Västernorrland är det län som drabbats av den största
befolkningsminskningen under 80-talet. Även nu har länet
den svagaste befolkningsutvecklingen. Prognoserna pekar
mot en fortsatt nedgång trots att länet har goda naturliga
förutsättningar och industritradition samt ett strategiskt
gott läge i Mittnorden.
Under den gångna hösten och nu i vinter har
arbetsmarknadssituationen försämrats påtagligt genom ett
flertal företagsnedläggelser, vilket lett till att 3,5 procent är
arbetslösa.
Anledningar till den negativa utvecklingen i
Västernorrland är bl.a. bristfällig infrastruktur i form av
vägar, övriga kommunikationer och högre utbildning. Trots
upprepade framställningar från länsstyrelsen och från
politiska företrädare för länet har det inte varit möjligt att
få regering och riksdagsmajoritet att göra erforderliga
satsningar på Västernorrland.
Under årets allmänna motionstid har centerpartiet --
liksom tidigare år -- i form av parti- och kommittémotioner
lagt fram ett flertal motioner med krav på insatser och
inriktning av politiken så att förutsättningarna för bl.a.
Västernorrland skulle bli bättre. I enskilda motioner har vi
förslagit olika satsningar som speciellt gäller
Västernorrland.
Det behövs en helhetssyn för att vända utvecklingen i
Västernorrland så att detta län får en med övriga län
jämförbar befolknings- och sysselsättningsutveckling. Vi
föreslår därför att riksdagen skall begära att regeringen i
samarbete med länsstyrelsen utarbetar program för samlade
insatser syftande till en positiv utveckling även av detta län.
Befolkningsminskningen med 8.000 under 80-talet
Västernorrlands befolkning minskade under 80-talet
med nära 8 000 personer, vilket var den största minskningen
av alla län. Även nu när alla län ökar har Västernorrland
den svagaste befolkningsutvecklingen. Dessutom kan
noteras att ökningen -- drygt 600 personer -- under l990
uppstått på grund av ett flyttningsöverskott från utlandet (i
stor utsträckning flyktingar) på drygt 1 300 personer.
Alla länets sju kommuner minskade i befolkning under
80-talet, vilket visar att hela länet haft problem även om de
är mest påtagliga i länets inland.
Utflyttningen av ungdomar, främst kvinnor, ger länet en
snedvriden både åldersstruktur och könsfördelning.
3,5 procents arbetslöshet
Västernorrland står nu inför exceptionella svårigheter i
form av stora industrinedläggningar. Under det senaste året
har bl.a Casco Nobels kiselsmältverk i Ljungaverk, Hagraf
i Härnösand, Saab i Kramfors, MoDo:s klorfabrik i Domsjö
och SCA:s pappersbruk i Matfors lagts ned. Tillsammans
med övriga industrinedläggningar innebär det bortfall av
cirka 1 500 arbetstillfällen. Många ytterligare industrier och
andra verksamheter planerar avsevärda inskränkningar och
vissa hotas av nedläggning.
Även inom den offentliga verksamheten sker
neddragningar. I Sollefteå kommer t.ex. 120 arbetstillfällen
att försvinna när T 3 läggs ned. Minskade
försvarsbeställningar kommer att drabba främst företag i
Örnsköldsvik.
Vid årsskiftet hade arbetslösheten i länet ökat till 5 500
personer vilket motsvarar 3,5 procent. Antalet lediga jobb
har från mars l990 till december minskat från 4 117 till 737.
Prognoserna både för den kortsiktiga och långsiktiga
utvecklingen i Västernorrland är illavarslande.
Näringslivets strukturomvandling är en bidragande
orsak till nedgången. Bristerna i infrastrukturen torde vara
den viktigaste orsaken till att inte tillräckligt många nya
arbetstillfällen tillkommit inom nya och expansiva
branscher som kompensation för minskningarna inom de
traditionella basnäringarna i länet.
Det är helt enkelt nödvändigt att erforderliga åtgärder
sätts in för att vända utvecklingen.
Bristfällig infrastruktur utvecklingshinder
Västernorrland har goda utvecklingsmöjligheter med
sina goda förutsättningar inom bl.a. skogs- och
verkstadsindustri, kemisk industri, högteknologisk
utveckling, energiutvinning, jord- och skogsbruk samt
turism och statlig förvaltning. Länets centrala läge mitt i
Sverige och i Mittnorden utgör även värden som borde
kunna vara en tillgång för länets utveckling.
Förklaringen till att Västernorrland drabbats hårdare av
näringslivets strukturomvandling än andra län anses vara
den inte tillräckligt utvecklade infrastrukturen. I
länsstyrelsens nyligen avlämnade rapport som skall utgöra
underlag för utvecklingsarbetet i länet fastslås: ''På trettio
år har inte några beydande investeringar i infrastruktur
gjorts i Västernorrlands län. Under en följd av år har vi
kunnat iaktta en omstrukturering av statlig verksamhet till
Västernorrlands läns nackdel. Staten har gått före i en
strukturförändring som inte kan sägas ha inneburit annat än
resursförluster för vårt län. 'Det satsas inte på
Västernorrland' är ett allmänt omdöme, inte minst från
näringslivets sida.''
Vad gäller infrastrukturen är det främst vägar och
kommunikationer i övrigt samt högre utbildning och
forskning som uppvisar sådana brister att de hindrar den
erforderliga förnyelsen inom länets näringsliv.
Vägstandarden i Västernorrland är den lägsta i
landet mätt i andel belagda vägar och vägar med nedsatt
axeltryck. Vad gäller den mest trafikerade vägen, E 4, har
den inte i någon annan del av Sverige så låg standard som
inom Västernorrland. E 4 passerar centrum i både
Sundsvall och Örnsköldsvik och medför i båda dessa stora
centralorter allvarliga miljöproblem och dessutom stora
miljörisker vid transporter av farligt gods.
Resurserna för underhåll av länets vägnät är helt
otillräckliga för att ens uppehålla nuvarande standard.
I en motion krävde vi i fjol ett ''vägpaket'' för satsningar
på Västernorrlands vägar. Eftersom vårt krav avvisades har
vi i år återkommit med ett motsvarande.
Järnvägsförbindelserna borde kunna vara mycket
bättre inom samt till och från Västernorrland. Sträckan
Sundsvall--Långsele har överförts från stomlinjenätet till
länsjärnväg. Persontrafiken Sundsvall--Ånge har nästan
helt upphört. Den snabbtågsförbindelse från Sundsvall --
eller helst från Härnösand -- till Stockholm som skulle
betyda så mycket för främst Norrlandskustens utveckling
har på grund av för små järnvägsinvesteringar försenats. De
seriösa undersökningarna av förutsättningarna för och
effekterna av en förlängd ostkustbana, Botniabanan, från
Kramfors till Umeå har av kommunikationsministern
betecknats som orealistiska.
En upprustning -- och viss nybyggnad -- av järnvägsnätet
och utveckling av järnvägstrafiken skulle ha stor betydelse
för Västernorrlands utveckling.
Centerns budgetalternativ innebär större satsningar på
vägar och järnvägar. Ett genomförande av centerkraven
skulle möjliggöra förbättringar och tidigareläggning av för
Västernorrlands viktiga projekt.
I särskilda motioner har vi krävt dels satsning på
snabbtågsförbindelsen, dels fortsatt arbete med projektet
Botniabanan.
Högre utbildning och forskning har inte tillräcklig
omfattning i Västernorrland för att bidra till den
erforderliga förnyelsen av länets näringsliv. I ingen annan
del av vårt land är avståndet till en teknisk högskola så stort
som i Västernorrland. En alltför låg andel av ungdomarna
från Västernorrland går vidare till högskolestudier.
Högskoleverksamheten i Västernorrland behöver
byggas ut och fasta forskningsresurser tillföras. Vi har
därför i år upprepat kravet på att högskoleverksamheten i
Västernorrland tillsammans med verksamheten i Jämtlands
län skall utvecklas till ett decentraliserat mittsvenskt
universitet under 90-talet. Motsvarande krav framförs i år --
liksom i fjol- i centerns partimotion.
Statliga lokaliseringar nödvändiga
Genom utlokaliseringar under 70-talet tillfördes länet
många arbetstillfällen och fick en vidgad arbetsmarknad.
Den fortgående rationaliseringen inom de statliga verken
och annan statlig verksamhet minskar numera
sysselsättningen även inom denna sektor. För att motverka
detta är det viktigt att ytterligare uppgifter kan tillföras
verksamheterna i Västernorrland och att nya myndigheter
och motsvarande lokaliseras till länet.
Staten måste både av solidariska skäl och i egenskap av
stor arbetsgivare ta sitt ansvar och verka för att kompensera
Västernorrland för sysselsättningsbortfall.
Under många år har det varit svårt att få gehör för krav
på lokaliseringar till länet, trots länets behov och trots att
skogslänen, enligt riksdagsbeslut, skall komma i första hand
vid lokaliseringar av nya eller expanderande statliga
verksamheter.
I en särskild motion har vi krävt ett nytt och förstärkt
uttalande om vikten av att detta riksdagsuttalande
efterlevs.
I flera motioner har vi föreslagit olika lokaliseringar till
Västernorrland av nya verksamheter och utveckling av vissa
verksamheter som finns i länet.
Inlandet har de största problemen
Inlandet i länet har drabbats hårdast av
befolkningsminskningar och fått en mycket ogynnsam
åldersstruktur. För att rädda inlandet behövs omfattande
och kraftfulla åtgärder både i form av gynnsammare regler
för inlandet för att kompensera brist på allsidig
arbetsmarknad, service och kulturella utbud. Dessutom
fordras medvetna lokaliseringsåtgärder för att
samhälleliga -- och så långt möjligt även privata
verksamheter -- skall förläggas till inlandet.
Jord- och skogsbruk har avgörande betydelse för att
inlandet och andra landsbygdsområden skall bevaras
levande. Det är nu bl.a. viktigt att Norrlandsstödet räknas
upp så att den nedåtgående tendensen i
jordbruksproduktionen i norra Sverige stoppas upp.
För landsbygdsutvecklingen har centern föreslagit
speciella medel. Dessutom har centern krävt förändringar i
de nya skatteregler som missgynnar landsbygden. Centerns
krav på satsningar på bl a bioenergi bör ge Västernorrland
tillskott av arbetstillfällen på landsbygden.
Våra motionskrav gällande Västernorrland
Under årets allmänna motionstid har vi tillsammans eller
var för sig eller tillsammans med andra medmotionärer
väckt ett flertal motioner med krav av särskild betydelse för
Västernorrland, nämligen
Utbildning och kultur utveckla ett mittsvenskt
universitet under 90-talet med högskolorna i
Sundsvall/Härnösand och Östersund som bas behålla
utbildning i teologi i Härnösand behålla anslaget till
Riksteatern
Utveckling av statliga verksamheter utveckling av
verksamheten vid SVAR i Ramsele lokalisering av
mikrofilmning av kyrkobokföringsarkiven till Ljungaverk
lokalisering av skoladministrativ enhet till Härnösand
lokalisering av vägverkets regionkontor till Härnösand
utbyggnad av landsarkivet i Härnösand utvidgning av
verksamheten vid patentverkets bolagsbyrå i Sundsvall
placering och underhåll av tre isbrytare i Härnösand
behålla tullexpeditionen i Örnsköldsvik behålla
tullorganisationen med tullkammare i Sundsvall
Kommunikationer snabbtåg Sundsvall--Stockholm
fortsatt planering för Bothniabanan ''vägpaket'' för
Västernorrland
Landbygd m m högre anslag för kalkning i Norrland
veterinärsituationen i Norrland fortsatt statligt stöd till
mineraljakten
Fordras samlade insatser
I länsstyrelsens tidigare nämnda just avlämnade rapport
betecknas Västernorrland som ''något av det glömda länet''.
Det har under 80-talet varit svårt att få gehör för krav från
Västernorrland trots den starkt negativa utvecklingen.
Mot bakgrund av den utveckling som varit, den nu
aktuella situationen och den utveckling som sker är det
enligt vår mening nödvändigt att riksdagen i ett uttalande
fastslår att samlade, omfattande och verkningsfulla insatser
måste göras för Västernorrlands län. Det fordras såväl
insatser för att bemästra den akuta krisen med
företagsnedläggningar och hög arbetslöshet som åtgärder,
t.ex. infrastrukturella satsningar, för att Västernorrland
långsiktigt skall få en med övriga landet jämförbar
utveckling.
Länsstyrelsen har genom ambitiösa program visat vad
som behöver göras, men det är på central nivå resurserna
finns och besluten måste fattas. Det är mot denna bakgrund
vi i denna motion översiktligt pekat på situationen i
Västernorrland och begär ett riksdagsuttalande.
Västernorrland är inte ett tärande län. Nettoexporten
från länets industrier är mycket stor liksom
elkraftproduktionen varav nära 5 tWh levereras till andra
delar av vårt land.
Det är alltså inte en uppoffring för övriga landet att satsa
på Västernorrland. Med Västernorrlands produktion och
produktionsmöjligheter är erforderliga satsningar där i
stället att optimalt -- och för hela landets bästa -- utnyttja de
förutsättningar som där finns.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om nödvändigheten av samlade
insatser syftande till att Västernorrland skall få en
utveckling motsvarande övriga landet.
Stockholm den 25 januari l991
Martin Olsson (c)
Görel Thurdin (c)