Storstadsutredningen har valt att kalla sitt slutbetänkande ''Storstadsliv -- hårda villkor, rika möjligheter''. Ingenstans passar den titeln så väl in som på miljonprogrammets bostadsområden. I stadsdelar som Rinkeby och Tensta i Stockholm, Biskopsgården i Göteborg och Rosengård i Malmö råder hårda villkor med svåra sociala problem. Där finns en hög andel socialbidragstagare, stor arbetslöshet och många invandrare med svårigheter att finna sin plats i det svenska samhället. Men där finns också rika möjligheter. De många nationella kulturerna skapar en smältdegel som befrämjar kreativitet och nytänkande. Förhoppningsvis är det just i dessa områden som en ny internationalism växer fram, en känsla av gränslöshet och gemenskap mellan folken.
I miljonprogrammets bostadsområden finns också en annan tillgång; de många barnen och ungdomarna. I den fyrkantige samhällsplanerarens ögon är de en belastning. De kräver barnomsorg, skola och fritidsverksamhet. I själva verket är de naturligtvis en tillgång med sin nyfikenhet, kreativitet och skaparkraft
Felet är att vi har låtit dessa bostadsområden förslummas och isoleras från resten av samhället. I förlängningen riskerar vi att invånarnas kraft och vilja vänds mot samhället och den övriga befolkningen. Kriminalvården och de sociala myndigheterna kan vittna om tendenser till sådana stämningar. Massmedia frossar i reportage om kriminellt belastade ungdomar från bl.a. Rinkeby. Dessa ungdomar har fått ett vidrigt namn som uttrycker den rädsla och oförståelse som samhället känner inför dessa barn -- de kallas för värstingar.
I en välfärdsstat måste det vara en huvuduppgift att bryta denna utveckling mot ett segregerat, hårt samhälle med ökade klassmotsättningar. Ett två tredjedels-samhälle som liknar det vi ser i USA eller England med drogmissbruk, kriminalitet och kravaller skrämmer och manar till eftertanke.
Sedan 1987 bedrivs ett arbete för förnyelse av stadsdelarna Rinkeby, Tensta/Hjulsta, Husby och Östberga. Upprustning av hus, torgytor, grönstråk och gångvägar har inletts. Kommunala förvaltningar och bolag har decentraliserat för att ge ökat inflytande åt de boende i dessa områden. Flera ungdoms- och kulturprojekt har initierats och Rinkeby har fått en egen stadsdelsnämnd med ansvar för större delen av den kommunala förvaltningen.
Liknande satsningar har gjorts i flera andra kommuner. Viktiga inslag i projekten är att samordna samhällets service och att ge de boende ett direkt inflytande över verksamheten. Därmed kan stora resultat nås med de resurser som redan finns ute i stadsdelarna. Det handlar om att ta tillvara den kraft som finns och stärka de sociala nätverken i områdena.
Det saknas emellertid resurser till investeringar för att nå en nödvändig fysisk förnyelse. Behoven är stora och ansvaret borde delas mellan alla de olika aktörer som en gång medverkade till uppförandet av miljonprogrammets bostadsområden; staten, kommunerna, byggherrarna, stadsplanerarna och arkitekterna. Olika brister byggdes in i områdena såsom otillräcklig kommersiell och social service, torftiga utomhusmiljöer, enformig arkitektur och tekniskt undermåliga lösningar främst i lägenheternas kök och våtutrymmen.
Storstadsutredningen har ett väl underbyggt förslag hur man kan komma till rätta med miljonprogrammets brister. Förslaget innebär bl.a. att regeringen tillsätter en delegation med uppgift att förhandla med berörda kommuner om konkreta handlingsprogram för upprustning och förnyelse av de minst attraktiva bostadsområdena. De områden som avses, omfattar närmare 80 000 lägenheter i storstädernas ytterområden. Utredningen uppskattar investeringsbehovet till två miljarder kronor per år under en tioårsperiod. Det statliga stödet föreslås fördelas till kommunerna genom särskilda avtal där kommunerna redovisar vilka åtgärder som skall vidtas. En förutsättning för statligt stöd är att även den enskilda kommunen tillför bostadsområdet nya resurser.
Storstadsutredningen föreslår vidare upprustning av skolor och styrning av bidrag för barn- och ungdomsverksamhet. Även dessa förslag är välkomna och bör genomföras.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av stöd till förnyelse av miljonprogrammets bostadsområden i enlighet med storstadsutredningens förslag.
Stockholm den 22 januari 1991 Barbro Evermo Palmerlund (s) Lars Ulander (s) Erkki Tammenoksa (s)