När regeringen presenterade sitt MBL-förslag i
riksdagen ställde vänsterpartiet förslag för att 1928 års
klasslagar äntligen skulle kunna avskaffas. Då som nu ansåg
vi att facket skulle ha strejkrätt och andra demokratiska
rättigheter på arbetsplatsen. Vi krävde att facket skulle ha
maktbefogenheter, användbara i självständig facklig kamp.
Detta är också vänsterpartiets linje i dag.
Under det senaste året har demokratin på
arbetsplatserna och fackföreningens ställning utsatts för
häftiga attacker. SAF:s, högerns och borgerlighetens krav
på försämringar i arbetsrätten har påverkat regeringen lika
starkt som EG-kommissionens krav. EG:s regler som redan
fått genomslag på skatte- och finanspolitiken börjar slå
igenom också på arbetsrättens område. Förslag som upprör
arbetarrörelsen bas ligger på regeringens bord.
Tvångsmedling och kraftigt höjda strejkböter diskuteras nu
bakom riksdagens kulisser.
För att understryka hur nödvändigt det är med en
skärpning -- och inte en försvagning -- på arbetsrättens
område, vill vi redovisa ett anmärkningsvärt agerande från
ett transportföretag i västra Sverige.Företaget befinner
sig i konflikt med den lokala fackföreningen. Den senare
har efter lagenligt varsel om arbetsnedläggelse genomfört
en endagsstrejk. Facket vill sätta kraft bakom sina krav på
bättre löner och andra anställningsvillkor.Efter
resultatlösa förhandlingar varslas på nytt om stridsåtgärder.
Efter ytterligare överläggningar som inte leder till någon
uppgörelse vidtar företaget en drastisk åtgärd:De
anställda varslas om uppsägning med omedelbar verkan.
Varseltiden blev 2 timmar, eftersom varslet lämnades kl 14
och den ordinarie arbetstiden är 7.00--16.00. Motivering för
uppsägningarna påstods vara arbetsbrist. Dagen efter
övertogs de avskedade arbetarnas uppgifter av en
entreprenadfirma.Efter det att företaget sagt upp de
anställda med omedelbar verkan varslas dessutom de då
uppsagda om lockout, vilket innebar att de inte kunde söka
nya arbeten, eftersom de betraktades som indragna i
konflikt. Företaget vägrade också att betala ut
uppsägningslön under tiden som lockouten var i kraft.
Det är uppenbart att det aktuella företaget har använt
arbetsmarknadslagarna som sitt eget redskap för att
attackera facket. Följande kan urskiljas:
1. Förhandlingsskyldigheten när det gäller varsel om
uppsägning har totalt nonchalerats.
2. De anställda har inte getts möjlighet att kräva sin
lagenliga företrädesrätt till arbete vid nyanställning, enligt
lagen om anställningsskydd.
3. Någon förhandling om anlitande av entreprenör
förekom inte trots att förhandlingsskyldighet föreligger
enligt medbestämmandelagen.
Fackförbundet stämde transportföretaget och krävde
dels skadestånd för brott mot medbestämmandelagen, dels
brott mot lagen om anställningsskydd.
Arbetsdomstolen har i dom nr 67/90 slagit fast att en
uppsägning på ovan redovisade grunder är från
företagsekonomisk synpunkt godtagbar och skall av denna
anledning utgöra saklig grund för uppsägning. Det
refererade domslutet är ett prejudikat som kan få oanade
negativa konsekvenser för den fackliga rörelsen. Med stöd
av denna dom kan en arbetsgivare som är föremål för
stridsåtgärd helt enkelt lägga ut arbetet på entreprenad och
säga upp de anställda i stället för att gå till motangrepp med
t ex lockout eller annan stridsåtgärd.
Arbetsdomstolen finner inget annat fel i företagets
handlande än att förhandlingsskyldighet förelåg mot
avtalsslutande part vad gäller omläggningen av
verksamheten. För detta tilldömdes facket ett medelmåttigt
skadestånd. De enskilda medlemmarna i organisationen
tillerkändes ingen ersättning med hänvisning till att
företagets motivering till uppsägningarna -- ''arbetsbrist'' --
godtogs som saklig grund för uppsägning.Vänsterpartiet
anser att bestämmelserna i lagen om anställningsskydd vad
avser uppsägning på grund av arbetsbrist måste skärpas så
att de inte som i fallet ovan kan användas som ett verktyg
mot facket vid arbetskonflikter. Endast klart dokumenterad
arbetsbrist bör kunna komma i fråga vid uppsägning i det
hänseendet. För att fackföreningarna på ett effektivt sätt
skall kunna ta tillvara sina medlemmars intressen i så
allvarliga situationer som en uppsägning utgör, bör facket
ha vetorätt.När det gäller de bestämmelser i
medbestämmandelagen som rör anlitande av entreprenör
vill vi anföra: det är orimligt att bestämmelserna skall kunna
utnyttjas av en företagsledning så som skett i det refererade
fallet. Ett företag som befinner sig i konflikt skall inte kunna
avskeda den ordinarie arbetskraften (som utnyttjat sin
lagliga rätt att tillgripa stridsåtgärd) genom metoden att
lägga ut arbetsuppgifterna på entreprenad.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring
av lagen om anställningsskydd för att förhindra att
uppsägning sker med hänvisning till arbetsbrist utan att
arbetsbristen klart har dokumenterats samt att lokal
fackförening givit sitt medgivande,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan
ändring i lagen om anställningsskydd att förbud införs mot
att lägga ut arbetsuppgifter på icke-anställd arbetskraft
under tidsperiod då företrädesrätt till återanställning gäller
i enlighet med vad som anförts i motionen.
Stockholm den 25 januari 1991
Viola Claesson (v)
Karl-Erik Persson (v)