Ett eget arbete utgör grunden för trygg och säker försörjning. Ett eget arbete skänker egenvärde, sociala kontakter, gemenskap och möjligheter till personlig utveckling.
Den långsiktiga tryggheten för den enskilde tillgodoses bäst genom en mer positiv näringslivsutveckling. Särskilt småföretagens villkor och utveckling är avgörande för möjligheterna till utveckling av hela vårt land.
Enligt vår uppfattning måste politiken inriktas på att kostnaderna för de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna minimeras till förmån för offensiva närings- och regionalpolitiska satsningar. Med en mer strikt ''arbetslinje'' inom arbetsmarknadspolitiken skapas förutsättningar för att statens totala kostnader för arbetsmarknadspolitik skall kunna minska. En sådan politik skulle också skapa utrymme för att införa en heltäckande arbetslöshetsförsäkring.
Trygghetsförsäkring för alla
Det nuvarande systemet för ersättning vid arbetslöshet innebär således att arbetslöshetsunderstöd kan lämnas i två former. Ersättningen utgår antingen som dagpenning enligt lagen om arbetslöshetsförsäkring eller som kontant arbetsmarknadsstöd. Det finns vidare vissa grundläggande villkor för att ersättning skall kunna utgå. Sökanden skall vara arbetslös, vara arbetsför och beredd att ta lämpligt arbete. Rätten till ersättning från arbetslöshetskassorna utöver dessa gemensamma villkor förutsätter vidare att vissa särskilda medlems- och arbetsvillkor är uppfyllda.
De senaste åren har närmare en tredjedel av de arbetslösa ej kommit i åtnjutande av vare sig arbetslöshetsersättning eller kontant arbetsmarknadsstöd (KAS). Orsaken är att dessa arbetssökande med dagens regler inte har kvalificerat sig för stöd genom tidigare anställningar eller en tillräckligt lång arbetslöshet. Detta innebär enligt vår uppfattning att gällande system för arbetslöshetsunderstöd inte fyller de rättvise- och trygghetskrav som måste ställas på en arbetslöshetsförsäkring.
Statsbidragen till arbetslöshetsförsäkringen betalas inte längre med anslagsmedel utan med arbetsgivaravgifter och finansieringsavgifter från arbetslöshetskassorna.
Enligt vår uppfattning bör en allmän arbetslöshetsförsäkring för alla införas. Det är många som helt saknar skydd vid arbetslöshet. Framför allt står kvinnor och ungdomar utan försäkringsskydd. Vid uppkommen arbetslöshet är de i många fall hänvisade till att söka socialhjälp. Efter viss karenstid kan de komma i åtnjutande av det begränsade skydd som KAS kan ge.
Från centerpartiets sida har vi i flera motioner framhållit att allmän arbetslöshetsförsäkring måste införas. Vi har understrukit att en allmän arbetslöshetsförsäkring skall ge ett grundskydd på en rimlig nivå med möjlighet att bygga på med avtalsenliga eller enskilt tecknade försäkringar. Vi har också erinrat om den möjlighet till frivillig påbyggnad av den nuvarande arbetslöshetsförsäkringen som temporärt gällde under l982.
Från socialdemokraternas sida har inget som helst intresse visats för att ge de grupper som nu står utanför ersättningssystemet en bättre ekonomisk trygghet vid arbetslöshet. Detta handlingssätt är anmärkningsvärt för ett parti som tidigare i olika sammanhang påstått sig vara företrädare för de sämst ställda grupperna i samhället med en linje som också bl.a. manifesteras i formerna för finansieringen av skatteomläggningen.
Vi vill i detta sammanhang erinra om att vi från centerpartiets sida motsatte oss att de särskilda fonder som byggts upp som medelsreserv upplöstes och utskiftades samt att tillgångarna tillföll de närstående intresseorganisationerna.
Från centerpartiets sida ansåg vi att dessa fondmedel borde ha utnyttjats inom ramen för det trygghetssystem de var avsedda för. Vi konstaterade bl.a. att fonderna till huvudsaklig del byggts upp med stöd av skattemedel. Det fanns således enligt vår mening varken sakliga eller historiska motiv att föra över de ca 2,2 miljarder kr som fonderats till de organisationer som står bakom a-kassorna. Dessa fondmedel borde istället enligt vår mening ha utnyttjats för att bygga upp en ekonomisk bas för en allmän trygghetsförsäkring.
Regeringens handlingssätt är desto mera anmärkningsvärt, då man samtidigt hävdar att en allmän arbetslöshetsförsäkring skulle bli betungande för samhällsekonomin. Centerpartiet anser att en konsekvent ''arbetslinje'', d.v.s. att arbete och utbildning skall erbjudas framför kontantstöd, minskar kostnaderna för samhället.
En reformerad allmän arbetslöshetsförsäkring måste också innebära att egenavgifterna utjämnas och rättvisa skapas för alla anställda och egenföretagare.
Vi kvarstår därför vid vårt krav på att en parlamentarisk kommitté skall tillkallas med direktiv att snabbt lägga förslag om en allmän arbetslöshetsförsäkring.
Men hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär en parlamentariskt sammansatt kommitté med direktiv att lägga förslag om en allmän arbetslöshetsförsäkring i enlighet med vad i motionen anförts.
Stockholm den 25 januari 1991 Börje Hörnlund (c) Per-Ola Eriksson (c) Roland Larsson (c) Kersti Johansson (c) Ivar Franzén (c) Göran Engström (c) Kjell Ericsson (c) Håkan Hansson (c) Jan Hyttring (c) Sven-Olof Petersson (c) Gunhild Bolander (c) Marianne Andersson (c) i Vårgårda