Det måste skapas bättre förutsättningar för en positiv
utveckling i hela Sverige. Detta kan endast uppnås om de
hinder som i dag bromsar denna utveckling -- främst i form
av höga skatter, detaljregleringar och statsbidragsstyrning --
undanröjs. Sveriges och dess landsbygds möjligheter ligger
i ökad frihet och sänkta skatter, inte i fler regleringar och
mer stödpengar.
Den hittills förhärskande regionalpolitiken har främst
kosmetisk karaktär. Regionalpolitiken har inte förmått att
lösa de grundläggande problemen. För att hela Sverige skall
kunna leva fordras en ny politik. Skatterna måste sänkas.
Sverige måste söka inträde i EG. Energiförsörjningen
måste tryggas. Villkoren för den fria företagsamheten
måste förbättras. Statens anslag till vägar och järnvägar
måste höjas.
Genom dessa förändringar skulle hela Sverige kunna
återfå sin framtidstro. Den svenska ekonomin skulle kunna
utvecklas positivt, till gagn för utvecklingen i hela Sverige.
Insatser av regionalpolitisk karaktär kommer dock att
behövas även i framtiden. Dessa insatser behövs för att
underlätta och påskynda utvecklingsprocessen i vissa delar
av landet.
Ett medlemskap i EG kommer att få positiva effekter i
hela Sverige.
De särskilda regionalpolitiska insatserna skall
koncentreras till de regioner som har den svagaste
utvecklingen. Men även för länen utanför de
regionalpolitiska stödområdena kan det krävas resurser för
att främja landsbygdsutvecklingen.
Beslutanderätten över regionalpolitiska stödmedel bör
decentraliseras till länsnivå i så stor utsträckning som
möjligt.
Nuvarande stödformer är delvis dåligt anpassade till
verklighetens krav. Vi föreslår att nuvarande
lokaliseringsstöd ersätts med riskgarantilån. Det nuvarande
godstransportstödet bör tillsvidare bibehållas.
2. Inledning
De flesta människor känner ofta en stark känslomässig
bindning till sin hemtrakt. Den representerar en
trygghetskänsla. Samtidigt väljer allt fler att flytta till andra
delar av landet, vilket i bland framställs som ett nederlag
för regionalpolitiken. Så är inte fallet. Varje individ måste
själv -- utifrån hans eller hennes förutsättningar och
intresse -- få avgöra bostadsort och yrke.
Under de senaste decennierna har det skett en
omfattande inflyttning till städerna. För hundra år sedan
bröt många upp och utvandrade till Amerika. I framtiden
kommer många att flytta, inte bara inom Sverige utan också
inom Europa.
Under historiens gång har ekonomiska, politiska och
värderingsmässiga förändringar medfört
näringsstrukturella och befolkningsmässiga konsekvenser.
Efterhand som de mer långsiktiga positiva effekterna blivit
uppenbara har de accepterats av allmänhet och
beslutsfattare. Alltför ofta har dock politiska beslutsfattare
försökt motverka förändringarna. Den ovisshet och
otrygghet inför framtiden som stora samhällsomdaningar
alltid föder bland enskilda människor har använts som
argument för politikernas handlande. Detta har alltför ofta
fördröjt en utveckling som senare visat sig vara positiv för
samhället och den enskilde.
En framgångsrik strategi som syftar till att minska de
negativa och stärka de positiva regionala effekterna av
näringslivets förändringar fordrar att orsakerna till
förändringarna först klarläggs. Tekniska förändringar och
ändrad efterfrågan på olika produkter har stor betydelse. I
debatten glömmer man dessutom ofta att politiska ingrepp
på ett område kan medföra konsekvenser också för den
regionala balansen.
Ett perspektiv som försummats är marknadsekonomins
grundläggande betydelse för regional utveckling och
tillväxt. Skall näringslivet i Sverige kunna utvecklas positivt
krävs ett gott näringslivsklimat som stärker
marknadsekonomin och främjar kreativiteten hos enskilda
individer.
Regionalpolitiken måste utformas med hänsyn till
förhållanden på andra politiska områden. Vi föreslår i ett
antal omfattande motioner en rad åtgärder som skall stärka
utvecklingsbetingelserna för svensk ekonomi, näringsliv
och infrastruktur i syfte att utveckla hela Sverige.
I en situation där den politiska inriktningen förändrats
i enlighet med våra förslag kommer det likväl att behövas
åtgärder av regionalpolitisk karaktär i vissa delar av vårt
land. Det är viktigt att regionalpolitiken utformas efter
verklighetens krav och realiteter. Regionalpolitiska medel
måste vara effektiva och bli föremål för kontinuerlig
uppföljning och omvärdering.
3. Regionalpolitik i olika perspektiv
Det är viktigt att betrakta förhållandena i Sverige ur
olika geografiska perspektiv.Det globala perspektivet
handlar om Europas roll i världen och hur Europa i
framtiden skall kunna stärka och hävda sin ekonomiska och
kulturella position visavi omvärlden.Det europeiska
perspektivet som rör Sveriges roll i Europas ekonomiska
och kulturella gemenskap och som bl.a. innefattar hur vårt
land skall kunna samverka och konkurrera med andra
länder inom ramen för ett växande europeiskt
samarbete.Det nationella perspektivet rör regional
utveckling och måste innefatta hur vi skall skapa långsiktiga
förutsättningar för regioner att utvecklas på ett positivt
sätt.Det inomregionala perspektivet rör balansen inom
en region.
3.1 Den centraliserade statsmakten
Sverige är i dag mera centraliserat än någonsin. Trots att
decentralisering sedan 1970-talet har varit ett vanligt
förekommande uttryck i politiken har utvecklingen drivits i
motsatt riktning.
Den socialistiska ideologin med dess krav på
likformighet kräver standardiserade lösningar. Därigenom
kan makt och inflytande i samhället centraliseras. Ett av
resultaten är en kraftig tillväxt av den offentliga sektorn. De
offentliga utgifternas andel av BNP uppgick för 30 år sedan
till ca 29 procent -- nu är de ca 65 procent. Det har inneburit
att allt fler viktiga ekonomiska beslut fattas av ett relativt
fåtal personer i departement och riksdag.
Successivt har det offentliga inflytandet över individer
och företag ökat. Företag och kommuner styrs av lagar och
bestämmelser som oftast förskjuter makten till Stockholm.
Enskilda lagar har ofta förefallit motiverade och relativt
harmlösa. Det sammanlagda resultatet har emellertid blivit
svåröverskådliga lagkomplex, vilkas konsekvenser endast
ett fåtal centralt placerade experter kan överblicka.
För att styra eller ''stimulera'' kommuner och landsting
har det skapats ett stort antal s.k. specialdestinerade
statsbidrag. Staten delar ut stora bidrag till kommunerna
om dessa utformar service m.m. på det sätt som staten vill.
I realiteten har kommunernas självstyre därmed kraftigt
reducerats. Socialdemokraternas ambition har varit att
Sveriges kommuner skall se likartade ut -- oavsett om det är
Göteborg eller Åsele, om det är Pajala eller Ystad.
En annan centraliserande effekt av statens
bidragsgivning är att befolkningen i små kommuner många
gånger betalar in mer i skatter och avgifter till staten än vad
som återgår i form av statsbidrag. Invånarna i de små
glesbygdskommunerna kan sägas betala för den offentliga
sektorns tillväxt i storstäderna. Ett exempel är
barnomsorgsavgifterna. I små glesbygdskommuner är
inbetalningen i form av barnomsorgsavgifter oftast större än
det statsbidrag för barnomsorgen som går tillbaka till
kommunerna.
Reglerna för verksamheten inom den offentliga
sektorn -- t.ex. sjukvården och barnomsorgen -- är
utformade så att verksamheten måste utföras i offentlig
regi. Därför ser vi sällan några privata alternativ utanför
storstäderna. I stället är det storskaliga lösningar som
tillämpas. Även små offentliga sjukvårdsenheter blir dyra,
eftersom de förväntas se ut och arbeta som stora
sjukvårdsenheter.
När socialdemokraterna genomdrev Dagmar-reformen
hävdade de att den skulle gynna glesbygdslän -- så blev det
inte. Däremot utsträcktes politikernas makt över
sjukvårdssektorn.
3.2 Storstäder och regionala tillväxtcentra
Tillväxten i storstadsregionerna är inte ett hot mot
utvecklingen i andra regioner, utan snarare en motor för
tillväxt i hela landet. Tillväxt i områden som Stockholm,
Göteborg och västra Skåne innebär inte att all befolkning
och alla företag kommer att koncentreras dit i framtiden.
Den mycket avancerade teknikutveckling som i dag sker i
storstadsområdena utgör i själva verket förutsättningen för
att vi i Sverige skall kunna utveckla framtidens
arbetsinstrument. Dessa ger radikalt ändrade
förutsättningar för decentralisering av produktion och
service. Detta gagnar långsiktigt våra möjligheter att skapa
en balanserad regional utveckling.
Flera av de mellanstora städerna uppvisar i dag en
dynamisk tillväxt. Genom att näringslivet i mellanstora
städer utvecklas växer en servicestruktur upp som även
hjälper företagen i städernas omland.
4. Viktiga faktorer för regional utveckling
Utvecklingskraften i olika regioner påverkas i hög grad
av faktorer som inte direkt kan styras genom politiska
beslut.
4.1 Klimat och miljö
Klimatet i det norrländska inlandet är hårdare än i resten
av landet. Detta leder till högre kostnader, främst för
uppvärmning och för byggnadsinvesteringar. Klimatfaktorn
kan också bidra till att skapa en mindre positiv bild av det
norrländska inlandet hos personer från andra delar av
landet, vilket försvårar och fördyrar rekrytering av
nyckelpersoner. Dessa nackdelar kompenseras bäst genom
en generell kostnadssänkande regionalpolitik.
Samtidigt har den goda miljön i bl.a. Norrland en
betydelsefull attraktionskraft. Efter hand som
medvetenheten om miljöproblemen ökar kommer
säkerligen de delar av vårt land som kan erbjuda en fin
naturmiljö att framstå som attraktiva för allt fler människor.
4.2 Den goda näringslivs- och entreprenadandan
En framgångsrik regionalpolitik måste utgå från de
enskilda människornas idérikedom, entreprenöranda och
vilja att bidra till utvecklingen. Det är nödvändigt att
utnyttja de teknologiska landvinningar som gör det möjligt
att i en del sammanhang bortse från geografiska avstånd,
liksom möjligheten att skapa nya arbets- och
företagsformer. Kunskap och kompetensutveckling
kommer att bli allt viktigare. Den centrala styrningen av
lokala utvecklingsprojekt är hindrande och bör upphöra.
Den praktiska politiken måste utformas så att den tar
tillvara och uppmuntrar individuellt entreprenörskap och
företagande. Alla problem kan inte, som
socialdemokraterna tycks tro, lösas genom politisk
detaljreglering. Det som fordras är i stället större frihet för
de enskilda individerna. På så sätt kan utvecklingskraften
hos de enskilda människorna mobiliseras. Politiken i en
dynamisk ekonomi måste vara inriktad på avreglering,
skattesänkning och decentralisering.
För att stärka utvecklingskrafterna i en region är det
därför angeläget att främja samarbete mellan företagare.
Det kan röra sig om allt från rådgivning och samverkan vid
företagsstarter till gemensamma kundkontakter eller
samarbete med lokala och regionala myndigheter.
5. Den offentliga maktens struktur
Statens agerande, både som övergripande beslutsfattare
och som aktör på olika områden, påverkar den regionala
utvecklingen.
5.1 Subsidiaritet
Inom EG strävar man efter att subsidiaritetsprincipen
skall styra var politiska beslut skall fattas. Denna princip
innebär att beslut skall fattas på lägsta effektiva nivå. Finns
det inte övervägande fördelar med ett centralt
beslutsfattande på europeisk nivå skall besluten tas på
nationell, regional eller lokal nivå.
Samma principer bör gälla inom Sverige. Den viktigaste
tillämpningen av subsidiaritetsprincipen är givetvis att låta
människorna själva bestämma över sina egna liv.
I stället för utlokalisering av centrala verk och
myndigheter finns det anledning att decentralisera genom
att sprida beslutsfattandet i olika frågor. En decentralisering
inom den offentliga förvaltningen, som innebär att fler
beslut kan fattas på lägre nivå, bidrar till att minska
avståndet mellan beslutsfattande myndighetspersoner och
de enskilda individerna. De centrala verken blir mindre,
och förhoppningsvis effektivare, samtidigt som den
regionala nivåns beslutskraft stärks, vilket gynnar den
regionala kompetensen.
5.2 Utlokalisering
Under 1970-talet genomfördes en
utlokaliseringsomgång, när ett stort antal myndigheter
flyttades från Stockholm till andra orter i landet. Därefter
upphörde utlokaliseringarna nästan helt. Ett antal
nyinrättade verk placerades dock utanför Stockholm.
Starka skäl talar för att centrala ämbetsverk med stora
kontaktytor bör ligga i landets huvudstadsregion. Det
hindrar inte att det kan finnas myndigheter eller delar av
myndigheter som utan förfång kan flyttas till andra orter.
Ett sådant beslut måste dock vara noggrant förberett.
5.3 Skatteutjämning
Höga kommunalskatter försämrar
utvecklingsmöjligheterna i en kommun. Kommuninvånare
kan välja att lämna kommunen på grund av den höga
beskattningen. Investeringsvilligheten kan minska. Därför
är det viktigt att kommunerna strävar efter att sänka
kommunalskatten.
För att möjliggöra detta måste det finnas ett väl avvägt
skatteutjämningssystem som inte systematiskt gynnar
högskattekommunerna.
Vi vill ta bort merparten av de specialdestinerade
statsbidragen och införa ett skatteutjämningssystem som i
första hand tar hänsyn till skillnader i den kommunala
skattekraften och åldersstrukturen. Ett sådant förslag skulle
gynna många kommuner som i dag har en förhållandevis
svag utveckling.
5.4 Kultur och fritid
Kulturutbudet är bara ett, om än viktigt, inslag i det
totala serviceutbudet.
Det statliga kulturstödet bör delvis förändras för att
bättre överensstämma med målsättningen bakom
regionalpolitiken. Det är angeläget att det statliga
kulturstödet ger frihet i form av regionala och lokala
lösningar. Det kan då bli ett inslag i en framsynt
regionalpolitik. Kulturstödet får särskilt stor effekt om det
kanaliseras till frivilliga krafter med lokal förankring.
Stödet till regional och lokal kulturverksamhet bör
fördelas genom att besluten så långt som möjligt fattas av
bidragsmottagarna själva i samverkan. Detta kan t.ex. gälla
regionala institutioner som museer, teatrar eller fria
grupper. Detaljreglering skall undvikas. Regional rättvisa
skall gälla.
6. Betydelsen av svenskt medlemskap i EG
I geografiskt hänseende är Sverige ett litet land i
Europas utkant. Valet för Sverige gäller om vi även i andra
hänseenden skall vara en randstat.
Att stå utanför EG innebär inte bara att vi står utanför
en gemensam marknad som omfattar nära 350 miljoner
människor -- det skulle också innebära att vi ställde oss vid
sidan av det europeiska integrationsarbetet som väver
samman olika folk och nationer, som undanröjer krigsrisker
och ger individerna ett europeiskt medborgarskap.
Moderata Samlingspartiet bejakar Europatanken.
Sverige bör ansöka om medlemskap i EG under
innevarande år.
Då kan vi som svenskar genom den svenska regeringen
och de svenska ledamöterna av Europaparlamentet påverka
EG:s utveckling.
Som EG-medlem kan Sverige fullt ut dra nytta av den
ekonomiska integrationen. Det kommer att ge bättre
konkurrensförutsättningar för alla delar av det svenska
näringslivet.
Det hävdas ibland från motståndare till europeiskt
samarbete att tyngdpunkten inom EG kommer att ligga i
Kontinentaleuropa och att Sverige skulle utarmas i händelse
av medlemskap. Det är ett felaktigt påstående. Det
kommer att finnas många kraft- eller tillväxtcentra i
Europa. Vilka områden det är avgörs av de olika
förutsättningarna för tillväxt -- förutsättningar som
påverkas både av naturliga förutsättningar och politiska
förutsättningar.
För Sverige kommer EG-länderna alltid att utgöra den
helt dominerande handelspartnern. Därför kommer
Sverige och svenska företag att påverkas av utvecklingen i
EG oavsett om Sverige är medlem av EG eller ej. Då är det
givetvis en fördel om Sverige är medlem så att
konkurrensen kan ske på lika villkor.
Alla EG-länder har inom sina gränser områden med, i
förhållande till resten av landet, svag tillväxt. EG:s
beslutsfattare är medvetna om detta och har inrättat en
speciell regionalpolitisk fond för att stödja regionalpolitiska
projekt.
Utifrån EG:s perpektiv uppfyller knappast de
regionalpolitiska stödområdena i Sverige EG:s generella
definition på stödberättigade regioner. Men inom ramen för
EG:s system finns det möjligheter till undantag från dessa
regler. Det är därför sannolikt att en del regionalpolitiska
projekt i Sverige i framtiden skulle kunna finansieras med
EG-medel.
EG:s regelverk hindrar inte regionalpolitiska insatser.
Praktiskt taget alla EG-länder har olika nationella
regionalpolitiska stödformer. Sverige kommer även som
medlem av EG att kunna upprätthålla en aktiv
regionalpolitik.
I vissa avseenden kommer den anpassning till EG-rätt
som skall ske, först vid tillträdet av ett EEA (European
Economic Area)-avtal och sedan när Sverige inträder som
medlem, att påverka existerande svenska stödformer.
Det är viktigt att Sverige i god tid kan anpassa de
regionalpolitiska insatsformerna till EG:s regler. Sverige
måste därför skyndsamt undersöka om nuvarande
stödformer överensstämmer med EG:s regler beträffande
konkurrens m.m.
7. Betydelsen av god energitillgång
En fortsatt välfärd kräver god tillgång till energi.
Energitillförseln har under mer än ett och ett halvt
decennium varit föremål för en omfattande politisk
reglering. Eltillförseln har varit hotad. Debatter om en
förtida avveckling av kärnkraften har minskat framtidstron
och investeringsviljan i den svenska industrin.
Trots en s.k. energiuppgörelse råder inte heller nu
klarhet om den framtida energipolitiken.
Moderata Samlingspartiet anser att energipolitiken i
dess traditionella betydelse -- en politik avsedd att styra
tillförsel och användning av energi -- bör avvecklas. De
olika energislagen måste inom ramen för uppställda
miljökrav få utvecklas efter sina egna förutsättningar.
Kärnkraften skall nyttjas så länge den är säker.
Om kärnkraften avvecklas under de närmaste
decennierna finns det inga miljövänliga alternativ. Fossila
bränslen måste utnyttjas. Men även de orörda älvarna i
Norrland kommer sannolikt att offras.
Dessa utgör omistliga naturvärden. Ur regionalpolitisk
synvinkel är det dessutom uppenbart att dessa älvar är
mycket mera värdefulla orörda än om det anläggs ett antal
vattenkraftverk. Anläggningsarbeten ger arbete endast
under begränsad tid -- orörda älvar kan generera turism och
därmed varaktiga sysselsättningstillfällen. Moderata
Samlingspartiet anser att de orörda älvarna bör bevaras.
Moderata Samlingspartiet har i annat sammanhang
föreslagit en miljörelaterad energiråvarubeskattning på
koldioxidbasis. Med det föreslagna systemet skulle
biobränslena -- inte minst de träfiberbaserade -- få en
mycket god marknadsmässig konkurrenskraft.
På lite sikt kan detta förväntas ge positiva ekonomiska
och sysselsättningsmässiga effekter på landsbygden.
8. Betydelsen av kommunikationer
Goda kommunikationer har alltid påverkat olika
regioners utvecklingsmöjligheter och näringslivsstruktur. I
dag skärps kraven på ytterligare kommunikationer, såväl
inom landet som till utlandet. I Sverige fördyras och
försvåras kommunikationerna av att vi har en liten
befolkning utspridd över en stor yta.
Ett modernt samhälle är beroende av goda
kommunikationer. Andelen av BNP som används för
investeringar inom kommunikationssektorn har minskat
under ett antal år. Detta ger anledning till oro.
Utvecklingen måste därför vändas. Moderata
Samlingspartiet har i partimotionen ''En bättre
infrastruktur'' krävt kraftigt ökade insatser för en bättre
infrastruktur.
Underhållet på stora delar av det svenska vägnätet är
eftersatt. Stora resurser kommer att krävas enbart för att
vidmakthålla existerande vägstandard. Särskilt allvarligt är
läget för en del mindre glesbygdsvägar eftersom vägverket
inte har resurser att upprätthålla nödvändigt underhåll av
vägbeläggningen.
Det svenska vägnätet måste rustas upp. Moderata
Samlingspartiet föreslår därför att sammanlagt 2 000
miljoner kronor utöver regeringens förslag bör anvisas till
vägbyggnad och underhåll. Av det bör 1 400 miljoner
kronor användas för statliga vägar, ca 400 miljoner kronor
för kommunala vägar och 188 miljoner kronor för enskilda
vägar.
Denna kraftiga ökning av anslagen kommer att
möjliggöra att en del av de mest eftersatta vägarna kan
repareras och byggas om. Det kommer att få stor betydelse
i hela landet -- inte minst i de svagt utvecklade delarna av
landet.
Dessa medel bör fördelas till länen för att brukas till de
mest angelägna projekten.
I landets glest bebyggda delar är bilen ofta en
nödvändighet i det dagliga livet. Kostnaderna för att köra
bil har snabbt ökat under de senaste åren. Detta hotar de
regionala utvecklingsmöjligheterna. I annan motion
föreslår vi bl.a. att bensinskatten skall sänkas med 50 öre
per liter, vilket inte minst kommer att vara positivt för den
svenska landsbygden.
Järnvägen är och kommer under överskådlig framtid att
vara det mest fördelaktiga transportsättet för en rad olika
slags transporter. Järnvägens styrka ligger i dess
förutsättningar att vara ett masstransportmedel för såväl
gods som passagerare. I ovannämnda motion om
infrastrukturen föreslår vi också ökade anslag för
järnvägen. 500 miljoner kronor utöver regeringens förslag
bör anvisas till till banverket.
För industrin i Norrland är det viktigt att Norra
Stambanan har god kapacitet så att satsningen på snabba
godsexpresser och direkttåg till Europamarknaderna kan
fullföljas. Det är väsentligt att sovvagnstrafiken på övre
Norrland kan upprätthållas. Vi föreslår också att
Inlandsbanan får nya huvudmän.
Det svenska inrikesflyget har upplevt en kraftig
expansion. En väl fungerande flygplats i en region är en
viktig tillväxtskapande faktor. En mer avreglerad lufttrafik
ger möjlighet till ett mer finmaskigt nät av flygförbindelser.
Goda sjöförbindelser och effektiva hamnar har varit av
avgörande betydelse för svensk industris konkurrenskraft
och en förutsättning för stora delar av våra basindustriers
utveckling. Ur regionalpolitisk synvinkel är sjöfarten
betydelsefull, inte minst för basindustrierna längs
Norrlandkusten och kring Vänern och Mälaren. För
näringslivet är det av stor betydelse att året-runt-trafik kan
upprätthållas till rimliga kostnader.
Tele- och datatrafiken har under senare år fått ökad
betydelse. Telenätet är den fysiska länken mellan
tiotusentals datorer -- och därmed mellan människor --
enbart i Sverige och ett ännu mycket större antal i den
övriga världen.
Datatrafik kräver god ledningskvalitet. Snabba och
säkra optiska förbindelser måste installeras i snabb takt,
vilket ökar förutsättningarna för företag i olika delar av
landet att utvecklas.
Som ett statligt monopolföretag, som på stora delar av
sitt arbetsområde helt saknar konkurrens, har postverket
ett särskilt ansvar att tillse att den grundläggande
servicenivån kan upprätthållas i hela landet.
9. Betydelsen av kunskap och utbildning
Den geografiska förläggningen av
utbildningsinstitutioner har stor betydelse för olika orters
och regioners utvecklingsmöjligheter. Såväl nationella som
internationella studier visar detta. Sverige måste ha
forsknings- och utbildningsinstitutioner som kan
konkurrera med de främsta i världen. Man kan inte utan
allvarliga följder för kvaliteten vid de svenska universiteten
förändra förutsättningarna för forskning och undervisning i
syfte att uppnå en eller annan regionalpolitisk fördel.
Både näringslivet och den offentliga sektorn behöver
rekrytera personer med goda kunskaper och med förmåga
att kunna tillämpa dessa i praktiken. De mindre
högskolorna har i detta sammanhang stor betydelse.
Vi har i våra partimotioner rörande den högre
utbildningen framhållit att det fordras forskning av en viss
omfattning för att utbildningsklimatet skall stimulera till
goda resultat.
Forskningen vid de mindre högskolorna måste hålla
samma kvalitet som övrig forskning. Vad som är god
forskning kan heller inte avgöras lokalt. Det sker i ett
inomvetenskapligt samspel som sträcker sig ut över
nationella gränser.
Tankarna om att fasta resurser för forskning skall
förekomma vid samtliga regionala högskolor är orealistiska.
Forskningsverksamhet kräver vitala forskningsinstitutioner.
Dessa kan inte vara för små. Med dagens starka
specialisering krävs fler forskare inom varje delområde för
att det skall uppstå en intellektuell ''kritisk massa'' som
främjar nya idéer. Därför är det viktigt att de
tjänsteinnehavare vid de mindre högskolorna som bedriver
forskning har nära kontakter med forskarna vid
universiteten.
God forskning kan inte kommenderas fram. Däremot
kan betingelser skapas som kan främja goda resultat. I dag
ställs allt högre krav på utbildning inom de flesta
yrkesområden. Den praktiska yrkesutbildningen i Sverige
befinner sig i dag i en allvarlig kris. I alltför stor utsträckning
saknar eleverna kontakt med och kunskap om den miljö i
vilken de sedan skall arbeta. Vidare har skolväsendet inte
kunnat hänga med i den snabba och kostnadskrävande
tekniska utvecklingen på maskinområdet. Den s.k. ÖGY-
modellen kommer inte att lösa dessa problem.
Den praktiska yrkesutbildningen måste ske i samarbete
mellan arbetsplats och skola, där eleverna får en fastare
anknytning till arbetsplatsen, på vilken de också får sin
praktiska handledning, medan skolan svarar för den
teoretiska undervisningen.
En sådan uppläggning vore viktig inte minst med hänsyn
till de många mindre orterna, där det i dag sällan finns
ordentliga möjligheter till praktisk yrkesutbildning förlagd
till en skola på orten. Med våra förslag finns det
förutsättningar för många fler ungdomar att kunna lära sig
ett yrke i anslutning till bostadsorten.
10. Betydelsen av stärkt konkurrenskraft
Offentliga stödåtgärder kan, oavsett hur generöst
reglerna utformas, bara vara en tillfällig hjälp till företag.
Det går inte i längden att hålla igång företag genom
subventioner. All erfarenhet visar att verksamheten då blir
ännu mer ineffektiv och förlustbringande. Företagets egna
intäkter måste vara tillräckligt stora för att säkra en
långsiktig verksamhet.
Många företag i områden med dålig utvecklingskraft har
lönsamhetsproblem. För att komma till rätta med dessa
problem är det nödvändigt att stärka dessa företags
konkurrenskraft. Vi har därför under lång tid framhållit
vikten av att använda generella kostnadssänkande åtgärder
i regionalpolitiken.
10.1 Sänkta arbetsgivaravgifter
Moderata Samlingspartiet föreslår i andra motioner
betydande skattesänkningar. Ett viktigt inslag är sänkta
arbetsgivaravgifter. Inför 1992 bör arbetsgivaravgifterna
sänkas med sammanlagt minst 4,5 procentenheter.
En generell sänkning av arbetsgivaravgifterna stärker
svenska företags konkurrenskraft och motverkar
arbetslöshet.
Företagen bör kompenseras för de särskilt höga
kostnader som är förknippade med verksamhet i de delar av
landet där utvecklingskraften är svagast.
Moderata Samlingspartiet har under flera år föreslagit
att en sådan kompensation bör utformas så att
lönekostnaderna sänks för näringslivet. Genom att sänka
socialavgifterna, d.v.s. arbetsgivar- och egenavgifter, kan
alla företag i regionen få lägre kostnader och därmed stärkt
konkurrensförmåga. En sådan generell metod har fler
fördelar jämfört med selektiva åtgärder. Det kräver ingen
särskild byråkrati och innefattar inte politiska beslut
beträffande varje företag. Även existerande företag får
bättre tillväxtmöjligheter och potentiell utvecklingskraft i
dessa tas bättre till vara.
Riksdagen har beslutat om en nedsättning av
arbetsgivaravgifterna i Norrland (stödområde 1, Inland)
fr.o.m. detta år. Nedsättningen omfattar dock inte hela
näringslivet.
Erfarenheterna från den generella nedsättning av
socialavgifterna i Norrbottens län som varit i kraft under ett
antal år är övervägande positiva. Företagens marginaler och
soliditet har ökat. Därigenom har deras förmåga att
konkurrera med företag i andra delar av landet också
förbättrats. Därmed har möjligheterna att klara sig i ett
vikande konjunkturläge ökat.
Vi föreslår att nedsättningen av de sociala avgifterna
skall gälla samtliga näringsgrenar inklusive de
affärsdrivande statliga verken. Däremot bör nedsättningen
inte gälla andra delar av den offentliga sektorn.
För den nedsättning av de sociala avgifterna med fem
procentenheter under fem år som nu för fyra kustnära
kommuner i Norrbotten bör dock samma
avgränsningsregler tillämpas som för närvarande.
10.2 Förutsättningar att starta och driva företag
Företagens kapitalförsörjning är en central fråga för att
utveckla näringslivet -- självfallet gäller detta också
företagen i regioner med sämre tillväxt. Minst lika viktigt
är självfallet att regler som i sig onödigtvis förhindrar eller
försvårar företagsetableringar undanröjs.
Grunden för varje företags kapitalbas är det egna
kapitalet. Det nuvarande skattesystemet med de höga
marginalskatterna försvårar emellertid betydligt
möjligheterna att bygga upp tillräckligt mycket kapital för
att kunna starta ett företag. Särskilt problematiska är
begränsningarna av möjligheterna att vid beskattningen
göra avdrag för förluster i en annan förvärvskälla. De nya
skattereglerna kommer att försämra möjligheterna att
starta nya företag. Förbudet att kvitta en förlust i en
förvärvskälla mot överskott i en annan kommer att drabba
den som parallellt med ett avlönat arbete vill starta ett eget
företag.
Bankerna spelar en mycket viktig roll för företagens
kapitalförsörjning. Från att tidigare ha varit mycket
obenägna att låna ut medel utan fullgod säkerhet har
bankerna nu större möjlighet att ge krediter utan formell
säkerhet, även till småföretag. Många banker har fått erfara
att småföretag kan vara riskfyllda utlåningsobjekt. Detta
kommer att innebära att bankerna i framtiden försöker
stärka sin kompetens för att kunna bedöma hur ett företag
arbetar. Bankerna måste i ökad utsträckning fungera som
rådgivare och kunskapskälla vid företagsstarter.
Genom skatteomläggningen införs kanske västvärldens
hårdaste beskattning av småföretag. Samtidigt konstateras
att småföretagen lider brist på riskkapital. För att
''tillgodose'' detta behov har riksdagens socialistiska
majoritet infört statliga riskkapitalföretag finansierade via
löntagarfonderna, utvecklingsfonderna och
Norrlandsfonden. Detta är ett utslag av en klart socialistisk
strategi utan förankring i företagens verkliga behov.
Vi har avvisat förslaget till statliga riskkapitalföretag
främst av följande skäl:Det innebär en ökad statlig
inblandning i företagandet.Förslaget tillgodoser inte
företagens behov av vare sig enskilt riskkapital eller
företagsledningskompetens på marknadsekonomiska
villkor. Politikerinflytandet ökar.Småföretagandets
hörnsten -- oberoendet, självständigheten,
egenförverkligandet -- sätts på undantag.
10.3 Utvecklingsfonderna
Statsmakten skall enligt vår uppfattning inte onödigtvis
gå in med skattemedel för att stödja den ena eller andra
företagssektorn eller företaget. Nyföretagandet kan aldrig
administreras fram. I stället är företagandet ett samspel
mellan ett gott och konkurrenskraftigt företagsklimat och
enskilda människors idéer och ambitioner.
Kreditförsörjningen sker bäst på en fri marknad med
mångfald och konkurrens.
Vi ser två undantag från dessa huvudregler: Den ena är
att stimulera och främja nyföretagandet. Den andra är att
försörja utsatta regioner med viss lokal konsultkompetens
för att underlätta för småföretagandet. Det är kring dessa
två huvudfunktioner utvecklingsfonderna har sitt
existensberättigande som en statsunderstödd verksamhet.
Dessa principer stämmer dessutom väl överens med vad
som gäller i många länder i Västeuropa.
Det är viktigt att utvecklingsfonderna inom dessa ramar
ges möjlighet att vara en effektiv hjälp till företagarna i
allmänhet och nyföretagandet i synnerhet. Presumtiva
företagare behöver ofta råd kring hur ett företag skall
startas och drivas. Rådgivningsverksamhet bör
huvudsakligen inriktas på att främja start av företag.
Utvecklingsfonderna bör inte ägna sig åt
utlåningsverksamhet. Företagens kreditförsörjning kan ske
genom de normala kanalerna på kreditmarknaden. I
partimotion om finansiella marknader finns förslag till att
privata intressenter skall få möjlighet att lämna s.k.
vinstandelslån vilka skulle underlätta kapitalförsörjningen
för små företag. Det är naturligt att fonderna därvidlag
utgör en samarbetspartner för såväl kreditinstitut som
företag. På detta sätt skapas en konkurrens mellan
kreditinstituten, samtidigt som kompetens inom olika
områden tillförs.
10.4 Transportkostnader
Kostnaderna för de långa transporterna från
stödområdet medför naturligtvis en konkurrensnackdel för
regionens företag. Företagen i norra Sverige måste få
sådana konkurrensvillkor att transportkostnaderna inte blir
ett handikapp. Det är viktigt att det råder
konkurrensneutralitet mellan olika trafikslag.
I dag finns ett godstransportstöd som möjliggör en
reduktion av fraktkostnaderna. Stödet utgår med mellan 10
procent och 50 procent av transportkostnaden vid
järnvägseller landsvägstransporter som överstiger 250 km,
samt vid transporter till vissa hamnar. Det finns också
persontransportstöd för att sänka reskostnaderna för
företagares kontakter med södra Sverige.
Det nuvarande stödet har till såväl form som innehåll
kritiserats. Utifrån ett EG-konkurrensperspektiv har det
ifrågasatts om det är tillräckligt generellt utformat. Vidare
har man sagt att stödet i vissa delar konserverar mindre
nationella transportlösningar, stödet är inte neutralt i valet
mellan att transportera på egna alternativt inhyrda fordon
etc. De som företräder sjötransportnäringen menar också
att konkurrensneutralitet mellan olika transportslag ej
föreligger.
Frågorna har varit föremål för en översyn där alternativa
utformningar av stödet presenterats. Dessa alternativ är
inte tillfredsställande.
Vi föreslår därför att nuvarande stödkonstruktion vad
avser godstransportstödet bör kvarstå i avvaktan på att
bättre modeller redovisas.
Däremot accepterar vi regeringens förslag att avskaffa
persontransportstödet och det särskilda stödet till
telekommunikationer.
11. Lokaliseringsstöd 11.1
Regionalpolitiskt stöd
Det viktigaste instrumentet för regionalpolitiker har
under lång tid varit lokaliseringsstödet. Under årens lopp
har detta kommit att utvecklas till en yvig flora med bl.a.
lokaliseringsbidrag, lokaliseringsstöd, offertstöd,
sysselsättningsstöd, glesbygdsstöd, kreditgivning från
utvecklingsfonder och Norrlandsfonden, krediter eller
ägarandelar från regionala investmentbolag,
utvecklingsbidrag från STU, projektbidrag från SIND etc.
Varken myndigheter eller företag kan få någon klar
överblick över stödstrukturen. Riskerna för missbruk och
felsatsningar är stora.
Stöd- och bidragsformer har hittills varit förhållandevis
ensidigt inriktade på investeringar i byggnader och
maskiner.
Moderata Samlingspartiet har sedan flera år riktat kritik
mot systemet för regionalpolitiskt stöd. Vi har pekat på ett
par av de stora svagheterna i systemet -- främst
svåröverskådligheten och politiseringen, som ofta medfört
bristande realism i bedömningen av olika projekt.
Studier av ett antal projekt som erhållit lokaliseringsstöd
visar att vår kritik är berättigad. Andelen företag som några
år efter starten gått i konkurs eller på annat sätt drabbats av
betalningssvårigheter har varit oacceptabelt hög. Trots att
uppsåtet varit gott -- att ''skapa ny sysselsättning'' -- har
alltför många orealistiska projekt finansierats genom
lokaliseringsstöd.
Uppföljningsverksamheten har inte fungerat.
Ansvarsfördelningen mellan projektens finansiärer har
varit oklar. Företaget, företagaren och de anställda har
drabbats av dessa brister.
11.2 Riskgarantilån
Då riksdagen 1990 tog beslut om ny regionalpolitik
framförde vi kritik och redovisade vårt alternativ. Vi
återkommer med flera av dessa förslag i denna motion.
Sveriges ekonomiska kris avspeglas bl.a. i det mycket
höga ränteläget. Realräntan är i Sverige i dag avsevärt
högre än i Sveriges vanligaste konkurrentländer. Detta
hämmar företagandet. Därutöver har en kreditkontraktion
resulterat i att det är mycket svårt att finna finansiering även
för goda investeringar.
Vi har i partimotionerna om den ekonomiska politiken
och ''Effektiva finansiella marknader'' visat på metoder att
förbättra det ekonomiska läget och underlätta
kapitalmarknadens funktion.
Normalt är det inte tillgången på riskvilligt kapital utan
de alltför dåliga allmänna förutsättningarna för företagande
som utgör de allvarliga problemen för företagen.
I Norrlands inland råder dock speciella förhållanden
som gör att riskerna med företagsengagemang är högre än i
andra delar av landet. En orsak till den högre risknivån är
bristen på alternativ användning av lokaler; ett annat
problem är att arbetsmarknaden för nyckelarbetskraft är
mycket tunn. Ett företag kan skadas avsevärt av att ett fåtal
anställda med viktiga kunskaper eller färdigheter lämnar
företaget. Ytterligare en faktor som ökar risken med att
driva företag i stödområdet är de höga servicekostnaderna
vid t ex driftsavbrott.
Denna höga risknivå bör kompenseras. Annars
försämras möjligheterna att nya idéer omsätts till
produktion vid anläggningar inom stödområdet.
Vårt förslag till riskgarantilån är därför avsett att skapa
bättre villkor för företag i stödområdena. Riskgarantilånen
bör utformas så att kapitalkostnaderna för de medel som
ställs till företagens förfogande reduceras. En plan bör
fastställas för varje stödprojekt. Projektplanen bör också
ligga till grund för bedömningen av hur stor andel av
kapitalkostnaderna som bör täckas med riskgarantilån.
Denna andels storlek bör också fastställas med hänsyn till
stödområdesplaceringen.
Riskgarantilånen bör hanteras på länsnivå i nära
samverkan med berörda banker, vilka vi förutsätter därmed
också tar en än mer aktiv del i den totala finansieringen av
affärsmässigt sunda projekt inom stödområdet. Bankerna
bör svara för det utlånade kapitalet -- staten svarar för
garantier som normerar riskkostnaderna. De utestående
lånen utgör fordringar på företagen. Dessa fordringar kan
säljas. Varje enskilt lån har en hög risk, men genom att
förena många lån i ett marknadsinstrument kan riksnivån
sänkas och investeringen bli mera attraktiv. Tillkomsten av
en andrahandsmarknad eliminerar inte inslaget av statligt
stöd men gör att detta kan ske på ett effektivt och
marknadsanpassat sätt.
Dessa riskgarantilån bör ersätta de nuvarande
lokaliseringsbidragen.
11.3 Sysselsättningsbidrag
För vissa typer av företag passar inte riskgarantilån. Det
kan beror på att dessa företag inte är kapitalkrävande. Vi
föreslår därför att sysselsättningsbidrag skall kunna utgå i
särskilda fall. Till skillnad från regeringens förslag till
sysselsättningsstöd anser vi att sysselsättningsstödet skall
vara ett alternativ till riskgarantilån -- inte ett komplement
till riskgarantilån eller andra stödformer.
Anslaget bör utnyttjas mycket restriktivt och utgå endast
inom stödområde 1. Maximalt bör bidraget utgå med 100
000 kronor. Medlen bör utbetalas under en treårsperiod.
11.4 Länsansvar
Länsmyndigheterna har goda förutsättningar att förstå
de speciella regionala problemen inom varje län. Det
samlade länsanslaget ger länsmyndigheterna resurser till
olika utvecklingsinsatser.
Moderata Samlingspartiet har under en längre tid
konsekvent förordat att huvuddelen av de regionalpolitiska
stöden bör hanteras av länsstyrelsen.
Länsstyrelserna har den bästa överblicken över
utvecklingen i respektive län och kan i aktivt samspel med
olika organ spela en pådrivande roll för den regionala
utvecklingen.
Vi delar de i propositionen anförda motiven för en friare
användning av medlen inom de ramar som tilldelas varje
länsstyrelse.
Länsstyrelserna skall vid sitt stöd till företag -- förutom
det stöd som lämnas till glesbygden -- lämna riskgarantilån
och nyanställningshjälp på samma villkor som gäller för de
medel som anvisas centralt.
Inom ramen för länsanslaget vill vi inrymma merparten
av de infrastrukturella investeringar som länsstyrelserna
kan finna angelägna att göra och som inte av skilda skäl
direkt kan rymmas inom olika sektorsanslag.
12. En levande landsbygd
Vi har i denna motion vid flera tillfällen påpekat hur
viktigt samspelet mellan olika politikområden är för det
totala utfallet av politiken och den regionala utvecklingen.
Inte minst vad det gäller förutsättningarna för en god
utveckling av landsbygden förtjänar detta att upprepas.
Socialdemokratisk politik med dess förkärlek till enhetliga,
storskaliga sektoriella lösningar har allvarligt drabbat delar
av landet med glesbefolkning och svagt utvecklat näringsliv.
Befolkningen i den svenska skärgården kan rikhaltigt vittna
om den s.k. sektorspolitikens förödande effekter på den
svenska skärgårdens utveckling.
För Moderata Samlingspartiet är detta inget
överraskande. Villkoren och förhållandena skiftar mellan
olika delar av landsbygden. Därför är det viktigt att
politiken utformas på ett sådant sätt att den ger maximala
förutsättningar för de människor som har sitt arbete och
fritid i dessa delar av Sverige. De måste efter lokala
förutsättningar, egen skaparkraft, idérikedom och känsla för
sin hembygd återfå en tro på framtiden. Vi har i år, liksom
tidigare år, lagt motioner inom ett stort antal områden vilka
tillsammans ger en helhetsyn. Moderata Samlingspartiet är
för en levande landsbygd.
Våra motioner om bland annat skatter,
småföretagsamhet, skogs- och jordbruk, fiske, miljö, bo
och byggande, trafikpolitik, social omvårdnad och hälsa,
energi är några motioner som särskilt berör arbets- och
livsvillkor på den svenska landsbygden.
Stora delar av de utvecklingsmässigt svaga regionerna
består av landsbygd. Genom jord- och skogsbrukets
strukturrationalisering har det skett en betydande
avfolkning. Även i framtiden kan man förvänta sig att
sysselsättningen inom jord- och skogsbruket kommer att
minska. Det betyder emellertid inte att landsbygden måste
ytterligare avfolkas.
Många människor vill bo på landsbygden. De anser att
man där kan skapa en tryggare miljö för sig själv och sin
familj. En politik som underlättar bosättning på
landsbygden är väsentlig inte bara för dem som bor där utan
även för resten av befolkningen. En avfolkad landsbygd
innebär inte bara att landskapsbilden radikalt förändras
utan även att vår bild av Sverige ändras.
Den socialdemokratiska politiken har medverkat till att
avfolka landsbygden. Inom den sociala sektorn har de
kommunala monopolen medfört att servicefunktioner
koncentrerats till centralorterna.
En stor andel av befolkningen på landsbygden är
pensionärer. För dem är det väsentligt att det finns en väl
fungerande social service även på landsbygden. Men minst
lika väsentligt är att den informella hjälp och det stöd som
landsbygdsbefolkningen ofta lämnar varandra kan
vidmakthållas. Även av den anledningen är det väsentligt
att yngre människor ges möjlighet att bo på landsbygden.
En levande landsbygd måste baseras på samspel mellan
åretruntboende och dem som söker rekreation på
landsbygden. Fritidshus och turism bidrar till en levande
landsbygd. Därför bör byggnation underlättas, bl.a. genom
generösare byggnadslovsregler.
12.1 Glesbygdsdelegationen
Glesbygdsdelegationen har blivit ett statligt verk med
lokalisering i Östersund under ledning av en
generaldirektör. Verkets uppgifter är dock mycket
begränsade -- i stort sett samma typ av verksamhet som
glesbygdsdelegationen dessförinnan svarade för.
En särskild utredare föreslog att glesbygdsdelegationen
skulle ombildas till en myndighet. Denna myndighet skulle
försvara glesbygdens intressen mot andra statliga verk.
Om inte ens regeringens själv förmår tillse att olika
myndigheter inte vidtar åtgärder som skadar glesbygdens
intressen kan knappast en liten myndighet i Östersund klara
detta. Därtill kan en särskild glesbygdsmyndighet leda till
att andra myndigheter tar mindre hänsyn till
glesbygdsaspekterna inom sina ansvarsområden.
De uppgifter den nya myndigheten har är inte av den
karaktären att det krävs ett särskilt statligt verk. Enligt vår
mening finns det därför ingen anledning att bibehålla denna
myndighet.
13. Anslagsfrågor 13.1
D1 Lokaliseringsbidrag
Stödformen lokaliseringsbidrag bör utgå. De av oss
föreslagna riskgarantilånen bör på ett bättre sätt kunna
bidra till utvecklingen inom stödområdena.
13.2 D4 Ersättning för nedsättning av socialavgifter
Vi beräknar att den av oss ovan föreslagna utökningen
av den näringsgrensmässiga omfattningen av nedsättningen
leder till ökade kostnader för staten på cirka 65 miljoner
kronor. Utökningen bör träda i kraft vid årsskiftet 1991/92.
13.3 D5 Sysselsättningsbidrag
Den av oss föreslagna restriktiva användningen av
sysselsättningsbidrag bör sänka kostnaderna betydligt. Vi
beräknar medelsbehovet till 75 miljoner kronor.
Regeringens beskrivning av dessa anslag är mycket
knapphändig. Den typ av åtgärder som regeringen förordar
inom ramen för detta anslag bör enligt vår mening
huvudsakligen kunna tillfredsställas inom ramen för
länsanslagen.
I vår partimotion Infrastrukturella frågor föreslår vi
betydande anslag för infrastrukturinvesteringar inom
transportsektorn: 500 miljoner kronor till
järnvägsinvesteringar och ett ökat anslag till
väginvesteringar och vägunderhåll med drygt 2 000 miljoner
kronor.
För andra former av infrastrukturella investeringar
beräknar vi 100 miljoner kronor.
13.5 D7 Glesbygdsdelegationen
Glesbydsdelegationen är en myndighet som saknar
reella myndighetsuppgifter. Den bör avvecklas. Den del av
verksamheten som inte andra myndighetsorgan ansvarar för
bör fullföljas inom ramen för departementets ansvar. Vi
beräknar utgiftsbehovet till sju miljoner kronor.
13.6 D11 Riskgarantilån
Vi beräknar kostnaderna för det av oss föreslagna
systemet med riskgarantilån till 250 miljoner kronor under
kommande budgetår.
Det bör ankomma på utskottet att utforma erforderlig
lagtext.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om målen och medlen för
regionalpolitiken,
2. att riksdagen beslutar att nedsättningen av
socialavgifter i stödområde 1 skall gälla alla verksamheter
utom offentlig sektor, i enlighet med vad som i anförts i
motionen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om betydelsen för den regionala
utvecklingen av medlemskap i EG,
4. att riksdagen beslutar att godkänna riktlinjer för
forskning vid mindre högskolor i enlighet med vad som
anförts i motionen,
5. att riksdagen beslutar att införa ett system med
riskgarantilån i enlighet med vad som anförts i motionen,
6. att riksdagen beslutar att godkänna riktlinjer för
sysselsättningsstöd i enlighet med vad som anförts i
motionen,
7. att riksdagen beslutar att avveckla
glesbygdsdelegationen som myndighet i enlighet med vad
som anförts i motionen,
8. att riksdagen avslår regeringens förslag att till
Lokaliseringsbidrag för budgetåret 1991/92 anvisa ett
reservationsanslag på 350 000 000 kr.,
9. att riksdagen till Särskilda regionalpolitiska
infrastrukturåtgärder m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar
ett reservationsanslag på 100 000 000 kr.,
10. att riksdagen till Ersättning för nedsättning av
socialavgifter för budgetåret 1991/92 anvisar ett
förslagsanslag på 315 000 000 kr.,
11. att riksdagen till Sysselsättningsbidrag för budgetåret
1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 75 000 000 kr.,
12. att riksdagen till Glesbygdsdelegationen för
budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på
7 000 000 kr.,
13. att riksdagen till Riskgarantilån för budgetåret
1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 250 000 000 kr.,
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om transportstödet för gods,1]
[att riksdagen för budgetåret 1991/92 anvisar ett
förslagsanslag under kommunikationsdepartementets
huvudtitel Transportstöd till Norrland m.m. på 315 300 000
kr. i enlighet med vad som anförts i motionen,1]
[att riksdagen avslår regeringens förslag till
systemförändring i transportstödet vad avser
godstransportstöd,1]
[att riksdagen avslår regeringens förslag till besparing av
godstransportstödet för transporter kortare än 40 mil i zon
1.1]
Stockholm den 25 januari 1991
Sonja Rembo (m)
Anders G Högmark (m)
Mona Saint Cyr (m)
Erik Holmkvist (m)
Ulf Melin (m)
Charlotte Cederschiöld (m)
Lars Ahlström (m)