Före 1990 års regionalpolitiska beslut tillhörde Gotland stödområde C. Då stödområdena kraftigt minskades upphörde denna generella möjlighet till bland annat lokaliseringsstöd. Genom att man vid reduceringen av utvecklingsfondernas finansieringskapital följt riksdagens indelning i stödområden har de medel utvecklingsfonden på Gotland disponerar till sådana ändamål väsentligt minskat.
Den särskilda och problematiska näringslivsstrukturen kvarstår dock med stor andel arbetande inom den krympande jord- och skogsbrukssektorn och liten andel inom tillverkningsindustrin. Den offentliga verksamheten som i dag är föremål för besparingar och indragna arbetstillfällen är också ovanligt stor i länet.
Efter en tid av relativ stabilitet har en väsentlig försämring av den gotländska arbetsmarknaden inträtt sedan slutet av förra året. Arbetslösheten som för närvarande är mellan tre och fyra procent stiger och 170 varsel är lagda fram till och med första halvan av januari. Närheten till den stora arbetsmarknaden i och kring Stockholm är på grund av transportsituationen svår att utnyttja. Då flyget är det enda transportmedel som står till buds är dagpendling utesluten för de allra flesta.
Stora statliga ansträngningar har gjorts för att skapa en bärkraftig infrastruktur i länet. Vi kan nämna hamn- och flygplatsinvesteringar, högskoleutbildning, m.m. För att dessa investeringar skall kunna utnyttjas även i fortsättningen krävs bättre möjligheter till regionalpolitiskt stöd än som för närvarande föreligger.
Gotland är ett av Sveriges viktigaste turistlän. Förutom de ca 2 000 arbetstillfällen turismen skapar bildar den underlag för service som också kommer de åretruntboende till del och därmed bidrar till att hålla landsbygden levande.
Sistlidna sommar minskade turismen i hela landet men minskningen var större på Gotland. Antalet övernattningar som i riket minskade med 5 % under sommarmånaderna 1990 minskade på Gotland med 16 %. Inför kommande säsong ser antalet ut att ytterligare gå ner. I mitten av januari uppvisade antalet inbokningar hos öns största bokningsföretag en 20-procentig minskning jämfört med samma tid föregående år. En del av minskningen kan antas bero på osäkerhet om skattereformens effekter och komma att kompenseras senare. Beredskap måste dock finnas för att förändringen kvarstår samt för att möta den minskning som redan skett.
Turismen på Gotland kännetecknas av en kort säsong och stort beroende av begränsade transportalternativ. Kostnaderna i gotlandstrafiken ökade i och med årsskiftet kraftigt. För den gotlandssemestrande tvåbarnsfamiljen som med bil reser till Gotland under högtrafik ökar priset i sommar med 37 % jämfört med förra sommaren. Redan tidigare var kostnadsläget i gotlandstrafiken för högt. En tidigare ökning av antalet resande bröts 1990. Hela den svenska turismen har i jämförelse med utlandsturismen fått en sämre konkurrenssituation genom att moms utgår endast på resor inom landet.
Gotlands gamla huvudnäring, jordbruket, sysselsätter fortfarande nära 15 % av de förvärvsarbetande och överstiger därmed knappt andelen industrisysselsatta. Detta förhållande är unikt i landet. Omställningen inom jordbruket får därför en mycket större direkt effekt på Gotland än i andra län samtidigt som industrisektorn är liten och dessutom till ungefär en tredjedel beroende av jordbruksprodukter.
En del av det gotländska jordbruket och den gotländska livsmedelsindustrin som hitills skyddats av regionalpolitiska skäl är sockerframställningen. Detta skydd föreslås nu upphöra och Gotland kommer därmed att inom ett antal år, beroende på omställningstidens längd, ställas inför en ytterligare påfrestning. Den gotländska arbetsmarknaden i övrigt kan inte fånga upp en stor grupp friställda lantbrukare och livsmedelsarbetare.
I andra delar av landet har vid många tillfällen särskilda stödinsatser gjorts då arbetsmarknaden kraftigt påverkats av olika skäl. Gotland står nu inför en liknande situation genom omställningen av jordbruket.
Genom att dessa svårigheter kommer för både turismen och jord- och skogsbruket samtidigt blir påfrestningarna på den gotländska arbetsmarknaden stora. Förutom de arbetsmarknadspolitiska åtgärder som måste tillgripas i ett akut skede framstår behovet av långsiktiga strategiska insatser som allt tydligare. För att möta detta behov krävs regionalpolitiska insatser. En sådan insats kan vara inplacering i stödområde två, åtminstone under den tid som behövs för att komma tillrätta med de omstruktureringsproblem vi nu möter. Generella eller specialriktade stöd särskilt anpassade efter Gotlands specifika svårigheter kan också vara en möjlighet. Arbetsmarknadsutskottet bör, med hänsyn till den utveckling man kan iaktta framöver, pröva vilka vägar som kan vara lämpliga för regionalpolitiska insatser inom Gotlands län.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av regionalpolitiska åtgärder för Gotland.
Stockholm den 25 januari 1991 Ulla Pettersson (s) Bengt Kronblad (s)