Motion till riksdagen
1990/91:A481
av Anders G Högmark m.fl. (m)

Regional utveckling i sydöstra Sverige


I det samarbete som nu allt mer växer fram i Europa
intar regionbegreppet en central roll. Man talar inte bara
om ett samarbete mellan nationer utan också mellan
regionerna i Europa. Det finns klara historiska traditioner
bakom detta synsätt. I flera delar av Europa är det mer
naturligt att tänka i regioner än att tänka i nationalstater.
Det är troligt att detta synsätt också i allt högre utsträckning
kommer att avsätta sina spår i det framtida
Europasamarbetet.
Vi kommer därför med all sannolikhet att se två
utvecklingslinjer. Den ena går utifrån en ökad integrering
totalt i Europa. Den andra linjen går utifrån att olika
regioner i olika stater samverkar direkt över
nationsgränserna mellan varandra. Detta ger intressanta
utvecklingsmöjligheter för flera regioner i Sverige. Det
finns anledning att tro att inte minst Sydsverige kommer att
gynnas av en sådan utveckling. Närheten till kontinenten,
vilken förstärks av framtida fasta förbindelser över Öresund
och på sikt även mellan danska öarna och kontinenten,
kommer att förstärka detta. Det är inte osannolikt att
Stockholm--Mälardalens mycket kraftiga dominans i
Sverige, något kommer att reduceras till förmån för en
kraftigare utveckling i Sydsverige då med Örestadsregionen
som ett givet centrum.
För sydöstra Sverige innebär denna utveckling både hot
och framtidsmöjligheter. Vi vet av erfarenhet att ett antal
faktorer har avgörande betydelse för en regions
utvecklingskraft. Även i framtiden kommer riksdag och
regering att fatta ett antal politiska beslut inom flera
politiska områden som kommer att få konsekvenser för den
regionala utvecklingen i olika delar av landet. Det är då
viktigt att beakta hur dessa beslut var för sig och i
samverkan påverkar den regionala utvecklingen i olika
delar av landet.
Några faktorer är som sagts centrala för en regions
utveckling. Bland dessa kan nämnas närhet och
tillgänglighet d.v.s. tillgång till goda kommunikationer.
En regions allmänna kunskaps- och kompetensnivå är en
annan strategisk faktor för den framtida utvecklingen. Ett
väl utvecklat utbildningssystem är därför av central
betydelse.
Ett allmänt gott relativt kostnadsläge innebär givna
fördelar, liksom en attraktiv boende- och livsmiljö.
Mångfald, öppenhet och kreativitet ger sammantaget en
region påtagliga fördelar i samspelet med andra regioner.
I det framtida Europa med regioner i samarbete är det
viktigt att varje region utvecklar sin särart, kompetens och
profil. Med denna som bas kan man sedan bilda nätverk
med andra regioner ute i Europa över nationsgränserna.
Det är ett nationellt intresse att många regioner i Sverige
har en grundläggande struktur som möjliggör denna typ av
mellanregionalt samarbete ute i Europa. Genom
interregionala kontaktnät skapas sedan en allt fastare
struktur i morgondagens Europa till gagn för fredlig
utveckling, samförstånd och förståelse för olika kulturers
särart men också gemensamma referenspunkter. Här finns
alltså ett fruktbart spänningsfält mellan, å ena sidan
regionens krav på den nationella nivån, å andra sidan
regionens intresse av självständighet och frihet för att
utveckla sin särart och sina nätverk gentemot andra
regioner i andra stater.
Utvecklingen i Sydostsverige har under ett antal
årtionden präglats av viss stagnation. Riksdagen har bl.a.
när den har behandlat regionalpolitikens riktlinjer och
framtida inriktning vid ett par tillfällen just pekat på detta
och behovet av insatser i sydöstra Sverige. Glädjande nog
tycks en vändning kommit till stånd. Flera initiativ har nu
tagits för att samarbeta över länsgränserna för att på så sätt
uppnå ökad slagkraft och på så sätt ge bättre förutsättningar
för en framtida positiv utveckling. Arbetet är nu inriktat på
att utveckla just de faktorer som är centrala för den
regionala utvecklingen vilka vi har pekat på ovan.
Det är angeläget att kommunikationerna förbättras
såväl inom regionen som utåt mot andra regioner. Vägarna
E4, E66, R23 och R25 är viktiga kommunikationslänkar i
dessa sammanhang. Stambanan och kust-till-kust-banan är
delar i det nationella järnvägsstambanenätet. I den
kraftfulla satsning på infrastruktur som nu behövs under
1990-talet måste det finnas utrymme för kraftfulla
satsningar på detta vägnät. Det förslag som Moderata
Samlingspartiet lägger i en partimotion till årets riksmöte
om kraftigt höjda anslag till att bygga en förbättrad
infrastruktur skapar bättre förutsättningar för detta.
Den högre utbildningen måste successivt byggas ut inom
regionen. I ett sådant utbyggnadsarbete bör kvalitet,
mångfald och internationalisering vara centrala vägledande
begrepp. Ett nätverksuniversitet sydost bör under 1990-
talet kunna förverkligas.
Ett dynamiskt, mångskiftande och ekonomiskt starkt
näringsliv utgör basen för ekonomiskt välstånd i varje
region. I sydostregionen är småföretagsamheten sällsynt väl
utvecklad. Det är en första rangens uppgift för den
nationella politiken att ge detta näringsliv goda
utvecklingsbetingelser genom en framsynt och långsiktig
ekonomisk politik och en internationellt anpassad
skattepolitik. Sänkta arbetsgivaravgifter, borttagande av
förmögenhetsskatt på arbetande kapital i företag är
exempel i denna riktning. Avregleringar av de offentliga
vård- och servicemonopolen skulle dessutom ge ytterligare
intressanta marknader för en livaktig småföretagsamhet där
inte minst kvinnor kunde få utveckla sin kompetens inom
olika yrkesområden.
För denna sydsvenska region utgör skogen och
skogsnäringen en utomordentlig central näringsgren. Den
ger förutsättning för ett spritt befolkningsmönster och en
levande landsbygd. Skogsnäringen ger vidare sysselsättning
och stora exportintäkter. Skogsnäringen bör också i
framtiden kunna ge allt större tillskott i form av
energiråvaror s.k. biobränslen, till gagn för den nationella
energihushållningen. Ett borttagande av
skogsvårdsavgiften och slopande av träfiberlagen skulle
skapa bättre förutsättningar för skogsnäringens utveckling.
Med Moderata Samlingspartiets förslag om
koldioxidbaserad energiråvarubeskattning skulle
biobränslena få utomordentligt goda betingelser. Allt detta
skulle sammantaget på ett kraftfullt sätt gynna den
regionala utvecklingen i sydost.
Om mångfald, kvalitet och internationalisering kunde
stå som vägledande begrepp när det gäller den högre
utbildningen så gäller det i lika hög grad kulturlivet.
Betydelsen av det kreativa klimatet och det rika kulturlivet
kan icke nog understrykas. De nationella budgetmedel som
tilldelas olika kulturinstitutioner utanför
storstadsregionerna är anmärkningsvärt snålt tilltagna. Det
måste vara ett nationellt intresse att nationella budgetmedel
sprids över hela Sverige och ger förutsättningar för ett rikt
kulturliv i hela landet. Detta står inte i något som helst
motsatsförhållande till att regionerna sedan själva utvecklar
sin regionala och kulturella särart. Snarare skapar en sådan
tilldelning av medel bättre förutsättningar att ge mångfald
och variation åt hela Sveriges kulturliv.
Sydostregionen har många andra kvaliteter som
framgångsrikt går att utveckla i ett framtida samarbete i
regionernas Europa. Ett sådant är exempelvis den växande
turismen. Med vår rika natur, långa kustområden och
närhet till kontinenten och dess stora
befolkningskoncentrationer finns här en given marknad för
en expanderande turistnäring. Detta under förutsättning att
vi kan hålla ett rimligt kostnadsläge som den internationella
turismen kan acceptera samt plan- och byggregler som ej
försvårar denna utveckling.
Det ökade Europasamarbetet borde kunna ge
Sydsverige goda utvecklingsbetingelser. Det är angeläget
att man genom nationella beslut i riksdag och regering på
allt sätt understödjer denna tillväxtkraft genom väl avvägda
beslut och maximalt drar nytta av de möjligheter som ett
samarbete i regionernas Europa kan ge.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om betydelsen av nationella
satsningar i syfte att utveckla Sydostsverige i enlighet med
de riktlinjer för regionalpolitiken riksdagen uttalat sig för.

Stockholm den 24 januari 1991

Anders G Högmark (m)

Bertil Danielsson (m)

Karl-Gösta Svenson (m)