Det finns mycket sagt och skrivet om den europeiska
gemenskapen, men det finns mycket lite sagt och skrivet om
hur de socialpolitiska frågorna hanteras inom EG. Därför
är det många som undrar: Hur ser det egentligen ut med den
sociala tryggheten i EG-länderna och vad har man för
ambitioner inför framtiden? Vilka konsekvenser kommer
ett EES-avtal och ett eventuellt medlemskap i EG att få för
vår egen välfärdspolitik? För socialförsäkringssystemet, för
barnomsorgen, för äldreomsorgen för familjepolitiken och
för den sociala tryggheten i stort? Och hur kommer det sig
att det inte finns någon arbetsgrupp inom regeringskansliet
som analyserar just de här frågorna, inom den annars så väl
tilltagna EG-byråkratin?
Ett EG-medlemskap kommer med all sannolikhet att få
stora och genomgripande effekter på den offentliga
sektorn. Speciellt för den del av den offentliga sektorn som
vi kvinnor är så beroende av: vård, omsorg och social
trygghet.
Vi är beroende av en fungerande offentlig sektor av flera
skäl. Dels är den vår huvudsakliga arbetsgivare och dels
behöver vi utnyttja den som brukare när vi arbetar inom
andra områden. Den avlastar oss så att vi kan leva det
''hela'' liv som de flesta av oss vill. Dvs i en kombination av
yrkeskvinna, förälder och aktiv samhällsmedborgare. Våra
barn och gamla ska ha det bra när vi gör andra saker. Vi
måste veta att barnen får en ordentlig skollunch och har ett
bra fritidshem att gå till efter skolans slut. Vi måste veta att
våra föräldrar och gamla får leva ett värdigt liv också på sin
ålders höst. Kort sagt, vi behöver ha en familje- och
socialpolitik som ger oss stöd för ett jämlikt och socialt rikt
liv.
Svenska Metallindustriarbetareförbundet har gett ut en
skrift (Nr 2/1990) med titeln ''Sverige, EG och den sociala
tryggheten''. I den gör man en genomgång av de flesta
sociala förmånerna och jämför länderna i EG med Sverige.
När det gäller sjuk- och föräldrapenning och
pensionsförsäkring ligger Sverige på första plats. Vi är näst
bäst på arbetslöshets- och arbetsskadeförsäkring och god
fyra när det gäller barnbidragets storlek.
Det intressanta med Metalls genomgång är att man
också har vägt in det faktum att förmånerna i Sverige är
tillgängliga för alla vilket en stor del av förmånerna
inte är i EG-länderna. Där är de för det mesta
kopplade till en anställning och dessutom till en
heltidsanställning. Arbetar man deltid eller är man
arbetslös så har man inte någon del i den sociala tryggheten.
Står man helt utanför arbetsmarknaden så är man också helt
utanför stora delar av det sociala trygghetssystem som för
oss är en självklarhet.
Det generella sociala trygghetssystem som finns i Sverige
skiljer sig inte bara från EG-ländernas i utformning utan
också i finansiering. I Sverige finansieras socialpolitiken
med skattemedel -- både inkomstskatter och punktskatter
och moms -- vilket gör att vi har ett förhållandevis högt
skattetryck. Skattetrycket är lägre i EG-länderna vilket ofta
framställs som något mycket lockande i den svenska
debatten. Men för vem frågar man sig. För oss kvinnor
betyder det snarare ett hot mot den offentliga service som
är uppbyggd av skattepengar, barnomsorgen, skolorna,
vården osv.
Välfärdspolitiken är alltså en följd av skattepolitiken och
idag har inte EG-länderna någon gemensam skattepolitik.
Men det finns flera förslag från EG-kommissionen som
syftar till att harmonisera de indirekta skatterna. Om
medlemsländerna kan enas får förslagen karaktär av ''EG-
lagar'' som alltså står över de olika ländernas egna lagar.
Besluten ska enligt förslaget fattas med kvalificerad
majoritet, dvs de stora länderna kan köra över de små. Om
man inte kan enas kommer med all säkerhet
marknadskrafterna istället att framtvinga motsvarande
harmonisering av skatterna.
EG-kommissionen har föreslagit att två moms-nivåer
skall införas inom hela EG:Den allmänna momsen skall
vara 14--20 %.Moms på mat, uppvärmning av bostäder,
läkemedel, tidningar, böcker och vissa andra basvaror ska
ligga mellan 4 och 9 %.
Även punktskatterna ska göras enhetliga inom EG.
Målet är att göra de indirekta skatterna så likformiga att den
inre marknaden inte störs. Till exempel får inget land höja
eller sänka sina indirekta skatter så att skatteskillnaderna i
EG ökar, även om man idag kan tolerera vissa skillnader.
Om EG vid 90-talets mitt antagit ovan nämnda
kommissionsförslag och Sverige blir medlem (dvs måste
anpassa sig till samma förslag) blir effekten denna:
Sverige måste sänka sin allmänna moms från 23,46 %
till max 20 %.Matmomsen
måste sättas till minst 9 %.
Staten
förlorar då minst 30 miljarder kronor i inkomster
enligt riksrevisionsverkets beräkningar.
Punktskatter som fordrar gränskontroll måste avskaffas.
1989 års skatteutredning (SOU 1989:35) uppskattade att det
kan kosta staten upp mot 10 miljarder kronor att avskaffa
dessa skatter.
Till det kommer en anpassning av de svenska
energiskatterna vilket uppskattas till 2 miljarder kronor.
Svenska skattehöjningar på alkohol och tobak
accepteras inte. Något formellt tvång att sänka dessa skatter
blir det inte men när gränshandeln blir fri sänks skatterna
troligen ändå. Annars handlar folk sin sprit och tobak
utomlands. Skattebortfallet beräknas till 7,5 miljarder
kronor enligt skatteutredningen.
Sammantaget innebär dessa beräkningar att statens
inkomster av indirekta skatter minskar med c:a 50 miljarder
kronor räknat i 1991 års penningvärde.
Om statliga och kommunala inkomstskatter i det läget
inte skall höjas återstår förmodligen bara drastiska
nedskärningar inom den offentliga sektorn eller i
socialförsäkringssystemet. Vilket kommer att få stora
konsekvenser, framför allt för oss kvinnor.
Detta är frågor som hittills är alldeles för lite genomlysta
och diskuterade och som kräver en särskild behandling inför
den stundande integrationen och inför ett eventuellt
medlemskap i EG.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en särskild
arbetsgrupp för frågan om EG och den offentliga sektorn,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att den i yrkande 1 föreslagna arbetsgruppen skall ha en klar
majoritet av kvinnor.
Stockholm den 17 januari 1991
Gudrun Schyman (v)
Margó Ingvardsson (v)
Viola Claesson (v)
Berith Eriksson (v)
Ylva Johansson (v)
Maggi Mikaelsson (v)
Elisabeth Persson (v)
Annika Åhnberg (v)