Det föreligger i dag en orättvisa mellan de småhus som har statlig belåning och de som inte har sådana lån. Räntekostnaderna för egnahemsägarna blir på detta sätt olika, ja helt enkelt orättvisa. Detta medför ofta att den som överväger att köpa en äldre fastighet utan statliga lån istället väljer att bygga nytt till betydligt högre kostnader. Den totala bostadskostnaden blir -- trots den högre anskaffningskostnaden -- lägre i nybyggnadsalternativet, eftersom de statliga lån som då utgår har en kraftig räntesubvention.
De statliga lånen med subventionerade räntor kommer de småhusägare till del som antingen bygger nytt eller gör en genomgripande reparation av sitt hus. Enligt vår mening borde bestämmelserna ändras så att det bör vara möjligt även för den som köper ett äldre hus att erhålla statliga lån. Dessutom borde de krav som ställs på en ombyggnad ändras så att statliga lån även kunde ges till mindre genomgripande upprustning av småhus. Som detta nu är lockas man att göra betydligt större ingrepp i fastigheten än som egentligen är nödvändigt p g a att kraven för att få statliga lån är sådana som de är. Som vi nämnde inledningsvis väljer många att överhuvudtaget inte befatta sig med ett äldre hus utan bygger istället ett nytt.
Vårt nuvarande system innebär alltså att man binder mer pengar i boendet än vad som egentligen varit nödvändigt. Vi anser att det är angeläget att finna ett system som skapar större rättvisa mellan dem som bygger nytt och dem som väljer att satsa på ett äldre hus och sedan förbättra det.
Undertecknade har vid flera tillfällen fört fram detta förslag men riksdagen har avslagit motionerna. När det gäller flerbostadshus har dock riksdagen beslutat om stimulanser för att öka intresset för reparationer.
Mot denna bakgrund borde det vara på tiden att ändra den orättvisa som finns när det gäller småhus.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändrade regler för statliga lån till egnahem i enlighet med de synpunkter som framförts i motionen.
Stockholm den 17 januari 1991 Lennart Brunander (c) Elving Andersson (c)