Idag växer de flesta utvecklingsstörda ungdomar upp i
sitt föräldrahem. Även mycket gravt utvecklingsstörda
ungdomar kan tack vare integrerad skolverksamhet,
handikappersättning, avbytarservice m.m. uppleva ett
familjeliv.
De gravt utvecklingsstörda ungdomarna har ett stort
behov av hjälp från föräldrar och andra nära
familjemedlemmar. Det är dessa som kan tolka
ungdomarnas signaler så att missförstånd i
kommunikationen undviks. När förmåga till tal- och
teckenspråk saknas gäller det att kunna tolka kroppsspråket
rätt. Vid sjukdom är situationen extra känslig. Då behöver
de gravt utvecklingsstörda ungdomarna sina närmaste som
stöd.
Idag är oftast båda föräldrarna yrkesarbetande. Om den
utvecklingsstörda familjemedlemmen är under 16 år har
föräldrarna oftast rätt till tillfällig föräldrapenning vid
sjukdom. Då en gravt utvecklingsstörd ungdom över 16 år
blir sjuk måste föräldrarna använda semesterdagar eller
begära tjänstledighet för att stötta sitt barn. Det är många
gånger besvärande att behöva ''be'' om ledighet för att
hjälpa sitt barn.
Utvecklingsstörda ungdomar går i regel i skolan till dess
att de är 21 år. Under skoltiden bör föräldrarna få möjlighet
till ledighet för att kunna stödja sina barn vid sjukdom.
Laglig rätt till ledighet bör i dessa fall vara en självklarhet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om laglig rätt till ledighet för
föräldrar vid utvecklingsstörda ungdomars sjukdom.
Stockholm den 18 januari 1991
Ingegerd Sahlström (s)
Sigrid Bolkéus (s)