Trafikmiljön i våra städer är fortfarande på många håll undermålig. Stora ansträngningar görs för att förbättra densamma. Avgasreningen på bilar förbättras, kollektivtrafiken stimuleras och stadsplaneringen utformas så att skadorna av en allt intensivare biltrafik skall kunna bli så små som möjligt. På olika sätt görs ansträngningar för att intressera resenärer att använda andra trafikmedel än bil. I stadstrafik med måttliga avstånd kan cykel vara ett bra alternativ. Trots dessa ansträngningar kan konstateras att trafikmiljön lämnar mycket övrigt att önska.
I allmänna reseavtalet, ARA, definieras cykel som annat färdmedel. Ersättningen till den som använder cykel är 10 öre per kilometer. Denna ersättnig har varit oförändrad under mycket lång tid.
Det är lämpligt att höja denna ersättning rejält, förslagsvis till 50 öre kilometern. En sådan ersättningsnivå är i realiteten en besparing om den får den effekten att ett antal resande finner det intressant att använda cykel i stället för bil. Dessutom är en sådan förändring en stimulans som kan bidra till en bättre trafikmiljö.
Staten bör i förhandlingar med arbetstagarsidan medverka till att denna ändring kommer till stånd.
I vissa fall kan en höjning av avdragsrätten vid användning av cykel vid resor till och från arbetet ge positiva effekter för den enskilde. T.ex. i kombination med tågresa till arbetet. En sådan höjning av avdragsrätten kan då ge positiva miljöeffekter.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en höjning av ersättningsnivån i allmänna reseavtalet för resor med cykel och en höjning av avdragsrätten vid resor till och från arbetet med cykel.
Stockholm den 24 januari 1991 Ivar Virgin (m)