Om 30 år är Sveriges befolkning drygt 9 miljoner enligt
beräkningarna. Det innebär en ökning med cirka 500 000
personer. Frågan är hur denna befolkningstillväxt och den
framtida utvecklingen kommer att fördelas i landet?
Alternativ 1: Kommer huvuddelen av tillväxten att ske i
Stockholmsregionen med kanske ett par hundra tusen nya
arbetsplatser där? Ett antal nya stora förortscentra uppstår.
En enorm koncentration av människor, bostäder,
näringsliv, trafik, m.m. Skulle en sådan utveckling innebära
att övriga delar av landet får allt svårare att behålla den
struktur som finns idag, därför att utvecklingen blir så
ojämn?
Alternativ 2: Eller kommer expansionen att ske i fem
olika centra, Stockholm--Uppsala, Umeå, Linköping,
Malmö--Lund och Göteborg? Om inriktningen alltså blir
femsidig i stället för ensidig -- vad händer med landets
övriga delar då?
Alternativ 3: Det bästa för Sverige måste vara att
upprätthålla och öka en vidare spridning av utveckling och
expansion. Den bör vara brett fördelad över landet med
stor rörlighet genom bättre kommunikationer och spridning
av kunnande och företagsamhet. En sådan utveckling
skapar liv åt städer och landsbygd i olika landsdelar.
Det är verkligen ingen självklarhet att alternativ 3 blir
rådande. I dagens läge ser utvecklingen i stället ut att gå mot
en kombination av första och andra alternativen. Det vore,
enligt vår uppfattning, inte en lyckosam utveckling för
Sverige och vi är övertygade om att huvuddelen av svenska
folket inte vill ha en så kraftig koncentration till några få
orter och stagnation i övriga landet.
Befolkningsutvecklingen i Örebro län
Vid en första anblick på befolkningsstatistiken för
Örebro län ser bilden ganska ljus ut med en ökning på cirka
1000 personer under 1990. Denna ökning beror dock helt
på en mottagning av invandrare, 1287 st. Nu finns också ett
födelseöverskott i länet, 461 st, men det bekymmersamma
är att det är över 700 personer fler som valt att flytta från
länet än som valt att flytta dit.
Befolkningsutvecklingen i Örebro län är alltså svag och
kan jämföras med Norrbottens län, södra Norrlands
kustland, Värmlands och Blekinge län.
Utvecklingen inom länet är mycket ojämn med
underskott i de norra och västliga kommunerna. I dessa
kommuner har befolkningsutvecklingen varit negativ under
alla de senaste 20 åren utom 1989.
Hällefors -- Karlskoga
Nu förestår en svår konjunkturnedgång, som kommer
att kraftigt öka arbetslösheten i Sverige. Uppsägningar och
företagsnedläggningar är redan ett faktum i Örebro län.
Nedläggningen av Ovako Steel i Hällefors drabbar en redan
utsatt länsdel mycket hårt. Om de lagda varslen slår igenom
fullt ut kommer Hällefors att ha en arbetslöshet på 15 %.
För Karlskoga är läget också bekymmersamt.
Strukturförändringen inom försvarsmaterielindustrin har
just börjat och ännu vet ingen vad detta innebär för Bofors
AB. Fusionen mellan Bofors och FFV innebär
rationaliseringar på båda håll. Vilka enheter som blir
lokaliserade till Karlskoga samt dess storlek och omfattning
är för närvarande oklart. Anledning finns dock till oro för
att ytterligare ett betydande antal arbetsplatser försvinner i
Karlskoga. En mycket viktig fråga för Bofors och Karlskoga
är var det nya bolaget kommer att förlägga sitt
huvudkontor.
Det är nödvändigt att regeringen undersöker alla
möjligheter till etableringar och stimulansstöd i Karlskoga-
och Hälleforsregionerna.
Behovet av olika strukturer
En regions tillgångar av kvalificerade infrastrukturer är
en grundläggande förutsättning för att näringslivet skall
utvecklas. Det vill säga, det krävs både en fysisk struktur
med goda transportmöjligheter för såväl personer som gods
samt snabba data- och teleförbindelser och en socialt
uppbyggd struktur med arbetskraft, kunskaper och
kompetens.
Snabba förbindelser och ökad tillgänglighet är
grundläggande förutsättningar för detta.
Kommunikationsystemens utformning och transporternas
effektivitet betyder därför allt mer för näringslivets val av
lokaliseringsort och för den regionala utvecklingen.
Ett strategiskt mål för utvecklingen i Mellansverige är att
skapa ett tillväxtalternativ i Örebroregionen. Det kan ha
positiva följdverkningar för de intilliggande länen.
Örebro län är utvecklingsbart
Örebro län har förutsättningar att kunna utvecklas och
expandera. Dess geografiska läge gör länet till en naturlig
pulsåder mellan öst och väst och norr och söder. Länet
borde vara ett självklart centrum för transporter och
terminalverksamhet.
Örebro län är också en viktig ''tillfarts- och utfartsväg''
för stora delar av Bergslagen. Från Örebro bör utbildning
och verksamhetsimpulser kunna spridas in i övriga
Bergslagsregioner.
Högskolan i Örebro är en stor tillgång som behöver
utvecklas ytterligare. Örebroskolan är idag den största
högskolan utanför universiteten och bör bli Sveriges sjunde
universitet. Högskolan är en mycket viktig del i den strävan
som finns att skapa ett tillväxtalternativ till
storstadsregionerna, och för att länets potentiella
utvecklingskraft skall kunna tas till vara på bästa sätt.
Den påbörjade restaurangutbildningen vid Grythytte
Akademi är också en utvecklingsbar utbildning som
dessutom är lokaliserad i Hällefors kommun, vilket
förstärker kommunens arbetsmarknadsläge. Förslag
angående Grythytte Akademi framförs i annan enskild
motion.
Handikappcentrum
Örebro kan bli ett regionalt handikappcentrum. I länet
finns en samlad kompetens vad gäller handikappfrågor i
skolan. Där finns bland annat Birgittaskolan; Sveriges
största specialskola för döva och hörselskadade, Ekeskolan;
statlig specialskola för synskadade och blinda elever med
tilläggshandikapp, landets enda riksgymnasium för döva
och hörselskadade och en rad andra verksamheter på
handikappsidan. Daghemsverksamhet, specialkurser på
gymnasiesidan, statliga läromedelscentraler och
länsskolnämndens stödorganisation med konsulenter för
elever med handikapp.
Framhållas bör också det kunnande som finns vid
regionsjukhusets audiologiska klinik, barnneurologiska
avdelningen och ögonkliniken, liksom habiliteringen vid
Halltorpshemmet. En av landets största tolkcentraler för
döva finns i Örebro och nu planerar högskolan särskilda
kurser bl.a. i teckenspråksutbildning.
Av detta framgår att Örebro skulle bli en mycket lämplig
regional lokaliseringsort för det framtida institutet för
handikappfrågor i skolan. Den kompetens och de
verksamheter som finns i Örebro ger en mycket god
förutsättning för rekrytering av personal, utveckling och
forskningsarbete samt samordning och effektivt samspel
mellan berörda huvudmän, stat, landsting och kommun.
Vägar och järnvägar
Ett verkningsfullt medel att motverka koncentration är
att skapa bra kommunikationer. Mer effektiva
kommunikationer minskar den kraftiga kantringen mot
östra Sverige. E3 och E18 har stor betydelse för Örebro län
och även riksvägarna 60 och 50 utgör en strategisk
förbindelse från Norrlands kustregion mot Väst- och
Sydsverige. Det kommer att ha en avgörande betydelse för
många Bergslagskommuners framtid om R60 och R50
intages i stamvägnätet och utvecklas till en
Bergslagsdiagonal, som blir huvudled för en stor del av
trafiken mellan Norrlandskusten och syd- och västkusten.
Det är ett känt faktum att en väl utbyggd infrastruktur,
bl.a. i form av vägar och järnvägar, befrämjar en god
produktivitetsutveckling och leder till en förbättrad
inkomstutveckling inom samhället.
Enligt beräkningarna i en rapport från Vägföreningarna
i Sverige och Finland är en stor del av Bergslagsområdet
kraftigt underförsörjt med vägkapacitet.
Karlskogaregionen toppar utbytesrelationen mellan
industri- och väginvesteringar i Sverige. Utbytesrelationen
är där 3,64. Det betyder att en väginvestering på 10 miljoner
SEK kan ersätta investeringar inom industrin uppgående till
36,4 miljoner SEK.
Det är alltså inte endast E3:an som huvudpulsåder på
sträckan Stockholm--Göteborg som har betydelse för
Örebro län, utan i lika hög grad E18, Stockholm--Oslo. I
sammanhanget får inte de mindre matarlederna fram till
europa- och riksvägarna glömmas bort. Dessa är
naturligtvis en förutsättning för ett spritt näringsliv och
boende.
Beträffande järnvägarna finns flera hotbilder.
Persontrafiken på inlandsbanan kanske upphör. Inte heller
upphandlas trafik på banan Gävle--Avesta/Krylbo--
Örebro. Dessutom sker neddragningar på sträckan
Örebro--Mjölby. Alla dessa nedskärningar i
järnvägstrafiken är mycket allvarliga för Örebro län.
Satsningen på Mälarbanan är ännu inte någon garanterad
tillgång för Örebro, men vi förutsätter att om Mälarbanan
skall bli den viktiga järnvägsring i folktäta Mälar--
/Hjälmarregionen som avses, måste den inbegripa Örebro--
Hallsberg. Ytterligare en viktig del i
kommunikationsmöjligheterna är att snabbtågen
Stockholm--Göteborg gör uppehåll vid Hallsberg.
För Karlskogaregionens del är det nödvändigt att få
järnvägen byggd till Karlskoga. Den nuvarande
sträckningen söder om Kilsbergen innebär bl.a. att
Karlskoga är den största staden i Sverige utan persontrafik
på järnväg. Studier som gjorts för Svealandsbanan visar att
en utbyggnad av två felande länkar, nämligen Strängnäs--
Eskilstuna och Örebro--Karlskoga, kan ge betydande
vinster för samhället.
Regeringen bör nu intressera sig mera för
kommunikationerna ute i landet och genom väg- och
järnvägsinvesteringar skapa bättre förutsättningar för en
näringslivsutveckling.
Kravet på ökade väg- och järnvägsinvesteringar innebär
inte att privata investeringar i näringslivet trängs undan.
Snabbare utbyggnad av kommunikationer höjer
produktiviteten inom den privata sektorn och stimulerar de
privata investeringarna. Sammantaget leder detta till en
högre investeringsaktivitet inom samhället och därmed till
en högre ekonomisk tillväxttakt. Detta gäller även för
Örebro län.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om stimulansstöd och etableringar i
Karlskoga- och Hälleforsregionerna,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om tillväxtalternativ i samarbete
med de kringliggande länen,
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utveckling av högskolan i
Örebro,1]
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förläggning av statens
skolhandikappinstitut till Örebro,1]
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kommunikationerna i Örebro
län.2]
Stockholm den 25 januari 1991
Gudrun Norberg (fp)
Lars Ernestam (fp)