För snart ett år sedan tog riksdagen ett beslut där
Jämtlands län splittrades på flera stödområden.
Härjedalen, vissa delar av Krokom och Strömsunds
kommun samt Ragunda placerades i stödområde 1 medan
Åre och Bräcke och resterande delar av Krokom hamnade
i stödområde 2. Östersunds kommun placerades utanför
stödområdesindelningen.
Detta har emellertid visat sig vara mindre lyckosamt.
Konkurrensen mellan företag i samma bransch i olika
kommuner blir snedvriden. Turismen är ett sådant exempel.
Åre kommun, en typisk glesbygd med undantag av tätorten
Åre, har samma struktur på sina små familjeföretag som
Härjedalen. Båda kommunerna är beroende av sina
turistföretag och gränsar intill varandra. Det är enkelt att
förstå att konkurrenssituationen blir ytterst orättvis om det
ena familjeföretaget får 10 % nedsättning av
arbetsgivaravgiften och det andra ingen alls. Situationen är
densamma i Krokoms kommun. Här går gränsen mellan
stödområdena, rakt igenom kommunen.
Bräcke kommun har under lång tid, i många
sammanhang, likställts med kommuner i stödområde A -- i
dag område 1. Regeringen gjorde ett sådant uttalande som
fick till följd att ansökningar om lokaliseringsstöd har
behandlats efter dessa riktlinjer. Trots detta placerades inte
Bräcke i stödområde 1. Det bör uppmärksammas att
förhållandena i kommunen inte har förändrats.
Utvecklingen i Bräcke visar att effekten av riksdagens
beslut har påverkat företagen i kommunen mycket negativt.
Bräcke har de senaste åren drabbats av
industrinedläggningar vilket inneburit friställningar av flera
hundra anställda.
Placeringen i stödområde 2, som inte medför någon
sänkning av arbetskraftskostnaderna, innebär en betydande
konkurrenssnedvridning för företag i Bräcke kommun
gentemot företag i angränsande kommuner, Ragunda och
Berg.
I praktiken innebär detta att viljan till utveckling och
expansion hos företagarna i Bräcke kraftigt minskat. Det
har redan skett nedskärningar av verksamheter.
Genom en enkätundersökning bland kommunens
företagare framkom detta tydligt. Vissa
företagsexpansioner uteblev medan andra företag
överväger flyttning till grannkommunen. Ett företag
minskade sin arbetsstyrka och lade över en del av
tillverkningen på legoarbete i grannkommunen.
Helt orimliga situationer kan uppstå. Som exempel kan
nämnas Lövuddens sågverk i Bräcke som transporterar
huvuddelen av sin produktion till Lungviksterminalen i
Östersund. Virket passerar därvid Jämtlamell, ett annat
företag i branschen som ligger i Ragunda kommun som
åtnjuter de regionalpolitiska favörerna i stödområde 1.
Sådana ohållbara situationer uppstår i ett inlandslän som
Jämtland där alla kommuner i allt väsentligt har likartade
förhållanden. Det borde vara en självklarhet att betrakta
hela länet som en enhet med undantag av tätorten
Östersund.
Generella lättnader är ett mera verksamt
regionalpolitiskt medel än selektiva stöd och bidrag som är
riktade till företagen. En förutsättning är dock att
insatserna omfattar hela den region som har
konkurrensnackdelar gentemot övriga landet. Det yttersta
syftet med regionalpolitiska insatser är att utjämna
skillnader mellan ett lands regioner för att åstadkomma så
likvärdiga förhållanden som möjligt.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
hela Jämtlands län bör hänföras till stödområde 1 med
undantag av tätorten Östersund.
Stockholm den 25 januari 1991
Ingrid Hemmingsson (m)