Norrbotten är ett län rikt på olika naturresurser; skog, mark, vatten och mineraler.
I Norrbotten upplever nu en stor del av befolkningen en allt större begränsning att kunna ta tillvara och utveckla länets naturtillgångar. Områden som lagts under olika former av skydd omfattar ca 20--25 % av länets yta.
Detta leder till att många välbehövliga arbetstillfällen undandras befolkningen. Det är framför allt inlandet, samt gles- och landsbygd som drabbas, där sysselsättningsläget redan i nuläget är mycket bekymmersamt och utvecklingsmöjligheterna i övrigt starkt begränsade.
Vattenkraftsutbyggnaden är nu i princip helt stoppad i Norrbotten genom att älvarna är skyddade enligt naturresurslagen. En vattenkraftsutbyggnad skall naturligtvis grundas på energibehovet, ej enbart av sysselsättningsskäl. Men det är också klart att en vattenkraftsutbyggnad skapar många arbetstillfällen, samtidigt som det också stimulerar fram nya investeringar i områden där vattenkraftsutvinning genomförs.
Att få bo och leva i områden med orörd natur och brusande älvar är naturligtvis en stor tillgång, men medför konsekvenser för sysselsättning och utveckling i övrigt.
Riksdagens beslut att Råne älv skulle skyddas enligt naturresurslagen togs den 27 november 1986.
Nu är situationen i stora delar av Råne älvdal sådan att sysselsättningen sviktar, människor flyttar. Detta leder till att servicen blir undermålig. De kommuner som i första hand berörs, Luleå, Boden och Gällivare, har gjort betydande satsningar i området. Men det är långt ifrån tillräckligt, jämfört med de resurser som skulle ha frigjorts vid en vattenkraftsutbyggnad.
Det kan inte vara rimligt att den lokala befolkningen skall ta konsekvenserna av ett rikdagsbeslut som innebär bevarande av naturresurser av riksintresse. Detta bör i högsta grad vara ett samhällsansvar.
Ett inventeringsarbete för att ta fram konstruktiva och framtidsinriktade projekt pågår i de berörda kommunerna.
Exempel på projekt från Luleå kommun är: uppbyggnad av arbetsplatsområden i Råneå och Niemisel,undersökning av stenfyndigheter i älvdalen, undersökning av kalkfyndigheter, marknadsföringsinsatser,bildandet av stiftelsen Råne älvdal.
Exempel från Bodens kommun är:en utredningsgrupp arbetar med ett handlingsprogram för landsbygden,utbyggnad av Sörbyns Idrottspark,en servicebyggnad i Gunnarsbyn,utveckling av fiskevården och fisket i Råne älvdal.
Inom Gällivare kommun arbetar man på liknande sätt för att ta fram framtidsinriktade projekt.
De satsningar som behöver göras och som det finns intresse för kräver stora ekonomiska åtaganden. Kommunerna har inte möjlighet att gå in med de medel som är nödvändiga utan samhället måste här bidra med resurser.
Beslutet att inte bygga ut Vindelälven förenades med ett investeringspaket från statens sida. Detsamma skedde när regeringen avslog Laisanprojektet.
Vi menar att ett åtgärdspaket bör komma till stånd för Råne älvdal för att undvika de förödande konsekvenser som en utebliven satsning skulle föra med sig.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett åtgärdspaket för Råne älvdal.
Stockholm den 25 januari 1991 Åke Selberg (s) Sten-Ove Sundström (s) Leif Marklund (s)