''Arbetstiden -- hur länge vi arbetar och när
vi arbetar -- styr våra liv. Den påverkar vår hälsa, vår
situation på arbetet, vår ekonomi och våra möjligheter till
en rik fritid och gemenskap med andra.'' (Ur LOs rapport
Klass och Kön)
Ovanstående citat visar på ett bra sätt varför
vänsterpartiet så enträget driver frågan om en daglig
arbetstidsförkortning. Sex timmars arbetsdag är en viktig
jämställdhetsfråga, men den är också en fråga om
förutsättningar för ett jämlikt samhälle, där män och
kvinnor på lika villkor kan ta del både i produktion och
reproduktion, det vill säga ta hand om och ansvara för barn
och hushållsarbete.
En daglig arbetstidsförkortning skulle ockå ge
förutsättningar för en rikare fritid och gemenskap med
andra.
Arbetets mening
Arbete har alltid varit nödvändigt för människans
överlevnad. Först i och med industrialismens genombrott
och penningekonomins införande började arbetet mätas i
termer av produktivitet och ekonomisk tillväxt.
Arbetets mening är att tillgodose mänskliga behov och
det måste ske så att människor och natur belastas minimalt.
Det betyder att reproduktionen måste fungera, både av
människor och natur.
I det högt utvecklade samhälle som Sverige utgör deltar
både män och kvinnor i produktionen, dvs förvärvsarbetar,
men arbetets organisation och förläggning i tid och rum har
inte anpassats till denna verklighet.
Fortfarande har kvinnorna huvudansvaret för
reproduktionen, dvs för barnen, för den grundläggande
utbildningen, vården och omsorgen och fortfarande har
kvinnors arbete lägre värde än männens, trots att det är
precis lika oundgängligt nödvändigt som produktionen av
varor och andra tjänster.
Fortfarande har vi i Sverige ett arbetsliv och en
arbetsorganisation som till stora delar bygger på hur
samhället var organiserat för mer än en mansålder sedan.
Trots 70 år av i stort sett obruten produktivitetsutveckling
inom ekonomin är det fortfarande åtta timmars arbetsdag
som gäller som norm.
Sverige har genomgått en revolution när det gäller
kvinnors förvärvsarbete, vilket har lett till att det i dag finns
i stort sett lika många kvinnor som män i arbetslivet, men
det har inte inneburit någon större förändring i arbetstidens
förläggning eller längd. Tvärtom har kvinnans inträde på
arbetsmarknaden inneburit att hon har fått dubbla bördor,
både ansvaret för produktionen och för barnen och
hushållet.
Vänsterpartiet anser att det är hög tid att ändra på det
och införa en arbetstid och en arbetsorganisation som är
anpassad till dagens samhälle, med både män och kvinnor
som förvärvsarbetande.
Arbetstidsförkortning kräver omfördelning
En övergång till sex timmars arbetsdag under 90-talet är
en strukturell reform, där arbetstiden skulle jämnas ut
mellan olika grupper i samhället. Om det samlade antalet
förvärvstimmar fördelades jämt över befolkningen i de
produktiva åldrarna skulle det innebära ungefär sex
timmars arbetsdag per person.
Arbetstiden är i dag snett fördelad över befolkningen.
Småbarnspappor tillhör den grupp som har de absolut
längsta arbetstiderna medan andra grupper arbetar deltid --
påtvingad eller självvald -- och åter andra är arbetslösa.
Statistik från SCB (Statistiska Centralbyrån) från andra
kvartalet 1989 visar att en man med barn under sju år i
genomsnitt arbetar 42,8 timmar per vecka. Motsvarande
siffror för kvinnor är 30 timmar per vecka. Med andra ord
har småbarnsmammorna själva infört sextimmarsdagen och
de har betalat den med en 25-procentig lönesänkning.
Ett arbetstidsproblem som till största delen är
kvinnornas är deltidsarbetet och arbete på obekväm
arbetstid. Oavsett facklig tillhörighet arbetar kvinnor oftare
på obekväma tider än männen, men de lågavlönade
kvinnorna arbetar förhållandevis oftare på obekväma tider
än kvinnor med högre lön.
Deltidsarbetet ökar i omfattning och går mot allt längre
deltider. Andelen kvinnor som arbetar mindre än 20 timmar
per vecka är nu bara sex procent. För många kvinnor är
deltidsarbete ett sätt att orka med ett tungt förvärvsarbete
och/eller ett sätt att också orka med barn och
hushållsarbete. För andra kvinnor finns det inte
heltidsarbete att få, därför att arbetsgivaren bara erbjuder
deltidsjobb. 1988 gällde den situationen för 180 000
kvinnor.
Om alla arbeten organiserades som heltidsarbeten
motsvarande sex timmar per dag, skulle många kvinnor få
ett bättre liv. Arbetslagets och individens inflytande över
arbetstidens förläggning och hur en kommande
arbetstidsförkortning ska tas ut måste stärkas.
Arbetstiden borde alltså omfördelas och spridas mer
jämnt mellan olika grupper. Vänsterpartiet kräver därför
att en tidsplan upprättas för en successiv nedtrappning av
arbetstiden och för införandet av sex timmars arbetsdag
inom en tioårsperiod.
Kortare arbetsdag kräver begränsad övertid
En förkortning av arbetstiden måste kombineras med en
kraftig begränsning av övertiden. Övertidsuttaget
motsvarar en stor del av den öppna arbetslösheten. Redan
nu bör övertiden begränsas till högst 50 timmar per år.
Sex skäl för sex timmar 1.
Sextimmarsdagen är nödvändig för barnen. Barn har
idag längre arbetsdagar än de vuxna. Skall barn få chansen
att umgås med sina föräldrar -- och inte minst pappan -- är
lösningen en daglig arbetstidsförkortning.
2. Sextimmarsdagen är nödvändig för kvinnorna. Det
skulle minska den belastning som många kvinnor i dag
upplever genom dubbelarbete med både förvärvsarbete och
huvudansvar för barn och hushåll.
3. Sextimmarsdagen är nödvändig för männen. Idag är
det småbarnspapporna som har de allra längsta
arbetstiderna. Med sex timmars arbetsdag skulle också
papporna hinna vara med sina barn och dela ansvaret för
deras uppväxt.
4. Sextimmarsdagen är nödvändig för livskvaliteten. Det
skulle ge människor en möjlighet att förkovra sig genom
utbildning, omskolning och fortbildning. Det skulle också
ge människor ökad chans till avkoppling och rekreation och
mer ork för meningsfull aktivitet i föreningsliv, i fackligt och
politiskt arbete.
5. Sextimmarsdagen är nödvändig för arbetslivet. Om
människor ska orka vara kreativa i det moderna arbetslivet,
så krävs det en arbetstidsförkortning. 70 år efter
åttatimmarsdagens införande är det dags för nästa steg.
6. Sextimmarsdagen är nödvändig för jämställdheten.
En sänkt arbetstid med lönekompensation till de
lågavlönade skulle minska löneskillnaderna mellan kvinnor
och män.
Kortare arbetsdag kräver beslut nu
Samhällsdebatten om framtidens arbetstider handlar
mest om att vi borde arbeta mer och om flexibilitet till
marknadens och individens behov.
Men problemet är kanske inte att vi arbetar för lite utan
tvärtom. Det finns forskare som anser att vi borde arbeta
kortare tid och att det skulle bli samhällsekonomiskt
lönsamt med en arbetstidsförkortning.
Även hos vissa ekonomer finns dessa tankar.
''Sverige har som enda OECD-land ökat arbetstiden
under 80-talet. Sverige har också haft en svag
produktivitetsutveckling jämfört med övriga länder inom
OECD. Aldrig har så många arbetat så mycket som vi gör
idag och ändå har vi ekonomisk kris. Vad är problemet?
Knappast att vi jobbar för lite.''
Bakom ovanstående citat står TCO-ekonomen Kristina
Persson och i en artikel i TCO-tidningen utvecklar hon
tanken på hur samhället skulle se ut med en
arbetstidsförkortning. Med sex timmars arbetsdag skulle
man få flera fördelar, även med ett strikt
marknadsekonomiskt synsätt bl. a. genom att man t. ex.
skulle kunna få ett effektivare utnyttjande av lokaler och
maskiner. Man skulle kunna ha ett utökat öppethållande på
olika serviceinrättningar som banker, socialkontor,
arbetsförmedling m.m.
Exemplet med sextimmarsdagen inom hemtjänsten i
Kiruna tål väl att granskas och den utvärdering som gjorts
visar att det blivit en samhällsekonomiskt lönsam
investering att minska arbetstiden.
I samhället finns outnyttjade resurser av mänsklig
arbetskraft -- bland invandrare och flyktingar, bland
handikappade och bland vissa förtids- och
ålderspensionärer, bland de hemarbetande som vill komma
ut i arbetslivet, bland deltidsarbetslösa och bland de öppet
arbetslösa --
--
-- listan kan göras lång.
Valet i arbetstidsfrågan står mellan att gynna
individuella lösningar som gynnar de starka eller välja
generella lösningar, som värnar om alla. Så länge de
arbetande inte i kraft av sitt ägande av produktionsmedlen
eller på annat sätt har inflytande över sitt arbete är man
också beroende av de ägandes och de beslutandes vilja.
Skall en daglig arbetstidsförkortning genomföras krävs
beslut NU. I annat fall kommer SAF och storfinansen att
helt genomföra sina arbetstidsformer med
konjunkturanpassade arbetstider och en ökande
arbetslöshet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en plan
för minskning av normalarbetsdagen till sex timmar, under
90-talet,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
begränsning av flexibla och konjunkturanpassade
arbetstider,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
begränsning av övertiden till högst 50 timmar per år.
Stockholm den 18 januari 1991
Lars Werner (v)
Berith Eriksson (v)
Lars-Ove Hagberg (v)
Bo Hammar (v)
Margó Ingvardsson (v)
Ylva Johansson (v)
Bertil Måbrink (v)
Maggi Mikaelsson (v)