I Sverige finns det ca l00 000 invandrare och flyktingar
från länder vilka kan betraktas som islamiska. De är sins
emellan bärare av olika språk- och kulturella traditioner.
De tolkar inte heller alltid sin religion på samma sätt. Med
få undantag har de en önskan om att få komma in i
samhället och räknas som fullgoda samhällsmedlemmar,
med skyldigheter och rättigheter som alla andra.
Invandrarna är ofta mer medvetna om sambandet
mellan sin religion och sin kulturs yttringar än den
sekulariserade svensken. Men de muslimska invandrarna är
inbördes delade i olika religiösa, politiska och
religiöst/politiska grupper. Svenskar med bakgrund i en
kristen kultur kan ha svårt att se de olika grupperna och att
ta till sig alltför främmande yttring av religiös och politisk
verksamhet. Nödvändigt är dock att strävanden bland
muslimerna att hitta sin roll i det svenska samhället
underlättas. Från samhällets sida bör föras en öppen
diskussion om Sveriges framtid som ett mångkulturellt land.
De muslimska invandrarna, till 60 %
under 30 år, har som regel kommit för att stanna.
Även de som inte hunnit bli svenska medborgare har i stort
sett samma skyldigheter och rättigheter som alla svenskar,
med rösträtt i riksdagsval och värnplikten som de viktigaste
undantagen. Som politiker har vi ett ansvar att se till, att de
lagar vi är med om att arbeta fram också kan efterlevas och
åberopas. Detta gäller i allra högsta grad även lagen om
religionsfrihet.
Vad innebär den lagen för våra invandrargrupper om vi
inte också samtidigt tillförsäkrar dem en möjlighet att utöva
sin religion enskilt och i grupp?
Under det gångna året har vi i massmedia fått vara
vittnen till många underliga turer kring försök, att från
samhällets sida förhindra eller åtminstone väsentligt
försvåra, byggandet av moskéer.
Av de ca l00 000 muslimer, som tagit sin tillflykt till
Sverige, är 63 000 organiserade i något av de tre godkända
riksförbunden. Islam har av hävd varit bärare av religiös,
politisk och social kultur. Allt sammanflätat och svårt att
särskilja. Få muslimska länder har lyckats med konststycket
att bli sekulariserad stat. Den unga generationen som växer
upp måste få tillgång till kulturcentra som tillgodoser alla
dessa tre aspekter. Någon form av allaktivitetshus där hela
familjen kan vara tillsammans under ett och samma tak.
Om inte förståelsen för de djupa religiösa rötter som
islams kultur har kan ges vidare till nästa generation, växer
de upp i ett kulturellt vakuum. De unga invandrarna står
ofta inför en dubbel uppgift, att förklara sin kulturs många
sidor för mer eller mindre vetgiriga utanförstående, och att
ta emot och ge vidare sin kultur till nästa generation.
I brytpunkten mellan dessa båda uppgifter växer en ny
kulturförståelse fram på båda sidor om kulturgränsen.
Kultur blir något man kan ifrågasätta.
En grundförutsättning för detta kulturmöte är att de
självklara religiösa och kulturella ritualerna kring födelse,
liv och död kan tillgodoses. På så sätt frigörs energi till att
förändra det i kulturen som måste och som kan förändras,
för att den skall överleva utanför den egentliga
kulturkretsen.
Det är viktigt att vi i det svenska samhället försöker
bereda utrymme för muslimernas grundläggande kulturella
behov. Dit hör bl a följande:möjlighet att utnyttja rätten
att bygga religiösa centra, moskéer,deltagande i
fredagsbönen på de större orterna, där det inte är långt till
närmaste bönelokal,tillgång till bönelokal på de större
arbetsplatserna, där det finns många muslimska anställda
(en muslim är som bekant förpliktad att be 5 gånger om
dagen oberoende om han eller hon arbetar i ett muslimskt
land eller inte),ledighet vid Ramadans första och sista
dag, samt vid den stora offerfesten, Beyram, som infaller
två månader efter Ramadan och varar i tre dagar. Då dessa
infaller på vardagar går helgen ofta spårlöst förbi -- trots att
det är en stor helg för muslimerna,möjlighet t ex att
genom tydlig märkning undvika fläskprodukter i
sammansatta livsmedel. Dvs inte bara en märkning:
innehåller animaliskt fett, vilket för med sig att många
muslimska familjer mycket sällan vågar använda sig av
produkter med bristfällig märkning,
Det är viktigt att muslimernas religiösa rättigheter i
Sverige blir föremål för en bred översyn. Såväl stat och
kommuner som arbetsmarknadens parter har ett ansvar.
Regeringen bör därför kalla till överläggningar med
kommun- och landstingsförbunden, arbetsmarknadens
organisationer och de muslimska organisationerna i Sverige
för erforderliga handlingslinjer. Regeringen bör också se
över möjligheterna att förbättra informationen i Sverige om
Islam och muslimsk kultur såväl inom som utom skolan.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att i samverkan med muslimska
organisationer och arbetsmarknadens parter försöka
åstadkomma regelsystem på arbetsplatser och i offentliga
sammanhang, som respekterar muslimernas religiösa
sedvänjor i den utsträckning de inte strider mot svenskt
rättsmedvetande,
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att tillsätta en arbetsgrupp som
ser över informationsbehovet hos den svenska allmänheten
om islam,1]
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en översyn av de svenska
läroböckerna med avseende på islam och muslimer.2]