen,1]
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
stimulans till självbyggarinsatser,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om definitionen av rimlig
bostadskostnad,
5. att riksdagen avvisar regeringens förslag att slopa det
subventionerade förvärvslånet för flerbarnsfamiljers köp av
småhus,
[att riksdagen hos regeringen begär en omprövning av
skatteomläggningen och i första hand ett slopande av
fjärrvärmemomsen och uttagsskatten,2]
[att riksdagen hos regeringen begär att
fastighetsskatteutredningen också omfattar en uppdelning
av fastighetsskatten på staten och kommunen,2]
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om slopande av fastighetsskatt på
allmännyttiga bostadsfastigheter,2]
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förvärvsskatt på handel med
hyresfastigheter,2]
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att räntelån och subventioner
också skall gälla kostnader för hyresgästkonsult vid
ombyggnad,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att målet för nyproduktionen av
bostäder skall sättas till 50 000 lägenheter om året,
8. att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur en
uppdelning av alltför stora lägenheter kan stimuleras,
9. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
förstärkning av besittningsskyddet för hyresgäst i
tvåbostadshus,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vidgade tilläggslåneramar,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att insatsen för kooperativ
hyresrättslägenhet maximeras till tre månadshyror,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kommunal
bostadsanvisningsskyldighet och bostadsförmedlingens
uppgifter,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om bruksvärdeshyran,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om hembud och priskontroll på
bostadsrätter och förbud mot omvandling av hyresrätt till
bostadsrätt.
Stockholm den 21 januari 1991
Lars Werner (v)
Bertil Måbrink (v)
Margó Ingvardsson (v)
Bo Hammar (v)
Berith Eriksson (v)
Ylva Johansson (v)
Lars-Ove Hagberg (v)
Jan Strömdahl (v)