En viktig del i flertalet arbetstagares trygghetssystem utgörs av anslutning till en arbetslöshetskassa. Också för företagare finns erkända arbetslöshetskassor. För den som är medlem i en facklig arbetstagarorganisation går detta medlemskap med automatik medan det för icke fackföreningsmedlemmar gäller att dessa får anmäla sig själva och tillse att debiterad A-kasseavgift också betalas. Denna möjlighet används av ca 55 000 personer. Antalet icke fackföreningsanknutna A-kassemedlemmar torde komma att öka i och med att de fackliga organisationerna får minskat medlemsantal.
Arbetslöshetskassorna är självständiga juridiska personer. Deras verksamhet regleras i lag om arbetslöshetsförsäkring. De allmänna tillämpningsföreskrifterna utfärdas av AMS som också är tillsynsmyndighet över A-kassorna. När det gäller finansieringen av A-kassorna sker denna till 98 % via olika former av statsbidrag och resten via avgifter som betalas av den försäkrade.
För de arbetstagare som inte är med i en facklig organisation råder ibland unika svårigheter att vinna inträde i A-kassorna.
Detta vitsordas också av utskottet (AU 1987/88:18). Trots att verksamheten nästan helt är finansierad av staten via den s.k. arbetsmarknadsavgiften är A-kassorna inte skyldiga att hålla med speciella ansökningsblanketter utan ofta är inträdesansökan sammanfogad med anmälningsblanketten till den fackliga organisationen eller finns rent av på samma blankett. Att så kan ske hänger samman med den nära personalunion som råder mellan A- kassorna och de fackliga organisationerna.
På grund av att staten inte på ett nöjaktigt sätt bevakar icke fackföreningsanslutna arbetstagares rätt att vinna inträde i A-kassorna kan det gå månader mellan det tillfälle då en arbetstagare, som ej vill vara med i en facklig organisation, ansöker om inträde tills detta beviljas trots att alla formaliteter är uppfyllda. Denna situation måste betraktas som ovärdig ett rättssamhälle. Om staten menar att A-kassorna skall stå öppna för alla arbetstagare som uppfyller de stipulerade kraven så är det statens sak att tillse att vissa arbetstagare inte får sin ansökan sinkad på grund av att vederbörande ej är medlem i en ideell organisation, i detta fall en facklig sådan.
För att råda bot på den rådande situationen bör staten som motprestation till statsbidragen kräva att samtliga A- kassor, inkluderande de som försäkrar företagare, tillhandahåller separata ansökningsblanketter för inträde i A-kassan samt att detta automatiskt skall tillhandahållas alla arbetstagare och företagare som så önskar. Det skall räcka med ett telefonsamtal. Därtill skall en maximitid stipuleras inom vilken en A-kassa är tvungen att behandla en ansökan om inträde. På blanketten skall också finnas anvisningar till vilken myndighet som den ansökande skall vända sig för att få rättelse vid eventuella fel begångna av A-kassan. Först därefter skall AMS behöva ingripa.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag till reglering av A-kassornas verksamhet angående ansökan från arbetstagare eller företagare i enlighet med vad som i motionen anförts.
Stockholm den 21 januari 1991 Hans Nyhage (m) Charlotte Cederschiöld (m) Kenth Skårvik (fp) Marianne Andersson (c) i Vårgårda