Regeringen föreslår att svenska fackliga organisationer skall få möjlighet att vidta stridsåtgärder mot arbetsgivare som är bundna av kollektivavtal, men som inte omfattas av MBL.
I dagsläget har inte fackföreningar rätt att vidta stridsåtgärder, t.ex blockad, mot arbetsgivare som är bundna av kollektivavtal, vare sig de är svenska eller utländska. Det är ett rättsläge som harmonierar väl med EG-rättens krav på likabehandling.
Folkpartiet liberalerna och centerpartiet anser att det är felaktigt att inför en ansökan om medlemskap i EG vidta åtgärder som skiljer ut Sverige från övriga Europa. Ett omfattande anpassningsarbete pågår och steg bör ej tas i motsatt riktning. Vi anser att man bör ägna sig åt att harmonisera våra lagar till EG-rätten och inte skapa nya lagar som står i strid med denna.
Medbestämmandelagens regler, om t.ex. fredsplikt, ska enligt regeringens förslag inte gälla för utländska arbetsgivare som verkar kortare tid i Sverige. Det handlar i praktiken främst om sjöfart och entreprenadverksamhet.
De svenska fackföreningarna ska få rätt att sätta ett fartyg i blockad för att få arbetsgivaren att frångå sitt eget kollektivavtal och istället tillämpa sådana löner och andra villkor som är brukliga i Sverige. Några skäl skall facket inte behöva redovisa i anslutning till blockadbeslutet, i enlighet med de regler som redan finns för arbetsplatser som inte har kollektivavtal.
Detta innebär att svenska fackföreningar skall få avgöra om t.ex. en portugisisk fackförening förhandlat sig till en tillräckligt hög lön. Farhågor finns om att den av regeringen föreslagna regeln kan missbrukas så att i stort sett alla utländska fartyg med icke-svenska kollektivavtal blir möjliga att blockera av fackföreningarna.
Regeringen har hävdat att lagändringen är i linje med en dom i EG-domstolen, det s.k. Rush Portuguesamålet. Vi är inte övertygade om att regeringens slutsatser är korrekta. Rush-målet och de bestämmelser som regeringen hänvisar till bland EG-länderna gäller uteslutande lagar eller kollektivavtal som upphöjts till allmängiltiga, dvs upphöjts till lag. En stat kan kräva att utländska företagare följer landets egna lagar. Det är helt i enlighet med EG-rätten. Regeringens förslag däremot bygger på att fackföreningarna efter eget godtycke ska vidta stridsåtgärder mot berörda arbetsgivare, som redan är bundna av kollektivavtal. Att detta skulle godtas av EG- domstolen är mycket svårt att tro.
Regeringens förslag är också diskutabelt utifrån ståndpunkten att länder bör respektera varandras lagstiftning och civilrättsliga avtal.
Förslaget kommer vidare att få orimliga konsekvenser för de berörda arbetsgivarna. Ett fartyg som är registrerat i Portugal och vars enda bindning till Sverige är att man lastat av i Göteborg kan bli påtvingat ett svenskt kollektivavtal som sedan gäller tills vidare. Att det portugisiska facket eller besättningen redan förhandlat fram ett avtal spelar ingen roll -- det svenska avtalet gäller.
Folkpartiet liberalerna och centern har vid ett flertal tillfällen, senast i 1990/91:AU6, reserverat sig för att en arbetsrättslig utredning genomförs. Lagstiftningen är stelbent och leder i vissa fall till byråkrati och centralstyrning. Den nu gällande lagstiftningen härstammar från 1970-talet. Sedan dess har mycket skett på området, vilket gör att behovet av en total översyn är stort. De frågor som nu tas upp i propositionen gör att kravet på en total översyn stärks. Bl.a. den osäkerhet som råder om svensk arbetsrätt kontra EG:s lagstiftning föranleder att vi föreslår att en utredning om dessa frågor tillsätts snarast.
Regeringen skriver i sin proposition att förslaget är ett led i kampen för internationell solidaritet. Vi anser att regeringen har en egenartad syn på internationell solidaritet. Det kan inte vara ett led i internationell solidaritet att göra besättningar från utvecklingsländer som t.ex. Filippinerna arbetslösa. Lika lite kan en lag som innebär att man kränker andras kollektivavtal bidra till en positiv utveckling i dessa länder.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag om ändring i i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en arbetsrättsutredning.
Stockholm den 16 april 1991 Elver Jonsson (fp) Börje Hörnlund (c)