Norrbotten är ett län rikt på olika naturresurser; skog,
mark, vatten och mineraler.
I Norrbotten upplever nu en stor del av befolkningen en
allt större begränsning att kunna ta tillvara och utveckla
länets naturtillgångar. Områden som lagts under olika
former av skydd omfattar ca 20--25 % av länets yta.
Detta leder till att många välbehövliga arbetstillfällen
undandras befolkningen. Det är framför allt inlandet, samt
gles- och landsbygd som drabbas, där sysselsättningsläget
redan i nuläget är mycket bekymmersamt och
utvecklingsmöjligheterna i övrigt starkt begränsade.
Vattenkraftsutbyggnaden är nu i princip helt stoppad i
Norrbotten genom att älvarna är skyddade enligt
naturresurslagen. En vattenkraftsutbyggnad skall
naturligtvis grundas på energibehovet, ej enbart av
sysselsättningsskäl. Men det är också klart att en
vattenkraftsutbyggnad skapar många arbetstillfällen,
samtidigt som det också stimulerar fram nya investeringar i
områden där vattenkraftsutvinning genomförs.
Att få bo och leva i områden med orörd natur och
brusande älvar är naturligtvis en stor tillgång, men medför
konsekvenser för sysselsättning och utveckling i övrigt.
Riksdagens beslut att Råne älv skulle skyddas enligt
naturresurslagen togs den 27 november 1986.
Nu är situationen i stora delar av Råne älvdal sådan att
sysselsättningen sviktar, människor flyttar. Detta leder till
att servicen blir undermålig. De kommuner som i första
hand berörs, Luleå, Boden och Gällivare, har gjort
betydande satsningar i området. Men det är långt ifrån
tillräckligt, jämfört med de resurser som skulle ha frigjorts
vid en vattenkraftsutbyggnad.
Det kan inte vara rimligt att den lokala befolkningen
skall ta konsekvenserna av ett rikdagsbeslut som innebär
bevarande av naturresurser av riksintresse. Detta bör i
högsta grad vara ett samhällsansvar.
Ett inventeringsarbete för att ta fram konstruktiva och
framtidsinriktade projekt pågår i de berörda kommunerna.
Exempel på projekt från Luleå kommun är:
uppbyggnad av arbetsplatsområden i Råneå och
Niemisel,undersökning av stenfyndigheter i älvdalen,
undersökning av kalkfyndigheter,
marknadsföringsinsatser,bildandet av stiftelsen Råne
älvdal.
Exempel från Bodens kommun är:en
utredningsgrupp arbetar med ett handlingsprogram för
landsbygden,utbyggnad av Sörbyns Idrottspark,en
servicebyggnad i Gunnarsbyn,utveckling av fiskevården
och fisket i Råne älvdal.
Inom Gällivare kommun arbetar man på liknande sätt
för att ta fram framtidsinriktade projekt.
De satsningar som behöver göras och som det finns
intresse för kräver stora ekonomiska åtaganden.
Kommunerna har inte möjlighet att gå in med de medel som
är nödvändiga utan samhället måste här bidra med resurser.
Beslutet att inte bygga ut Vindelälven förenades med ett
investeringspaket från statens sida. Detsamma skedde när
regeringen avslog Laisanprojektet.
Vi menar att ett åtgärdspaket bör komma till stånd för
Råne älvdal för att undvika de förödande konsekvenser som
en utebliven satsning skulle föra med sig.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ett åtgärdspaket för Råne älvdal.
Stockholm den 25 januari 1991
Åke Selberg (s)
Sten-Ove Sundström (s)
Leif Marklund (s)