Västmanland är ett län med stora variationer. I länets
södra del finns Mälarlandskapets stora slättområden med
insprängda lummiga hagar och lövskogar. Därefter kommer
mellanbygden med omväxlande jord och skog. Länets norra
del, med de skogrika kommunerna Fagersta, Norberg och
Skinnskatteberg, räknas till Bergslagen.
Befolkningsutveckling
Västmanland har alltsedan början av 1970-talet fram till
slutet av 1980-talet haft en vikande befolkningsutveckling i
jämförelse med riket i sin helhet.
Under perioden 1980-1988 var den sammanlagda
befolkningsminskningen 4 000
invånvare. År 1980 hade länet över 259 000
invånare; vid årsskiftet 1988/89 ca 255 000.
Under
1988 redovisade Västmanlands län för första
gången på många år en befolkningsökning. Vid en närmare
analys visade sig befolkningsökningen bero dels på
födelseöverskott, dels på stor inflyttning från utlandet. Den
inrikes omflyttningen var --669 personer, dvs.
Västmanlands län förlorade netto 669 personer till övriga
län i riket.
År 1989 gav också en befolkningsökning, som berodde
på födelseöverskott och stor inflyttning från utlandet.
Västmanlands län förlorade 1989 netto 735 personer till
övriga län i riket.
Under år 1990 fortsatte befolkningsökningen, som också
detta år berodde på födelseöverskott och stor inflyttning
från utlandet. Fortfarande har Västmanlands län
flyttningsförluster till annat län i riket. För 1990 förlorade
länet enligt preliminära siffor 452 personer netto till övriga
län i riket.
Länets befolkningsökning under de allra senaste åren
beror alltså på födelseöverskott och stor inflyttning från
utlandet.
Stora flyttningsförluster till andra län
Västmanland har varje år sedan 1972 förlorat invånare
till andra län, dvs. länet har ett negativt inrikes
flyttningsnetto. Genom flyttningsstudier har kartlagts
flyttningsströmmarna. Hur dess flyttningsströmmar går
mellan Västmanlands län och övriga län redovisas i figur 2.
Som framgår av figur 2 förlorar Västmanlands län i första
hand till de mycket expansiva Stockholms- och
Uppsalaregionerna. Men även flyttningsförlusterna till
Västsverige är stora.
Orsakerna till det negativa flyttningsnettot har kartlagts.
Utbildnings- och arbetskäl är avgörande faktorer vid en
flyttning från länet. Industrisysselsättningen har sviktat
alltsedan början av 1970-talet. Många västmanländska
bruksorter har drabbats hårt av industrinedläggelse eller
kraftiga personalneddragningar inom industrin. Likaså har
antalet sysselsatta inom jord- och skogsbruket hela tiden
minskat. Det livsmedelspolitiska beslutet som togs i juni
1990 kommer att medföra ytterligare stora förändringar för
det västmanländska jordbruket. Stora arealer måste tas ur
livsmedelsproduktionen och användas för annan
produktion.
Högskolan Eskilstuna/Västerås är landets enda
tvålänshögskola. Alla övriga län med undantag av Gotland,
som dock har egna högskolekurser, har egna högskolor.
Högskolan Eskilstuna/Västerås har ej fått den
utbildningsvolym som är motiverad med hänsyn till att de
två länen, Västmanland och Södermanland, har över 500
000 invånare. Därför tvingas många västmanländska
ungdomar bedriva högskolestudier på annan ort.
Undersökningar visar att många ungdomar stannar kvar vid
universitets- och de stora högskoleorterna efter avlagd
examen.
Vid ett närmare studium av åldersfördelningen bland
dem som flyttar finner man att länet tappar mest i
åldersgruppen 21--30 år. Av dem som flyttat av arbetsskäl är
ca 65--70 % i åldrarna 21--40 år. Det är allvarligt med denna
obalans i flyttningsströmmarna. Som en konsekvens av det
negativa flyttningsnettot, först och främst i åldrarna 21--40
år, kommer antalet personer i familjebildande ålder att
minska och det nuvarande födelseöverskottet kan därför
snabbt komma att sjunka och bli ett födelseunderskott.
Industrisysselsättning
Västmanlands län är ett starkt industrialiserat län.
Industrin har haft, och riskerar att få ytterligare,
strukturproblem. Många västmanländska samhällen är
fortfarande typiska bruksorter som domineras av ett eller
ett fåtal företag.
Stålindustri, metallbearbetande industri, maskin- och
elektroteknisk industri, som dominerar i Västmanland, har
alltsedan mitten av 1970-talet av och till arbetat i en
internationell överkapacitetssituation. I början av 1970-
talet föreföll framtidsutsikterna ljusa för många bruksorter
i Bergslagen. De allra flesta internationella prognoser
pekade entydigt på en fortsatt snabb tillväxt inom
stålområdet. I en rapport (1972) utarbetad av International
Iron and Steel Institute prognosticerades en ca 70 %-ig
ökning av stålförbrukningen fram till 1985.
Framtidsoptimismen inom stålindustrin var stor och många
stålföretag utökade produktionskapaciteten.
Framtiden blev emellertid helt annorlunda. Istället för
en 70 %-ig
ökning fram till 1985 minskade stålförbrukningen
med 10 %
fram till 1985. Överkapaciteten inom stålindustrin var
stor. I ett läge då den svenska kostnadsnivån stiger snabbare
än i våra konkurrentländer drabbas den svenska
stålindustrin särskilt hårt. Vid den nu snabbt annalkande
lågkonjunkturen kan problemen bli mycket allvarliga.
Strukturomvandling och industrinedläggelse kan ta fart igen
i Bergslagslänen.
Det är nödvändigt med en breddning av den industriella
basen i Västmanlands län. Minst lika nödvändig är en
ökning av den privata tjänstesektorn kompletterad med en
ökning av statliga verksamheter. Förändringar tar tid. En
breddning av sysselsättningsmöjligheterna sker inte på 1--2
år utan det är ett långsiktigt målmedvetet arbete, som kan
ta 10--20 år innan ett bestående trendbrott till en för länet
positiv utveckling har åstadkommits.
Bättre kommunikationer nödvändiga
Järnvägen
Regeringen har givit klartecken för en ombyggnad och
modernisering av bansträckningen Kolbäck--Fagersta--
Ludvika, den s k Bergslagspendeln. Det är bra.
Upprustningen kommer att få stor betydelse för
Bergslagen. Tyvärr räcker inte anvisade medel till för att
genomföra och fullfölja upprustningen enligt det
ursprungliga förslaget.
Länstrafiken i Västmanland trafikerar fr o m 89-01-09
sträckorna Västerås--Eskilstuna, Västerås--Sala, Västerås--
Ludvika och Västerås--Arboga med snabba X 10-tåg
med hög komfort.
Men dessa satsningar är inte tillräckliga. Väl utbyggda
järnvägskommunikationer i inre Mälardalen är nödvändiga
för en aktivare lokalisering av verksamheter inom ett stort
geografiskt Mälardals/Bergslagsområde. Därför behövs
Mälarbanan -- en snabbtågsförbindelse Stockholm--
Enköping--Västerås--Köping--Örebro. Behovet av denna
nödvändiga satsning utvecklas närmare i motion
1990/91:T502.
Vägar
Det är mycket betydelsefullt för en region att ha ett väl
fungerande vägnät, med vägar som har en jämn och för sitt
ändamål lämplig standard. De senaste årens
medelstilldelning till Västmanlands län har ej medgivit att
angelägna projekt kunnat genomföras i den takt som varit
nödvändig för regionens utveckling.
I separat motion (1990/91:T309) har påvisats behovet av
särskilda medel för ett fullföljande av upprustningen av
''Räta linjen'', dvs. vägsträckningen Norrköping--
Västerås--Gävle. Vissa återstående vägsträckor måste
snabbt rustas upp, så att ''Räta linjen'' i hela sin sträckning
får en jämn och hög standard. Då slipper
Stockholmsregionen genomgående personbils- och
lastbilstrafik i nord-sydlig riktning.
Ett annat aktuellt vägprojekt är ombyggnaden av E18
Arboga--Köping. I vägverkets senast fastställda flerårsplan
ligger projektet i en obestämd framtid. Det är
otillfredsställande. Projektet har hög angelägenhetsgrad.
Riksväg 70 och riksväg 68 genom länet behöver också rustas
upp eller byggas om på vissa sträckor för att få en jämn och
hög standard.
Anslagen för drift och underhåll av vägar har under flera
år varit för små, vilket medfört eftersläpande underhåll.
Det är nödvändigt med högre anslag till länets vägnät, dels
för att den nuvarande tekniska standarden skall kunna
upprätthållas, dels för att kraftigt förslitna delar av vägnätet
inom rimlig tid skall kunna återföras till en lämplig teknisk
standard. Vägkapitalet måste förvaltas och vidmakthållas.
Alltför många av länets vägar är fortfarande grusvägar; ofta
med bärighetsrestriktioner under tjällossningen.
Utlokalisering av statlig verksamhet
Västmanlands län har inte fått del av någon av de statliga
utlokaliseringar som genomförts under 1970- och 1980-
talen. Västmanland är i detta avseende ett helt bortglömt
län. Länet har inte ens fått någon kompensation för de
nedläggningar av eller nedddragningar i statliga
verksamheter, som drabbat länet. Som exempel kan
nämnas att Västmanlands enda kvarvarande militära
förband, flygflottiljen vid Hässlö utanför Västerås, lades
ned i början på 1980-talet. Om vägverket omorganiseras i
ett antal regioner enligt framtaget förslag borde det vara
självklart att placera huvudkontoret för Östra regionen i
Västerås för att i någon liten mån kompensera
Västmanlands län för att länet inte tidigare fått del av
statliga lokaliseringar.
Stockholmsregionen har stora tillväxtproblem med en
mycket besvärande bostadsbrist. Det borde därför vara
positivt ur Stockholmsområdets synpunkt om statliga
verksamheter lokaliserades utanför den expansiva
Stockholmsregionen. Det är lämpligt att utanför
tillväxtregionerna dels lokalisera nya eller omorganiserade
statliga verksamheter, dels prioritera expanderande
verksamheter framför verksamheter som minskar i
omfattning. Även nya statliga funktioner, som i nuläget kan
tyckas små och obetydliga, skall placeras utanför
tillväxtregionerna. Utredningsuppdrag av olika slag borde
också i större utsträckning än hittills läggas utanför
Stockholmsregionen. Ett systematiskt arbete efter
ovanstående modell borde kunna medverka till att en bättre
regional balans uppnås.
Riksdagen bör därför hos regeringen begära att en plan,
varvid ovan framförda synpunkter kan utgöra ett bra
underlag, skall utarbetas och föreläggas riksdagen. Län som
dels ligger utanför tillväxtregionerna, dels ej erhållit någon
nämnvärd etablering av statlig verksamhet under 1970- och
1980-talen skall prioriteras högst. Till denna grupp hör
Västmanlands län.
Utbildning
Utbildning är en investering för framtiden. Centerpartiet
har under flera år krävt större resurser till skolan.
Centerpartiet har också krävt större satsningar på de
mindre och medelstora högskolorna. Högskolan
Eskilstuna/Västerås, som tillhör denna grupp, är gemensam
högskoleenhet för Västmanland och Södermanland.
Högskolan är landets enda tvålänshögskola. Länen har
tillsammans över 500 000 invånare. Ur rättvisesynpunkt
borde högskolan Eskilstuna/Västerås ha betydligt större
anslag. Högskolan har goda möjligheter att bredda och
fördjupa sin utbildningsprofil. Men anslagen är för små.
Med hänvisning till länets många högteknologiska
industrier borde en ökning och fördjupning av högre
tekniska studier medges och förläggas till Västerås.
Landsbygdsutveckling
En landsomfattande kampanj, Landsbygd 90, har pågått
under några år. Landsbygdskampanjen har inriktats dels
mot regionalpolitiska frågor, dels mot bevarandefrågor.
Ortsbefolkning och kommunledningar har med stor
entusiasm och kreativitet engagerat sig i att utveckla
landsbygden. Men ofta har entusiasmen dämpats genom att
regeringen, statliga myndigheter eller verk har fattat beslut
och/eller vidtagit åtgärder, som direkt motverkar en positiv
utveckling för landsbygden.
Det gäller istället att på ett konstruktivt sätt utnyttja den
entusiasm och kreativitet som hos många landsbygdsbor
blommat upp, inte minst bland kvinnor och ungdomar,
under den landsomfattande kampanjen. Det aktiva arbetet
med att utveckla landsbygden måste fortsätta och
fördjupas.
Västmanland -- län med problem och med
framtidsmöjligheter
Västmanland är ett framtidslän. Men det krävs insatser
för att vända den negativa utveckling, som pågått sedan
början på 1970-talet. Det räcker inte med enstaka
punktinsatser utan det behövs samlade insatser på många
områden för att åstadkomma en varaktig förändring.
Länsborna är starkt medvetna om länets problem. Det
arbetas intensivt på olika nivåer för en positiv utveckling av
länet. Optimismen är fortfarande stor, men för att
åstadkomma en varaktig förändring är det nödvändigt med
insatser från regering och riksdag. Bl.a. måste
kommunikationerna förbättras, den högre utbildningen
måste både fördjupas och breddas och statlig verksamhet
lokaliseras till länet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av åtgärder för en
positiv utveckling av Västmanlands län.
Stockholm den 24 januari 1991
Birger Andersson (c)