Nu gällande arbetsförmedlingslag trädde i kraft 1936. Sedan dess har vi i vårt land haft statligt monopol på arbetsförmedling. Sverige har också undertecknat en ILO- konvention som i princip förbjuder privata arbetsförmedlingar. Det finns idag ca 300 arbetsförmedlingar i vårt land. Där jobbar närmare 6 000 anställda till en kostnad av ca två miljarder kronor om året.
De bland annat sociala motiv som på mitten av 1930- talet fanns för att införa statligt monopol på arbetsförmedling har idag på 1990-talet mindre bärighet. Näringsliv och arbetsmarknaden i stort har genomgått radikala förändringar. Utbildningsnivån bland de förvärvsarbetande har höjts kraftigt och det sociala skyddsnätet t.ex. vid arbetslöshet har byggts ut.
Arbetsgivare är enligt lag skyldiga att anmäla lediga arbetsplatser till arbetsförmedlingen. Ändå tillsätts långtifrån alla arbeten den vägen. Andelen jobb som förmedlas genom arbetsförmedling sjunker ju mer kvalificerade arbetsuppgifter det rör sig om.
För företagen är rekryteringen av specialister och yrkesarbetare förenad med betydande kostnader. Annonsering, intervjuer, introduktion och inskolning kostar årligen stora belopp. Många företag är missnöjda med den offentliga arbetsförmedlingen. Man anser att förmedlingen inte klarar av att ta fram lämpliga arbetssökande till mera kvalificerade arbetsuppgifter. Man får istället använda andra kanaler, t.ex. annonsering eller kontakter.
I Jönköpings län har t.ex. företagen i sydvästra delen av länet -- Östbo/ Västbo -- haft mycket svårt att via arbetsförmedlingen kunna rekrytera yrkesarbetare och specialister.
Inom AMS har man under senare år försökt förnya arbetsformerna och förbättra sin service till företagen. Trots detta kvarstår mycket av kritiken från företagens sida. Det finns därför anledning att nu öppna för kompletterande arbetsförmedlingar i privat regi som kan fylla ut det område där de offentliga förmedlingarna misslyckats.
Under 1991 är det möjligt för Sverige att säga upp den ILO-konvention som förbjuder privata arbetsförmedlingar och därigenom öppna för privat försöksverksamhet inom området.
Enligt vår uppfattning skulle, med tanke på de problem som företagen i Östbo-Västbo-regionen i Jönköpings län haft under senare år, detta område vara ett lämpligt testområde för prov med privat arbetsförmedling vid sidan av den offentliga arbetsförmedlingen. Ett sådant projekt ligger i linje med de riktlinjer som civildepartementet presenterar i bilaga 2 till budgetpropositionen där det talas om utnyttjandet av konkurrens och marknadskrafter i offentlig sektor.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om försök med privat arbetsförmedling i Jönköpings län.
Stockholm den 22 januari 1991 Rune Backlund (c) Kersti Johansson (c)