Kommunernas intresse för att förverkliga ekologiskt
tänkande i samhällsutvecklingen är stort. Många
kommunala tjänstemän och förtroendemän deltog i de eko-
bykonferenser i Orsa och Falkenberg som ordnats genom
ESAM AB i Umeå. Boverket har tillsatt en grupp som skall
närmare definiera begreppet eko-by. På initiativ av
glesbygdsdelegationen pågår ett projekt kallat Förprojekt
ekokommuner t o m den 31 december 1991. Ett antal
kommuner är med i projektet och fler kan väntas
tillkomma. Därefter planeras ett s k Pilotprojekt pågå i tre
år. ESAM AB räknar med att det behövs en budget på 25
miljoner kronor för att förverkliga projektet. Liknande
försök finns i Norge, Danmark och Finland.
Det är betydelsefullt att skapa ett antal
modellkommuner, som kan dela med sig av sina
erfarenheter. Boverket och glesbygdsmyndigheten
(glesbygdsdelegationens efterföljare) bör ta ansvar för att
bistå kommunerna i detta arbete, ekonomiskt och genom
sammanställa resultaten. Näringslivet och miljörörelsen bör
också engageras.
Att gå från linjär till cyklisk resurshantering
Gemensam utgångspunkt för ekokommunerna är en
strävan efter en ekonomiskt och ekologiskt hållbar
samhällsutveckling. En fundamental bas i projektets
grundsyn är det s k kretsloppstänkandet, en cyklisk
resurshantering, d v s att man eftersträvar ett samhälle som
hanterar material i interna kretslopp eller kopplade till
naturens kretslopp.
Det finns uppenbarligen ekonomiskt försvarbara
metoder att bygga resurshushållande, men dessa metoder
används bara i undantagsfall. Orsakerna är kanske främst
brist på kunskap, trögheten hos dem som bestämmer över
bygget, finansieringsformer som inte gör det naturligt att
bygga resurshushållande och kanske också leverantörer
som ser sina produkter onödiggjorda. Boverket måste se till
att bygg- och finansieringsreglerna gör det naturligt att
bygga resurshushållande! Taxeringsbestämmelserna får inte
straffa resurshushållning! Utbildning av
byggnadsingenjörer, byggnadsarbetare, arkitekter,
entreprenörer, ekonomer m fl måste reformeras så att
resurshushållning blir en självklarhet! Maktförhållandena i
byggbranschen bör utredas!
Förr i världen togs allting tillvara och avfallet inskränkte
sig till ett minimum. Den nuvarande linjära
resurshanteringen omvandlar råvaror till avfall och
föroreningar. Med modern kunskap och teknik kan vi skapa
det avfallsfria samhället, utan det gamla avfallsfria
samhällets knapphet. Efter andra världskrigets slut har
industrisamhället bytt ''materialbas'', från odlade råvaror
(kolhydrater) till fossila råvaror. Oljan var oerhört billig och
lät sig lätt syntetiseras till allt det vi omger oss med i dag:
plaster, syntetfibrer, hushållskemikalier etc. Det blev billigt
och i många fall bekvämt (t ex lättskötta kläder). Men
därmed skapas också miljöproblem. De varor vi hanterar i
vardagslag låter sig inte så lätt återvinnas och går inte heller
åter in i naturens kretslopp. Oljan är mer koncentrerad än
odlade råvaror, men det går att få ut samma produkter med
denna materialbas som med den fossila. Modern teknik gör
att vi kan få mer nytta av mindre material. Därför blir inte
återgången till de odlade råvarorna kostsam. Det är dags att
byta materialbas i samhället! Den ''fossila epoken'' är över.
Nu återgår vi till kolhydrater, dvs odlade råvaror, förnybara
resurser. Avfallssorteringen bör ske naturligen i hushållet
(liksom självfallet inom industrin). Diskbänken och
sopstället kan utformas så att sorteringen underlättas.
Kommunens monopol på hanteringen bör användas för att
underlätta resursåtervinningen. Renhållningslagen bör ses
över. Avfall är en resurs (på fel plats). Kommunerna skall
underlätta för hushållen att sortera och ta tillvara.
Kommunerna bör uppmuntra entreprenörer i
resursåtervinning. Trädgårdsodling i närheten av bostaden
eller i koloniområde, kan öka både det ekonomiska och
sociala välbefinnandet. Det är viktigt att gifter undviks.
Äppleträd och bärbuskar kan ersätta taggiga buskar och
prydnadsträd.
Att bygga för gemenskap
Man är mans gamman. Men vi behöver också få vara
ifred och slippa beroende. Gemenskap skapas enklast när
man har gemensamma angelägenheter att sköta praktiskt
tillsammans.
Det är bra om det händer något i bostadsområdet. Det
är inte så dumt med grannar. Det är utvecklande att höra
ihop med folk som är olika en själv. Att lära sig acceptera
varandra därför att man finns, inte på grund av viss position
eller funktion, som t ex i arbetet. Barnen behöver se vuxna
människor i samspel. Pensionärer bör ha en naurlig roll i
grannskapet. Kommunen kan bygga så att det underlättar
gemenskap, i överblickbara enheter. Ett lagom stort antal
människor bör kunna dela gemensamma anordningar, som
t ex tvättstuga, lokaler. Den informella ekonomin kunde
synliggöras och uppmuntras. Det är väsentligt att
kommunerna slutar planera särskilda områden för särskilda
funktioner, som tex boende, handel, rekreation. De
funktionsfärgade kartornas epok bör vara över! I alla
områden bör funktioner blandas, så att samhället blir
levande både på dagen och kvällen.
Bostadsrättsföreningar har rätt till de fördelaktiga
statliga lånen om man bara ser till att en representant från
kommunen finns med i styrelsen. Detta är inte särskilt känt.
Andra lämpliga organisationsformer är kooperativ
hyresrätt, borättföreningar, fastighetsbolag o s v.
Stöd Projekt Ekokommuner!
Det bör vara viktiga angelägenheter för boverket och
glesbygdsmyndigheten att engagera sig i arbetet med
Projekt ekokommuner, både med ekonomiskt stöd och som
sammanhållande organisation.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om boverket och
glesbygdsmyndighetens engagemang i Projekt
ekokommuner.
Stockholm den 24 januari 1991
Birgitta Hambraeus (c)
Hans Dau (m)
Ingela Mårtensson (fp)
Annika Åhnberg (v)
Krister Skånberg (mp)
Åke Wictorsson (s)