Enligt lagen om anställningsskydd (LAS) får avtal även träffas om tidsbegränsad provanställning om prövotiden är högst sex månader.
Denna regel infördes 1982 inte minst för att underlätta inträdet på arbetsmarknaden för bl.a. ungdomar. Regeln är dock inte allomfattande på arbetsmarknaden utan när lagen trädde i kraft fanns i olika kollektivavtal bestämmelser om provanställning. Dessa avtalsbestämmelser gav som regel ett snävare utrymme för provanställning än lagen. Detta innebär att det i dag i kollektivavtal fortfarande finns bestämmelser om provanställning som är mer restriktiva än lagen.
Införandet av en rätt till provanställning har visat sig vara ett lyckosamt drag på arbetsmarknaden. En enkätundersökning som gjorts på mindre företag i Norrland visar att ca en tredjedel av företagen använt sig av provanställningsmöjligheten och att många av nyanställningarna inte skulle ha kommit till stånd om inte provanställningsmöjligheten funnits. Både arbetsgivare och arbetstagare har sålunda haft nytta av den år 1982 införda möjligheten till provanställning.
De möjligheter som LAS ger till provanställning skulle emellertid kunna bli ännu effektivare om lagen gav möjligheter till förlängning av provanställning i de fall den provanställde blir sjuk, måste ta tjänstledigt eller måste ta semester.
I dag riskerar både den anställde och arbetsgivaren att provanställningsperioden blir för kort om något av det ovan anförda inträffar. Detta kan då resultera i att arbetsgivaren är alltför osäker på den provanställdes förmåga och därför inte låter provanställningen övergå i en tillsvidareanställning. Därför bör lagen ändras så att provanställningstiden automatiskt förlängs med det antal dagar den provanställde är frånvarande. Enstaka frånvarodagar bör inte inräknas utan först när den provanställde varit borta mer än fjorton dagar bör förlängning av provanställningen träda in. En förändring av ovan angivet slag skulle vara till fördel för en provanställd som tvingas vara frånvarande från sin arbetsplats p.g.a. sjukdom. Det gäller inte minst den som gör sin debut på arbetsmarknaden.
Det skulle samtidigt vara en fördel för samhället som härigenom kan undvika kostnader som kan uppstå p.g.a. att arbetsgivaren inte vågar anställa provanställda då prövotiden av skäl som ovan angivits bedömts som för kort.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändringar i 6 § lagen om anställningsskydd så att förlängning av provanställningstiden medges i enlighet med vad som anförts i motionen.
Stockholm den 22 januari 1991 Kenth Skårvik (fp) Ulla Orring (fp) Rune Backlund (c) Isa Halvarsson (fp) Gudrun Norberg (fp) Ulf Melin (m) Ingvar Eriksson (m) Gunhild Bolander (c)