Ett fritt tillträde till marknaden är en förutsättning för en
positiv utveckling på småföretagsområdet.
Denna faktor har i princip gällt inom den privata sektorn
medan systemet delvis satts ur spel inom den offentliga
sektorn genom statlig och kommunal egenregiverksamhet,
där andra kriterier än pris och kvalitet bedömts vara
avgörande. Under flera år har emellertid en oroande
tendens till marknadsstörningar uppträtt genom några
fackliga organisationers missbruk av den fackliga vetorätten
vid entreprenader (38 och 39 §§ MBL). Det gäller
exempelvis inom elektriker-, målar- och
byggnadsarbetarförbundens områden.
Genom utformningen av MBL ges enmansföretagen och
övriga småföretag i praktiken inte något skydd mot ett
missbruk av den fackliga vetorätt som finns enligt 38 och 39
§§ MBL. Det enda skydd som finns inbyggt i lagen är att den
upphandlande arbetsgivaren kan ta strid med den fackliga
organisationen och gå till Arbetsdomstolen för att få anlita
ett av facket icke godkänt företag. Att så inte sker har sin
naturliga förklaring. Så här kan det gå till: En facklig
organisation kräver kollektivavtal av ett enmansföretag.
Detta avtal utformas helt och hållet på den fackliga
organisationens villkor och kan t.o.m. innehålla villkor som
i andra sammanhang skulle betraktas som direkt oskäliga.
Om företagaren vägrar att skriva under avtalet sätter den
fackliga organisationen enmansföretaget i blockad.
Samtidigt informeras fackliga ombud på litet större
arbetsplatser samt arbetsgivare om att enmansföretaget är i
blockad. När så vid kommande MBL-förhandlingar om
entreprenader diskussion förs om vilka entreprenörer som
facket godkänner, så kräver den fackliga organisationen
enligt 38 och 39 §§ MBL att det blockerade
enmansföretaget ej skall anlitas. Om den upphandlande
arbetsgivaren ändå skulle göra detta riskeras de goda
förhållande som annars råder mellan fack och arbetsgivare.
I 99 fall av 100 så avstår den upphandlande arbetsgivaren att
gå emot facket. Han vill inte riskera rättegångskostnader på
tiotusentals kronor för att få ett arbete utfört som kanske
kostar vederbörande ett par tusen kronor. För
enmansföretaget finns inte något som helst lagligt skydd
utan de fackliga organisationerna kan behandla
enmansföretaget efter egen skön.
1982 träffades visserligen ett utvecklingsavtal om
medbestämmande på arbetsplatsen mellan SAF, LO och
PTK. I avtalet har åtskilliga betydelsefulla frågor beaktats,
t.ex. samarbetsformerna mellan arbetsgivare och anställda
samt behovet av fackliga kontaktombud i mindre företag
där lokal facklig organisation saknas. Flera frågor är dock
fortfarande olösta, bl.a. medbestämmandelagens regler vid
entreprenader. I en undersökning som Företagarförbundet
genomfört bland 350 slumpmässigt utvalda medlemsföretag
uppger sex procent att de blivit utsatta för ett fackligt veto
eller hot om sådant.
Detta visar att problemet faktiskt existerar och att det
fackliga vetot kan utnyttjas för andra ändamål än de
avsedda. SAF, LO och PTK har ju inte någon direkt orsak
att prioritera arbetet med att följa utvecklingen på
entreprenadområdet då deras medlemmar ej är direkt
berörda.
Vi menar att det måste betraktas som orimligt att en
facklig organisation med lagens hjälp skall kunna stoppa
småföretag från att få arbete av det enda skälet att det
saknar kollektivavtal/hängavtal samt att deras enda chans
till rättelse är att det upphandlande företaget tar en process
i AD med sin fackliga motpart. Skyddet för de små
företagen i detta sammanhang är alldeles för svagt. Därför
bör 39 § MBL ändras så att arbetstagarorganisation inte ges
möjlighet att utnyttja sin starka ställning i
entreprenadfrågor till att utestänga företag utan
kollektivavtal/separatavtal från att konkurrera på
likvärdiga villkor.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen anhåller om sådana
ändringar i 39 § medbestämmandelagen att
arbetstagarorganisation inte ges möjlighet att utestänga
företag utan kollektivavtal/separatavtal från att konkurrera
om entreprenader på likvärdiga villkor.
Stockholm den 23 januari 1991
Erik Holmkvist (m)
Rune Backlund (c)
Ulla Orring (fp)
Charlotte Cederschiöld (m)
Hugo Bergdahl (fp)