I strävan att förändra attityder och få bort fördomar om
vad som ''passar sig'' för män respektive kvinnor får man
räkna med ett mödosamt arbete och en avsevärd tidsåtgång.
Det krävs ett växelspel mellan attitydpåverkan och
praktiska reformer. Det har därför varit av ett
utomordentligt värde, att de reformförslag som föreslagits
riksdagen och som arbetats fram för t.ex. skola och
arbetsmarknad kommit till i stor politisk enighet och
tidigare i en permanent arbetande jämställdhetskommitté.
Den socialdemokratiska regeringen lade år 1982 ned
jämställdhetskommittén för att ''inom departementet''
arbeta fram förslag till reformer som i bästa fall testas på ett
s.k. jämställdhetsråd. Detta råd är en testgrupp, bestående
av ca 45 personer inklusive ordinarie och ersättare. Arbetet
inom rådet kan knappast sägas vara rationellt. Det är
uppenbart att jämställdhetsarbetet inte drivits framåt
genom den nya organisationen.
Den dåvarande jämställdhetskommittén genomförde ett
omfattande arbete i form av förslag till reformer i
betänkanden, informationskampanjer och möten i skolor.
Partirepresentanterna i kommittén var starkt pådrivande
både vad gäller aktiviteter och opinionsbildning. Man
nådde också stora grupper av människor, både unga och
gamla. De förslag som togs fram i kommitténs betänkanden
var förankrade hos de politiska partierna, som också
därigenom påtog sig en viktig påverkande uppgift och ett
ansvar. Kommittén var det naturliga centret för
inkommande och avgående information om jämställdhet.
Nu har informationsarbetet och jämställdhetsinsatserna
splittrats på många instanser, vilket är förvillande och
ineffektivt.
Det ligger en stor skillnad i den tidigare organisationen
jämfört med den nuvarande. Framför allt gäller detta att
idéer till utredningar och kampanjer nu initieras från ett
sekretariat och inte i tankeutbyte mellan politiker från olika
partier. Förankring av förändringsidéer och förslag behövs
under pågående arbete. Det är både mindre önskvärt och
svårare att i efterhand förankra förändringar. Inom
kommittén arbetade aktivt såväl män som kvinnor. Det är
viktigt att även män engagerar sig i ett aktivt
jämställdhetsarbete. Jämställdhet är inte en
kvinnofråga -- utan en mänsklig fråga, och framstegen i
arbetet är beroende av att den andra hälften av
befolkningen eller mänskligheten inser detta.
Den kvinnliga andelen politiker är viktig för
samhällsarbetet. Den andelen påverkas av hur
jämställdhetsarbetet utvecklas och av det gehör de politiska
representanterna får inom de egna leden. Eftersom detta i
sin tur är beroende av hur delaktiga och informerade alla
politiker är blir slutsatsen: En förutsättning för framsteg i
jämställdhetsarbetet är ett direkt politiskt engagemang i
arbetet. I den nuvarande arbetsformen ges inte riksdagen,
folkets valda ombud, tillräckliga möjligheter att på idé- och
beredningsstadium påverka utvecklingen och den politiska
oppositionens kunskaper tas inte tillvara tillräckligt.
Detta är inte bra för demokratin. Partierna är folkets
företrädare och måste ges goda påverkningsmöjligheter i ett
förändrings- och utvecklingsarbete. Demokratin måste
också försvaras, och det innebär bl.a. att de av väljarna som
inte finns representerade inom regeringen bör ges ett direkt
inflytande på jämställdhetsarbetet.
Jämställdhetsarbetet är inte någon politisk stridsfråga
även om uppfattningen om lämpliga metoder för att
förändra kan skilja sig mellan partierna.
Parlamentarikernas kunskaper och engagemang bör tas
till vara bättre än vad som är möjligt i nuvarande
organisation.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts angående parlamentarikernas
direkta inflytande på jämställdhetsarbetet.
Stockholm den 21 januari 1991
Görel Bohlin (m)
Eva Björne (m)
Charlotte Cederschiöld (m)
Karin Falkmer (m)
Elisabeth Fleetwood (m)
Margareta Gard (m)
Margit Gennser (m)
Ann-Cathrine Haglund (m)
Ingrid Hemmingsson (m)
Birgit Henriksson (m)
Inger Kock (m)
Gullan Lindblad (m)
Ewy Möller (m)
Ing-Britt Nygren (m)
Sonja Rembo (m)
Birgitta Rydle (m)
Mona Saint Cyr (m)
Ingrid Sundberg (m)
Ingegerd Troedsson (m)
Margaretha af Ugglas (m)