Utslagningen från arbetsmarknaden drabbar glesbygden
hårdast och snabbast. T.ex. är kvinnorna mer
utslagningshotade än männen. Det är fakta som nu börjar
göra sig gällande när 80-talets högkonjunktur är definitivt
bruten. De regionalpolitiska problemen är nu mer
sammansatta -- de omfattar både brist på arbetstillfällen och
i vissa delar brist på arbetskraft som tekniker, läkare,
lärare -- och understryker ytterligare behovet av att
politiken ändras till att mer handla om
''mobiliseringspolitik'' än om ''lokaliseringspolitik''. Målet
för regionalpolitiken måste vara att skapa miljöer som kan
stimulera kreativitet, enskilda initiativ och lokal
mobilisering av resurser. Tiden är ute för centraldirigering
från huvudstaden, men villkoren för att leva även i glesbygd
måste vara jämställda med landet i övrigt.
Västerbotten
Arbetsmarknadsläget
För Västerbottens län rapporteras ca l000 fler arbetslösa
i december l990 än för föregående år vid samma tidpunkt.
Skillnaden mellan kust- och främst fjällkommunerna har
under andra halvåret l990 förstärkts. I samtliga
fjällkommuner är arbetslösheten ca 5% eller mer. Malå
kommun befinner sig i samma situation. Lägst är
arbetslösheten i Umeå med kranskommuner. Den vikande
industrikonjunkturen drabbar Skellefteå där nu
deltidsarbetslösheten ökar.
Till detta förhållande skall också läggas att antalet lediga
platser minskar medan antalet varsel stiger dramatiskt.
Regering och riksdag bär ansvaret för regionalpolitiken,
vars mål är att utjämna den obalans som råder. Syftet med
regionalpolitiska styrmedel måste vara att åstadkomma en
mer likvärdig ekonomisk, social och kulturell levnadsnivå
för landets olika delar. Under den socialdemokratiska
regeringsperioden har tyvärr inte dessa mål uppnåtts,
mycket beroende av den för nationen så misslyckade
ekonomiska politiken. Svensk industris konkurrenskraft
har minskat beroende bl.a. på ett för högt kostnadsläge.
Både kommuner och landsting har nu stora underskott i
sina budgetar.
Befolkningsutveckling
Länets befolkning har totalt ökat, men den statistiska
sammanställningen redovisar inte hela sanningen.
Befolkningsökningen i länet hänför sig till Umeå och dess
kranskommuner samt till Skellefteå. Däremot fortsätter
minskningen i länets inlandskommuner. Storuman har
minskat med ca l00 personer, det placerar kommunen på
tredje plats i landet, vad gäller procentuell minskning.
Kristineberg i Björksele församling har minskat med l77
personer till ett invånareantal på l 025 personer. Det är
framförallt gruvnedläggning men även minskad
flyktingmottagning som är grunden för denna synnerligen
dramatiska förändring. Förutom de nämnda kommunerna
har befolkningsantalet minskat i följande kommuner:
Bjurholm
Dorotea
Lycksele (där ingår Björksele församling)
Vilhelmina
Åsele
Vindeln
Länsstyrelsen i Västerbottens län söker nya vägar för
framförallt inlandets utveckling. Förslag om lokalisering av
lokalkontor till Lycksele, Storuman och Vilhelmina har
framlagts. Men några särskilda ekonomiska medel för
utlokaliseringen har ej tillkommit i budgetpropositionen.
Vid beräkning av länsanslaget för Västerbottens del bör
dels hänsyn tas till det regionalpolitiskt utsatta läget med
strukturomvandling i gruvnäringen bl.a. och dels hänsyn till
de redovisade åtgärderna för utlokalisering av verksamhet i
länet.
Kvinnors arbetsmarknad
Det är nu något av en ödesfråga för Norrlands inland att
skapa positiva åtgärder för att uppmuntra fler kvinnor att
bo och arbeta i inlandet. Försvinner kvinnorna dör bygden
ut. De små och ensidiga arbetsmarknaderna och bristen på
fritidssysselsättning leder till utflyttning särskilt bland unga
kvinnor. Den måste förhindras. För folkpartiet liberalernas
del har alltid jämställdhetsarbetet och insatser för
utbildning varit viktiga hörnstenar i samhällsbygget. Det
syns vara ännu mer angeläget idag och särskilt för att
medverka till en utveckling för inlandets del i kamp mot den
avveckling som allmänt råder med den förda
socialdemokratiska ekonomiska politiken.
I Västerbotten pågår ett antal projekt, bl.a. Anna-
projekten. (Anna -- du kan väl stanna.) Ett av dessa projekt
drivs i Dorotea genom ett samarbete mellan kommunen och
länsarbetsnämnden. Avsikten är att söka få kvinnorna --
och därmed männen -- att bli kvar i kommunen. Genom
utbildning på hemorten, genom försök att skapa en aktiv,
meningsfull fritid och ett rikare kulturliv och inte minst
genom att skapa arbete kan man öka möjligheterna för
unga människor att bli kvar i sin hemort.
I Dorotea har man gjort en enkät bland kvinnorna för
att få fram deras synpunkter och önskemål.
Det visar sig att ca 3/4 av de tillfrågade vill stanna kvar i
Dorotea. Vad gäller utbildning väljer man en bred
utbildning, t.ex. ekonomi, data. Men även utbildning inom
barnomsorg, lärar- och högre vårdutbildning förekommer.
Få är intresserade av utbildning till vårdbiträden samt olika
industriarbeten. Sammanfattningsvis kan man säja att de
mest framträdande kraven från Doroteakvinnorna är
arbetstillfällen och valfrihet. Men även krav om
samlingslokaler för ungdomar, ett rikare kulturutbud
kommer högt upp på kravlistan.
Det finns all anledning att seriöst beakta de synpunkter
som kommit fram genom denna enkät. Synpunkterna är
säkert även relevanta för många andra kvinnor i
glesbygdskommuner med samma problem. Det behövs en
samverkan mellan stat, landsting och kommun för att
åstadkomma ett bättre ''klimat'' för inlandskommunerna
och där länsstyrelse och länsarbetsnämnd måste styra mer
av sina insatser till s.k. ''mjuka'' investeringar. En
förändring av användandet av länsanslaget har kommit till
stånd -- inte minst efter folkpartiet liberalernas påverkan --
som nu möjliggör sådana insatser. Framförallt måste
kvinnornas situation mer uppmärksammas.
Det finns även andra glesbygdsprojekt för kvinnor. Ett
exempel är ett textilt centrum för marknadsföring och
utveckling som fungerar som sambandscentral för design,
kurser, och försäljning. Det stimulerar kvinnligt
företagande vilket också ytterligare ett annat projekt gör,
vars inriktning är småskalig försäljning av sylt, marmelad,
bröd osv. Marknadsföring är viktig för nystartade företag.
Utvecklingsfonden och länsstyrelsen har därför satsat på
Qvinnlia-mässan i Lycksele liksom på handelsgårdarna i
Umeå och Skellefteå. Flera länsmyndigheter har också i
ökad omfattning drivit projekt med uppsökande
verksamhet särskilt riktade till kvinnor inom lantbruket.
Men enbart de arbetsmarknadsinsatser jag här har
redovisat räcker inte för att skapa ett gynnsamt
samhällsklimat som även innefattar kvinnornas arbetssfär.
Folkpartiet liberalerna har därför under ett flertal år
framfört förslag om en nedsättning av de sociala avgifterna
för all icke-offentlig verksamhet inom den nationellt
fastställda stödområdesindelningen. Jag vill även i denna
motion framföra förslaget. En sådan åtgärd skulle bl.a.
medverka till ett bättre företagarklimat för de kvinnor som
vill starta eget.
Stödområdesindelningen
När beslutet om en ny regionalpolitik togs i riksdagen
förra året ändrades stödområdesindelningen och det
tidigare stödområde C slopades helt. För Västerbottens del
blev beslutet olyckligt. T.ex. placerades Norsjö kommun i
stödområde 2 trots att kommunens geografiska belägenhet
och övriga förhållanden väl kan jämföras med Malå
kommun som placerades i stödområde l. Andra
befolkningsglesa samhällen med svag sysselsättning som
Fällfors, Jörn och Kalvträsk -- som tillhör den till ytvidden
stora kommunen Skellefteå -- placerades i stödområde 2.
Men Skellefteå kommun har helt andra förutsättningar än
det lilla samhället Jörn. Effekten av en placering i
stödområde 2 kan för ett företag i Jörn innebära en
kostnadsökning på c:a l,5 milj kr i jämförelse med ett
likartat företag i Norrbotten eller i Malå.
Skillnaden består i att företaget i Jörn betalar 38,97% i
arbetsgivareavgift medan företaget i Norrbotten eller i Malå
betalar 28,97%. Det är nedsättningen av
arbetsgivareavgiften i stödområde med l0% som orsakar
den stora och för företagen kostnadsfördyrande
differensen. Stödområdesindelningen måste förändras.
Förslaget som presenterades för riksdagen förra året i
samband med den regionalpolitiska propositionen hade inte
föregåtts av någon djupare analys eller
konsekvensbeskrivning.
T.ex. Kristineberg som är, med den gruvkris som jag
tidigare redovisat, ett samhälle med stark utflyttning
placerades i stödområde 2. Redan samma dag som beslutet
togs i riksdagen inlämnade kommunen en skrivelse med
begäran att Kristineberg skulle tillfälligt placeras i
stödområde l. Detta medgav regeringen.
Samtliga länets inlands- eller mellanbygdskommuner
som inte redan är inplacerade i stödområde l, bör
permanent inplaceras i stödområde l, nämligen
Norsjö
Fällfors, Kalvträsk, Jörn dvs. delar av Skellefteå
kommun
Lycksele
Bjurholm
Vindeln
Självklart innebär alltid en stödområdesindelning
gränsdragningsproblem. Men avsikten från riksdagens sida
måste ändå vara att åstadkomma regionalpolitiska beslut
som grundar sig på jämställda villkor och inte grundlägger
uppenbara orättvisor.
Regionalpolitiskt stöd
Idag finns möjlighet för regeringen att bevilja högre
stödprocent om synnerliga skäl föreligger, när det gäller
angelägna projekt.
Det vore mer naturligt om länsstyrelsen fick göra denna
prövning. Jag anser att länsstyrelsen är mer insatt i
problembilden och befinner sig närmare verksamheten i
länet och därför bättre kan bedöma behoven och
förhållandet inom länet. Länsstyrelsen bör därför få
befogenhet att besluta om regionalpolitiskt stöd när
synnerliga skäl föreligger.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
l. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om insatser till kvinnor i norra
Norrlands inland avseende arbetsmarknad, kultur och
fritid,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att nedsättning av socialavgifter
skall omfatta all icke-offentlig verksamhet i enlighet med
vad i motionen anförts,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en ny stödområdesindelning ,
från område 2 till l, för Norsjö, Fällfors, Kalvträsk, Jörn,
Lycksele, Vindeln och Bjurholm,
4. att riksdagen beslutar att länsstyrelserna skall kunna
besluta om regionalpolitiskt stöd i enlighet med vad i
motionen anförts.