Det civila försvaret har svårt att med sina små resurser
klara sin uppgift -- att skydda och hjälpa Sverige i en
belägrings- eller krigssituation. Samhället är emellertid
också ytterst sårbart till vardags eftersom vi gjort oss
beroende av alla moderna tekniska system, som lätt kan bli
satta ur funktion. Då står vi ofta hjälplösa.
Samhället förändras
Tidigare var förhållandet mellan stad och landsbygd mer
välbalanserat. Staden med sina rika möjligheter till högre
utbildning och kommersiellt kultur- och varuutbud m m
låg nära och försörjdes till stor del av sitt omland. I
dag börjar de största städerna bli otympliga och svåra att
kontrollera vad gäller lagöverträdelser, trafik- och
bostadsproblem och avfallshantering. Samtidigt växer
glesbygdsproblemen; närservicen blir allt sämre när
befolkningsunderlaget sviktar och ungdomen lockas till
städerna av det större nöjes- och arbetsutbudet. De
kvarvarande får till råga på allt via skattsedeln
subventionera bostadsbyggandet och transportsystemen i
städerna.
I krig och fred
Vi behöver vår levande landsbygd -- för försvar och
livsmedelsförsörjning, för att bevara kultur- och
naturvärden och för att bibehålla de grundläggande
överlevnadskunskaperna, som i dag är på väg att falla i
glömska. Vi behöver ett jordbruk där man inte är helt
beroende av importerade insatsvaror och där man tillämpar
odlingsmetoder som ger långsiktigt bärande jordar och
fullvärdiga livsmedel. Den småskaliga tekniken lämpar sig
väl för landsbygdens mer spridda bebyggelse och som hjälp
i orostider. Kunskap om mycket av detta hittar man ofta hos
pensionärer, invandrare och flyktingar. De är en tillgång
som kunskaps- och erfarenhetskälla.
Om det mesta av detta har vi skrivit separata motioner,
bl a alla dem som omnämns i vår motion ''Regionalpolitik'',
men också den om ''Försvarspolitik''. I denna senare kan
man lätt göra den iakttagelsen att många av
försvarsåtgärderna behövs för att bekämpa även vår i dag
stora vardagssårbarhet, i den lilla världens eviga krig.
Just därför vill vi här betona hur nödvändig den levande
landsbygden med kunniga och ansvarstagande människor är
för det civila och psykiska vardagsförsvaret. Vi anser att alla
insatser inom regionalpolitikens område måste belysas
mångsidigt för en bättre balans så som antytts ovan. Vi
anser att landsbygdens och glesbygdens framtid bör ledas i
en sådan riktning att bygderna kan leva vidare med högre
grad av självförsörjning i ett långt perspektiv och till hela
landets bästa.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att alla beslut inom
regionalpolitikens område analyseras med hänsyn till
balansen mellan lands- och stadsbygd och med hänsyn till
behovet att minska vardagens sårbarhet.
Stockholm den 24 januari 1991
Anna Horn af Rantzien (mp)
Anita Stenberg (mp)
Eva Goe s (mp)
Kjell Dahlström (mp)