För att vidmakthålla och utveckla konkurrensen på en
marknad är det viktigt att nya företag lätt kan etableras.
Härigenom kan mångfalden upprätthållas och en förnyelse
ske av produktion och distribution. De hinder som kan
finnas för etablering av företag bör på olika sätt minskas.
En av de viktigaste åtgärderna är därvid att i möjligaste mån
ta bort de regleringar av en marknad som kan förekomma.
Så heter det i direktiven till utredningen om ''Förstärkt
konkurrenspolitik'' (Dir. 1989:12).
Utredningens huvuduppgift är att kartlägga hur
konkurrensförhållanden har förändrats inom olika sektorer
av ekonomin de senaste tio åren samt analysera vilken
betydelse konkurrensförhållandena har för att de centrala
ekonomisk-politiska målen skall kunna uppnås. Mot bl.a.
denna bakgrund skall utredningen föreslå åtgärder som
verksamt kan bidra till en ökad konkurrens samt överväga
ändringar i konkurrenslagstiftningen. Det slutliga arbetet
beräknas vara klart under våren 1991.
Ett område som inte tagits med i direktiven till utredarna
är frågan om konkurrensbegränsningar som tillkommer
genom åtgärder på arbetsmarknaden. Vid flera tillfällen har
Näringslivsombudsmannen haft att ta del av sådana
ärenden men denna typ av konkurrensbegränsande
åtgärder ligger i princip inte inom NO:s ansvarsområde
varför möjligheterna att agera är små.
Försök att på olika sätt ingripa mot den fria
konkurrensen har främst förekommit från olika LO-
förbund och gäller då i första hand åtgärder mot enmans-
och kompanjonsföretag.
I målareförbundets avtal finns paragrafen som förbjuder
enmansföretag att ta större arbeten än som överstiger 12
000 kr. Med hot om stridsåtgärder pressas sedan dessa avtal
igenom. I ett avtal finns krav på ersättning från
enmansföretagen till facket för att dettas kostnader skall
fördyras. På samma sätt finns avgifter avsedda att försämra
kompanjonsföretagens möjligheter att konkurrera med
priser.
En annan väg som inte varit ovanlig för att försöka
utestänga enmansföretag från entreprenaduppdrag har
varit att hos arbetsgivaren kräva att samtliga företag som
arbetsgivaren anlitar för entreprenadinsatser skall ha
kollektivavtal alternativt hängavtal. Därefter har den
fackliga organisationen förvägrat enmansföretagen att
skriva kollektivavtal/hängavtal. För att undvika krångel
med MBL-förhandlingar vid varje entreprenadtillfälle har
arbetsgivaren ofta böjt sig för det fackliga kravet.
Frågan om hur samhället kan medverka till förstärkt
konkurrenspolitik är av utomordentlig vikt för
konsumenterna här i landet. Att konsumenterna verkligen
tjänar på den fria konkurrensen framgår bl.a. av den
utredning om prisutvecklingen från januari 1983 t.o.m.
december 1988 med fördelning på reglerade och icke
reglerade områden som utförts av SPK. Hade
prisutvecklingen inom de reglerade områdena haft samma
utveckling som de icke reglerade hade konsumenterna
sparat 25 miljarder kronor.
Kommittén om Förstärkt konkurrenspolitik har i
uppdrag att behandla både konkurrensbegränsningar inom
den offentliga och den privata sektorn. Om kommitténs
arbete skall bli fullständigt måste den viktiga delen
konkurrensbegränsningar som möjliggörs av den
arbetsrättsliga lagstiftningen också utredas. Därför bör
kommittén ges detta tilläggsdirektiv.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om tilläggsdirektiv till
konkurrenskommittén avseende konkurrensbegränsningar
orsakade av arbetsmarknadslagstiftningen.
Stockholm den 22 januari 1991
Siw Persson (fp)
Ulla Orring (fp)
Charlotte Cederschiöld (m)
Rune Backlund (c)