En god ekonomisk utveckling och förbättrad tillväxt
kräver regional balans. Ett viktigt mål för den ekonomiska
politiken måste därför vara att uppnå en god regional
balans.
Centern har som en grundläggande politisk målsättning
att hela Sverige skall utvecklas. För att denna målsättning
skall klaras krävs att flera olika politiska områden
samordnas.
Nej till socialdemokratisk koncentrationspolitik
Den socialdemokratiska regeringspolitiken efter
regeringsskiftet 1982 har allvarligt försämrat den regionala
och inomregionala balansen. Orsaken är främst den förda
ekonomiska politiken och näringspolitiken. Regeringen har
stimulerat och prioriterat storföretagen och de mest
expansiva regionerna.
Den tidigare överhettningen i svensk ekonomi förbyts
nu snabbt till lågkonjunktur och lågt kapacitetsutnyttjande
i stora delar av landet. Den socialdemokratiska
koncentrationspolitiken orsakade arbetskraftsbrist och
stark löneglidning i framför allt storstadsregioner. Samtidigt
rådde i många delar av landet för låg ekonomisk aktivitet.
Den av socialdemokraterna och folkpartiet liberalerna
genomdrivna finansieringen av skattereformen är på flera
punkter klart negativ för den regionala balansen. Genom
införande av 25-procentig moms på energi, kollektivtrafik
och turism samt ca halverat värde av reseavdragen
motverkar socialdemokraterna och folkpartiet liberalerna
de regionalpolitiska målen.
Centern konstaterar också att regeringen i
budgetpropositionen kraftigt nedrustar de regionalpolitiska
anslagen.
Den regionala problembilden
Regionalpolitiska kommittén, REK 87, visade att i ca 150
kommuner har befolkningen minskat under 1980-talet.
REK 87 konstaterar att glesbygdskommunerna är entydiga
förlorare och detsamma gäller övriga små och medelstora
kommuner över hela landet.
Många kommuner har sedan 1960 förlorat en mycket
stor del av sin befolkning. Femton kommuner har minskat
sin folkmängd med mellan 30 och 45 procent. Utflyttningen
har lett till starkt sjunkande ungdomsandelar medan
andelen pensionerade i många fall närapå har fördubblats.
Centern anser att den negativa befolkningsutveckling
som pågått och pågår i stora delar av landet måste hejdas
och vändas. I annat fall riskerar betydande geografiska
områden att inom något eller några decennier bli i det
närmaste ödebygder. Det krävs inte bara ett stopp för
utflyttningen från dessa områden. Det krävs även en
inflyttning till de områden som länge haft vikande
befolkningssiffror. Detta är nödvändigt om de skall kunna
överleva och utvecklas långsiktigt. Detta förutsätter en
breddad arbetsmarknad och fler jobb.
En sådan politisk inriktning är livsviktig för
utflyttningsområden men är samtidigt av lika stort intresse
för människorna i snabbt växande koncentrationsorter.
Levande landsortsbygder och fungerande storstadsmiljöer
ger tillsammans den bästa förutsättningen för en positiv
utveckling av hela riket.
Koncentrationens avigsidor som t.ex. trafikstockningar,
hälsofarliga luftföroreningar, höga markpriser och
bostadskostnader samt hotade grönområden är det pris som
flertalet boende i folkrika regioner får betala för
koncentrations- och centraliseringspolitiken. I
utflyttningsområdena hotas serviceunderlag och
genomförda basinvesteringar utnyttjas dåligt. En
balanserad utveckling i alla regioner är till fördel ur såväl
samhällsekonomiska som miljömässiga utgångspunkter.
Kapitalströmmarna i samhället går i riktning mot
storstadsområdena. Därmed hämmas andra regioners
möjligheter till en positiv utveckling. Politiken måste
inriktas på en rättvisare ekonomisk fördelning av resurserna
över landet.
Regional och inomregional balans ett övergripande
politiskt mål
Regional balans förutsätter att statsmakterna vid beslut
inom alla samhällssektorer beaktar vad målet regional
balans kräver. Samhällets insatser måste samordnas så att
hela landet främjas.
Den mest positiva utvecklingen av samhällsekonomin
erhålles om mänskligt kunnande, samhällsinvesteringar och
råvarutillgångar tas till vara över hela landet.
Det är med denna utgångspunkt nödvändigt med en
helhetssyn på och samordning av alla politiska områden.
Samordnade åtgärder är avgörande för möjligheterna att få
till stånd såväl en levande landsbygd, fungerande
mellanorter, som en balanserad storstadsutveckling.
Målsättningen för regionalpolitiken måste vara att
skapa förutsättningar för fungerande regioner, dvs.
regioner som fungerar ekonomiskt, socialt, kulturellt samt
ekologiskt. Detta förutsätter en decentralistisk helhetssyn
där målet regional balans är centralt.
Geografiskt bör begreppet ''region'' enligt vår
mening vara liktydigt med de lokala arbetsmarknaderna.
Den geografiska stödområdesavgränsningen måste utgöras
av kommuner eller i vissa fall del av mycket ytvida
kommuner. Utformningen av det regionalpolitiska stödet
måste anpassas därefter. Därutöver tillkommer över hela
landet behovet av riktade insatser för landsbygdsutveckling.
Detta bör ges regeringen till känna.
Resursområden
En majoritet i riksdagen beslutade 1990 om en
stödområdesindelning med två s.k. stödområden. Denna
förändring var negativ.
Mätt i folkmängd halverades det regionalpolitiska
området, vilket var ett felaktigt och defensivt beslut.
Centern föreslår att begreppet stödområde utmönstras
och ersätts med begreppet resursområde. Berörda områden
är tillgångsområden för landet och de blir till än större
tillgång med breddade arbetsmarknader och med en
förbättrad infrastruktur.
Den ändrade benämningen till resursområde motiveras
också bl.a. av att berörda områden årligen till folkhushållet
bidrar med miljarder i t.ex. vinster från vattenkraften och
exportinkomster från skogs- och gruvnäringarna.
Sammantaget har dessa delar av landet starkt bidragit till
välståndsutvecklingen. De är och har varit
''resursområden'' till gagn för hela landet. Detta bör ges
regeringen till känna.
Ändrad gräns för resursområde A
(Stödområde 1)
Följande kommuner och kommundelar bör enligt
centerns mening föras till högre område. Förhållandena i
nedanstående områden är likartade med förhållandena i de
kommuner som av riksdagen tidigare planerats i högsta
område. Följande områden flyttas till högsta område;
Värmlands län: Torsås kommuns övre församling,
Västernorrlands län: Solbergs kyrkobokföringsdistrikt i
Örnsköldsviks kommun, församlingarna Ramsele, Edsele,
Ådalslidens och Junsele i Sollefteå kommun, Jämtlands län:
Bräcke kommun, Västerbottens län: kommunerna
Bjurholm, Lycksele, Norsjö, Vindeln samt Fällfors, Jörns
och Kalvträsks församlingar i Skellefteå kommun,
Norrbottens län: Älvsbyns kommun samt Markbygdens
kyrkobokföringsdistrikt i Piteå kommun.
Decentralisera statlig förvaltning
Den centrala statliga myndighetsorganisationen har
expanderat kraftigt både vad avser antal myndigheter och
storlek. Överblicken har gått förlorad och byråkratin är
tärande. Många myndigheter har fått en onaturlig storlek
och tillskansat sig en betydande makt.
Beslut skall fattas nära de -- eller också av -- människor
som berörs. En decentralisering av funktioner från den
centrala nivån till läns- och kommunnivå måste ske.
Ett aktivt och systematiskt arbete måste komma till
stånd för att minska de centrala myndigheterna både vad
avser storlek och inflytande. Den kunnighet och erfarenhet
som idag präglar kommun- och länsnivån talar entydigt för
att uppgifter kan överföras till dessa nivåer. De centrala
verken behöver en mindre stab med hög kompetens som
länk mellan regering/riksdag och kommun/länsförvaltning.
En radikal minskning av den centrala nivån innebär också
stora besparingar. Den centrala statliga förvaltningen bör
på kort tid kunna halveras.
Omfattningen kan dock variera beroende på hur stor
central administration myndigheterna har och med hänsyn
till det decentraliseringsarbete som tidigare bedrivits. Ett
förslag med denna inriktning bör snabbt tas fram.
Vid statlig utlokalisering av delfunktioner och verk skall
de län uppmärksammas som visat ett dokumenterat intresse
och aktivt arbetat för inomregional balans. Detta bör ges
regeringen till känna.
Länsparlament
Landstingen skall omvandlas till länsparlament som
övertar länsstyrelsernas och statliga länsorgans uppgifter av
politisk och länsutvecklande art. Detta är en demokratisk
reform som ger de folkvalda landstingen utökade
befogenheter och ett övergripande ansvar för länsfrågorna.
Detta skapar förutsättningar för att få ett större
engagemang och vilja att lösa länens regionala problem. En
stark regional nivå är av största vikt i ett allt mer omfattande
EG-samarbete.
Administrationen i den inomregionala utvecklingen
Vi föreslår att länsstyrelserna ges i uppdrag att lägga
förslag om decentralisering av tjänster inom bl.a.
länsstyrelsen, skogsvårdsstyrelsen, länsarbetsnämnden,
lantbruksnämnden, utvecklingsfonden m.fl. länsorgan.
Landstingens centrala förvaltningar kan minskas genom
konsekvent delegering av befogenheter. Delfunktioner kan
också med fördel läggas ut från centrala förvaltningar.
Utvecklingsfonderna
Regeringen har genom att dra in 1,6 miljarder kr från
utvecklingsfonderna undandragit småföretagen ett
betydande kapital. Detta får klart negativ inverkan på den
regionala balansen. Centern har avvisat dessa åtgärder.
Utvecklingsfonderna har stor betydelse för den
regionala utvecklingen. Det är väsentligt att dessa fonder
inte berövas sitt kapital utan även i fortsättningen kan
bedriva en meningsfull och förstärkt verksamhet till gagn
för småföretagsamhetens utveckling. I dagens
konjunkturläge bör inte regeringen verkställa
indragningarna av kapital från utvecklingsfonderna.
Infrastrukturella åtgärder
Centern föreslår i en partimotion till årets riksmöte ett
omfattande investeringsprogram i framför allt vägar,
järnvägar, forskning och utbildning. Dessa investeringar är
nödvändiga av flera skäl. Infrastrukturen är nedsliten och
behöver rustas och förnyas. Dessutom är investeringar i
infrastruktur ett bättre sätt att använda statens begränsade
tillgångar än att ha dessa bundna i t.ex. statliga företag. Vi
föreslår därför att investeringar i infrastruktur betalas med
det kapital som flyter in via den av oss föreslagna
försäljningen av statliga företag.
Investeringar i infrastruktur, t.ex. vägnätet, är av
avgörande betydelse för möjligheterna att skapa regional
balans och en levande landsbygd. Kommunikationer är en
väsentlig del i den infrastruktur som behövs för att
människor ska kunna bo, arbeta och ta till vara resurserna i
hela landet. Företagsamhet och fungerande
arbetsmarknader är helt beroende av att
kommunikationerna fungerar på ett bra sätt.
Transporter
Transportkostnadernas betydelse för näringslivets
konkurrensförmåga måste uppmärksammas närmare. En
fortsatt svensk integration med Västeuropa kommer att
kräva att transportkostnaderna bättre överensstämmer med
övriga Västeuropa. Det är naturligtvis nödvändigt att vid
bedömningen också väga in de olika transportalternativens
miljökostnader.
Det är viktigt i alla länder att snabbt komma fram till
gemensamma krav på miljövänliga bränslen och
utsläppsbestämmelser.
Vägnätet
I stora delar av landet är bilen det mest ändamålsenliga
färdmedlet. Därför är det nödvändigt att upprätthålla en
god vägstandard i hela landet. I den framtida satsningen på
vägnätet är länsvägarna viktiga.
En betydande andel av länsvägnätet har svag bärighet
och saknar beläggning. Det är angeläget att snabba
förbättringar snarast kan åstadkommas.
Centern föreslår i motionen om investeringar i
infrastruktur att ett tioårigt upprustningsprogram för
beläggning och förstärkning av grusvägnätet skall utarbetas.
Centern avsätter för nästa år en riktad miljard kr till
grusvägnätet utöver regeringens förslag.
Till förbättrat underhåll till länsvägnätet i övrigt föreslår
vi att ytterligare 500 milj kr skall investeras.
Järnvägar
Järnvägen är för många regioner en viktig pulsåder. För
det befintliga järnvägsnätet krävs kapacitetshöjande
åtgärder i form av såväl dubbelspår som
hastighetshöjningar.
Effektiva och snabba person- och godstransporter på
järnväg kan medverka till att avlasta vägnätet och därmed
minska underhållskostnaderna och förbättra miljön.
Vi har i vårt infrastrukturprogram föreslagit att
satsningar på järnvägsutbyggnad tidigareläggs. Banverkets
planerade utbyggnader bör kunna starta tidigare. Vi har för
budgetåret 1991/92 avsatt 1 miljard kr utöver regeringen till
investeringar i järnvägens infrastruktur.
Dessa investeringar i järnväg och vägnät kommer att ge
en positiv effekt och skapa framtidstro. Ledig
entreprenörskapacitet kommer till användning. Därmed
skapas arbete och en positiv utveckling i regionerna.
Näringspolitik och ny teknik
Den tekniska utvecklingen inom t.ex. data- och
elektroteknik rymmer inom sig utomordentliga
förutsättningar för att vara ett verksamt medel för
decentralisering och regional balans. För att möjliggöra
datautbyggnad och kontakt mellan olika regioner bör det
övervägas om en läns- och en rikstaxa kan
införas för telenätet. Hela landet måste få tillgång till
avancerad teknik och avancerat tekniskt kunnande. Den
hittillsvarande utvecklingen innebär emellertid en
koncentration till framför allt Storstockholms norra delar.
Det är enligt vår mening av avgörande betydelse att ny
teknik snabbt skall komma hela landet till del.
Småföretagens möjligheter att ta del av och utveckla ny
teknik kräver speciella insatser. Det gäller bl.a. de s.k.
spetsteknologierna där många småföretag har hög
kompetens och möjlighet att utvecklas. Ett exempel på
detta är rymdverksamhet. Centern har anslagit ytterligare
10 milj kr utöver regeringen till denna verksamhet.
Utveckla småföretagen
De mindre företagens utveckling samt nyföretagandet
har stor betydelse för möjligheterna att skapa en mer
balanserad närings- och bebyggelsestruktur över hela landet
och därmed för möjligheterna att skapa regional balans. De
generella åtgärderna för att utveckla infrastrukturen är en
grund som småföretagens utveckling måste vila på. Det är
särskilt viktigt att skapa gynnsamma villkor för
nyföretagande och utveckling i de många små företagen. De
mindre och medelstora företagen har en avgörande
betydelse för möjligheterna att bredda arbetsmarknaden i
flertalet av våra kommuner. I en särskild motion om
näringspolitiken utvecklar vi dessa frågor närmare.
Energi
I januari 1991 träffade centern, socialdemokraterna och
folkpartiet liberalerna en överenskommelse om den
framtida energipolitiken. Denna överenskommelse innebär
att stora satsningar kommer att göras på biobränslen. Till
biobränsleeldade kraftvärmeverk kommer
investeringsbidrag att utgå. Även ombyggnad till
biobränsleeldad kraftvärme kommer att ges bidrag. En
biobränslekommission tillsätts för att bedöma behovet av
åtgärder för att stärka biobränslenas konkurrenskraft på
lång sikt.
Enligt överenskommelsen kommer en del av stödet för
omställning av åkermark att kunna användas till anläggning
för etanolproduktion. Detta stöd kan motsvara högst
omställningsstödet för 100 000 hektar. Spannmål ska
kontrakteras för denna produktion. Detta är ett gammalt
centerkrav som nu uppfylls. Genom produktion av etanol
tas första steget i introduktionen av miljövänliga drivmedel.
Samtidigt ges jordbruket möjlighet att producera råvaror
till andra ändamål än livsmedel. Detta måste nu följas av
fler nya satsningar i samma riktning.
Denna uppgörelse innebär ett trendbrott och är ett stort
steg i rätt riktning för en förstärkning av den regionala
balansen och en positiv landsbygdsutveckling.
Tyvärr har den socialdemokratiska bristen på
energipolitik inneburit tio förlorade år för miljövänliga och
inhemska energislag. Centern förutsätter att vid de årliga
avstämningstillfällena skall ytterligare snabba steg i rätt
riktning kunna tas.
Genom överenskommelsen kommer arbetstillfällen att
skapas i trakter och orter som mest behöver dessa.
Uppbyggnad av biobränslehantering och småskalig
vindkraft är exempel på sådana satsningar.
Vattenkraften som regional resurs
Centerpartiet har tidigare föreslagit att en del av
vattenkraftsvinsterna, motsvarande 1 öre/kWh, skall
återföras till vattenkraftskommunerna för bl.a. utveckling
av näringslivet.
Enligt vår mening bör beslut om en avgift på 1 öre/kWh
av den vattenkraftproducerade elen tas ut av kraftbolagen
från den 1 juli 1991. Intäkterna från avgiften skall återgå till
de bygder där elen produceras. Lönsamheten för
vattenkraften är sådan att förslaget enligt vår mening ej
motiverar någon höjning av elpriset. Medlen skall användas
för näringslivsutveckling och allmänt regionalpolitiskt stöd.
Medlen bör inte användas till att bära
sektormyndigheternas kostnader för deras insatser i
berörda bygder.
Ett halvt öre/kWh bör gå direkt till regionalt utsatta
vattenkraftskommuner. Övriga medel bör fördelas av
länsstyrelserna till kommunerna med beaktande av
utbyggda vattenkrafttillgångar samt behovet av regional
utveckling inom respektive kommun.
Från avgiftsskyldighet bör små vattenkraftverk med en
effekt understigande 1 500 kW undantas.
Regeringen har tillkallat en särskild utredare för att se
över vattenkraftens betydelse i regionalpolitiken. Det är
beklagligt att konstatera att den fördröjts. Vi förutsätter att
regeringen under våren återkommer till riksdagen med
förslag i denna fråga.
Areella näringar
Jordbruket är av avgörande betydelse för en levande
landsbygd. I vissa regioner är jordbruket med tillhörande
service- och förädlingsföretag den dominerande näringen. I
de kommuner där jord- och skogsbruk står för ca 25 % av
sysselsättningen kan man räkna med att tillhörande
serviceoch förädlingsföretag står för lika stor andel av
sysselsättningen. Därmed är jordbruket utomordentligt
viktigt för att upprätthålla sysselsättningen i dessa områden,
exempelvis Gotland, småländska höglandet och
skogslänen.
Ett livskraftigt jordbruk är också väsentligt för att
upprätthålla ett öppet landskap. Dessutom kan närheten
mellan konsument och producent bara upprätthållas då
jordbruk bedrivs i hela landet.
Omläggningen av jordbrukspolitiken innebär
möjligheter att ställa om produktionen till annan
produktion än livsmedel. Detta måste nu utnyttjas till
kraftfulla satsningar på produktion av energiråvaror och
råvaror till bl.a. kemisk industri. Detta ger möjligheter för
landsbygden i framtiden.
Jordförvärvslagen måste tillämpas så att aktiva
jordbrukare har möjlighet att komplettera sina företag.
Idag sker köp av fastigheter i kapitalplaceringssyfte, ofta av
juridiska personer. Detta motverkar strävandena att värna
familjejordbruket och möjligheterna till
kombinationssysselsättningar.
Lantbruksnämnderna måste ges möjlighet att villkora
förvärvstillstånden så att principen om boende--brukande
verkligen upprätthålls. Förvärvstillstånd för jord- och
skogsbruksfastigheter måste enligt vår mening alltid
förutsätta att köparen är bosatt eller beredd att bosätta sig
i bygden.
Utbildning och forskning som redskap för regional
utveckling
Kunskapens betydelse för samhällsutvecklingen kan inte
överskattas. Det är de mest kunskapsintensiva
verksamheterna som är mest expansiva. En hög
utbildningsnivå är en förutsättning för att Sverige skall
kunna hävda sig i den internationella konkurrensen.
Utbildningsväsendets struktur och lokalisering har stor
betydelse för möjligheterna att uppnå en balanserad
regional utveckling. Vi har i en motion om infrastruktur
anslagit 1 miljard kr utöver regeringen till investeringar i
lokaler och utrustning. Detta skall användas så att de
regionala högskolorna förstärks med forskningsresurser och
antalet utbildningsplatser ökar.
Den regionalpolitiska utredningen REK 87 betonade
vikten av decentralisering av den kollektiva
forskningen/utvecklingsarbetet och föreslog att 50 milj kr
per landsdel skulle anslås för utvecklingsarbete i kollektiv
form.
Centern anser att en förhandlingsgrupp bör tillkallas
med uppgift att uppta förhandlingar med stiftarna i syfte att
minst statens andel av institutens totalbudget förläggs till
orter med mindre högskolor eller orter där en
samlokalisering med det regionala näringslivet kan anses
utvecklande och givande.
Kultur och media
Kulturens roll för en regional utveckling har
underskattats. Den regionala kulturen i form av länsteatrar,
regionmusik m.m. har utvecklats positivt.
Kulturarbetarkoncentrationen skulle minska ifall
kulturcentrumbildningarna (R:en) decentraliserades. Vi
föreslår en utredning som får i uppdrag att redovisa hur
dagens kulturcentrumbildningar kan ersättas av direkt
länssamarbete. Kulturspridningen bör gå vidare genom
direkt länssamarbete.
Sveriges Televisions resurser bör omfördelas. De
regionala TV-sändningarna bör erhålla 60 % av TVs
budget. En sådan inriktning skulle betyda mycket för det
regionala och lokala kulturlivet.
Miljön och regional utveckling
Decentralisering är ett medel för att skapa ett
miljövänligt samhälle som är effektivt utan att tära på
naturresurserna. Ett decentraliserat boende ger dock
förutsättningar att kunna leva i en fullvärdig miljö. Det
centraliserade boendet och arbetslivet som en
riksdagsmajoritet under lång tid främjat är en av
grundorsakerna till de miljöskador vi ser idag. Ett
decentraliserat samhälle med industrier och bostäder nära
varandra och lokaliserade över hela landet minskar behovet
av transporter och därmed negativ miljöpåverkan.
En annan negativ effekt av det centraliserade samhället
är att möjligheterna att upprätthålla landskapsvård och
naturskydd drastiskt har minskat. Möjligheterna att bevara
artrikedomen av örter, träd och djur är betydligt större då
människan lever i ett decentraliserat samhälle.
Landskapsvården och naturvården måste på ett naturligt
sett inlemmas i jordoch skogsbruket. Det förutsätter att
dessa näringar har möjlighet att verka i hela landet.
Vårt vackra öppna svenska landskap är skapat av många
generationer brukare. Ett kulturarv som inte får raseras.
Jordbruk, energi- och industriråvaruproduktion måste
tillsammans vara i en storleksordning som hävdar och
öppethåller vårt kulturlandskap. Detta skall ges regeringen
till känna.
Ungdom för framtid
En viktig målsättning för det regionalpolitiska arbetet är
att skapa förutsättningar och möjligheter för ungdomar att
kunna bo och arbeta i sin hembygd. En grund är att
samhällets insatser på utbildningsområdet kommer hela
landet till del. Det är också viktigt med ett fullgott utbud av
fritidsaktiviteter. Av central betydelse är också att passande
bostäder kan erbjudas i mindre tätorter och på
landsbygden.
Centerpartiet har i denna och andra motioner lagt
förslag om kraftigt förstärkta resurser för att utveckla hela
landet. Ungdomars möjligheter till boende, arbete och
utbildning kommer med våra förslag att förbättras avsevärt
i tidigare utflyttningsområden.
Bl.a. har centerpartiet föreslagit att ett stimulansbidrag
om 50.000 kr skall införas för byggande av smålägenheter
på landsbygden och dess småorter. Vidare har centerpartiet
föreslagit betydande regionalt inriktade ekonomiska
förstärkningar vad beträffar grundskolan, gymnasieskolan
och högskoleutbildningen. Målsättningen är att utbildning
skall kunna beredas ungdomar så nära hemorten som
möjligt. Vi har vidare lagt förslag om insatser för att
förbättra villkoren för kvinnligt företagande i syfte att ge
unga kvinnor en breddad arbetsmarknad och större
möjligheter att välja bostadsort m.m.
Kapitalmarknaden och den regionala utvecklingen
Grundläggande för möjligheterna att skapa regional
balans är att det finns god tillgång på kapital.
Koncentrationen och etableringen av företag i några få orter
dränerar utsatta regioner på ekonomiska resurser.
Erfarenheterna visar att kapitalströmmarna går från utsatta
regioner till expansionsområden. Löntagarfonderna är ett
sådant exempel. Löntagarfonderna innebär bl.a. att
ekonomiska resurser tas från småföretag och utsatta
regioner och kanaliseras till storföretag och
koncentrationsorter. Införandet av löntagarfonderna går
stick i stäv med centerpartiets strävanden att skapa ett
decentraliserat och differentierat näringsliv. Fonderna bör
därför omedelbart avskaffas.
De av riksdagen beslutade riskkapitalbolagen får samma
effekt, vilket centern utvecklat i annan motion. Detta beslut
bör rivas upp.
Statliga kreditgarantier
Regering och riksdag har avskaffat möjligheterna att i
resursområdena erhålla lokaliseringslån. Centern ansåg att
statliga lokaliseringslån kunde avskaffas, men att statliga
kreditgarantier borde ha fått ersätta de statliga
lokaliseringslånen. Vi motiverade vårt förslag med att
bankerna tog små risker i berörda områden på grund av att
andrahandsvärdet vid en eventuell konkurs var lågt. Våra
farhågor är idag till fullo besannade varför vi föreslår att
riksdagen beslutar om att införa statliga kreditgarantier i
berörda områden. Vi föreslår att ett reservationsanslag på
1.000 kr anslås.
Kommunerna och den regionala utvecklingen
Det är stora skillnader i servicenivå och skatteunderlag
mellan våra kommuner. Skillnaderna mellan högsta och
lägsta kommunalskatt uppgår till närmare sju kronor per
skattekrona.
Det finns ett direkt samband mellan svag kommunal
ekonomi, lågt serviceutbud och hög kommunal skattesats å
ena sidan och behov av regionalpolitiska insatser å andra
sidan. Människor i kommuner med de lägsta inkomsterna
betalar de högsta kommunalskatterna och tvärtom.
Centern vill understryka att höjda kommunalskatter är
en mycket dålig lösning. Det krävs en bättre kommunal
skatteutjämning och en regeringspolitik som inte innebär
ständiga kostnadsövervältringar från stat till kommun. Med
denna politik skulle kommunalskatterna bli mer likartade
över landet.
Våra utgångspunkter för ett effektivare kommunalt
skatteutjämningssystem är:Samtliga kommuner bör ingå
i och omfattas av skatteutjämningssystemet.Merparten
av de specialdestinerade bidragen bör överföras till
skatteutjämningssystemet.Systemet skall enbart bygga
på faktorer som kommunerna inte kan påverka, såsom
skattekraft, åldersstruktur och geografiska förhållanden.
Ett kommunalt skatteutjämningssystem, som uppbyggts
kring dessa grundbultar, skulle bl.a. innebära följande:
Kommunerna ges möjlighet att hålla samma utdebitering
vid likartad servicenivå och effektivitet i verksamheten.
Större rättvisa mellan invånare i olika kommuner.Den
statliga detaljregleringen minskar och den kommunala
självstyrelsen förstärks.Administratörerna minskar i
såväl stat som kommun.Lokalt anpassade och
förankrade beslut med bl.a. alternativa driftsformer
möjliggörs.
Den nu arbetande utredningen bör framlägga förslag
som beaktar dessa utgångspunkter och effekter. Med
beaktande av kravet på god kvalitet bör utredningen nu
bedrivas skyndsamt.
För att nyttiggöra kommunernas inneboende initiativ-
och skaparkraft och möjliggöra alternativa lösningar
baserade på vars och ens specifika förutsättningar måste
dagens detaljregleringar i hög utsträckning avskaffas.
Vad vi ovan anfört om kommunal skatteutjämning och
nödvändigheten av minskad statlig detaljreglering av
kommunernas verksamhet bör ges regeringen till känna.
Reseavdrag
De s.k. reseavdragen är av stor betydelse för en
fungerande arbetsmarknad och för en levande landsbygd.
Avdraget är också fördelningspolitiskt betydelsefullt
eftersom landsbygdsbefolkningen har klart lägre inkomst än
genomsnittet. En stor del av dem som arbetspendlar får ett
negativt utbyte av den planerade skattereformen. För
många, boende på landsbygden och i mindre orter, finns
ingen utbyggd kollektivtrafik och således inga alternativ till
bilresa till arbetet. Den samlade alternativkostnaden för att
delta i förvärvsarbete får inte bli så hög att människor
gynnas ekonomiskt då de är hemma från arbetet.
Centerpartiet anser att reseavdraget för innevarande år
skall fastställas till 15 kr/mil oavsett körsträcka.
Avskrivning av studiemedel
En god framtida utveckling inom resursområde A
bygger bl.a. på att ung och välutbildad arbetskraft kan
rekryteras. Vi anser därför att studiemedelsavgiften
efterskänks under den tid arbetstagare är skriven inom av
oss föreslaget resursområde 1. Detta skall ges regeringen till
känna.
Snabba, nära beslut
Vi föreslår att lokaliseringsärenden upp till 30 milj kr får
beslutas av länsstyrelserna, medan objekt överstigande 30
milj kr beslutas av regeringen. Regeringen bör för detta
ändamål erhålla en särskild beslutsram. Regeringen bör
vidare anmäla sina beslut till riksdagen i samband med
punkten meddelanden från regeringen. SIND får därmed
en beredande och uppföljande roll. Anvisade medel för
offertstöd disponeras av SIND. Riksdagen bör enligt vår
mening besluta om stöd till regionala utvecklingsinsatser,
lokaliseringsbidrag och offertstöd enligt ovan angivna
riktlinjer.
Länsanslagen
Centern föreslår att anslaget till Regionala
utvecklingsinsatser tillförs totalt 1 300 milj kr. Vid
riksdagens behandling av den regionalpolitiska
propositionen 1990 anslog riksdagen 1 050 milj kr till detta
anslag. Detta var 78 milj kr utöver regeringens förslag.
Regeringen återkommer nu med förslaget om 972 milj kr.
Det innebär att socialdemokraterna vill urholka de
regionala utvecklingsinsatserna med ca 20 %.
Kostnadsutvecklingen beräknas öka med över 20 % för åren
1990--1991.
Centern anser att länsanslagen inte får urholkas i ett läge
då arbetslösheten kraftigt ökar i flertalet län. En viss
utökning av länsanslagen erfordras för de högre
beslutsgränserna för riksnivån.
Glesbygdsstödet
Det finns vidare starka skäl, med tanke på den pågående
utarmningen av landsbygden och de mindre tätorterna, att
insatserna för glesbygden intensifieras och förstärks.
Propositionens förslag om ett högsta belopp om 350.000 kr
till avskrivningslån vid stöd till företag respektive 50.000 kr
till uthyrningsstugor bör enligt vår mening höjas till 500.000
kr resp 100.000 kr.
Nedsättning av socialavgifterna
Centern anser att riksdagens beslut om nedsatta
arbetsgivaravgifter ej fått en rättvis regional avgränsning.
Vi föreslår därför att anslaget höjs med 30 milj kr för att
därmed möjliggöra en viss utökning av området.
Vi anser vidare att all privat verksamhet skall omfattas
av förslaget. Detta är av speciell betydelse för kvinnor i
berörda områden. Kvinnosysselsättningar finns i hög
utsträckning i verksamheter som idag är undantagna från
nedsättning.
1990 års riksdagsbeslut om infrastrukturåtgärder
På förslag av regeringen beslöt riksdagen våren 1990 om
att 330 milj kr skulle avsättas till infrastrukturella
satsningar. Bl.a. fick de fyra norra länsstyrelserna i uppdrag
att planlägga för insatser i Norrlands inland för 200 milj kr.
Regeringen föreslår nu att anslaget urholkas med 144 milj
kr.
Sju månader efter att riksdagen på regeringens förslag
beslutat om särskilda regionalpolitiska
infrastrukturåtgärder föreslår samma regering en
minskning av detta anslag med drygt 40 %. Detta visar
regeringens brist på långsiktighet i regionalpolitiken.
Det är alltså med stor förvåning centern konstaterar att
medan regeringsrepresentanter uttalar sig vitt och brett om
behovet av infrastrukturella satsningar så vill man dra in
stora pengar just för detta ändamål i de mest utsatta
regionerna.
Centern föreslår att riksdagen står för sitt tidigare beslut
om att 330 milj kr anslås till Särskilda regionalpolitiska
infrastrukturåtgärder m.m.
Landsbygdsutveckling
Vi har tidigare framfört förslaget att ett särskilt
landsbygdsutvecklingsanslag skall införas. Detta bör under
stor frihet få användas för att stödja projekt som syftar till
att bredda landsbygdens näringsliv och kultur. Vi anslår till
denna verksamhet 390 milj kr för budgetåret 1991/92.
Skärgården
I den föreliggande propositionen finner inte
föredraganden någon anledning att särskilt behandla de
problem som skärgården har. Från centerpartiets sida har vi
vid upprepade tillfällen tagit upp dessa problem och krävt
en sammanhållen skärgårdspolitik.
Våra förslag om förstärkta insatser för landsbygden i
dess helhet kommer också skärgården till del. I detta
sammanhang vill vi därutöver ta upp stödet till
skärgårdstrafiken. Riksdagen begärde att regeringen skulle
ge REK 87 i uppdrag att utreda stödet till skärgårdstrafik.
Detta uppdrag fullföljdes inte av utredningen.
Vi föreslår att stöd till skärgårdstrafik får utgå från det
av oss föreslagna landsbygdsutvecklingsanslaget.
Transportstödet
REK 87 föreslog att transportstödet skulle utredas.
Transportstödet har haft stor regionalpolitisk betydelse
genom att det gjort Sverige ''rundare''. Transportstödet
kompenserar alltså delvis de långa avstånden. Regeringen
lägger nu förslag till riksdagen om försämrat transportstöd.
Förslaget innebär att tusentals arbetstillfällen kommer att
flyttas från transportstödsområdet. Centern avvisar bestämt
förslaget och föreslår i annan motion en ökad
medelstilldelning till transportstödet.
Centerns förslag:
G 1
Lokaliseringsbidrag
100
(--
250)
G 2
Regionala
utvecklingsinsatser
1 300
(+ 328)
G 4
Nedsättning
av socialavgifter
280
(+ 30)
G 6
Infrastrukturåtgärder
330
(+
144)
G 10
Landsbygdsutveckl.
(nytt anslag)
390
(+ 390)
G 11
Statliga
kreditgarantier
(1 000 kr anslag)
Från G 1
överförs 250 milj kr till G 2
i enlighet med vad som anförts i motionen. Totalt tillför
centern netto 642 milj kr till regionalpolitiska insatser.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om sambandet mellan regional
balans och en god ekonomisk utveckling,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om skattereformens negativa
betydelse för den regionala balansen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om regional och inomregional balans
som ett övergripande politiskt mål,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att begreppet ''region'' bör vara
liktydigt med de lokala arbetsmarknaderna,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att byta beteckning från
stödområde till resursområde,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ändrad gräns för resursområde
A,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om decentraliserad statlig
verksamhet,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att vid statlig utlokalisering de
län skall uppmärksammas som visat intresse och aktivt
arbetat för inomregional balans,
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att inrätta
länsparlament,1]
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om decentralisering inom
länsadministrationen,2]
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att inte verkställa indragningarna
av kapital från utvecklingsfonderna,3]
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av investeringar i
infrastruktur för en regional balans och en levande
landsbygd,
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om nödvändigheten av ett
upprustningsprogram för beläggning och förstärkning av
grusvägnätet,4]
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en läns- och en
rikstaxa för telenätet,4]
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om småföretagens betydelse för en
regional balans,
[att riksdagen hos regeringen begär förslag till system
med återföring av vattenkraftsvinster till
vattenkraftskommunerna i enlighet med vad i motionen
anförts,3]
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att 6,5 öre/kWh bör gå direkt till
regionalt utsatta vattenkraftskommuner,3]
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om jordbrukets betydelse för
regional balans,5]
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om betydelsen av
utbildningsväsendets struktur och lokalisering för en
regional balans,
[att riksdagen hos regeringen begär förslag om
decentralisering av den kollektiva forskningen i enlighet
med vad i motionen anförts,3]
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en utredning av
kulturspridning,6]
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om fördelningen av resurserna inom
Sveriges Television,6]
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om insatser för att det öppna
kulturlandskapet skall kunna hävdas,5]
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om löntagarfondernas negativa
inverkan på den regionala balansen,3]
12. att riksdagen till ett nytt anslag G
11. Statliga kreditgarantier för budgetåret 1991/92
anvisar ett förslagsanslag på 1
000 kr.,
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kommunal
skatteutjämning,7]
[att riksdagen beslutar att avdrag för resor mellan bostad
och arbete skall medges med 15 kr./mil i enlighet med vad
som anförts i motionen,8]
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om avskrivning av studiemedel för
rekryterad arbetskraft till resursområde A,
14. att riksdagen med avslag på proposition 1990/91:100 i
denna del bemyndigar regeringen att inom en särskild ram
om högst 200
000
000 kr. besluta om lokaliseringsärenden överstigande 30
000
000 kr. samt för detta ändamål anvisa 100
000
000 kr. för budgetåret 1991/92 över anslaget för G
1. Lokaliseringsbidrag m.m. i enlighet med vad som
anförts i motionen,
15. att riksdagen till G
2. Regionala utvecklingsinsatser för budgetåret 1991/92
anvisar 328
000
000 kr. utöver vad regeringen föreslagit eller således 1
300
000
000 kr.,
16. att riksdagen beslutar att högsta belopp till
avskrivningslån för investeringar och för uthyrningsstugor
höjs till 500
000 kr. resp. 100
000 kr. i enlighet med vad i motionen anförts,
17. att riksdagen till G
4. Ersättning för nedsättning av socialavgifter för
budgetåret 1991/92 anvisar 30
000
000 kr. utöver vad regeringen föreslagit eller således 280
000
000 kr.,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att nedsättningen av
socialavgifter i resursområde A skall gälla all privat
näringsverksamhet,
19. att riksdagen till G
6. Särskilda regionalpolitiska infrastrukturåtgärder
m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar 144
000
000 kr. utöver vad regeringen föreslagit eller således 330
000
000 kr.,
20. att riksdagen till ett nytt anslag G
10. Landsbygdsutveckling för budgetåret 1991/92 anvisar
390
000
000 kr. att användas i enlighet med vad i motionen
anförts,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att stöd till skärgårdstrafik skall
utgå från det av oss föreslagna anslaget G
10. Landsbygdsutveckling,
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av och nivån på
transportstödet,4]
22. att riksdagen beslutar att medel över tolfte
huvudtiteln G Regional utveckling anvisas i enlighet med
vad som förordas i motionen.
Stockholm den 25 januari 1991
Börje Hörnlund (c)
Per-Ola Eriksson (c)
Kersti Johansson (c)
Göran Engström (c)
Roland Larsson (c)
Gunhild Bolander (c)
Kjell Ericsson (c)
Ivar Franzén (c)
Håkan Hansson (c)
Jan Hyttring (c)
Sven-Olof Petersson (c)
Marianne Andersson (c)
i Vårgårda
1 1990/91:K625
2 1990/91:Bo331
3 1990/91:N355
4 1990/91:T261
5 1990/91:Jo280
6 1990/91:Kr351
7 1990/91:Fi317
8 1990/91:Sk426