Det är betydelsefullt att de svenska biståndsinsatserna inte hindras av svårigheter att rekrytera lämplig personal.
De frivilliga biståndsorganisationerna som Röda korset m.fl. har organiserade personalgrupper som snabbt kan rycka in vid katastrofinsatser. Det är självklart att den personal som kan delta vid främst katastrofhjälp snabbt måste kunna frigöras från ordinarie arbeten. Eftersom katastrofinsatserna ofta är korttidsuppdrag kan det inte begäras att de personer som skall anlitas måste säga upp sina anställningar.
Tjänstledighetsfrågan är därför av synnerlig vikt för att bistånds- och katastrofarbete skall fungera rationellt.
Staten har gjort långtgående medgivanden beträffande tjänstledighet för biståndsarbete.
På andra delar av arbetsmarknaden finns olika rekommendationer om tjänstledighet för biståndsarbete. Det är positivt men inte tillräckligt för att tillgodose främst frivilligorganisationernas behov av kvalificerad personal.
Vi anser att katastrofbiståndet är av så stor vikt att hela arbetsmarknaden bör omfattas av samma regler när det gäller möjligheterna till tjänstledighet.
Vi delar också uppfattningen att det bör vara fråga om statliga eller statsunderstödda hjälpinsatser.
Riksdagen bör av regeringen begära förslag som ger anställda på hela arbetsmarknaden möjligheter till tjänstledighet för att medverka i svenskt katastrofbistånd.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rätten till tjänstledighet för medverkan i svenskt katastrofbistånd.
Stockholm den 16 januari 1991 Elver Jonsson (fp) Charlotte Branting (fp) Kjell-Arne Welin (fp) Sigge Godin (fp)