Under 1980-talet övergick industriidkarna i stor
utsträckning till att bedriva sin verksamhet i koncernform
genom att dela upp de stora industriföretagen i flera mindre
bolag (s.k. bolagisering).
När behov av samverkan mellan olika bolag sedan har
uppstått, t.ex. i forsknings- och utvecklingsfrågor, har detta
ofta skett genom bildande av s.k. 50/50-bolag. I dessa bolag
företräder var och en av stiftarna/ägarna exakt hälften av
röstetalet vid bolagsstämman.
Den valda samverkansformen medför att dessa bolag
inte anses stå i koncernförhållande till ägarbolagen, vare sig
aktiebolagsrättsligt enligt aktiebolagslagen (1 kap 2 §) eller
arbetsrättsligt.
Arbetstagarna i 50/50-bolagen går därmed miste om en
rad väsentliga arbetsrättsliga rättigheter. De får inte
tillgodoräkna sig sin inarbetade anställningstid vid övergång
mellan bolagen, de får inte rätt till styrelserepresentation i
ägarbolagen, ägarbolagens skyldighet att tillse att primära
förhandlingar (11 § MBL) äger rum i det ägda bolaget
bortfaller (se AD 1979 nr 1), rättigheterna till facklig
samverkan mellan bolagen enligt 11 § i utvecklingsavtalet
SAF-LO/PTK kan inte utnyttjas osv.
Lagstiftningsåtgärder behöver vidtas så att
koncernbegreppet i styrelserepresentationslagen,
medbestämmandelagen och anställningsskyddslagen
utvidgas så att det även omfattar de s.k. 50/50-bolagen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ändringar i det arbetsrättsliga
koncernbegreppet.
Stockholm den 24 januari 1991
Britta Sundin (s)
Jarl Lander (s)
Gunnar Thollander (s)
Kaj Larsson (s)